miniatyr|350px|Karta som visar Afrikas språkfamiljer. Orange färg står för bantuspråkens utbredning. Bantuspråk är en undergrupp i Volta-Kongo-grenen av språkfamiljen Niger-Kongospråk. Det finns ungefär 500 bantuspråk, som talas av cirka 200 miljoner människor. De är utbredda i hela centrala och södra Afrika och är de mest talade språken i alla stater där, även om i regel engelska, franska eller portugisiska är officiellt språk. Bantuspråk talas i Angola, Botswana, Burundi, Ekvatorialguinea, Gabon, Kamerun, Kenya, Republiken Kongo (Brazzaville), Demokratiska Republiken Kongo (Kinshasa), Malawi, Moçambique, Namibia, Rwanda, sydligaste Somalia, Sydafrika, Tanzania, Uganda, Zambia samt Zimbabwe. Denna vida spridning gör språkgruppen till den mest utbredda i Afrika.
I nordväst gränsar bantuområdet till de övriga Niger-Kongospråken, i nordost till nilosahariska språk och afroasiatiska språk (närmare bestämt kushitiska språk). I sydväst utgör khoisanspråken en enklav i bantuområdet.
Vetenskapen om bantuspråken och de kulturer och folk som är förbundna med dem kallas bantuistik. Den är ett delområde inom afrikanistik.
Ordet bantu Ordet "bantu" betyder "folk" eller "människor" på språket kikongo. Det infördes av Wilhelm Bleek 1856 i den språkvetenskapliga diskussionen som beteckning för en utbredd afrikansk språkgrupp, vars språk uppvisar många gemensamma kännetecken. Till dessa hör framför allt ett utpräglat substantivklassystem (se nedan), men även till stora delar gemensamt ordförråd. Följande tabell visar ordet för "människa" i singular och plural i ett urval viktiga bantuspråk:
SpråkSingularPluralkongo, ganda,rwanda, zulumu-ntuba-ntuhereromu-nduva-ndulingalamo-toba-tosothomō-thōbā-thōswahilim-tuwa-tu
Singular och plural bildas till synes genom prefixen mu- respektive ba-. I själva verket rör det sig om de två första substantivklasserna i nästan alla bantuspråk, vilka betecknar personer i singular respektive plural. Bindestrecken skrivs inte i normal skriftlig återgivning av bantuord, men sätts ut här för tydlighetens skull.
De mest talade bantuspråken Det bantuspråk som är mest känt och mest använt som lingua franca i Östafrika är swahili. Följande tabell innehåller alla bantuspråk med minst 5 miljoner talare och anger antal talare, inordning i Guthrie-systemet (se nedan) och huvudsakligt utbredningsområde. Några av dessa språk är så kallade handelsspråk, som inte enbart inlärs som modersmål, utan används av många talare som andra eller tredje språk, för att möjliggöra kommunikation i ett större område över enskilda folkgruppers språkgränser.
Bantuspråk med minst 5 miljoner talare SpråkAlternativ-namnAntal-talareGuthrie-gruppHuvudsakligt utbredningsområdeSwahiliKiswahili 80–100 miljoner G40Tanzania, Kenya, Uganda, Rwanda, Burundi, Kongo-Kinshasa, Somalia, Moçambique (handelsspråk)ShonaChishona11 miljonerS10Zimbabwe, ZambiaZuluIsiZulu10 miljonerS40Sydafrika, Lesotho, Swaziland, MalawiNyanja Chichewa 10 miljoner N30Malawi, Zambia, Moçambique (handelsspråk)Lingala 9 miljoner C40Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville (handelsspråk)RwandaKinyarwanda8 miljoner J60Rwanda, Burundi, Uganda, KongoXhosaIsiXhosa7,5 miljoner S40Sydafrika, LesothoLuba-KasaiChiluba6,5 miljoner L30Kongo-KinshasaGikuyuKikuyu5,5 miljoner E20KenyaKituba 5 miljoner H10Kongo-Kinshasa, Kongo-Brazzaville (Kongo-baserat kreolspråk)GandaLuganda 5 miljoner J10Uganda (handelsspråk)RundiKirundi 5 miljoner J60Burundi, Rwanda, UgandaMakhuwaMakua 5 miljoner P30MoçambiqueSothoSesotho 5 miljoner S30Lesotho, SydafrikaTswanaSetswana 5 miljoner S30Botswana, Sydafrika
Klassprefixen för språknamn (till exempel ki-, kinya-, chi-, lu-, se-, isi-) används vanligtvis inte längre i den språkvetenskapliga litteraturen.
Det finns många andra bantuspråk med över 1 miljon talare. Dessa är listade i slutet av denna artikel.
Bantuspråkens forskningshistoria och nutida position Översikt över forskningshistorien Redan 1659 utkom en grammatik över språket kikongo, skriven på latin av Giacinto Brusciotto. Wilhelm Bleek beskrev första gången 1856 bantuspråkens nominalklasser och präglade begreppet bantu. Carl Meinhof utarbetade den första jämförande grammatiken över bantuspråk 1901.
Malcolm Guthrie klassificerade bantuspråken 1948 och indelade dem 1967-1971 i 16 geografiska grupper ("zoner"), som han betecknade med bokstäverna A, B, C, D, E, F, G, H, K, L, M, N, P, R och S (utan I, O och Q). Inom dessa zoner är språken grupperade i tiotalsenheter och numrerade (se nedan). Guthrie rekonstruerade också proto-bantu som hypotetiskt protospråk för alla nuvarande bantuspråk. Guthries klassificering har senare utvidgats och modifierats av SIL 1996 och senare av forskare från Royal Museum of Central Africa i Tervuren 1999. Dessa förändringar innebär att en zon J har lagts till och många grupper har omorganiserats.
Joseph Greenberg klassificerade bantuspråken som en under-under-enhet av Niger-Kongospråken. Dessförinnan ansågs bantuspråken, särskilt av Carl Meinhof och hans elever, som en egen språkfamilj som ställdes mot "Sudanspråken" bland afrikanska språk.
Utveckling av teorierna om bantuspråkens ursprung Sedan 1860 har många forskare ägnat sig åt frågan om bantuspråkens ursprung och uppkomst. Några historiskt viktiga hypoteser tas upp här, för att tydliggöra den svåra processen fram till den nutida förklaringen av bantuspråken som en underenhet av Niger-Kongospråken.
Richard Lepsius Egyptologen Karl Richard Lepsius utgick 1880 i inledningen till sin nubiska grammatik från tre språkzoner i Afrika, där han inte tog hänsyn till khoisangruppen:
(1) Bantuspråken i södra Afrika, de egentliga "negrernas" språk, (2) blandade "negerspråk" mellan ekvatorn och Sahara, Sudanspråken, (3) hamitiska språk (egyptiska, kushitiska, berberspråk) i norra Afrika.
De främsta kännetecknen för dessa språkgrupper skulle vara substantivklassystemet i bantuspråken och genussystemet hos hamiterna, som skulle ha invandrat till Afrika från Västasien. När de senare vann terräng trängde de bort delar av förbefolkningen mot södra Afrika (just bantufolken, som behöll sin "rena" språkform). Andra grupper blandade sig med hamiterna och bildade blandspråk - Sudanspråken - som varken uppvisar ett utpräglat klass- eller genussystem.
August Schleicher August Schleicher, som främst forskade om indoeuropeiska språk, hade en helt annan uppfattning, som han offentliggjorde 1891. Enligt hans mening var Afrika först obefolkat och blev sedan befolkat från sydvästra Asien i fyra stora vågor: (1) bushmännen och hottentotterna (idag kallade khoisan), (2) "negerfolken" i Sudan, "nigriterna", (3) bantufolken och (4) hamiterna.
Han utgick då från att de sudanesiska nigriterna redan hade haft ett rudimentärt, ofullkomligt klassystem, som sedan bantufolken fullkomnade och utpräglade. För honom var alltså de nigritiska språken eller sudanspråken en evolutionär föregångare till bantuspråken, och inte ett tecken på förfall som hos Lepsius.
Carl Meinhof Afrikanisten Carl Meinhof yttrade sig mellan 1905 och 1935 flera gånger om bantuspråkens uppkomst. Han står i tydlig motsats till Lepsius och Schleichers hypoteser. För honom är inte bantuspråken, utan sudanspråken ur-nigritiska. Bantu skulle vara ett blandspråk med nigritisk "moder" (substrat) och hamitisk "fader" (superstrat).
Inflyttningen i Afrika skedde enligt Meinhof alltså i tre språkliga skeden: (1) de nigritiska Sudanspråken, (2) de hamitiska språken och (3) bantuspråken som blandform av nigritiska och hamitiska.
Diedrich Westermann och Joseph Greenberg Diedrich Westermann utgick först, som elev till Meinhof, från ett gemensamt nigritiskt substrat i Sudanspråken och bantuspråken. Från 1948 blev han dock tilltagande övertygad om en genetisk släktskap mellan de västliga sudanspråken och bantuspråken, som han framställde i flera publikationer. Därmed beredde han marken för Greenbergs Niger-Kongo-teori.
Joseph Greenberg genomförde mer konsekvent det som Westermann hade påbörjat och etablerade 1949 Niger-Kongospråken som en stor språkfamilj i västra och södra Afrika, vilken innesluter bantuspråken och härstammar från en västsudanesisk "nigritisk" kärna. Ordningen inom språkfamiljen har dock reviderats flera gånger sedan denna ursprungliga ansats. Greenbergs sista framställning av teorin finns i hans verk "Languages of Africa" från 1963.
Även efter Greenberg har den inre uppbyggnaden inom Niger-Kongofamiljen reviderats flera gånger, men i varje fall är alla varianter - även de aktuella (till exempel Heine-Nurse 2000) - överens om att bantuspråken utgör en underenhet av Niger-Kongo, och är närmast besläktade med de så kallade bantoidspråken i östra Nigeria och västra Kamerun.
Bantuspråkens position inom Niger-Kongo Bantuspråkens stora betydelse inom Niger-Kongospråken visas av följande siffror: Av de ungefär 1400 Niger-Kongospråken hör 500 till bantugruppen, alltså mer än en tredjedel. Av de ungefär 350 miljoner människor som talar ett Niger-Kongospråk talar 200 miljoner – alltså nästan 60 % – ett bantuspråk.
Ändå utgör bantugruppen enligt nutida kunskap, som framför allt bygger på Joseph Greenbergs arbeten, endast en under-underenhet av Niger-Kongo. Bantugruppens exakta position inom Niger-Kongospråken visas i följande något förenklade genetiska diagram:
Bantuspråkens stamträd Niger-Kongo Kordofaniska Mande Atlantiska Dogon Ijoid Volta-Kongo Nordlig Volta-Kongo Kru Gur (Volta-språk) Senufo Adamawa-Ubangi Sydlig Volta-Kongo Kwa Västlig Benue-Kongo (bland andra yoruba, igbo) Östlig Benue-Kongo Centralnigerianska Bantoid-Cross River Cross River Bantoida diverse mindre grupper Sydbantoida diverse mindre grupper Grassland Bantu
Bantuspråkens komplexa härstamningslinje lyder alltså med alla mellanled:
Niger-Kongo > Volta-Kongo > Syd-Volta-Kongo > Öst-Benue-Kongo > Bantoid-Cross River > Bantoid > Syd-Bantoid > Bantu.
För detaljerad klassifikation av bantuspråken inom Guthrie-grupperna med angivelse av antal talare, se nedan (för språk med minst 100 000 talare) och angiven extern länk (för alla bantuspråk).
Egentliga bantuspråk Egentliga bantuspråk kallas på engelska "narrow Bantu". Dessa kan delas upp i en nordvästlig gren och en central gren. Till den nordvästliga grenen hör de språk som talas i delar av Kamerun, Gabon, Ekvatorialguinea, Kongo-Kinshasa (Kongo Kinshasa) och Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville). Till den centrala delen hör de mera kända bantuspråken såsom kiswahili, luganda, gikuyu, bemba, chishona, sotho-tswana-gruppen, nordndebele, siswati, xhosa och zulu. De sistnämnda talas överallt i de sydliga delarna av Afrika söder om en linje som går från gränsen mellan Angola och Kongo-Kinshasa till sydliga Etiopien, med undantag av de områden där afrikaans och khoisanspråk är mer utbredda.
Urhem och utbredning Alla teorier om bantuspråkens härkomst gör, uttalat eller outtalat, påståenden om deras urhem och senare utbredning fram till bantufolkens nuvarande bosättningsområden.
Bantuspråkens urhem Enligt sin klassifikation – bantu som en undergrupp av bantoidspråken, som i övrigt är utbredda i Nigeria och Kamerun – placerade Joseph Greenberg bantuspråkens urhem i centrala Benuedalen (östra Nigeria) och i västra Kamerun. Det är den uppfattning som de flesta forskare accepterar och företräder idag.