Christina Ricci, född 12 februari 1980 i Santa Monica i Kalifornien, är en amerikansk skådespelare. Hon fick sitt genombrott som barnskådespelare när hon spelade den morbida Wednesday i Familjen Addams (1991) och Den heliga familjen Addams (1993). Ricci fick sedan sin första huvudroll i familjefilmen Casper (1995) och skulle efter Nu och för alltid (1995) få epitetet goth och bli en tonårsidol. Med filmen The Ice Storm (1997) gick hon som sjuttonåring över till mognare roller och skulle bli unisont hyllad för sina insatser i de båda filmerna Buffalo '66 och The Opposite of Sex som båda kom ut 1998. Hon har sedan dess även haft framträdande roller i filmer som Sleepy Hollow (1999), den oscarsnominerade Monster (2003), Black Snake Moan (2006) och även TV-serier som Yellowjackets och Wednesday.
Biografi
Uppväxt Christina Ricci föddes som den yngsta i en syskonskara på fyra. Modern Sarah (född Murdoch) var modell under 1960-talet och sedermera fastighetsmäklare. Hennes far Ralph Ricci hade en varierad karriär med arbeten som idrottslärare, advokat, drogrådgivare och primalterapeaut. Ricci beskrev senare sin far som en "misslyckad kultledare". Familjen flyttade till Montclair i New Jersey, och Ricci blev senare antagen till skolan Professional Children's School i New York, en skola för unga skådespelare. Hennes föräldrar separerade under tonåren och hon har varit öppen med sin barndom i intervjuer, särskilt angående föräldrarnas skilsmässa och hennes ansträngande relation till sin far. Hennes äldre syskon heter Rafael, Dante och Pia.
Barnskådespelare Ricci blev först upptäckt av en lokal teaterkritiker när hon som åttaåring medverkade i en skolpjäs av Jultolften. Egentligen hade ett annat barn fått rollen, men Ricci utformade en plan för att själv få rollen, där hon retade barnet så det blev provocerat och slog henne. Ricci skvallrade och som straff fick det andra barnet inte uppträdda. "Jag har alltid varit ambitiös och jag antar att det var första gången det visade sitt fula tryne" har hon senare sagt om händelsen. Strax därefter medverkade hon i ett gäng parodireklamer på Saturday Night Live vilket gav henne medlemskap i det amerikanska skådespelarfacket Screen Actors Guild.
Ricci gjorde sin filmdebut i komedin Kärleksfeber (1990) som egentligen skulle bli den svenske regissören Lasse Hallströms första engelskspråkiga film, men efter att han ville ha en alldeles för mörk ton för filmen, där han bland annat ville att Riccis karaktär skulle begå självmord, fick regissören Richard Benjamin ta över. Emily Lloyd hade ursprungligen fått rollen, men Ricci fick ta över den då hon var mer lik Cher som spelade karaktärens mor i filmen. Ricci mottog en Young Artist Award för sin insats. Hennes genombrott kom när hon spelade den morbida och brådmogna Wednesday i Familjen Addams (1991) och dess uppföljare Den heliga familjen Addams (1993). Tillsammans spelade filmerna in över 300 miljoner dollar och var finansiella succéer. Ricci skulle för den andra filmen anses vara behållningen och fick ett unisont hyllande för sin tolkning. "Hon medför ett djup till sin karaktär, som är väl före hennes ålder" sa tidningen Variety.
Ricci fick sin första huvudroll med familjefilmen Casper (1995). Filmen fick ett mediokert mottagande men blev ändå årets åttonde mest inkomstbringande film. Ricci skulle bli nominerad till en Young Artist Award för sin insats. Hon skulle samma år också ha huvudrollen som pojkflickan Roberta i coming-of-age dramat Nu och för alltid. Den beskrivs ofta som den "kvinnliga versionen" av Stand by Me (1986) och blev sågad när den släpptes men har med tiden fått upprättelse och anses numera vara en kultfilm. Filmen etablerade även Ricci som en tonårsidol. Hon skulle sedan medverka i Anjelica Hustons regidebut Horungen (1996), som hon hade arbetat med förr i Familjen Addams-filmerna. Filmen baserades på romanen med samma namn av Dorothy Allison och blev kritikerrosad, särskilt för sin skildring av sexuella övergrepp mot barn.
Övergång till vuxna roller Ricci sågs 1997 i Disneyfilmen Katten också innan hon gick över till mognare roller, vilket började samma år i rollen som den bekymrade och sexuellt nyfikna tonåringen Wendy Hood i The Ice Storm. Natalie Portman hade först fått rollen, men hennes föräldrar tillät inte henne påbörja filmningen för de ansåg att manuset var för provokativt. Ricci fick stora hyllningar för sin rolltolkning, Peter Travers på Rolling Stone skrev: "Synen av tonåringar som tafsar på varandra chockar kanske 90-talets pryda, men Lee hanterar dessa tillfällen med vett och medlidande. De tonåriga medverkande i rollerna gör deras karaktärer stolta, särskilt Ricci står ut. Hennes underbart roliga och rörande framträdande fångar hennes trots och förvirring som kommer med puberteten, är filmens kronjuvel." För sin insats blev hon nominerad till en Young Artist Award.
Ricci hade sedan en liten roll i Fear and Loathing in Las Vegas (1998). Ricci skulle samma år göra två av sina mest framträdande roller i independent filmerna Buffalo '66 och The Opposite of Sex. För båda filmerna skulle Ricci få unisona hyllningar av kritiker. Filmkritikern Roger Ebert skulle kalla henne för både "uppfriskande" och "häpnadsväckande". För sin roll i The Opposite of Sex blev hon nominerad till en Golden Globe för Bästa kvinnliga huvudroll. Rollen skulle några år senare kallas för en av tidernas största oscarsmiss av tidningen Entertainment Weekly. Buffalo '66 återfinns ofta på listor om tidernas bästa independentfilmer. Under inspelningen skulle hon bli ovän med filmens regissör och motspelare Vincent Gallo som ska ha kallat Ricci för en "marionett" och gett kommentarer om hennes vikt. Ricci arbetade aldrig med honom igen.
Ricci skulle ha huvudrollen bredvid Johnny Depp i Sleepy Hollow (1999), regisserad av Tim Burton. För sin roll som Katrina Van Tassel skulle hon mottaga en Saturn Award för Bästa skådespelerska. Hon fick samma år vara värd för sketchprogrammet Saturday Night Live där hon gjorde parodier på Britney Spears och tvillingarna Olsen men programmet skulle få uppmärksamhet för att Ricci omedvetet råkade slå Ana Gasteyer i ansiktet under en sketch. Hon återförenades med Depp redan året därefter i The Man Who Cried. Hon medverkade samma år även i den brutalt sågade Bless the Child. Även hennes nästa film Prozac Nation (2001) skulle bli sågad, men Ricci framställdes som höjdpunkten med filmen. Hon skulle få ett liknande omdöme för sin första producentroll i Pumpkin (2002) där hon även medverkade i huvudrollen. Samma år hade hon en gästroll över sju avsnitt i den sista säsongen av Ally McBeal.
Monster, problemfilmen Cursed och kontroversiella Black Snake Moan Ricci skulle sedan medverka i birollen i det biografiska kriminaldramat Monster (2003) där hon spelade Selby Wall, en fiktiv version av Tyria Moore som var flickvän till seriemördaren Aileen Wuornos, porträtterad av Charlize Theron. Ricci tyckte karaktären var hennes totala motsats och blev en utmaning för henne. Hon beskrev arbetet med filmen som mörkt och deprimerande. Filmen blev unisont kritikerrosad och även om Theron stal uppmärksamheten, däribland genom att bli belönad med en Oscar för sin insats, så skulle även Ricci få fin kritik. Theron skulle bland annat nämna henne som en "obesjungen hjälte" i sitt tacktal på Oscarsgalan. Hon skulle samma år medverka i Woody Allen filmen Anything Else, en ovanligt sågad Allen-film. A.O Scott på The New York Times kallade dock Riccis insats för: "vild neurotisk glädje". miniatyr|Ricci på ett modelljobb för Samsonite Line, 2007. Ricci medverkade som huvudroll i den problemdrabbade inspelningen av Cursed (2005), regisserad av Wes Craven. Sex dagar innan filmen var färdiginspelad sattes den på paus för att filmbolagschefer inte var nöjda med slutet. De ville också få den godkänd från 13 år istället för barnförbjuden. Allt filmades till slut om, från originalet behölls bara 12 minuter. Produktionen skulle även få en månads efterarbete med nya scener som blev till en tredje version. Budgeten för filmen sköt från 30 miljoner dollar till över 100 miljoner dollar. Filmen drog inte ens in sin ursprungliga budget och blev sågad. Ricci skulle sedan synas i Penelope (2006), en romantisk komedi inspirerad av legender om "kvinnor med grisansikten" där hon fick bära en näsprotes. Filmen fick ett godkänt mottagande men Ricci skulle än en gång stjäla filmens uppmärksamhet. Variety skrev att Ricci gav: "Det fantasifulla manuset mer att bygga på än vad det annars hade haft." Hon var samma år även gästskådespelare i två avsnitt av Grey's Anatomy vilket gav henne en Emmy Awards nominering för Bästa gästskådespelare i en dramaserie.
