Ekomodernism är ett tankesätt som argumenterar för att staten och marknaden kan samarbeta i att skydda miljön. Genom så kallad frikoppling kan man enligt teorin separera ekonomisk tillväxt från miljöpåverkan och därigenom frikoppla ekonomisk tillväxt fån ekologiska skada.
Ekomodernismen har under de senare årtiondena fått stort stöd bland akademiker och beslutsfattare runt om i världen,Spaargaren, Mol and Buttel, 2000; Mol, Sonnenfeld and Spaargaren 2009; Redclift och Woodgate, 2005, 1997; Dickens, 2004 men även kritik för att vara kopplad till så kallad grönmålning. Ekomodernism är analytiskt inriktad, men också en policystrategi och en miljöinriktad diskurs.Hajer, 1995
Grundtankar Ett grundantagande i ekomodernismen är att ekonomisk tillväxt, mätt i BNP (ej att förväxla med ekonomisk utveckling), kan förenas med miljömässigt hållbar utveckling. Naturresurser som luft, vatten, jord och ekosystem kan, enligt ekomodernismen, vara en källa till framtida tillväxt och utveckling på samma sätt som arbete och kapital.
Energianvändningen och resursanvändningen kan också bli mer effektiv, vilket bidrar till att hålla nere kostnaderna och öka möjligheten för tillväxt. Dessutom menar ekomodernismen att grön teknisk utveckling kan bidra till tillväxten.
Historik Ekomodernismen, som teori, grundades i början av 1980-talet av en grupp akademiker vid Free University och Social Science Research Centre i Berlin. Bland dessa fanns Joseph Huber, Martin Jänicke och Udo E. Simonis.
Andra som vid samma tid uttryckte en liknande hållning i miljöfrågor var Arthur Rosenfeld, Amory Lovins, Donald Huisingh, René Kemp, Ernst Ulrich von Weizsäcker, Arthur P.J. Mol, Gert Spaargaren och David A Sonnenfeld.Mol and Sonnenfeld, 2000; Mol, 2001
Senare har teorin utvecklats på olika sätt i USA respektive inom EU, där de amerikanska tänkarna inkorporerat två koncept som tidigare saknats inom den europeiska tolkningen av ekomodernismen. Dessa är nationell säkerhet och uppenbar konsumism.
Kritik Kritiker hävdar att det starka sambandet mellan BNP och miljöförstöring talar emot ekomodernismen. Man beskyller ekomodernismen för överdriven teknikoptimism, liksom för att inte vilja ändra på något i det kapitalistiska systemet. Kritikerna menar därför att ekomodernism är så kallad grönmålning.Foster, 2002
Se även Hållbar utveckling Miljöpolitik
Referenser
Kategori:Hållbar utveckling Kategori:Miljövetenskap