400px|miniatyr|Ett urval av stockholmskartornas titelvinjetter, från konstnärligt gestaltade till ingenjörsmässigt strikt. Fyra exempel från 1733, 1751, 1805 och 1885. Historiska kartor över Stockholm och dess omgivningar finns bevarade sedan 1600-talets början. Stockholms äldsta kända karta härrör från tidigt 1620-tal och visar staden innan de första regleringarna genomfördes. Genom skapandet av Lantmäteriet i Stockholm år 1628 fick kartograferingen av Sverige och Stockholm, struktur och kvalitet och exakta kartor blev viktiga för stormakten Sverige inte minst av militärstrategiska skäl. På 1700-talet utgavs en rad Stockholmskartor med god exakthet, exempelvis Werner von Rosenfeldts karta från 1702, som kopierades flitigt utomlands och Petrus Tillaeus karta från 1733, som fick officiell status samt Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet av kartografen Georg Biurman från 1750-talet.
År 1831 bildades Topografiska corpsen som skulle producera en lång rad Stockholmskartor, exempelvis utgavs 1861 Topografiska corpsens karta Trakten omkring Stockholm i IX blad. Kartverket, som var hemligstämplat fram till 1857, ger en mycket noggrann bild av hur Storstockholms topografi tedde sig under 1800-talets första hälft. Till Stockholms första moderna kartverk räknas Alfred Rudolf Lundgrens Stockholmskarta från 1885. Genom att med rött lägga in framtida gaturegleringar skapade Lundgren en metod att se det förgångna och framtida stadsplaneringar samtidigt. På ett liknande sätt visade Stadsingenjörskontorets karta från 1940 historisk stadsplanering, nutid och framtida planer på en och samma gång. I sin grafiska framställning är detta kartverk oöverträffat och en höjdpunkt i Stockholms kartografi.
Historiska kartor över Stockholm omfattar även en lång rad detaljkartor, sockenkartor, tomtkartor, bebyggelsekartor, stadsdelskartor, egendomskartor och liknande. Artikeln beskriver i huvudsak Stockholms översiktskartor, som visar staden från 1500-talets mitt till 1900-talets början. Dessa ger en illustrativ bild av stadslandskapets förändringar under drygt 350 år. En stor del av det historiska kartmaterialet förvaras idag på Stockholms stadsarkiv och på Kungliga biblioteket.
Medeltid och 1600-tal miniatyr|Lantmäteri på 1600-talet; Carl Gripenhielm till höger med en lantmätare kring 1685. Att avbilda Stockholm på en karta går tillbaka till tidigt 1600-tal. Det som kallas "Stockholms äldsta kända karta" visar staden innan 1600-talets gaturegleringar inleddes (se 1600-talets stadsplanering i Stockholm). Kartan innehåller Stockholms medeltida gatusystem och färdvägarna utanför. Den täta stadsbebyggelsen är koncentrerad till Stadsholmen och Riddarholmen. En tidsbestämning gjordes på 1790-talet och visas genom ett slags intyg som står skrivet på kartans vänstra del. Intyget är undertecknat av justitieborgmästaren Carl Fredrik Ekerman den 7 april 1791. Han började sitt intyg med orden "Undertecknad anser denna karta vara äldre än 1547..." Där framförde han flera argument för sin bedömning, bland annat fann han att Svartbrödraklostrets tomt fortfarande visas bebyggd trots att klostret revs 1547. Gällande Tyska kyrkan konstaterar han att den inte ens finns antydd på kartan. Däremot syns tydligt tullstaketet på Norrmalm för Stockholms tullar, som beslöts först 1622.Landell (1992), s. 14–18
Kring kartans datering och upphovsman har många diskussioner förts, bland andra menade arkivarien Ludvig Magnus Bååth 1909 att kartan borde vara tillkommen mellan 1622 och 1625 (år 1625 utbröt Stora vådelden som förändrade Stadsholmens sydvästra del totalt). Att tullstaketet finns inritat föranledde arkivarien Nils Östman 1928 att anta att kartan ritades just på grund av införandet av lilla tullen 1622.Råberg (1987), s. 8 Civilingenjör Åke Virgin från Stockholms stads fastighetskontor ansåg 1944 att kartans original skapades mellan 1590 och 1625 och den omdiskuterade kartan troligen är en kopia som kompletterades med de nya tullanordningarna. Han ansåg även att Anders Bure sannolikt var originalets upphovsman. Enligt byggnads- och stadsplanehistoriker Marianne Råberg gäller idag datering till tiden mellan 1622 och 1625.Råberg (1987), s. 8
År 1628 inrättades Lantmäteriet i Stockholm, då Anders Bure fick i uppdrag att framställa geometriska jordeböcker och geografiska kartor samt att utbilda nya lantmätare. Dess första chef var Carl Gripenhielm, upphovsman till den berömda Gripenhielms Mälarkarta från 1689. I sin skriftliga motivering menade kungen Karl XI att lantmätarna inte varit tillräckligt noggranna och nu behövde han någon kunnig person som kunde övervaka deras arbete.Landell (1992), s. 37 Exakta kartor blev allt viktigare för stormakten Sverige, inte minst av militärstrategiska skäl.
Det råder ingen tvekan om härkomsttiden för kartan över Stockholm från 1642. Den visar för första gången en översiktsbild av gaturegleringarna på Norrmalm och Ladugårdslandet, som började 1637 med utstakningar nedanför Hötorget. Södermalm har kvar sitt oregelbundna, medeltida gatunät. Först i november 1641 beslutade riksrådet att starta "rifvandet på Södermalmen" och 1642 började det praktiska arbetet.Hall & Källström (1999), s. 71 Kungsholmen är fortfarande obebyggd. Kartan finns på Kungliga Biblioteket och betecknas där som "Stockholms äldsta handritade karta".Landell (1992), s. 24 Från ungefär samma tid existerar en dank karta som förvaras i Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn. Kartan visar både planerade och ofullbordade stadsplaneregleringar. Speciellt den ännu inte avslutade gaturegleringen på Södermalm framgår här som färdigställd. Enligt historikern Marianne Råberg är karten sannolikt gjord med en eller flera svenska förlagor, som numera är försvunna.Stockholmskällan: Dansk 1640-talskarta över Stockholm.
Ambrosius Thomas spionkarta från 1564 miniatyr|Ambrosius Thomas spionkarta från 1564. Den äldsta kartan över Stockholms omgivningar kring HörningsholmPålsundet: Arkeologiska studier av en sörmländsk kustmiljö, s. 17–18, läst 2011-06-11. anses vara den så kallade spionkartan som upprättades av den preussiske Stockholmsambassadören Ambrosius Thomas år 1564 (eller 1568) på uppdrag av hertig Albrekt av Preussen. Kartan är ritad för att underlätta en planerad fritagningsoperation av hertig Johan (sedermera Johan III), som satt fången på Gripsholms slott. Ambrosius Thomas sände ut kunskapare, men de saknade kartografiska mätmetoder för att kunna upprätta en exakt karta. Ändå fick deras spionkarta över Mälardalen en del naturtrogna detaljer. Fritagningen blev dock aldrig av.Landell (1992), s. 10
Kartan är felorienterad med norr åt höger och väderstrecken delvis missvisande men den visar ändå schematiskt flera farleder in mot Mälaren och Gripsholm, vars typiska torn tydligt framgår. Södertörns karakteristiska södra spets pekar åt vänster (längst ner) och slottet Tre kronor står på en hög klippa med Storkyrkan intill, därbakom antyds de låga husen på Gråmunkeholmen (sedermera Riddarholmen). En bred färdväg (Göta landsväg) sträcker sig från Stockholm till Södertälje och därifrån till Kalmar. Hörningsholms slott redovisas på en stor ö (Mörkö) med breda, öppna sund på ömse sidor (Pålsundet och Skanssundet). Längst ner syns Baggenstäket, farleden förbi Vaxholm. Bland övriga samhällen och städer märks Nyköping, Söderköping, Uppsala och Sigtuna.Landell (1992), s. 8–9
1700-talet miniatyr|Utsmyckad dedikation till kung Fredrik I på Petrus Tillaeus karta från 1733. Under Karl XII:s krigiska år vilade den kartografiska verksamheten i Sverige. I Stockholm producerades dock en lång rad församlingskartor och några utländska plagiat av Werner von Rosenfeldts Stockholmskarta från 1702 dök upp, exempelvis av Johann Baptist Homann i Nürnberg och Reiner Ottens i Amsterdam.Landell (1992), s. 42
Som den första mycket exakta kartan över Stockholm räknas General Charta öfwer Stockholm med Malmarne (den så kallade "Tillæi karta") upprättad av kartografen Petrus Tillaeus mellan 1731 och 1733. Kartan var den dittills största väggkartan, som utgetts över Stockholm. Den trycktes i 12 blad, med hjälp av 12 tryckplåtar i koppar, som sedan fogades samman. Tillæi karta innehöll inte bara gator och torg utan även stadens kvarter samt apotek och skolor som listas upp i kartans tätskrivna marginal. Genom ett kungligt privilegium fick kartan en officiell status under tio år.
