Sexualbrott i Sverige är brott mot 6 kap brottsbalken.Sexualbrott Kriminalvården Kapitlet straffbelägger våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning, våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av barn, sexuellt övergrepp mot barn, utnyttjande av barn för sexuell posering, köp av sexuell handling av barn, sexuellt ofredande, köp av sexuell tjänst, incest och koppleri. Sedan 2018 finns en särskild samtyckeslagstiftning, där samtycke uttryckligen krävs för att göra handlingen laglig.
I den Nationella trygghetsundersökningens (NTU) enkätstickprov uppgav sig mellan 1,5 och 1,8 procent av befolkningen ha varit utsatta för sexualbrott åren 2006 till 2012, något som hade ökat till 6,0 procent år 2018. I denna självrapporterade utsatthet ingår allt från lindrigare brott såsom kränkande sexuella kommentarer till grova våldtäkter. Främst uppger unga kvinnor utsatthet för sexualbrott. Av kvinnor i stickprovet i åldern 16 till 24 uppgav sig 32,2 procent ha varit utsatta för sexualbrott år 2018. Särskilt utsatta grupper enligt självrapporteringen är också ensamstående kvinnor utan barn, svenskfödda kvinnor med utländska föräldrar, samt kvinnor i storstäder och i flerfamiljshus.Nationella trygghetsundersökningen, Brå
Anmälningsbenägenheten för sexualbrotten i stickprovet har fluktuerat kraftigt (mellan 8 och 23 procent åren 2005 till 2016), och är låg jämfört med andra brottstyper.Utsatthet och anmälningsbenägenhet för brott mot enskild person 2005 till 2016 (kalkylark), Brå, läst 2018-03-27 Enligt en statistisk analys från 2018 av Dagens Nyheter finns inget som stöder att ökningen av sexualbrott skulle bero på ökad anmälningsbenägenhet.
Under 2016 polisanmäldes 20 300 sexualbrott i Sverige. Hälften av de polisanmälda brotten klassas som sexuellt ofredande eller blottning. Våldtäkt och försök till våldtäkt står för nära 29 procent av alla anmälda sexualbrott (2016). Antalet polisanmälda våldtäkter och grova våldtäkter i Sverige har ökat från drygt 5 400 år 2008,BRÅ, Anmälda brott 1950–2009. Statistiken är hämtad från Kriminalstatistik, Rättsstatistisk årsbok, Statistisk årsbok. till 6 715 år 2016. En tiondel var överfallsvåldtäkter och en tiondel av dessa var i sin tur gruppöverfallsvåldtäkter. Sverige hade det näst högsta antalet anmälda våldtäkter per capita inom OECD år 2012.https://web.archive.org/web/20150625031222/http://benativenews.com/?p=23727 (arkiverad från 2013-02-20) Sverige låg dessutom överlägset högst i EU 2014 med nästan 28 procent fler bokförda brott per 100 000 invånare. Det faktiska antalet våldtäkter bedöms följa antalet sexualbrott, vilket har ökat kraftigt efter 2012 enligt Nationella trygghetsundersökningen. Antalet polisanmälningar påverkas av att anmälningsbenägenheten kan vara olika i olika länder och olika år, och av att i Sverige ger upprepade incidenter numera upphov till separata rapporter, i syfte att synliggöra problemet. Sverige har sedan 2005 ett vidare våldtäktsbegrepp än många andra länder, som innefattar våldtäkt av make och samlag med barn utan att våld eller hot har förekommit.
Det är bara ett fåtal som åtalas för våldtäkt, åtalsfrekvensen är 10–15 procent,Expert: Gruppvåldtäkter ofta infall, Dagens nyheter 2013-01-14 och personuppklarningsfrekvensen 15–20 procent (2006–2015). Antalet dömda för våldtäkt har legat mellan 86 och 321 årligen 1975 till 2019, med en topp år 2008 på 262, och en år 2019 på 321.Våldtäkt och sexualbrott , BRÅ, läst 2020-10-09
Incest Incest betecknar sexualhandlingar mellan nära släktingar. I svensk lagstiftning finns särskilda straffbud som rör incest i 6 kap. 7 § brottsbalken. Den som har samlag med eget barn eller dess avkomling kan dömas för brottet samlag med avkomling till fängelse i högst två år. Vidare kan den som har samlag med sitt helsyskon dömas för samlag med syskon till fängelse i högst ett år. Den som förmåtts till gärningen genom olaga tvång eller på annat otillbörligt sätt ska emellertid inte straffas.
