Katarina I av Ryssland (ryska: Екатерина I, transkriberat Jekaterina I), född 15 april 1684, död 17 maj 1727, var sin make Peter I:s medregent från 1724 till hans död följande år. Hon blev sedan ensam regent, som den första kvinnan på den ryska tronen.

Katarina I var född fattig i det då svenska Livland och arbetade som tjänare som ung. Som nygift svensk soldathustru blev hon 1702 tillfångatagen som krigsbyte under Rysslands erövring av Svenska Livland och älskarinna till en rysk arméofficer. Under sin tid i den ryska armén blev hon älskarinna åt Peter den store, som fäste sig vid henne så starkt att de inledde ett permanent förhållande började leva ihop. Paret fick flera barn, och Peter lät 1711 öppet erkänna deras förhållande och förklarade sin avsikt att gifta sig med henne. Bröllopet ägde rum 1712, varpå deras barn legitimerades, och i maj 1724 lät Peter kröna Katarina till kejsarinna.

Katarina beskrivs som gladlynt, varmhjärtad och med en förmåga att sprida trivsel runt sig, men uppfattades också som vulgär, och hennes bakgrund provocerade många ryssar, då hon var född som protestantisk utlänning och hennes äktenskap till Peter inte räknades om giltigt eftersom de hade gift sig trots att de båda två hade makar i livet på annat håll. Hon hade aldrig något direkt politiskt inflytande under Peters regeringstid utöver att hon då och då ombads att vädja till Peter för någon annans räkning. Peter gav henne en offentlig roll, då hon i enlighet med hans strävanden att göra Ryssland till ett västerländskt land lät henne spela en offentlig roll enligt mönster för drottningar i Västeuropa.

Efter Peters död 1725 befarade Peters reformvänner att de konservativa skulle gripa makten, och lät därför utropa Katarina till monark för att skydda sig själva. Som monark överlät Katarina all makt till de ministrar Peter hade utsett, som fick fortsätta hans reformprogram medan hon ägnade sig åt nöjesliv. Hon led av alkoholism och försämrad hälsa och avled efter en kort regeringstid.

Biografi Uppväxt Katarina föddes som Marta Elena Skowronska och var dotter till en livländsk, katolsk livegen gravgrävare, Samuelis Skavronskis.

Katarina kom tidigt i främmande personers vård. Hennes föräldrar avled då hon var två respektive tre år, och syskonen delades mellan släktingarna: Katarina hamnade hos en faster eller moster, och blev vid tolv års ålder kökspiga hos den lutherska kyrkoherden Glück, superintendent i Marienburg (i Livland). Hon lärde sig hushållsysslor som att spinna och sy, men aldrig att läsa och skriva.

Tidigt vuxenliv

Fångenskap Hon blev 1702 gift i Marienburg med en svensk soldat, dåvarande ryttaren vid livländska adelsfanan Johan Kruse (eller Cruhs). Några dagar efter bröllopet togs Marienburg genom kapitulation. Den svenska garnisonen evakuerade och hennes make med den, medan hon blev kvar i Marienburg när staden ockuperades av ryssarna. Hon och flera andra medlemmar av församlingen följde med pastor Glück till ryssarnas läger för att vädja om nåd för stadens befolkning. Befälhavaren Bauer förklarade att han skulle skydda kyrkoherden och hans familj, men lydde under order att härja provinsen och föra bort en tredjedel av dess invånare som slavar.

Katarina bortfördes som segrarens byte och kom, efter att ha passerat ett par mellanhänder, till furst Mensjikov. Bauer inkluderade henne först i sitt eget följe, men hon överfördes snart till general Boris Sjeremetev, som några månader senare uppges ha sålt henne för pengar till tsarens favorit, Alexander Mensjikov.

När Kruse 1708 (då "förare") ville ingå nytt äktenskap med änkan Sofia Richter, meddelade han inför konsistoriet i Pärnu i nuvarande Estland (enligt dess bevarade protokoll) att Katarina var köpmansdotter från Polen (antagligen Litauen eller polska Livland). En major von Heinen berättade i en skrift som sändes in till konsistoriet, att han efter Dorpats kapitulation 1704 sett Katarina i Narva. Majoren nämnde att hon varit hos "Menschenkopf" (Mensjikov) och med denne haft två barn samt att hon inte ville återknyta förbindelsen med sin förste man, "emedan hon nu hade det så bra som en prinsessa". 1710 var Kruse sergeant vid överste Karl Nieroths regemente, och det är antagligt, att han med detta regemente vid Revals kapitulation (28 september 1710) råkade i rysk fångenskap. Hans senare öden är inte kända.

