The Smashing Pumpkins är en amerikansk alternativ rockgrupp bildad i Chicago 1988. Bandets originalsättning, bestående av sångaren och gitarristen Billy Corgan, gitarristen James Iha, basisten D'arcy Wretzky samt trummisen Jimmy Chamberlin, varade genom större delen av 1990-talet. Genom åren har flera olika medlemskonstellationer fått representera bandet, med Corgan, Iha, Chamberlin och gitarristen Jeff Schroeder som nuvarande medlemmar sedan 2018.
Till skillnad från de punkinfluenser som kännetecknade flera av de samtida alt-rockgrupperna,Eliscu, Jenny (1 maj 2000). "Pumpkin Pugilism". New York 33 (17): 122. har Smashing Pumpkins ett mer varierat, tätt lagrat och gitarrtungt sound med spår av gothic rock, heavy metal,William E. Watson och Eugene J. Halus, Jr. "Irish Americans: The History and Culture of a People". ABC-CLIO. drömpop, psykedelisk rock, progressiv rock, shoegazing samt electronica på senare inspelningar. Frontfiguren Corgan är gruppens primära låtskrivare—hans stora musikaliska ambitioner och karaktäristiska texter har format bandets album och låtar, vilka har beskrivits som "plågade, blåslagna rapporter från Billy Corgans mardrömsland".Shaw, William. "Appetite for Destruction". Details. December 1993.
The Smashing Pumpkins uppnådde mainstreampopularitet med sitt andra album, Siamese Dream (1993). Gruppen byggde upp en publik genom omfattande turnéer och med deras uppföljare, dubbelalbumet Mellon Collie and the Infinite Sadness (1995), som debuterade på första plats på albumlistan Billboard 200. Med 20 miljoner sålda album bara i USA"Top Selling Artists" . Recording Industry Association of America (RIAA.com). Läst 1 mars 2012. blev The Smashing Pumpkins ett av 1990-talets mest framgångsrika och kritikerrosade band. Konflikter mellan medlemmarna, drogmissbruk och minskandet av skivförsäljningar ledde dock till en upplösning år 2000.
Under 2006 återupptogs bandet av Billy Corgan och Jimmy Chamberlin, och ett nytt album, Zeitgeist, gavs ut 2007. De turnerade med en roterande uppsättning musiker genom 2007–08, där Jeff Schroeder utvaldes till ny medlem innan Chamberlin lämnade bandet tidigt 2009. Senare det året påbörjade Corgan ett nytt inspelningsprojekt, Teargarden by Kaleidyscope, som med en roterande banduppsättning har resulterat i albumen Oceania (2012) och Monuments to an Elegy (2014).
Historia De tidiga åren (1988–1991) 80px 80px 80px 80px Billy Corgan James Iha D'arcy Wretzky Jimmy Chamberlin 1988 lämnade sångaren och gitarristen Billy Corgan Saint Petersburg-bandet The Marked för att flytta tillbaka till sin hemstad Chicago där han började arbeta hos en skivaffär.Michael Goldberg. "Smashing Pumpkin D'Arcy Dares To Be Happy". Addicted to Noise. Läst 4 mars 2012. Medan han arbetade där träffade han gitarristen James Iha och med hjälp av en trummaskin började de tillsammans skriva The Cure- och New Order-influerade låtar.Kot, Greg (Januari 2002). "Pumpkin Seeds". Guitar World. Duon uppträdde live första gången den 9 juli 1988 vid Polish Bar Chicago 21. Senare samma år mötte Corgan basisten D'arcy Wretzky efter en Dan Reed Network-konsert. När Corgan fick veta att Wretzky spelade bas förklarade han att de var i behov av en basist vilket hon var belägen att ställa upp på. Efter en spelning på Avalon Nightclub gick Metro Chicagos ägare Joe Shanahan med på att boka bandet under villkoret att de skulle göra sig av med trummaskinen och istället rekrytera en riktig trummis."From Fighting to Smashing". The Washington Post. 19 november 1993.