År 2006 skulle Ricci även medverka tillsammans med Samuel L. Jackson i Black Snake Moan (2006) där hon spelade nymfomanen Rae Doole. Filmen skulle bli kritikerrosad trots kontroverser kring det mörka och exploaterande temat. Skådespelarduon skulle få särskild uppmärksamhet kring sina insatser. Det kallades för Jacksons bästa roll sedan Pulp Fiction (1994). Filmkritikern Nathan Lee beskrev Riccis insats som "imponerande, orädd, specifik och blixtrande engagerad". Inför rollen gick hon ner uppseendeväckande mycket i vikt och åt bara näringsfattig mat för att se ohälsosam ut. Kedjan hon bar i filmen var riktig och vägde 18 kg. Ricci har också beskrivit de råa sexscenerna i filmen var plågsamma att spela in och att hon blev skadad både fysisk och psykisk av dem. Hon var också missnöjd med att filmen marknadsfördes som sexualiserande av våld och har sagt att marknadsföringen av filmen är det värsta som hänt henne i sin karriär. Ricci syntes tillsammans med Jackson samma år även i Home of the Brave.
Broadwaydebut Ricci skulle spela Emile Hirsch karaktärs kärleksintresse Trixie i Speed Racer (2008), en storsatsning baserad på den japanska mangaserien med samma namn i regi av syskonen Wachowski. Elisha Cuthbert, Kate Mara och Rose McGowan var alla påtänkta för rollen men gick i slutändan till Ricci, som tackade nej till en roll i TV-serien Entourage för att medverka. Filmen blev sågad och ett finansiellt misslyckande men skulle med tiden få upprättelse och bli en kultfilm. Den har sedan dess också fått epitetet "tidernas mest underskattade film" och även "mästerverk". Hon skulle samma år medverka i antalogifilmen New York, I Love You. Hon skulle sedan synas bredvid Liam Neeson i After.Life (2009) där hon fick ett gott mottagande för sin insats. Hon gjorde sedan sin Broadwaydebut i en uppsättning av Time Stands Still (2010) och trots att Ricci erkände ett ständigt scenskräck under pjäsens fyra månader så beskrev The New York Times henne som "självsäker" och "lockande". miniatyr|Emile Hirsch och Ricci på premiären av Speed Racer på Tribeca Film Festival 2008. Ricci syntes sedan som en godhjärtad servitris i komedin Bucky Larson: Born to Be a Star (2011). Filmen blev brutalt sågad men Ricci skulle få fint beröm där Andrew Barker på Variety sa att hon var "mer än filmen förtjänade". Hon hade sedan huvudrollen som flygvärdinnan Margaret "Maggie" Ryan i TV-serien Pan Am (2011-2012). Filmen fick ett mycket gott mottagande men när tittarna till serien uteblev lades den ner efter 14 avsnitt och fick aldrig någon andra säsong. Hon skulle 2012 återvända till teatern där hon syntes i en uppsättning av Shakespeares En midsommarnattsdröm. Hon skulle samma år medverka i perioddramat Bel Ami tillsammans med Robert Pattinson där hon pratade med brittisk accent. Filmkritikern Roger Ebert skrev "Överraskningen för mig är Ricci som här blomstrar i varm mognad. Hennes karaktär gör misstaget att faktiskt älska Georges. Detta involverar ren skådespelartalang då Pattinson ger henne så lite att arbeta med." Hon skulle sedan göra en del röstarbeten i animerade filmer som Smurfarna 2 (2013), The Hero of Color City (2014) och Teen Titans: The Judas Contract (2017).