Mätress Hos Mensjikov fick tsar Peter den store se Katarina när hon serverade under ett av tsarens besök hos Mensjikov, som sedan sade till Katarina att följa tsaren till hans sovkvarter.

Fängslad av hennes skönhet och vinnande sätt, tog Peter henne till älskarinna, och hon förstod att med klok beräkning göra sig oumbärlig. Peter hade nyligen avslutat sin relation med Anna Mons och Mensjikov ville ge honom en älskarinna som kunde ge honom mer inflytande. Vid deras nästa möte klädde han Katarina i siden, och snart fick Mensjikov order om att sända Katarina till Peters egen bostad i Tyska förstaden i Moskva, där hon omhändertogs i Peters systers hushåll.

Hon övergick 1703 till rysk-ortodoxa kyrkan och fick därvid namnet Katarina Aleksejevna; namnet Aleksejevna fick hon efter tronföljaren Aleksej, som var hennes dopfadder. 1707 blev hon hemligt förmäld med Peter. Hon födde (förutom några i späd ålder avlidna barn) 1708 dottern Anna (sedermera förmäld med den i Sveriges historia bekante Karl Fredrik av Holstein-Gottorp) och 1709 dottern Elisabet (sedermera rysk tsarinna).

Tidpunkten för Peters och Katarinas giftermål är omtvistad. Han uppges dock ha gift sig med henne i hemlighet någon gång mellan 23 oktober och 1 december 1707 i Sankt Petersburg.Hughes, Lindsey (2004). "Catherine I of Russia, Consort to Peter the Great". In Campbell Orr, Clarissa (ed.). Queenship in Europe 1660–1815: The Role of the Consort. Cambridge University Press. s. 131–154.

Katarina beskrivs som handlingskraftig och energisk, medkännande och charmerande. Hon uppges alltid ha varit munter och på gott humör, med förmågan att lugna Peter och få honom att känna sig som hemma. Omgivningen, som märkte hennes inverkan, fick snart som vana att tillkalla henne när Peter tappade behärskningen, och att medla för deras räkning.

Hennes tid som Peters älskarinna är fragmentariskt känd. De första åren bodde hon i Moskva, men 1706 lät Peter föra henne till det nyligen grundade Sankt Petersburg, där de delade en stuga på två rum. Hon var inte hans officiella mätress och saknade fast bostad, men följde honom genom krigsfälten i Polen, Baltikum och Litauen. Hon åtföljdes då av ett eget litet hushåll bestående av Mensjikovs maka Daria och hennes syster Varvara Arseneva och deras förkläde Anisia Tolstaja.

1708 stiftade Peter ett testamente där han stipulerade att "Katarina Vasiljevskaja" och hans döttrar med henne skulle tas om hand vid händelse av hans död.

1710 var hon fortfarande okänd, då den danske ambassadören räknade upp medlemmarna i Peters familj och omgivning. Samma år började dock Peter presentera henne för utländska sändebud, och detta år är det känt att hon började tala med Peter om politiska frågor för Mensjikovs räkning, och alltså bli politiskt verksam.

I november närvarade hon för första gången vid Peters sida under en viktig offentlig högtid: tsarens brorsdotter Anna Ivanovnas bröllop med hertigen av Kurland, en tillställning som samtidigt också var den första kejserliga högtiden i Sankt Petersburg.

Blivande kejsarinna

Inför Peters krig mot Osmanska riket fanns en anledning att säkerställa framtiden för Katarina och hennes barn i fall av Peters död i strid. Den 3 februari erkände Peter offentligt sin dotter Anna, och den 6 mars 1711 offentliggjorde Peter sitt giftermål med Katarina strax före avfärden till det Rysk-turkiska kriget. Konkret uppgav han inte att han hade gift sig med Katarina. Han förklarade att han var medveten om att hans första hustru fortfarande levde och att han inte formellt gift sig med Katarina. Peter sade dock att de var gifta i alla avseenden utom rent formellt och att han förväntade sig att alla hädanefter skulle betrakta och behandla henne som kejsarinna, och att han skulle gifta sig med henne vid första möjliga tillfälle. Den övriga kejserliga familjen accepterade henne då alla som kejsarinna och började behandla henne som sådan.

Strax efter detta följde hon Peter på ett besök i Polen, där hon mottogs av kungen och prins Radziwill gav en bal till hennes ära. Peter lät henne också ta emot sändebudet från Braunschweig-Wolfenbüttel, och hon ansågs ha klarat av sitt första representationsuppdrag som kejsarinna väl. Hon åtföljde därefter Peter vidare på hans expedition mot Osmanska riket 1 juni. Detta gjorde att även många andra militärer tog med sig sina hustrur, något som sinkade krigståget.

Katarina räddade genom sin rådighet den ryska hären från fullkomlig undergång, när den av turkarna blivit omringad vid Prut. Hon deltog nämligen i förhandlingarna mellan ryske befälhavaren och storvesiren, vilken med mutor förmåddes sluta fred. Enligt traditionen föreslog Katarina att hennes och de övriga kvinnornas juveler skulle användas till att muta den osmanska visren Baltacı Mehmet Pasha att tillåta en rysk reträtt. Därmed ska hon ha räddat Peter och den ryska hären från att tillfångatas. Baltacı Mehmet Pasha tillät verkligen reträtten, men Katarinas roll är obekräftad. Peter spred dock gärna denna berättelse.

Paret återvände sedan hem via Polen. Katarina närvarade inte vid den ryska tronföljarens bröllop i Torgau i oktober, utan kvarlämnades i Thorn. Däremot närvarade hon när Peter besökte sin brorsdotter i Mitau och sedan i Riga och Reval, där hon ska ha välkomnats entusiastiskt av allmänheten på grund av sitt ursprung.

Kejsarinna

Bröllop och roll Den 12 februari 1712 gifte sig paret offentligt i Mensjikovs kapell i Sankt Petersburg och höll sin bröllopsfest i Vinterpalatset. Peter var klädd i uniform och Katarina i brokadklänning, med deras döttrar som brudtärnor, och efter vigseln färdades bröllopsprocessionen i släde över isen till mottagningen i det nybyggda första Vinterpalatset. Peter sade under mottagningen till det engelska sändebudet Whitworth att äktenskapet var garanterat att bli fruktsamt, eftersom de redan hade fått fem barn.

Under de första åren var Peter ofta ute i det nordiska kriget. Paret behöll kontakten via brev, och Peter besökte i sommarpalatset Peterhof och Katarinenhof. Den 24 november 1714 instiftades Sankta Katarinaorden till hennes ära efter segern över svenskarna i sjöslaget vid Hangö.

Peter ogillade hovliv, bröt gärna mot etiketten och föredrog att själv passas upp informellt av några få pager och soldater. Däremot gav han Katarina till uppgift att ställa upp med ett representativt och välfungerande hov när han ville ta emot diplomater och utländska besökare på ett ståndsmässigt sätt.

Peter, som genom sina radikala moderniseringsreformer hade förändrat Ryssland till ett västerländskt land, gav Katarina uppdraget att bli Rysslands första kejsarinna som representerade på ett västerländskt sätt. År 1711 försåg han henne med ett komplett västerländskt hov med ämbeten enligt tyskt mönster, komplett med överhovmästarinnan Materna Balk samt kammarfröknar, pager, afrikanska slavpojkar och en kvinnlig hovnarr, furstinnan Anastasia Petrovna Golitsyna. Detta system bekräftades sedan formellt av 1722 års rangtavla. Golitsyna beskrev en vardaglig scen vid Katarinas hushåll: "The Tsarina, is never read to sleep before three in the morning, and I have to sit constantly by her side while Kirilovna dozes standing by her bed.... Mary (Hamilton] wanders about the rool with a mattress which she spreads in the middle of the floor... Matrena [Balk] walkts through the appartment scolding everybody, and little Christine stands behind the chair and stares vacantly at the Tsarina".