Jazztrummisen Jimmy Chamberlin hade rekommenderats av en vän till Corgan."Jimmy Chamberlin [interview]". Modern Drummer. Januari 1994. Chamberlin visste inte mycket om alternativ musik och förändrade det nybildade bandets sound markant. Som Corgan minns från den tiden, "Vi var helt insnöade på depprock i stil med The Cure. Det tog omkring två eller tre övningar innan jag insåg att energin i hans spelande var någonting som gjorde att vi kunde rocka hårdare än vad vi någonsin kunnat föreställa oss". Den 5 oktober 1988 spelade det fullbordade bandet för första gången på scen vid Cabaret Metro.
Under det kommande året medverkade The Smashing Pumpkins för första gången på skiva i samband med samlingsskivan Light Into Dark, med låtar av alternativa Chicagoband. Gruppen gav ut sin första singel, "I Am One", 1990 på det lokala skivmärket Limited Potential. Singeln sålde slut och de släppte uppföljaren, "Tristessa", genom Sub Pop varefter de skrev kontrakt med Caroline Records.Keedle, Jayne (1 oktober 1996). "Patchin' It Back Together". Hartford Advocate. Bandet spelade in sitt debutalbum Gish (1991) med producenten Butch Vig vid hans inspelningsstudio Smart Studios i Madison, Wisconsin för 20 000 amerikanska dollar.Kot, Greg (21 juni 1991). "Out of the Patch for Smashing Pumpkins, New Album Is Another Sign of Liftoff". Chicago Tribune. Corgan var mycket belägen om att uppnå rätt konsistens i musiken och spelade därför ofta samtliga instrument utom trummorna, vilket skapade obalans inom bandet. Musiken kombinerade heavy metal-gitarrer, psykedelia och drömpop som har jämförts med Jane's Addiction.Rotondi, James (Januari 1996). "Orange Crunch". Guitar Player. Albumet Gish blev en någorlunda succé och singeln "Rhinoceros" fick spelningar på modern rockradio. Efter utgivningen av EP:n Lull på Caroline Records i oktober 1991 flyttade gruppen över till det sammanslutna skivbolaget Virgin Records. Turnén som följde albumet innebar bland annat att inleda konserter för band som Red Hot Chili Peppers, Jane's Addiction och Guns N' Roses. Under turnén avslutade Iha och Wretzky ett stökigt förhållande, Chamberlin blev beroende av narkotika och alkohol och Corgan hade gått in i en djup depressionHilburn, Robert (3 augusti 1998). "Smashing Pumpkins Endures When (and What) Other '90s Bands Couldn't". Los Angeles Times. då han skrev låtar för nästa album i garaget där han för tillfället bodde.Davis, Darran (8 augusti 2000). "Smashing Pumpkin Billy Corgan Leaving Hometown of Chicago" . Yahoo! Music. Läst 1 februari 2007.
Internationellt genombrott (1992–1994) När den alternativa rocken fick sitt genombrott i samband med populära grungeband som Nirvana och Pearl Jam var även The Smashing Pumpkins beredda på att slå igenom. Vid den här tiden blev The Smashing Pumpkins ofta förknippade med grungerörelsen, varvid Corgan protesterade, "Vi har nu avtrappats från att [bli kallade] 'nästa Jane's Addiction' till 'nästa Nirvana', nu är vi 'nästa Pearl Jam'".Corgan, Billy (Oktober 1993). (Interview). 120 Minuter. MTV.
I slutet av 1992 flyttade bandet till Marietta, Georgia för att påbörja arbetet med sitt andra album, återigen med Butch Vig som producent. Att man valde en inspelningsplats så pass långt ifrån deras hemstad berodde dels på att bandet ville undvika vänner och distraktioner men mest som ett desperat försök att bryta Chamberlins drogförbindelser. Inspelningsprocessen för Siamese Dream kantades av oenigheter inom bandet och liksom på albumet Gish bestämde Corgan och Vig att Corgan skulle spela merparten av alla gitarr- och basdelar på skivan, något som skapade dålig stämning.Azerrad, Michael. "Smashing Pumpkins' Sudden Impact", Rolling Stone. 1 oktober 1993.Chamberlin, Jimmy; Corgan, Billy (interview subjects). Inside the Zeitgeist (Reprise Records, 2007). Den samtida musikpressen började avbilda Corgan som en tyrann.Mundy, Chris. "Strange Fruit: Success Has Come at a High Price for this Chicago Band", Rolling Stone. 21 april 1994. Under tiden hade Corgans depression djupnat till en nivå där han övervägde självmord, vilket han kompenserade genom att praktiskt taget bo i studion.Shepherd, Julianne (13 juni 2005). "Billy Corgan (interview)". PitchforkMedia.com. Arkiverad från originalet den 11 november 2006. Läst 3 februari 2007. Corgan has said on various occasions—most notably during the band's 2000 performance on VH1 Storytellers—that "Today" was written as an ironic statement about this period of suicidial thoughts. See also Beck, Johnny (December 2001/Januari 2002). "The Greatest Songs Ever! "Today"". Blender.com. Arkiverad från originalet den 11 november 2006. Läst 3 februari 2007. Samtidigt hade Chamberlin lyckats hitta nya sätt att få tag på droger och var ofta frånvarande utan någon kontakt i flera dagar åt gången. Det tog sammanlagt över fyra månader att slutföra skivan, med en budget som översteg 250 000 amerikanska dollar.
