Wulfvenstierna var en svensk adlig ätt från Västergötland, nummer 1007 på Sveriges Riddarhus. Ätten adlades 29 oktober 1681 och introducerades 1682. Den utslocknade på svärdssidan 12 december 1762 med kammarrådet Jonas Wulfvenstierna, som samma år hade upphöjts till friherre men inte tog introduktion.
Ursprung Ättens äldste kände stamfader var Jon Larsson, ryttare vid adelsfanan. Han bodde på Stallerhult i Korsberga socken i Västergötland. Hans son Johan Wulf gjorde militär karriär under 1600-talets senare del och adlades 1681 med namnet Wulfvenstierna.
Adlande och introduktion Johan Wulfvenstierna föddes i december 1640. Han började sin militära bana som volontär vid Västgöta kavalleriregemente 1657 och blev ryttare där året därpå. Han deltog i flera av Sveriges krig under 1600-talet, bland annat i det danska kriget, i strider i Norge, Pommern och Bremen samt i slaget vid Fehrbellin 1675.
Efter vidare tjänstgöring vid skånska dragonregementet och Västgöta kavalleriregemente befordrades han till ryttmästare 1678. Han adlades 29 oktober 1681 och introducerades året därpå på Riddarhuset under nummer 1007. Han avled 14 januari 1708 på Ruder i Kyrkefalla socken och begravdes tillsammans med sin hustru i Kyrkefalla kyrka.
Johan Wulfvenstierna var gift med Anna Björnberg, dotter till vice lagmannen Joen Larsson Uplänning, adlad Björnberg, och Christina Bergin. Genom detta äktenskap fortsatte ätten med sonen Jonas Wulfvenstierna.
Senare generationer Johan Wulfvenstiernas son Jonas Wulfvenstierna föddes 16 juli 1681 i Kyrkefalla socken. Han gjorde karriär inom den civila förvaltningen och var bland annat riddarhussekreterare, ledamot av lagkommissionen, kammarråd och riddarhusdirektör. År 1730 köpte han Hacksta i Enköpings-Näs socken i Uppland, som därefter blev knutet till ätten.
Jonas Wulfvenstierna upphöjdes till friherre 19 oktober 1762. Eftersom han då var 81 år gammal och hans söner redan hade avlidit, tog han inte introduktion på Riddarhuset. Han anhöll i stället om att få överlåta den friherrliga värdigheten på sin måg Carl Magnus Adlermarck, vilket beviljades 10 december samma år. Jonas Wulfvenstierna avled 12 december 1762 i Stockholm och slöt därmed den adliga ätten Wulfvenstierna på svärdssidan. Han begravdes tillsammans med sina båda hustrur i Enköpings-Näs kyrka.
Medlemmar av ätten Jonas Wulfvenstierna (1681–1762), ämbetsman, friherre Johan Wulfvenstierna (1711–1758), ämbetsman Gustaf Wulfvenstierna (1714–1758), diplomat
Barn till Jonas Wulfvenstierna I Jonas Wulfvenstiernas första äktenskap med Maria Gyllenkrok föddes flera barn. Bland dem märks Johan Wulfvenstierna, född 1711, som blev riddarhussekreterare och kammarråd. Han avled barnlös 1758 på Hällefors bruk. En annan son var Gustaf Wulfvenstierna, född 1714, som gjorde diplomatisk karriär och bland annat var envoyé vid hoven i Sankt Petersburg och Berlin. Han avled ogift 1758. Därutöver hade Jonas Wulfvenstierna barnen Carl, Anna Margareta, Anna Beata samt en dotter som avled spädbarn. Dottern Anna Beata Wulfvenstierna gifte sig 1743 med lagmannen Carl Magnus Adlermarck, senare friherre Adlermarck. Eftersom Jonas Wulfvenstiernas söner avled utan att efterlämna manliga arvingar, kom ätten Wulfvenstierna att utslockna på svärdssidan 1762.
Friherrlig värdighet Jonas Wulfvenstierna upphöjdes till friherre 1762, men den friherrliga värdigheten introducerades aldrig för ätten Wulfvenstierna. I stället överläts den, med kungligt tillstånd, på hans måg Carl Magnus Adlermarck. Den friherrliga värdigheten kom därför att föras vidare inom ätten Adlermarck, inte inom Wulfvenstierna.
Gravplatser och minnen Ättens grundare Johan Wulfvenstierna begravdes i Kyrkefalla kyrka tillsammans med sin hustru Anna Björnberg. Jonas Wulfvenstierna och hans båda hustrur begravdes i Enköpings-Näs kyrka. Även sonen Gustaf Wulfvenstierna gravsattes slutligen i Hackstagraven i Enköpings-Näs kyrka, där fadern lät uppsätta ett epitafium över honom.
Källor
Noter
Kategori:Svenska adelsätter Kategori:Ugglan