FA-cupfinalen 1972 spelades den 6 maj 1972 på Wembley Stadium. Det var 100-årsjubileum (men bara den 91:a finalen på grund av världskrigen) och den 44:e finalen att spelas på Wembley. Den spelades mellan de regerande FA-cupmästarna Arsenal, som hade vunnit "dubbeln", det vill säga både ligan och cupen, säsongen innan, och Leeds United, som hade vunnit mässcupen och kommit tvåa i ligan året innan. Leeds hade, trots två tidigare finaler, aldrig tidigare vunnit FA-cupen men hade haft en bra säsong, låg tvåa i ligan och var favoriter. De hade dessutom ett utmärkt läge att vinna dubbeln, som de skulle vinna ifall de undgick förlust i sin sista ligamatchen att spelas två dagar efter finalen (en match de dock förlorade).

Arsenal planerade att göra detta till sitt tredje decennium som cupvinnare och att vinna cupen för andra året i rad – något som enbart två klubbar hade lyckats med innan (Newcastle 1952 och Tottenham 1962). Finalen blev också ursprunget till Leeds sång "Leeds! Leeds! Leeds!" (allmänt känd som "Marching On Together") som blivit lagets signaturmelodi och spelas än idag på Leeds samtliga hemmamatcher.

Matchsummering Leeds var det bättre laget igenom hela matchen. Deras fyrbackslinje hade inga problem att tygla Arsenals anfall och hitta motvapen till Arsenals anfallare George och Radford. Detta var raka motsatsen till Leeds anfallare Clarke och Jones, som kontinuerligt skapade problem för Arsenals försvar. Det var en Jones-Clarke-kombination som ledde till målet i 53:e matchminuten. Jones tog sig ner till kortlinjen till höger i straffområdet och slog ett hårt inlägg i axelhöjd, snett inåt och bakåt, som "The Sniffer" Clarke nickade hårt i mål till vänster om målvakten Barnett från cirka 12 meter.

Matchen spelades inte alltid på högsta nivå och den hade börjat illa när Clarke fällde Ball inom matchens inledande 5 sekunder och den första varningen (av fyra) blev utdelad redan i andra matchminuten då McNab fällde Lorimer. Inget av lagen kom upp i sin normala standard, men trots det hade båda sina möjligheter. George sköt en hård volley i ribban och ut för Arsenal, och både Clarke och Lorimer träffade trävirket för Leeds.

Leeds glädje över segern grumlades något i och med en skada som Jones ådrog sig i sista minuten då hans axeln gick ur led vid ett fall. Han fick hjälpas upp för trapporna av Norman Hunter då han skulle mottaga sin vinnarmedalj.

Matchfakta

LEEDS UNITED: MV 1 David HarveyHB 2 Paul ReaneyVB 3 Paul MadeleyMF 4 Billy Bremner CH 5 Jackie CharltonCH 6 Norman Hunter HY 7 Peter LorimerFW 8 Allan Clarke FW 9 Mick JonesMF10 John GilesVY 11 Eddie GrayAvbytare:MF 12 Mick BatesManager: Don RevieARSENAL: MV 1 Geoff BarnettHB 2 Pat RiceVB 3 Bob McNabMF 4 Peter StoreyCH 5 Frank McLintock CH 6 Peter SimpsonY 7 George ArmstrongMF 8 Alan BallFW 9 Charlie GeorgeFW 10 John Radford MF 11 George GrahamAvbytare:FW 12 Ray Kennedy Manager: Bertie Mee MATCHREGLER 90 minuters speltid. 30 minuters extratid (om oavgjort vi full tid). Omspel om det fortfarande är oavgjort efter extratiden. En namngiven avbytare.

Vägen till Wembley

Leeds United

Arsenal ''Hemmalaget anges först

Omgång 3: Swindon Town 0–2 Arsenal

Omgång 4: Reading 1 –2 Arsenal

Omgång 5: Derby County 2–2 Arsenal Omspel: Arsenal 0–0 Derby County 2nd Replay: Arsenal 1–0 Derby County (på Filbert Street, Leicester)

Omgång 6: Leyton Orient 0–1 Arsenal

Semifinal: Stoke City 1–1 Arsenal (på Villa Park, Birmingham) Omspel: Arsenal 2–1 Stoke City (på Goodison Park, Everton)

Externa länkar

Referenser

Noter

Kategori:Sport i Storbritannien 1972 1972 Kategori:Fotbollssäsongen 1971/1972 Kategori:Fotboll i London Kategori:Leeds United FC Kategori:Arsenal FC Kategori:London under 1970-talet Kategori:Sportevenemang i London