Aloha from Hawaii är en konsert med Elvis Presley som ägde rum på Honolulu International Center Arena (numera Neal S. Blaisdell Center Arena) i Hawaii den 14 januari 1973. Den sändes live via satellit till en tv-publik i Asien och Oceanien och i eftersändning till delar av Europa, Amerika och Asien. I Sverige sändes konserten den 20 januari 1973 på SVT2. I USA sändes konserten först den 4 april för att undvika kollision med Super Bowl VII och Elvis on Tour. Idén till den satellitsända konserten kom från Elvis manager, överste Tom Parker, som inspirerades av Richard Nixons satellitsända besök i Kina. Publikintäkterna från generalrepetitionen och själva konserten, som producerades av Marty Pasetta, gick till den hawaiianske låtskrivaren Kui Lees cancerfond och samlade in över 75 000 amerikanska dollar.
Konserten fick positiva recensioner och blev NBC:s högst rankade program 1973. Inför showen tillkännagavs att den skulle komma att ses av över en miljard människor inom den närmaste tiden efteråt, och det sägs också att det ska vara det mest sedda underhållningsprogrammet av en enskild artist i tv-historien. Denna siffra är sannolikt en överdrift, inte minst eftersom den överstiger det faktiska antalet människor som vid tiden bodde i de länder där showen sändes. Aloha from Hawaii var dock den första satellitsända konserten med en enda artist. Den tillhörande dubbel-LP:n från konserten, Aloha from Hawaii via Satellite, nådde förstaplatsen på Billboards albumlista och blev det första albumet att släppas globalt i anslutning till ett liveframträdande. Det var också det första albumet inspelat i fyrkanalsstereo att toppa listorna i USA, och blev Elvis sista listetta under hans livstid.
Aloha from Hawaii var nyskapande och originell, och framstår för många som den sista stora triumfen i Elvis Presleys karriär.
Förberedelser inför konserten Presskonferensen på Las Vegas Hilton miniatyr|Las Vegas Hilton, tidigt 1970-tal. Den 5 september 1972, efter att Elvis Presley hade avslutat sitt andra månadslånga åtagande på Las Vegas Hilton det året, anordnade Elvis manager Tom Parker en presskonferens där man officiellt meddelade att Elvis skulle uppträda i Hawaii och att showen skulle sändas via satellit. Datum var satt till den 14 januari 1973. Konserten skulle heta Aloha from Hawaii och utsändningen beräknades nå fler än en miljard tv-tittare världen över.
Strax före presskonferensen hade RCA i samarbete med Parker släppt ett pressmeddelande i vilket det stod att detta var första gången som en fullfjädrad underhållningsspecial skulle sändas över hela världen via satellit. Den skulle sändas i realtid i Australien, Japan, Korea, Nya Zeeland, Filippinerna, Thailand och Sydvietnam. RCA skrev att de räknade med att "över en miljard människor", den största publiken någonsin för ett tv-program, skulle komma att se showen antingen direkt den 14 januari eller under kommande kvällar på bästa sändningstid, med början den 15 september i 28 europeiska länder och vid ett senare tillfälle i USA. Samtidigt var det också "första gången i skivbranschens historia" som ett musikalbum skulle släppas samtidigt med showen över hela världen. Inför presskonferensen hade enligt Parkers anvisningar en anslagstavla satts upp med 33 Elvis-sommarfestivalshattar prydda med namnen på de länder där man hoppades att showen skulle sändas.
miniatyr|vänster|Elvis Presley och Tom Parker vid filminspelningen av Change of Habit 1969.
Vid tiden för offentliggörandet låg Elvis singel "Burning Love" på plats 2 på den amerikanska Billboardlistan. Den blev Elvis första miljonsäljande singel sedan 1970, medan livealbumet Elvis as Recorded at Madison Square Garden hade certifierats guld i början av augusti och fortfarande klättrade på Billboard 200-listan.
Upprinnelsen Elvis Presleys manager, överste Tom Parker, hade ursprungligen fått idén till en satellitsändning av en Elviskonsert när han hörde talas om satellitutsändningen av Richard Nixons besök i Kina i februari 1972. Parkers första tanke var att låta Elvis göra en livekonsert som skulle visas på biografer, och han kontaktade därför två unga konsertpromotorer kända för att vara innovativa. Men när han inte kunde säkra tillräckligt bra villkor vände han sig i stället till NBC och RCA för att förhandla fram ett avtal om en satellitshow som skulle sändas på tv över hela världen.
