José Santos Chocano, född 14 maj 1875 i Lima, död 13 juli 1934 i Santiago de Chile, Chile, var en peruansk diktare.
Chocano fängslades en kort tid som revolutionär 1894 och skrev i fängelset sina Iras santas. Han skildrade även det amerikanska folklivet i dikten En la Aldea (1895), peruanernas hjältebedrifter i salpeterkriget i La epopeya del Morro (1898) och efterliknade i Canto del siglo (1900) Victor Hugos La légende des siècles. I sin Alma América (1906) hyllar han Amerikas ursprungsbefolkning. Han betraktades tidigare som Latinamerikas främste skald, näst efter Rubén Darío.
Han anses vara en av de viktigaste latinamerikanska poeterna, känd för sin storslagna, klingande och färgstarka episka poesi, även om han också producerade lyrisk poesi av enastående intimitet, allt utformat med raffinerad formalism inom ramen för modernismen. Hans verk är till stor del inspirerade av teman, landskap och människor i hans land och i Amerika i allmänhet. Hans litterära skapande uppnådde ett exempellöst erkännande i Peru; han blev den mest populära författaren efter Ricardo Palma, även om hans inflytande i peruanska litterära kretsar gradvis minskade, till förmån för en annan stor figur inom peruansk poesi, César Vallejo. Ändå fortsätter Chocano att bli ihågkommen av de flesta peruaner som en stor poet; några av hans kompositioner, såsom Blasón, Los caballos de los conquistadores och ¡Quién sabe!…, är klassiker inom recitation.
Källor
Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
Kategori:Peruanska poeter Kategori:Födda 1875 Kategori:Avlidna 1934 Kategori:Män