miniatyr|höger|Sveriges främsta panteon (i betydelsen minnestempel) är Riddarholmskyrkan i Stockholm. miniatyr|Gravmonument tillägnat kung Inge den äldre i hans föregivna gravkor i Varnhem - där hans grav dock inte finns.
miniatyr|Gravliknande monument i Hagaparken över prins Gustaf (död 1852). Svenska kungligheters gravplatser finns framför allt i Sverige, särskilt i några av de största kyrkorna, men även i Danmark, Norge och ett flertal andra länder i Europa.
Här redovisas de framför allt enligt vedertagna och säkra källor, men även enligt nämnvärda akademiska teorier, från och med kung Erik Segersäll på 900-talet. Barn som sedan dess föddes och avled innan deras far blev kunglig i Sverige genom tillträde på den svenska tronen, såsom några av Kristian I:s, eller som föddes efter en kunglig faders frånträde från tronen, såsom två av Erik XIV:s, finns inte med. I listan finns några mer historiskt intressanta pretendenter, samt kung Fredriks morganatiska äktenskap och barn, utom den äldsta dottern mamsell Fredrika Vilhelmina Ehrlich (1733–1734) som gravsattes på Värmdö kyrkogård.
Utanför listan har det även funnits tre utländska kungliga som bodde i Sverige som medlemmar av dåvarande svenska kungafamiljer och har fått sina gravar i landet: den danska änkedrottningen Mechtild av Holstein (i Varnhem, död 1288), Gustav Vasas dotterson Gustav av Sachsen-Engern-Westfalen (i Uppsala domkyrka, levde 1574–1597) och Gustav II Adolfs moster Agnes av Holstein-Gottorp (i Riddarholmskyrkan, levde 1578–1627).
Kenotafer och flyttade stoft Kenotafer finns kvar på platser där ursprungliga gravsättningar har ägt rum men varifrån stoften senare har flyttats, eller på platser där missuppfattningar har funnits om de egentliga gravplatserna. Över kung Inge den äldre har det funnits en sådan på Hångers ödeskyrkogård och det finns ytterligare en i Varnhem. I Vreta finns en sten med oriktig text för (hans?) drottning Helena samt två till för kungarna Ragnvald Knapphövde och Magnus Nilsson. Försök av vissa historieförfattare att på grund av hans död i Karleby sammankoppla kung Ragnvald med den cirka 4 000 år äldre Ragvalds grav där är snarare fantasifulla än trovärdiga. Liknande äldre teorier om att drottning Helena skulle vara samma person som Sankta Helena och då skulle ha fått sin grav i kyrkan som bär hennes namn i Skövde, har avfärdats av moderna historiker som osannolika.
En egendomlighet är att drottning Rikardis finns avbildad på makens samtida gravmonument i Tyskland fastän hon avled och gravsattes i Stockholm 34 år före hans död 1412. I den privata delen av Hagaparken står ett monument, förvillande likt en kenotaf, över sångarprinsen Gustaf. Den mest märkvärdiga kenotafen i Sverige är ett stort gravmonument till Birger Jarl invid tornet på Stockholms stadshus, dit det vid byggnadens tillkomst var meningen att riksjarlens stoft skulle flyttas.
Fler kungliga, såsom även Erik den helige, har först omsider kommit att få sina slutgiltiga gravplatser. Allt sådant kan inte redovisas här. Gustav Vasas bägge första drottningar kom till Uppsala först när han själv hade avlidit. Avsatte kung Gustav IV Adolf (död 1837) och hans son och sonson gravsattes först på olika platser i Schweiz och Tyskland och inte förrän 1884 i Stockholm. Kronprinsessan Margaretas stoft förvarades länge i Storkyrkan tills den nya begravningsplatsen i Solna blev klar 1922. Drottning Margareta (död 1412), kung Johan II (död 1513) hans drottning Kristina (död 1521) och deras son prins Frans (död 1511) samt kung Kristian II (död 1559) gravsattes också först på andra platser. Kristian IIs tidigt avlidna drottnings och en tonårig sons stoft nedsattes först i Belgien innan de slutligen år 1883 sammanfördes med hans i Danmark.
Forntid och kungshögar miniatyr|Vendeltida gravhögar i Gamla Uppsala. På flera platser i Sverige finns så kallade kungshögar, det vill säga ovanligt stora gravhögar som har daterats till 500-900-talen efter Kristus. Av benämningen framgår att det anses att hövdingar har gravsatts i dem under forntiden, men det finns inga tillförlitliga källor om vilka dessa "kungar" i så fall skulle ha varit. I hundratals år har det spekulerats om detta, och även vissa akademiker har frestats att utan verifierbart historiskt underlag spekulera om de gravsattas identitet.Birger Nerman i Sveriges konungar och drottningar genom tiderna, AB Svensk Litteratur, Stockholm, 1952Åke Ohlmarks i Sveriges hundra konungar, Förlaget Biblioteksböcker, Stockholm, 1956 Det ledde särskilt under det tidigare 1900-talet till långa och upprörda debatter mellan svenska historiker. De i detta avseende mest mytomspunna och legendariska kungshögarna är de som det finns ett flertal av både i Gamla Uppsala fornlämningsområde (där en länge har kallats Tingshögen) respektive i Hovgården (där en av högarna kallas Skopintull); samt enstaka högar, den så kallade Hågahögen i Flogsta; kung Agnes hög invid Sollentuna centrum; Anundshög respektive Östens hög nära Västerås; Ottarshögen i Tierp; Björn Järnsidas hög på Munsö; och Ingjaldshögen i Fogdön. I äldre litteratur nämns även flera kungshögar i vad som numera är centrala Uppsala, bland dem en som ska ha hetat Thorsugle och som skulle ha funnits vid Fyrisåns strand.
Sagorna/sägnerna om dessa gravplatser berör oftast sagokungarna Domar, Egil Tunnadolg, Aun den gamle och Adils den mäktige (alla fyra i Gamla Uppsala); Olof Björnsson (både i Gamla Uppsala och Hovgården); Björn på Håga eller Björn/Bern (både i Flogsta och Hovgården); Erik Björnsson eller Erik Ringsson (Hovgården); Agne Skjalfarbonde (Sollentuna); Bröt-Anund respektive Östen av Ynglingaätten (båda nära Västerås); Ottar Vendelkråka (Tierp); Björn Järnsida (Munsö); samt Ingjald Illråde (Fogdön). I den länge försvunna Thorsugle (om den existerat) skulle Dyggve eller Alf och Yngve ha gravlagts. Inget av detta kan på vetenskaplig grund betraktas som historiskt, förutom, enligt Lagerqvist med flera, att antagligen har Olof och den förre Erik, samt definitivt den senare Erik, existerat som kungar i de gamla Svearnas rike.
En förmodad gravplats attribuerad till kung Ring finns i Holmestad i Västergötland, avbildad i Suecia-verket 1705. Ragnvald Knaphövde var enligt Laurentius Böker (död 1696) begravd i hällkistan Konung Rings gravstens grav i Göteborg, vilken dock senare daterats till 2400-1800 före kristus.http://delsjoomradet.se/fornlamningar/kung-rings-grav/ I Vallentuna finns även tre kungshögar i rad bland de outforskade Vada sjökullar.
Nedan anges således de gravplatser som är kända, eller som omfattas av nämnvärda teorier (vilket i så fall anges i samtliga fall), för de 345 personer som historiskt sett kan betraktas som svenska kungligheter. De anges kronologiskt begravningsplats för begravningsplats, eller område för område, med början i det kungliga hemlandet. Där det anges att en gravsättning har ägt rum i ruin avses naturligtvis att den skedde där innan byggnaden/begravningsplatsen förföll.
Sverige Gotland miniatyr|Visby domkyrka. Sankta Maria domkyrka i Visby Erik (död 1397)
Halland Ås klosterruin i Varberg Namnlösa prinsessor (äldre former Aos och Aas; jfr Aros), s. 461. (döda omkring 1345-1350) – gravplatsernas lägen är okända
Närke Riseberga klosterruin i Lekeberg Drottning Birgitta (död 1209)
Småland Brahekyrkan på Visingsö Elsa Beata (1629-1653)
Södermanland miniatyr|Nedgången i kyrkogolvet till kryptan med de kungliga gravarna i Strängnäs. miniatyr|Prins Wilhelms grav på Flens södra kyrkogård. Sankta Ragnhilds kyrka i Södertälje Drottning Ragnhild (död omkring 1117) – gravplatsens läge är okänt
Strängnäs domkyrka Elisabet (1564-1566) Isabella Elisabet Sabina (1582-1585) Margareta Elisabet (1580-1585) Gustav (född och död 1587) Maria (1561-1589) Maria (1588-1589) Sofia (1547-1611) Kung Karl IX (1550-1611) Karl Filip (1601-1622) Drottning Kristina (1573-1625) Katarina (1584-1638) Johan Kasimir (1589-1652) Gustav Adolf (1652) Elisabet (1622-1682) Adolf Johan (1629-1689) Hedvig Taube von Hessenstein (1714-1744) Hedvig Amalia von Hessenstein (1743-1752)
Södra kyrkogården i Flen Wilhelm (1884-1965)
Uppland Kungshögarna i Gamla Uppsala Kung Erik (död 995) Segersäll ”kan vara begravd i en av de mindre kungshögarna” enligt Lagerqvist och Åberg
Kungliga begravningsplatsen i Solna miniatyr|Vintervy över Brunnsviken på hela ön Karlsborg som utgör Kungliga begravningsplatsen. Margareta (1882-1920) Gustaf Adolf (1906-1947) Carl (1861-1951) Ingeborg (1878-1958) Drottning Louise (1889-1965) Sibylla (1908-1972) Kung Gustaf VI Adolf (1882-1973) Bertil (1912-1997) Sigvard (1907-2002) Carl (1911-2003) Carl Johan (1916-2012) Lilian (1915-2013) Birgitta (1937-2024)
Mariakyrkan i Sigtuna Erik (död 1261) - gravplatsen kan antas vara under korets golv
Norra begravningsplatsen i Solna Oscar (1859-1953)
Riddarholmskyrkan i Stockholm Stiftargravarna miniatyr|Monument över stiftargravarna (framtill) i Riddarholmskyrkan. Gravplatsernas lägen är efter en undersökning 2011 osäkra.Dagens Nyheter artikel 2011-12-09; sammanfattning: Kol-14-datering har visat att gravmonumentet över kung Magnus med flera på 1500-talet placerades över en krypta med stoft från under 1300-1400-talen. Andra platser i kyrkan kommer att undersökas avseende dessa gravsatta. Kung Magnus (död 1290) Ladulås Kung Valdemar (1237-1302) enligt teori av Kyhlberg Magnus (1300-1320) Drottning Helvig (död senast 1326) Erik (död omkring 1330) enligt teori av Kyhlberg Rikissa (död 1348) Kung Erik (1339-1359) enligt teori av Kyhlberg Kung Karl (död 1470)
Gustavianska gravkoret miniatyr|Kung Gustav II Adolfs sarkofag på golvet över Gustavianska gravkorets krypta. miniatyr|Kung Karl XII:s sarkofag på golvet över Karolinska gravkorets krypta. Namnlös prinsessa (född och död 1621) Kristina (1623-1624) Namnlös prins (född och död 1625) Kung Gustav II Adolf (1594-1632) Drottning Maria Eleonora (1599-1655) Kung Adolf Fredrik (1710-1771) Drottning Lovisa Ulrika (1720-1782) Karl Gustav (1782-1783) Kung Gustav III (1746-1792) dödfödd prinsessa (dödfödd 1797) Karl Adolf (född och död 1798) Fredrik Adolf (1750-1803) Karl Gustav (1802-1805) Karl AugustKungliga Myntkabinettets foto från Gustavianska kryptan av Gabriel Hildebrand återgivet hos Find A Grave (1768-1810) Drottning Sofia Magdalena (1746-1813) Kung Karl XIII (1748-1818) Drottning Charlotta (1759-1818) Sofia Albertina (1753-1829) Ludvig (född och död 1832) Kung Gustav IV Adolf (1778-1837) Gustav (1799-1877)
Karolinska gravkoret miniatyr|Kung Karl XIV Johans sarkofag på golvet över Bernadotteska gravkorets krypta. Kung Karl X Gustav (1622-1660) Gustav (1683-1685) Ulrik (1684-1685) Fredrik (född och död 1685) Karl Gustav (1686-1687) Drottning Ulrika Eleonora (1656-1693) Kung Karl XI (1655-1697) Hedvig Sofia (1681-1708) Drottning Hedvig Eleonora (1636-1715) Kung Karl XII (1682-1718) Drottning Ulrika Eleonora (1688-1741) Kung Fredrik I (1676-1751)
Bernadotteska gravkoret mini|Sentida minnestavla över gravsatta i Svartbrödraklostret (på en skolgård i Gamla stan 2010). miniatyr|Gustav Vasa och hans första drottning Katarina på gravmonumentet över kryptan i Uppsala. Kung Karl XIV Johan (1763-1844) Gustav (1827-1852) Karl Oskar (1852-1854) Kung Oskar I (1799-1859) Drottning Desideria (1777-1860) Drottning Lovisa (1828-1871) Kung Karl XV (1826-1872) August (1831-1873) Drottning Josefina (1807-1876) Eugenia (1830-1889) Kung Oskar II (1829-1907) Drottning Sofia (1836-1913) Teresia (1836-1914) Erik (1889-1918) Drottning Viktoria (1862-1930) Kung Gustaf V (1858-1950)
Skoklosters kyrka i Bålsta Kung Knut (död 1234) Långe Holmger (död 1248)
Storkyrkan i Stockholm Valdemar (död 1318) – gravplatsens läge är okänt
Svartbrödraklostrets ruin i Stockholm Drottning Beatrix (död 1359) – antagande av Kyhlberg; gravplatsens läge är okänt Erik (född och död 1359) – antagande av Kyhlberg; gravplatsens läge är okänt Drottning Rikardis (1348-1377) – gravplatsens läge är okänt
Uppsala domkyrka