Väckelsångs socken i Småland ingick i Konga härad i Värend, ingår sedan 1971 i Tingsryds kommun och motsvarar från 2016 Väckelsångs distrikt i Kronobergs län.
Socknens areal är 125,12 kvadratkilometer, varav land 106,35.Svensk Uppslagsbok Väckelsångs socken År 2000 fanns här 1 732 invånare. Tätorten Väckelsång med sockenkyrkan Väckelsångs kyrka ligger i socknen.
Administrativ historik Väckelsångs socken har medeltida ursprung.
Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Väckelsångs församling och för de borgerliga frågorna till Väckelsångs landskommun. Denna senare utökades 1952 innan den 1971 uppgick i Tingsryds kommun.
1 januari 2016 inrättades distriktet Väckelsång, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.
Socknen tillhört samma fögderier och domsagor som Konga härad. De indelta soldaterna tillhörde Smålands husarregemente, Växjö kompani och Kronobergs regemente, Livkompaniet och Kinnevalds kompaniet.
Geografi Väckelsångs socken ligger öster om Åsnen vid Bräkneåns källsjöar, Hyllen, Fiskestadsjön och Ygden. Området består av småkuperad skogsterräng, rik på mossar.Nationalencyklopedin
Väckelsång ligger på en så kallad drumlin som löper i riktning norr/söder. Drumliner är flackare än så kallade getaryggar som är lämningar efter isälvar. Socknens bättre jordar ligger i norra delen omkring drumlinen. Sten- och blockrik morän är en vanlig jordart i socknen. Väckelsång har flera sjöar men också stora myr- och mossmarker. Dessa har i flera fall varit sjöar, men sjösänkningar och utdikningar har förvandlat vissa till odlingsmark.
Tidigare vegetation Ruuths häradskarta av år 1663 visar med symboler att den tidens dominerande skogsträd var bok. I området från drumlinen ner mot sjön Åsnen söder om Väcklingeö ner mot sjön Hyllen låg bokskogar. Bokskog växte på 1600-talet också runt sjön Ygden. Kartans symboler domineras av boken.
Sjöar och vattendrag Väster om Väckelsång ligger Åsnen vars forntida utbredning var betydligt större än dagens. Största delen av områdena väster om drumlinen har varit sjöbotten vilket gäller all mark under 144-metersnivån. Åsnens medelvattenyta uppskattas idag till 138,6 meter. Åsnen tillförs vatten främst genom Helige å och Aggaån. Sjöns utlopp är Mörrumsån. Bräkneån avvattnar sjöarna som ligger öster om drumlinen men även sjön Hyllen (ca 140 m ö.h.) som ligger väster om drumlinen. Hyllen avvattnas till Fiskestadssjön och ansluter därmed till Bräkneåns vattensystem. Ån som förbinder Fisketadssjön (ca 136 m ö.h.) med Ygden (129 m ö.h.) heter Eskilaån. Fornåsnen hade sin strandlinje på cirka 144 m ö.h. under inledningen av postglacial tid.
Sjöar och vattendrag har förändrats då de sänktes, våtmarkerna dikades och vattendragen rätades ut och rensades. Lidhemssjön vars gamla namn var Linen, ligger väster om Lidhems säteri och den försvunna, avhysta byn Lina. Sjön har inte samma utseende på den gamla häradskartan från 1600-talet som på 2000-talets moderna fastighetskarta. Stränderna mot norr och söder är förändrade. Linens medelvattenyta är 139 m ö.h. Sjöns vattenyta har påverkats av Åsnens sänkningar och av upprensningar i Aggaån. År 1855 planerades en sjösänkning av Hyllen men den genomfördes inte. Hyllen ligger högre än Åsnen, 140 m ö.h.
Åren 1885–1886 sänktes Fiskestadsjön med cirka 1,5 meter. 275 hektar ny jordbruksmark blev resultatet av sänkningen. Sjön hade före sänkningen en areal av 650 hektar och den beräknades bli 510 hektar efter densamma. Landvinningen uppskattades alltså till 140 hektar medan 207 hektar förbättrades då de blev torrare. Utloppet rensades under senare delen av 1950-talet vilket kan ha sänkt sjöytan ytterligare. Sjöns areal omfattar 2022 cirka 500 hektar, alltså 10 hektar mindre än uppskattningen på 1880-talet. Ugglegårds kvarn tvingades upphöra och en ny kvarn byggdes på annan plats. Gravfältet vid gamla skolan i Fiskestad och gravröset Görle rör (krossat till makadam) förlorade sina strandnära lägen. Sjön Kalven som låg när Fiskestsadsjön blev sumpmark.
1882 sänktes Ygden genom att en kvarn i Ekefors revs. Ygdens reglerades sedan åter 1902. Sänkningen var cirka 0,6 meter. Sjöns areal minskade från 550 till 490 hektar efter sänkning. Reglering av Ygden sker vid den nu nedlagda Tingsmåla kvarn vars dämme är bevarat. Ekefors järnbruk hade på 1600-talet ett dämme för sin vattentillgång. Ygdens vattenstånd var ännu högre under Ekefors bruks tid. I norra Väckelsång fanns två sjöar Östadsjön och Bergasjön som båda blivit sumpmark. Båda sjöarna fanns på storskifteskartan 1788. Sjönamnen är utsatta på Lantmäteriets karta på webben men de är markerade som sankmark. Östadsjön omfattade tidigare både Bäckamaden och Dalamossen, medan Bergasjön också omfattade Bergamossen. Ett område med fornlämningar på Hästabacken skapades, backen låg mellan de två sjöarna under tidig bronsålder och äldre järnålder.
Sjön Nisten Nisten försvann helt då den slutligen tömdes 1958 (Sänkta och utdikade sjöar i Kronobergs län 1981). På häradskartan kan dess storlek uppskattas till tre kilometers längd och en kilometers bredd. Sjön avvattnades genom Nistenkanalen. Kanalen mynnar i Fiskestadsjön. Sjön var en mindre del av ett större sankt område som utgjort en större sjö tidigare. Sänkningen av Pinnamyr genomfördes 1881. Pinnamyr utgjorde tidigare delar av sjön Nisten. Av Ruuths karta tycks framgå att sjön långt tillbaka i tiden var ca nio km lång och sträckte sig från Grävlingaryd i Linneryds socken, genom hela Väckelsångs socken till Orraryd i Nöbbele socken.
Gårdarna med namnet Nistingsö låg på en ö i sjön, men även gården Hönseryd var belägen på en ö den forna större Nisten. Vid stränderna på sjöns västra sida låg gårdarna Änga, Boarydsudd, Drobbanäs och Söftesmåla. Grävlingaryd var placerad längst söderut vid sjön. Källehult, Bredahult och Boaryd var anknutna till östra stranden av sjön och i nordöst fanns Pungsholmen, Änganäs och Bosatorp i Nöbbele socken. Sjöns utbredning är viktig för att förstå fynden från stenåldern. Nistens stränder och höjderna runt var attraktiva bosättningsplatser. Stora delar av den gamla sjöbottnen blev åkermark som fortsatt brukas.
Fornminnen
Inventeringar Väckelsång är en mycket välinventerad socken och har inventerats två gånger av RAÄ 1949 och 2001 men har också inventerats flera gånger i andra sammanhang. 2010–2020 nyinventerade Lars-Erik Englund socknen och denna inventering har han presenterat i Väckelsångsrapporten.
Inventering 1949 genomfördes av två olika personer. Väckelsång fick mera tid för inventeringen än andra socknar men trots uppskattade 0,9 kvadratkilometer per anställningsdag var tiden knapp. Tidigare inte prioriterade lämningstyper har senare tillkommit undan för undan men den första inventeringen omfattade främst förhistoriska gravar. De utgjorde 85 % av de registrerade lämningarna medan lämningar efter kommunikationer utgjorde 8 % och övriga lämningar 7 %. Den fördelningen stämmer inte på Väckelsångs inventering eftersom denna har ett större innehåll som Knut Kjellmark bidragit med. Nr 1-44 i inventeringen 1949 registrerades av Rolf Erixson 13 juni till 13 augusti 1949. Nr 101-130 registrerades av Kurt Karlsson samma tidsintervall på två månader 1949. Granskning utfördes av Harry Thålin 1949. Inventeringen 1949 registrerade totalt 74 platser och lite drygt 25 av dessa platser hämtades från Kjellmarks arbete Värends fornlämningar. Senare kompletterades inventeringen med en fångstgrop nr 45 1983 och nr 131 en hällkista i röse av K J Krantz.
Att nummerserien var uppdelad i två fick konsekvenser. Nationalencyklopedin (Band 20 1996) beskriver att Väckelsång har cirka 110 fornlämningar men det var grundat på att man missat att numreringen hade en lucka på 56 nummer. Nationalencyklopedins nämner 3 hällkistor, cirka 15 rösen från bronsåldern och fyra gravfält från yngre järnålder. Antalet rösen har utökats till nästan det dubbla.
På 1990-talet inventerades kulturlandskapet vid säteriet Lidhem. Resultatet av dessa insatser infördes 2001 i RAÄ:s inventering. Revisionsinventeringen 2001 registrerade totalt 298 platser, av de 74 från första inventeringen fick sex platser fick utgå. 55 fyndplatser togs upp i huvudsak hämtade från Kjellmark och nio platser registrerades som boplatser. Nyregistreringar utgjordes av 100 platser med fornåkrar, 36 by- eller gårdstomter. Åtta områden registrerades sedan på karta utan beskrivning vid digitalisering registret. År 2009 genomförde Arkeologicentrum en utredning för en vindkraftspark öster om Fiskestadsjön och nyregistrerade 18 platser, mest fornåkrar. Under åren på 2010-talet har Smålands museums arbete lett till 8 registreringar, främst gravar som tillförts fornminnesregistret (FMIS).Väckelsångsrapporten sidan 11-12 +Fornminnen i VäckelsångAntalRAÄ nrTyp av fornlämningDateringBeskrivning51FyndplatserMest stenålderVäckelsång är rik på fyndplatser. Fynden beskrivs i avsnittet om förhistoria.1258FyndsamlingStenålderHembygdsgården: Samling av främst föremål från stenåldern ett 40-tal föremål, främst stenyxor och många flintspån och avslag.14 boplatser totaltBoplatserI huvudsak stenålderSpridningsbilden för boplatser angivna i fornminnesregistret ger inte intryck av att ge en bild av bosättningarna utan mera slumpvis hittade platser. Källkritik är nödvändig för värdering av dessa vilket måste ske tillsammans med övriga lösfynd. Fördelningen av fynden med flest fynd runt Boaryd ger anledning att misstänka att hembygdsforskaren Fabian Karlsson som var bosatt i Boaryd har påverkat spridningsbilden. Även om Kjellmark är uppgiftslämnare så hade han ofta sina primäruppgifter från Fabian Karlsson. Kunskapsläget har förändrats med Väckelsångsrapporten där 43 boplatsområden tas upp. I Väckelsångsrapporten finns 44 områden med boplatser behandlade så fornminnesregistrets uppgifter är nu en föråldrad källa. Dessutom har antalet lösfynd utökats så att bättre förutsättningar för en skildring av förhistorien finns.146Provundersökt boplatsYngre bronsålder tidig järnålder Högsbacke Norr om Väckelsång hittades vid en arkeologisk provundersökning 2 härdar, 5 stolphål och 14 nedgrävningar samt keramik. Rapport av Lars Salmimen Smålands museum. Vägverkets planer på att flytta utfarten av Lidhemsvägen längre söderut var orsaken till undersökningen. Vid första besiktning hittades två områden, dels Högsbacke och dels ett område 280-480 meter väster om infarten till Knapagården. Fosfatkartering genomfördes i båda områdena och sökschaktning på Högsbacke. Område västerut är ett röjningsröseområde på en höjd, 150×30-120 meter stort. Området innehåller ett 20-tal röjningsrösen av sentida typ. I området mellan de två områdena finns förmodade gravar. Fosfatprovtagning utfördes genom att prover togs var tionde meter enligt förbestämda koordinater. Sammanlagd provyta uppgick var 5700 m². Sökschakten omfattade totalt 335 m, fördelade på fem schakt. Förutom de redan nämnda anläggningarna ovan hittades ett antal sentida gropar. Högsbacke tolkades som en förhistorisk boplats. Utredningens kunde inte avgränsa boplatsen eller datera den. Salminen menar med stöd av keramik och lämningarnas karaktär, att boplatsen troligen var från yngre bronsålder-järnålder. Fynden finns i Smålands museum. (Väckelsångrapporten sidan 103-104)2129 och 132BoplatserStenålderVid Lidhemssjön finns en boplats 160×60 meter, där det hittats skörbrända stenar, ben (framför allt tänder) och på samma åker har fynd av flintavslag och stenföremål hittats. Nära denna plats finns en andra boplats 80×20 meter vid sjön med bearbetad flinta, flintskrapa och flintavslag.2114 och 216BoplatserStenålderVid Fiskestadssjön finns en boplats 150×70 meter vid Näset med fynd av tre trindyxor, spetsen av en flintdolk, ett bryne eller mejsel av glimmerskiffer med skarp egg samt en större bit kristianstadflinta, två flintspån, två slipstenar, knacksten samt ett kvartsavslag. Fynden har olika åldrar så det rör sig om en blandad boplats. Fynden noterade i Värends fornminnen av Kjellmark.