Per Magnus Elmblad, född den 21 april 1806 i Älmeboda socken av Kronobergs län, död den 22 februari 1887 i Stockholm, var en svensk präst och skolman. Han var gift med Emilia Theresia f Rappe och far till Magnus och Johannes Elmblad.
Elmblad blev filosofie magister i Lund 1835 och prästvigdes samma år. Han blev lärare vid Barnängens uppfostringsanstalt i Stockholm 1840 och lektor vid Stockholms gymnasium 1845. Elmblad var en av förgrundsfigurerna i den religiösa rörelsen i Sverige i mitten av 1800-talet. Han tog verksamt del i bildandet av Evangeliska fosterlandsstiftelsen 1856 och var dess ordförande 1874-76. Som anhängare av den waldenströmska försoningsläran kom Elmblad dock i konflikt med stiftelsens styrelse. Elmblad var även en nitisk nykterhetskämpe och länge medlem i styrelserna för Stockholms Stadsmission, Svenska Missionssällskapet och Diakonissanstalten. I Betlehemskyrkan i Stockholm utövade Elmblad som predikant ett betydande religiöst inflytande. Han utgav tidskriften Fridsbudsbäraren, religiösa skrifter samt översättningar av tyska och franska arbeten.
Källor Svensk uppslagsbok. Malmö 1931. Noter
Externa länkar
Kategori:Svenska lektorer Kategori:Präster i Svenska kyrkan Kategori:Personer inom nykterhetsrörelser i Sverige Kategori:Svenska präster under 1800-talet Kategori:Svenska lärare under 1800-talet Kategori:Personer från Älmeboda socken Kategori:Födda 1806 Kategori:Avlidna 1887 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok