miniatyr|Transsymbolen kombinerar tecknen för man, kvinna samt en kombinerad form av dessa på en rosa triangel. Symbolen står för stolthet och kamp för lika rättigheter för alla transpersoner.
Transperson är ett paraplybegrepp, som innefattar alla personer vars könsidentitet och/eller könsuttryck inte överensstämmer med det kön de tilldelades vid födseln och som själva anser att de är trans. RFSL (2025-05-21) Om trans, läst 2026-07-28Det omfattar bland annat transmän, transkvinnor, ickebinära, gender fluid, crossdressers, transvestiter, queera och andra som utmanar traditionella könsnormer. En person som inte är transperson kallas cisperson.
Transpersoner kan uppfatta sig varande män, kvinnor, både man och kvinna eller neutrala, oberoende av om deras biologiska kön och juridiska kön är manligt eller kvinnligt. De kan också välja att inte definiera sitt kön alls. Transpersoner som tillhör ett av de binära könen man och kvinna, brukar kallas för transkille eller transman respektive transtjej eller transkvinna i kontexter då det är nödvändigt, men brukar ofta bara kalla sig själv och andra med de originella benämningarna kille/man och tjej/kvinna.
Att vara transperson har inte något med personens sexuella läggning att göra. Det hänger istället ihop med personens könsidentitet och könsuttryck, och hur dessa relateras till personens biologiska kön. Transpersoner kan vara hetero-, homo-, bi-, eller asexuella eller definiera sin sexuella läggning på annat sätt, precis som vem som helst.
Terminologi Före mitten av 1900-talet användes olika termer inom och utanför västerländsk medicin och psykologisk forskning för att identifiera personer och individer som kategoriserades transsexuella och senare som transpersoner. Importerat och taget ifrån tyskans ord Transsexualismus, myntat år 1923, så har ordet transsexuell ansetts vara en internationell acceptabel term till dess att transperson blev ett modernare paraplybegrepp under 1990-talet.
Läkare, läkarmanualer, journalisters etikguider och LGBT-grupper förespråkar alla en anpassning av personers egna val av namn och pronomen.
Transgender / Transperson Ordet transgenderism ansågs länge vara en accepterad term men har enligt organisationen GLAAD blivit att likställa med ett skällsord. Psykiatern John F. Oliven använde ordet transgenderism i sitt arbete 1965 och menade att det skulle ersätta ordet transsexuell då han tyckte: "Det är missvisande, transgenderism är menat då sexualitet inte är en huvudsaklig faktor i transvetism". Termen transperson blev istället populariserad bland folk som ingick i begreppet, däribland skådespelaren Christine Jorgensen och transaktivisten Virginia Prince, där den senare bland annat använde ordet redan 1969 i en artikel i hennes tidning Transvestia. I mitten av 1970-talet användes både termen transgender och transperson som paraplybegrepp medan transgenderism hänvisades till folk som ville leva sina liv könsöverskridande utan könsbekräftande kirurgi.
År 1984 hade konceptet "transgender community" utvecklats och transperson var det vanligaste paraplybegreppet. 1992 definierades transperson som paraplybegrepp för transsexuella, trans, transvestiter och de som genomgick transition. Samma år inkluderade författaren Leslie Feinberg ickebinära i begreppet och menade att transgender är synonymt med queer. Genusteoritikern Susan Stryker definierade 1994 transgender som att innefatta: "alla identiteter eller praktiserande som korsar, skär, flyttar emellan eller annars socialt konstruerade queer könsgränser inklusive men inte begränsat till transsexuella, heterosexuella transvestiter, gay drag, butch lesbiska, och andra icke-europeiska identiteter som urinvånares Two-spirit eller indiska hijras".
Transperson kan också hänvisa till en person vars kön är motsatt (hellre än annorlunda) det kön hen hade eller identifierades som från födseln. I kontrast så hänvisas de personer vars personliga identitet motsvarar det kön de fick vid födseln till termen cisperson. Ordet transgender har slutat användas i Norden sedan översättningen transperson beslutades av "Foreningen for Transpersoner Norge" att användas som term 2005. Inom communityt kan ordet transgender fortfarande användas men då oftast för att förklara hur man förhåller sig till sin könsidentitet.
Transsexuell Hämtat från den tyska sexologen Magnus Hirschfeld term seelischer Transsexualismus från 1923 introducerades ordet transsexuell 1949 av David Oliver Cauldwell och populariserades av Harry Benjamin runt 1966, ungefär samtidigt som termen transperson. Sedan 1990-talet har transsexuell i stora drag hänvisat till de transpersoner som önskar en permanent transation till det kön de identifierar sig som och söker könsbekräftande vård för det. miniatyr|Regnbågsflaggan var från början symbol för homosexuell stolthet och kamp för likaberättigande. Numera omfattar symbolen även bisexuellas och transpersoners kamp. miniatyr|Prideflaggan för transpersoner
Transpersoners livsvillkor Transpersoner bryter mot samhällets könsnormer, antingen genom sin könsidentitet, sin bakgrund eller sitt könsuttryck. Detta resulterar i att gruppen drabbas av liknande problem som andra minoriteter som inte anses följa normen. Fördomar, öppet avståndstagande, våld eller hot om våld, diskriminering och internaliserad rädsla innebär att transpersoner som grupp har sämre psykosocial situation än andra.
Att komma ut
De som kommer ut, det vill säga berättar att de är trans, beskriver ofta en stark oro inför det. Det finns en utbredd diskriminering och våld mot transpersoner och eftersom risken också är stor att föräldrar avvisar personen väljer de flesta att komma ut i vuxen ålder. Föräldrar kan också missuppfatta det som en "fas" och därför försöka omvända personen vilket bara leder till mer ohälsa. En del transpersoner upplever att processen är nödvändig för att kunna leva ärligt med sig själv. Samtidigt är det förmodligen så att den överväldigande majoriteten av alla transpersoner i världen väljer att inte komma ut alls, eller bara göra det inför en mycket begränsad grupp nära anhöriga och vänner.
Transpersoner kan dölja sin tidigare identitet, genom att byta umgänge, arbeta och bostadsort efter sitt juridiska och medicinska könsbyte, och aldrig yppa för någon någonting om sitt tidigare liv. Att på det sättet leva med en helt dold transidentitet kallas ofta att personen lever i "stealth". ("Stealth"; engelska för "dold" eller "dolt").
Fördomar Transfobi är liknande fördomar och diskriminering som rasism, sexism, funkofobi eller homofobi.
Eftersom gruppen är heterogen är fördomarna olika, ofta beroende på hur stor kunskap och därmed förmåga att särskilja de olika grupper fördomsinnehavaren har. WHO:s "International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems 10th Revision Version for 2007 Rasifierade personer som också är trans är till exempel den del i gruppen som upplever absolut mest diskriminering.
Transpersoner själva menar vanligen att de alltid haft samma könsidentitet, och anser sig korrigera kroppen utifrån sin egentliga identitet. Enligt studier börjar flertalet transpersoner uppleva könsdysfori första gången vid 3-7 år.
Vanliga fördomar om transvestiter omfattar att de är homosexuellt identifierade biologiska män som klär ut sig i kvinnokläder, ofta av sexuella skäl. Transvestiter har olika sexuella läggningar. I den utsträckning transvestiter, såväl som andra, har en fetisch för det motsatta könets kläder betraktas det vanligen som just en fetisch, inte en del av den könsöverskridande transvestismen.
Utsatthet Under 1 januari 2008 till 31 oktober 2013 mördades 1374 transpersoner i 60 olika länder. Cirka 80 % av de dokumenterade dödsfallen skedde i Central- eller Sydamerika Det bedöms samtidigt finnas ett stort mörkertal, framförallt i länder utan ett välfungerande rättsväsende. I över 99 procent av morden som identifierats av Trans Murder Monitoring project var transkvinnor offren. I många länder är transkvinnor även särskilt utsatta för HIV-infektioner. Ekonomisk utsatthet och marginalisering bedöms vara bidragande orsaker till den högre infektionsgraden.
