Hednalagen (fornsvenska: Heþnalagh), även kallat okvädingamål, är ett medeltida lagfragment från Västergötland, ur en i övrigt okänd lag som föregick äldre västgötalagen från 1200-talet. Fragmentet citeras i historikern Olaus Petris Svenska krönika, och finns även i slutet av 1607 års tryckta utgåva av Upplandslagen.

Fragmentet handlar om formerna för envig då någon förolämpat någon annan, utan att saken togs som ärekränknings- och förtalsmål till rättegång.

Inledning I 1607 års tryckta utgåva av Upplandslagen inleds hednalagen av följande rubrik: [fornsvenska] Af thöm gamblu Laghum sum i hedhnum tima brukadhus, vm kamp ok enwighe. [nusvenska] Ur de gamla lagar som brukades i hedniska tider, om kamp och envig.Leffler (1880), sid. 101–102

Lagtexten I originaltexten används runan ᛘ [] genomgående som begreppsruna för ordet man (, ”man”). [runsvenska] Givr ᛘ oquæþins orð manni · þu ær æi mans maki oc eig ᛘ i brysti · Ek ær ᛘ sum þv · þeir skvlv møtaz a þriggia vægha motum · Cumbr þan orð havr giuit oc þan cumbr eig þer orð havr lutit · þa mvn han vara svm han heitir · ær eig eiðgangr oc eig vitnisbær huarti firi man ælla kvnv · Cumbr oc þan orð havr lutit oc eig þan orð havr giuit · þa opar han þry niþingx op oc markar han a iarþv · þa se han ᛘ þæss værri þet talaþi han eig halla þorþi · Nv møtaz þeir baþir mz fullum vapnvm · Faldr þan orð havr lutit · gildr mz haluum gialdum · Faldr þan orð havr giuit · Gløpr orða værstr · Tunga houuðbani · Liggi i vgildum acri · [nusvenska] Förolämpar en man en annan man · ”Du är man varken utvändigt eller invändigt” · ”Jag är lika mycket man som du” · då ska de mötas vid en trevägskorsning. Kommer den som smädat men ej den som smädats · då må den smädade vara det han kallats · ej edgångsduglig eller trovärdig som vittne, vare sig det gäller mans eller kvinnas sak. Kommer den som smädats men ej den som smädat · då ska han ropa niding tre gånger och göra ett märke (eller markering) i marken · då den som smädat är sämre för att inte vågat stå för sina utlåtanden (alternativt: då det är värre det som han sagt men inte vågade stå för). För tvekampen möts båda med full beväpning. Stupar den som smädats · gäldas halv mansbot (som straffpåföljd). Stupar den som smädat · då smädlig talan är den värsta talan · blir tungan hans undergång · varav han må ligga ogillt i backen (begravas utan straffpåföljd).

I övrigt förekommer inga bestämmelser om envig i de svenska medeltidslagarna, men sedvänjan levde kvar. I Sverige var dueller tillåtna fram till 1662, då de lagförbjöds. Förbudet upprepades i nya förordningar 1682 och 1738.

Se även Västgötalagen Landskapslag Codex Runicus Forsaringen Klassisk fornsvenska

Referenser

Noter

Henrikson (1963), sid. 113–114

Externa länkar

Kategori:Svenska historiska lagtexter Kategori:Sverige under 1200-talet Kategori:Skrifter med begreppsrunor