Frånsett fem uppträdanden 1957 i Toronto, Ottawa och Vancouver i Kanada kom Elvis aldrig att turnera utomlands, trots att detta var något som han verkligen ville. Orsaken kan ha varit det faktum att Parker var statslös och saknade amerikanskt medborgarskap, och därför inte ansåg sig kunna resa utomlands, då han riskerade att inte få återvända. Parker ansåg att satellitsändningen skulle vara ett utmärkt sätt för Elvis att genom bara en konsert kunna nå ut till hela världen och "turnera" i Europa och Asien utan att faktiskt turnera och utan att någonsin lämna USA. För Parker var det en perfekt lösning på problemet. Redan i juli 1972 hade Parker låtit meddela att Elvis skulle uppträda live via satellit. Han sade då att "[d]et är Elvis avsikt att tillfredsställa alla sina fans över hela världen", men att det är "omöjligt för oss att spela i varenda stad" i hela världen. En ytterligare sannolik anledning till att Parker ordnade satellitshowen var att han visste att Elvis var trött på Las Vegas-showerna.
Parker hade först övertygat Elvis om idén, därefter sålt in den till RCA och slutligen förmått Tom Sarnoff på NBC att också gå med på den. Tanken var att showen skulle äga rum den 18 november 1972 i Hawaii för att kunna passas in i slutet av den novemberturné som redan var inplanerad och som skulle avslutas i Hawaii. Men eftersom MGM avsåg att släppa dokumentärfilmen Elvis on Tour på biograferna vid samma tid gick Parker med på att skjuta på Aloha-konserten till januari 1973. De redan inplanerade novemberkonserterna i Honolulu behölls dock i schemat.
miniatyr|stående=0.8|Den hawaiianske singer-songwritern Kuiokalani "Kui" Lee, som avled i cancer i december 1966. RCA, i form av RCA Record Tours, skulle vara producent av showen. Därmed inledde de en ny uppgörelse med Elvis och Parker där de fick ensamrätt till att vara promotor för femtio Elvis Presley-konserter, med en garanti på 4 miljoner dollar plus en bonus på 250 000 dollar under de kommande femton månaderna. NBC skulle stå bakom själva produktionen. De avsatte sändningstid och bekostade också sändningen och satelliten. NBC skulle sammanlagt betala en miljon dollar, med fördelningen 100 000 dollar till RCA och 900 000 dollar till Elvis och Parker att dela på. Den totala kostnaden för produktionen av showen uppgick till 2,5 miljoner dollar, motsvarande ungefär 150 miljoner svenska kronor i 2023 års penningvärde.
miniatyr|vänster|200px|USS Arizona Memorial, till vars uppförande Elvis 1961 donerade 64 000 dollar.
Donationen Eftersom ingen avgift kunde tas ut för underhållning som sändes på offentliga tv-kanaler skulle publiken inte betala något i inträde till arenan, utan ombads att i stället frivilligt och efter förmåga donera pengar till ett välgörande ändamål. Drygt elva år tidigare, den 25 mars 1961, hade Elvis just i Hawaii gjort sitt sista liveframträdande på åtta år, och hela behållningen om 64 000 dollar hade då skänkts till uppförandet av minnesmärket över slagskeppet USS Arizona, som hade sänkts vid den japanska attacken mot Pearl Harbor i december 1941. Eddie Sherman, en kolumnist på dagstidningen Honolulu Advertiser, kontaktade Parker och föreslog att de donerade pengarna denna gång skulle gå till Kui Lees cancerfond. Kui Lee (1932–1966) var en hawaiiansk singer-songwriter som skrivit bland annat "I'll Remember You", som Elvis spelade in i juni 1966 och också kom att framföra på Aloha-konserten. Efter Elvis Presleys turnéavslutande spelningar i Hawaii sammankallade man den 20 november 1972 en ny presskonferens där man meddelade att pengarna skulle gå till Kui Lees cancerfond. Elvis lämnade det första bidraget till insamlingen med en check på 1 000 dollar. Parker sade att målet var att samla in 25 000 dollar men hoppades privat på minst det dubbla.