På historiska kartor var det inte alltid självklart att de skulle orienteras med norr uppåt. Werner von Rosenfeldts Stockholmskarta hade öst uppåt (liksom plagiaten) och Petrus Tillaeus ritade sin karta med väst uppåt. Ofta förekom en konstnärlig utformad dedikation med en hyllning till uppdragsgivaren, alltså kungen, som på "Tillæi karta" till Fredrik I.
Nästa stora kartverk över Stockholm och omgivningar, eller som det heter på kartans titelvinjett: Charta Öfwer Stockholms Stads Belägenhet är upprättad av kartografen och ingenjören Georg Biurman mellan 1750 och 1751. Kartan täcker ett område från Drottningholms slott i väst till inklusive Lidingö i öst samt från Ältasjön i syd till Edsviken i norr. På kartan kan man följa de stora färdvägarna till och från staden: Göta Landsväg, Dalarövägen och Södertäljevägen genom Södermanland, norr om staden märks Uppsalavägen och i väst syns den långa vägsträckningen genom Brommalandet till Tyska botten, där man fick ta färja över till Drottningholm. Det var innan Gustav III lät bygga den första Nockebybron 1787.Landell (1992), s. 46–47
Under 1700-talets senare del utvecklades kartografin inom den militära fortifikationskåren och man skapade enhetliga redovisningsformer för själva kartframställningen. En fullständig information över terrängen blev en förutsättning för framgångsrika militära operationer.Kallstenius (2010), s. 48
1800-talet och 1900-talet Fältmätningskåren miniatyr|Stockholms gamla observatorium, 1858. thumb|Silverskalan för Rikets höjdsystem. År 1805 fick Fältmätningskåren i uppdrag att för militärt bruk kartera hela landet. Som chef för projektet utsågs militärteoretikern Gustaf af Tibell, som tidigare tjänstgjort under Napoleon I och lärt sig den franska tekniken att framställa militära kartor. 1826 fick kartografen och gravören Wilhelm Maximilian Carpelan i uppdrag att leda ett av ingenjörskårens graveringskontor, närmast för utförande av topografiska kartan över Sverige, varvid Carpelan införde det beteckningssystem, som sedan under lång tid framöver användes. Resultatet blev Generalstabskartan i skala 1:100 000 (södra Sverige) respektive 1:200 000 (norra Sverige) som hemligstämplades, först 1857 släpptes den fri.Sveriges kartor (1990), s. 44
Carpelan utgav redan 1817 en översiktskarta i skala 1:40 000 över Stockholm med omgivningar med titeln Karta öfver Belägenheten omkring Stockholm utgifven af W.M. Carpelan. Kartan är mycket detaljerad och anger bland annat vattendjup, vägnät, torg, kvarter och kyrkor. Vattendjupet angavs i famnar respektive fot. Några torg som Hötorget, Brunkebergstorg, Packartorget (Norrmalmstorg) och Gustaf Adolfs torg är särskilt markerade. Utanför staden är boställen såsom torp och byar synliga, även läget för galgen i Hammarbyhöjden framgår.
För generalstabskartan bestämdes också att nollmeridianen skulle gå genom Stockholms gamla observatorium. Först den 14 oktober 1884 beslöts på en internationell Meridian-konferens i Washington, D.C. bestående av 25 nationer att nollmeridianen skulle gå genom Greenwich och så är det fortfarande idag. Innan dess hade nästan varje land sin egen nollmeridian.
Rikets höjdsystem fastställdes 1886. Stockholms lokala höjdsystem utgick ända fram till 1930-talet från den västra slusströskelns nivå, som representeras av en punkt markerad på Riddarholmen. Den ligger 11,800 meter över medelvattenytan och dess silverskala finns fortfarande att beskåda bakom en gjutjärnslucka i hussockeln vid Schering Rosenhanes gränd.