Historia Incest kallades i Sverige förr blodskam, och var ett brott belagt med dödsstraff i nästan alla äldre lagstiftningar. År 1439 infördes katolska kyrkans definition av incest som kätteri, som straffades med bränning på bål. Detta straff kvarstod med en ny lag år 1528. År 1610 brändes en man och två systrar (obesläktade med mannen) levande på bål i Stockholm efter att mannen haft samlag med båda systrarna.Jan Eric Almquist, Straffet för incest i Sverige under reformationstiden, Svensk Juristtidning 1961 Blodskam gällde inte bara sexuella handlingar mellan biologiska släktingar, utan även mellan de släktled inom vilka äktenskap är förbjudet i den mosaiska lagen. Det sågs därmed som brott mot Guds egen lag och på denna bibliska syn grundade sig även 1734 års svenska lag.Blodskam Nordisk familjebok, Uggleupplagan.
Historiska rättegångsprotokoll kan ge exempel på att brottet bestraffades lika strängt oavsett vilken form av släktskap det gällde, och man kan finna olika former av släktskap representerade. År 1664 omtalas en avrättning av två biologiska syskon i Ölmstad i Småland:
Andra exempel är: År 1705 blev Sigrid Pålsdotter i Härjedalen halshuggen och bränd på bål för att ha fått ett barn med sin biologiske son Olof Jonsson Joll, som halshöggs, styckades, steglades, och fick huvudet spetsat på påle. Samma år blev syskonen Olof och Karin Sjulsdotter halshuggna i Jämtland för att ha fått ett barn tillsammans, trots att deras mor, syskon och även andra bad om ett lindrigt straff då de var omtyckta och "skötsamma" i övrigt. 1720 avrättades Kierstin Germundsdotter och hennes halv-brorson Matte Olufsson i Dalsland efter att ha fått barn tillsammans; 1742 avrättades halvsyskonen "Drängen Snäckers" och Annicka Persdotter på Gotland för incest. 1756 halshöggs Anders Pehrsson och hans dotter Elna Andersdotter för incest i Malmö.
Det gjordes ingen skillnad på släktskapens närhet, och en mindre grad av släktskap uppfattades inte som mindre brottsligt. Samma straff gällde även för icke-biologiska släktskap, och för förbindelser som nu inte skulle räknas som incest: den 36-åriga änkan Maria Dullfjär och hennes 24-åriga styvson Albrekt, son till hennes döde man och dennes första fru, efter att ha fått ett barn, dömdes i Brunflo den 19 juli 1721 till döden för blodskam. Hovrätten fastställde domen, som var i enlighet med 3 Mos (20:11), och samma dag halshöggs Maria och Albrekt.
Att personer avrättades för blodskam trots att de inte var biologiskt släkt med varandra berodde på religionens definition av släktskap, där ingifta släktingar räknades lika högt som biologiska släktingar.
Ett liknande fall i Västmanland innefattade Brita Johansdotter och hennes fyra år yngre styvson, Mats Johansson (även han gift), som förälskade sig. Paret rymde hemifrån 1739 och levde i vildmarken som efterlysta en tid innan de häktades. De ställdes sedan inför rätta i Västerås 1740 och efter tre rättegångar tvingades de erkänna. Den 30 oktober 1741 blev Brita halshuggen och bränd på bål och Mats halshöggs, styckades och sattes upp på fem stegel.
Blodskammen gällde alla former av ingift släktskap; 1704 avrättades Oluf Svensson och hans halvmorbrors fru Anna Olufsdotter i Västerbotten för samlag, 1721 hängdes Erik Ohlsson och hans frus syster Karin Andersdotter i Dalarna för att ha haft sex, 1724 avrättades Dordi Rasmusdotter och hennes systers man Oluf Jönsson i Bohuslän efter att ha fått barn tillsammans, och så sent som år 1797 halshöggs och brändes Caisa Larsdotter i Skåne efter att ha haft sex med sin styvfar Olof Nilsson.
Det troligen sista fallet av en avrättning för blodskam i Sverige inträffade år 1828, då Anders Nilsson avrättades i Umeå för incest med sin dotter. Dottern, Cajsa Stina, benådades av kungen till två års fängelse.