Trots alla interna problem under inspelningarna debuterade Siamese Dream som 10:a på Billboard 200-listan"UB40? No, UB7!" . EW.com. 13 augusti 1993. Läst 5 oktober 2007. och sålde i över fyra miljoner exemplar bara i USA.Rosen, Craig (2 november 1999). "Pumpkins' "Dream"" . Yahoo! Music (Yahoo.com). Läst 4 november 2006. Samtidigt som populariteten ökade förvärrades gruppens rykte som karriärister inom den oberoende musikscenen.Kelly, Christina (1 december 1995). "Smashing Pumpkins: The Multi-Platinum Band Is Over the Infighting But Can the Harmony Last?". US Weekly. I låten "Range Life" (1994) av indierockbandet Pavement blir bandet direkt hånade i låttexten, även om Pavement-sångaren Stephen Malkmus har sagt, "Jag kritiserade aldrig deras musik. Jag kritiserade bara deras status".Gabriella (Juni 1999). "Interview with Stephen Malkmus of Pavement" . NYRock.com. Läst 12 juli 2006. Hüsker Düs tidigare frontfigur Bob Mould kallade dem "grungens The Monkees" och Chicagomusikern/producenten Steve Albini skrev ett svidande brev som svar på en artikel som hyllade bandet, i vilket han på ett hånfullt sätt jämförde dem med REO Speedwagon ("av, ur och för mainstream") och avslutade med att uppmärksamma om deras ultimata obetydlighet.Albini, Steve. "Three Pandering Sluts and Their Music-Press Stooge", Chicago Reader. 28 januari 1994. Inledningsspåret och den första singeln från Siamese Dream, "Cherub Rock", syftar direkt till Corgans fejd med "indie-världen".Kelly, Christina. "Smashing Pumpkins-The Multi-Platinum Band is over the infighting but can the harmony last?". US Magazine, 1 december 1995.
1994 släpptes Pisces Iscariot, ett samlingsalbum med b-sidor och andra sällsynta låtar vilket uppnådde högre listframgångar än Siamese Dream med en fjärdeplacering på Billboard 200."Smashing Pumpkins Artist Chart History: Albums". Billboard.com. Läst 5 oktober 2007. Man gav också ut ett VHS-band, Vieuphoria, som innehöll filmade liveframträdanden och klipp från bakom kulisserna. Efter en lång och intensiv turné för de båda albumen, där bandet bland annat var en av huvudakterna vid Lollapalooza 1994 och Readingfestivalen 1995, tog bandet tid för att skriva nästkommande album.
Mellon Collie and the Infinite Sadness (1995–1997) miniatyr|210px|höger|En skallig Billy Corgan på scen under Mellon Collie-turnén, iklädd sin karaktäristiska "Zero"-tröja. Corgan arbetade nonstop under det kommande året och skrev runt 56 låtar till det nästa albumet.Corgan, Billy; Iha, James; Wretzky, D'arcy (19 december 1996). (Interview). Hora Prima. MTV Latin America. Kreativt motiverade återvände The Smashing Pumpkins till studion tillsammans med de nya producenterna Flood och Alan Moulder för att påbörja arbetet med vad Corgan beskrev som "The Wall för Generation X",DeRogatis, s. 46, 80. en jämförelse med Pink Floyds dubbelsidiga konceptalbum.