Könsbekräftande vård
Många transpersoner upplever könsdysfori, och vissa söker medicinsk behandling som hormonbehandling, könsbekräftande kirurgi, hårborttagning eller röstträning med logoped. Inte alla transpersoner önskar sådana behandlingar,. "Many transgender people experience gender dysphoria distress that results from the discordance of biological sex and experienced gender. Treatment for gender dysphoria, considered to be highly effective, includes physical, medical, and/or surgical treatments [...] some [transgender people] may not choose to transition at all." och vissa kan inte genomgå dem av juridiska, ekonomiska eller medicinska skäl. Många transpersoner önskar dock medicinsk hjälp för att medicinskt korrigera könstillhörigheten, från ett kön till ett annat.
Forskningen visar att könsbekräftande vård är en effektiv behandling för könsdysfori och förbättrar livskvaliteten för transpersoner.What We Know Project (2018). What Does the Scholarly Research Say about the Effect of Gender Transition on Transgender Well-Being? (online literature review), Cornell University, läst 2026-07-28 Könsbekräftande behandling och operationer leder till positiva effekter som ökad livskvalitet, bättre relationsnöjdhet, högre självkänsla och minskad ångest, depression, självmordstankar och missbruk. Dessa fördelar har bara blivit tydligare med åren tack vare förbättrade kirurgiska metoder och ökat socialt stöd.
Ånger efter könsbekräftande vård är mycket ovanligt, med en frekvens på mellan 0,3 % och 3,8 %. Ånger uppstår oftast på grund av bristande socialt stöd eller äldre kirurgiska metoder. För att öka chansen för framgång är det viktigt med noggrann förberedelse, psykiskt stöd, uppföljning av kunniga vårdgivare, stöd från familj och omgivning samt högkvalitativa kirurgiska resultat.
Transpersoner som inte får tillgång till könsbekräftande vård eller möter negativa attityder löper högre risk för hälsoproblem som depression, ångest, självmordstankar och minoritetsstress. Även om könsbekräftande vård kan minska dessa risker, kan diskriminering och stigma förvärra hälsoproblemen.
Juridik Rättslig status i Sverige thumb|Johan Jenny Ehrenberg på SocForum på ABF i Stockholm 2024. Transpersoner har till skillnad från homosexuella aldrig varit förbjudna att adoptera barn eller gifta sig. Däremot måste transsexuella om de vill genomgå könskorringering vara ogifta, en lagändring är föreslagenÄndrad könstillhörighet - förslag till ny lag (SOU 2007:16). På transsexuella ställdes mellan 1934 och 2013 också krav på sterilisering om de ville genomgå könskorrigering, det kravet har enligt gällande lag tolkats som ett totalt förbud att skaffa biologiska barn efter könskorrigering; nedfrysta könsceller accepterades inte trots att personen var steril. Även på den punkten föreslogs en ändring som medgav nedfrysning av könsceller, men som kräver att könskörtlar (äggstockar/testiklar) tas bort. 2013 avskaffades steriliseringskravet.
Förr hade endast transsexuella ett skydd mot diskriminering, men sedan den 1 januari 2009 omfattas samtliga transpersoner av den nya diskrimineringslagen. Sedan den 1 juli 2018 omfattas transpersoner även av hatbrottslagstiftningenBrottsbalken kap. 29, 2 § på Lagen.nu.Sveriges Riksdag: Ett utvidgat straffrättsligt skydd för transpersoner. Beslutat: 16 maj 2018. och från den 1 januari 2019 av hetslagstiftningenBrottsbalken kap. 16, 8 § på Lagen.nu.Sveriges Riksdag: Ändrade mediegrundlagar (vilande grundlagsbeslut, m.m.). Beslutat: 14 november 2018..
Sedan 2009 är det möjligt för myndiga personer att anta könskonträra förnamn i Sverige. Den tidigare tolkningen av lagen förbjöd personer med manligt juridiskt kön att anta typiska kvinnonamn och vice versa.
Historia Synen på kön