American Eagle-dräkten thumb|Den American Eagle-dräkt som Elvis Presley hade på sig på Aloha-konserten den 14 januari 1973, här utställd på Graceland. På generalrepetitionen den 12 januari bar han en likadan dräkt.
Inför showen kontaktade Elvis Bill Belew, som sedan 1968 i samband med Elvis '68 Comeback Special hade tillverkat hans scenkläder, med ett förslag på nya sådana för detta tillfälle. Elvis brukade nästan alltid överlåta åt Belew att själv utforma dräkterna, men denna gång ville Elvis ha något speciellt, något som återspeglade hans patriotism och som kunde signalera USA till världen. De kom därför överens om ett motiv med den amerikanska vithövdade havsörnen. Belew tillverkade två exemplar av en vit dräkt utsmyckad med en amerikansk örn schablonerad i guld och försedd med röda och blå ädelstenar. Dessutom gjorde han en cape som också pryddes med den amerikanska nationalfågeln, och ett vitt läderbälte med ett antal ovaler med amerikanska örnar på.
Producenten Marty Pasetta Marty Pasetta, en fristående erfaren producent som var väl förtrogen med Hawaii, utsågs av NBC till att producera showen. För att bilda sig en egen uppfattning, såg Pasetta Elvis uppträda i Long Beach i Kalifornien den 15 november 1972, och han imponerades inte. Han hade förväntat sig en energisk person som rörde sig över hela scenen, men fann i stället en stillsam sådan utan någon större spontanitet, och en scen som var platt och tråkig. Som det såg ut fruktade han att det inte skulle bli speciellt intressant tv ifall han skulle producera en en-och-en-halv-timmes show utan någon annan medverkande. Pasetta var vid denna tid ovetande om Elvis allt större beroende av receptbelagda läkemedel.
Pasetta hade förstått att fastän Elvis hade gillat den första NBC-showen de hade gjort med honom, den som senare kom att kallas '68 Comeback Special, var han inte helt nöjd med de många producerade musiknumren däri, utan ville få fram den genuina känslan av en konsert. Pasetta sökte därför upp Parker och lade fram sina förslag på utformningen av scenen och sa att han ville bygga in lite spänning i showen. Förslagen förkastades av Parker, men han menade att om Pasetta ville ta upp det med Elvis var han fri att göra det. I månadsskiftet november–december 1972 träffade därför Pasetta Elvis i Las Vegas. Han berättade att han hade sett honom uppträda och inte funnit det särskilt upphetsande. Han hade en mängd idéer på hur han skulle kunna skapa en "enastående spännande tv-show". Han ville sänka scenen och bygga ett utstickande podium bland publiken så att Elvis kom närmare publiken. Bandet skulle befinna sig på en upphöjd platå. Elvis namn skulle lysa i bakgrunden med olika alfabet på "världens alla språk". Elvis uppskattade Pasettas rättframma sätt och uppriktighet och de diskuterade förslagen i fyra timmar. Elvis hade gått upp rätt mycket i vikt under hösten 1972, och Pasetta sade till honom att han var överviktig och behövde gå ner i vikt. Elvis tog till sig av kritiken och sa att han älskade förslagen.
Pasetta satte igång med att på fastlandet iordningställa scenen som de kommit överens om och han lät sedan skeppa den till Hawaii för att färdigställas på plats. Den blev så stor att den täckte 3 500 av de 8 800 publikplatserna i arenan.
miniatyr|vänster|Elvis Presley – Reklam i Australien för Aloha From Hawaii. De sista förberedelserna Under tiden åkte Elvis Presley hem till Memphis och Graceland och satte igång att hårdträna. Bekymrad över sin viktuppgång gick han på en snabbdiet med endast 500 kalorier per dag. Han drack proteindrycker och mineralvatten och tog vitamintabletter. Samtidigt avhöll han sig från sina läkemedel, sina tabletter. Med ytterligare bistånd av bantningspiller lyckades han på den dryga månad som återstod till Aloha-konserten gå ner drygt 10 kg. till en vikt på cirka 75 till 80 kg.