Nyare lagstiftningar, bland annat den svenska strafflagen från 1864, stadgade som regel straffarbete. Begicks brottet mellan personer som var besläktade eller besvågrade i rätt upp- och nedstigande led (far och dotter, far och sonhustru), bestraffades den i uppstigande led strängare än den i nedstigande led, eftersom den förre ansågs som förförare. I ett fall med incest mellan far och dotter var straffet enligt lagen för fadern straffarbete på livstid eller i minst 8 och högst 10 år, och för dottern straffarbete i minst 2 månader och högst 4 år.
Koppleri Koppleri är en juridisk term för företeelsen att främja eller ta emot pengar som härrör från prostitution. I Sverige är koppleri ett brott som straffbeläggs i 6 kap 12 § brottsbalken. Är det fråga om större omfattning som till exempel vid bordellrörelse bedöms brottet ofta som grovt jämlikt 6 kap 12 § 3 st BrB och då kan hemlig rumsavlyssning (buggning) tillåtas under spaning, som sker under förundersökningen.
Kriterierna som ställts upp är att någon är misstänkt åtgärden är av synnerlig vikt för förundersökningen skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men som den innebär för den misstänkte.Lag (2007:978) om hemlig rumsavlyssning Regeringskansliets rättsdatabaser
Straffet för koppleri är enligt 6 kap 12 § högst fyra års fängelse.
Sexköp
Sexköpslagen är den informella beteckningen på förbudet mot köp av sexuella tjänster i 6 kap 11 § brottsbalken. Bestämmelsen innebär att det är straffbelagt att köpa sexuella tjänster, men inte att sälja dem. Den ursprungliga sexköpslagen antogs av riksdagen den 29 maj 1998, och löd:
Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den upphörde att gälla 1 april 2005 genom att bestämmelsen överfördes till brottsbalken.
Sexuellt ofredande Sexuellt ofredande är ett brott enligt svensk lag som behandlas i brottsbalken 6 kap 10 §:
Paragrafen är uppdelad i två stycken, varav det första stycket omfattar barn under 15 år medan det andra stycket omfattar såväl vuxna som barn.
Sexuellt ofredande kan vara till exempel blottande eller tafsande, vilket är det vanligaste. Det kan också vara sexting eller sexchatt med ett barn under 15 år. Den avgörande skillnaden mellan ett ofredande och ett sexuellt ofredande är om det finns ett sexuellt inslag. Straffet för sexuellt ofredande är böter eller fängelse i högst två år.
Våldtäkt Ursprungligen innebar våldtäkt juridiskt sett att en eller flera människor med våld tvingade en kvinna till samlag. Genom förändringar i lagstiftningen har begreppet senare utvidgats. Idag omfattar definitionen både män och kvinnor. Det behöver inte heller röra sig om ett samlag utan det räcker med "en jämförbar sexuell handling" till exempel penetrering med främmande föremål. Det är heller inte nödvändigt att offret gör motstånd för att det skall räknas som våldtäkt. Utvidgningarna innebär att vissa brottsliga handlingar som tidigare rubricerades på annat sätt, exempelvis som sexuellt utnyttjande, numera faller under våldtäktsbegreppet. Den 1 juli 2013 utvidgades våldtäktsbegreppet ytterligare till att även omfatta passiva offer.Lag mot våldtäkt ska utvidgas
Brottsbalken skrivning om våldtäkt Våldtäktsbegreppet beskrivs i kapitel 6 i brottsbalken (BrB) som skrevs om med verkan från 1 april 2005. Ändringarna innebar ökat skydd mot sexuella kränkningar och förstärkning av den sexuella integriteten och självbestämmanderätten. Begreppet våldtäkt utvidgades så att fler gärningar bedöms som våldtäkt, till exempel genom att kravet på tvång satts lägre och genom att de allvarligaste fallen av sexuellt utnyttjande arbetats in i våldtäktsbestämmelsen. Detta betyder att man vid studie av äldre rättsfall där viss gärning bedömts som sexuellt utnyttjande bör beakta att den nu kanske kan bedömas som våldtäkt.
Portalparagrafen är 6 kap. 1 § BrB som är indelad i fyra stycken.
Första stycket lyder: