Frimureriets historia studerar formation, utveckling och skeenden i de ordenssystem som går under beteckningen frimureri.
Frimureriets historia delas vanligen in i två huvuddelar; före och efter bildandet av Storlogen i London och Westminster år 1717. Innan denna tidpunkt är frimureriets historia inte helt klar och förklaras därför ofta utifrån teorier och legender. Efter bildandet av Storlogen i London och Westminster är dock historien mycket väl dokumenterad och kan spåras genom de hundratals storloger som snabbt bildades världen över.
På senare år har frimurerisk forskning fått ökad uppmärksamhet, bland annat genom bildandet av forskningsloger inom frimureriet, dels genom akademiska studier, till exempel genom Centre for Research into Freemasonry and Fraternalism vid Universitetet i Sheffield.
En ny dimension av frimurerisk historia har belysts genom studier av frimureriets betydelse för utvecklingen i Europa och USA under 1700-talet.Steven C. Bullock: Initiating the enlightenment?: recent scholarship on European freemasonry i Eighteenth-Century Life, Volume 20, Nr 1, February 1996, sid. 80-92
Frimureriet fram till 1700-talet Teorier kring det spekulativa frimureriets ursprung miniatyr|Ett försök att åskådliggöra den vision av ett framtida tempel som finns i bibelboken Hesekiel. I dess rituella kontext utgörs frimureriets grundande av en allegorisk myt: ett brödraskaps grundläggande och byggande av Salomos tempel.
Frånsett myten är avsaknaden av dokumentation kring frimureriets ursprung uppenbar. Detta har lett till omfattande diskussioner mellan historiker och historierevisionister, både inom och utom frimureriet. Hundratals böcker har skrivits i ämnet och mycket av innehållet i dessa böcker är rena spekulationer. Frimureriets verkliga ursprung är sannolikt omöjligt att klarlägga.
Ett litet antal källor pekar på möjligheten att frimureriet uppstod under medeltiden och grundade sig på de hyttor (på engelska lodge, loge), som bildades av murare i samband med uppförande av de stor katedralerna i syfte att utbilda nya murare och bevara värdefulla kunskaper.
Andra källor ifrågasätter uppgiften att murarna verkligen bildade gillen och hävdar att idén att frimureriet verkligen utvecklades från dessa är en banal myt, vilken grundar sig på det faktum att frimureriet använder murarkonsten som huvudsaklig ingrediens i sin symbolik.
Oavsett vilket fortsätter frimureriets ursprung att intressera och förbrylla historiker.
Frimureriets upphov har bland annat tillskrivits Kung Salomo och byggandet av dennes tempel i Jerusalem,Henry Coil: Freemasonry Through Six Centuries. 2 band, Volym I, psid. 6. Richmond, Va: Macoy Publ. Co. (1967) Euklides, Pythagoras, Moses, esséerna, culdéerna, druiderna, romerna eller Rosencreuzarna, för att inte glömma Noas intellektuella arvingar.Albert G. Mackey: The History of Freemasonry, Gramercy Books, 1996. Bland de mera populära teorierna märks den som säger att frimureriet är en utlöpare från grekisk-romerska mysteriekulter Christopher Knight och Robert Lomas: The Hiram Key: Pharaohs, Freemasons and the Discovery of the Secret Scrolls of Christ. London, 1997.Moses Redding: The Illustrated History of Freemasonry. New York: Redding and Co., 1910. sid. 19–60. Nytryck 2004 av Lushena Books, . att det är en hävdvunnen utveckling av de medeltida murarskråna,David Stevenson: The Origins of Freemasonry: Scotland's Century, 1590–1710. Cambridge, 1990.Trevor Stewart: English Speculative Freemasonry: Some Possible Origins, Themes and Developments. The Prestonian Lecture for 2004 in Ars Quatuor Coronatum 2004 London, 2005. eller att den är en direkt avkomma till Tempelherreorden.Christopher L Hodapp: "A crash course in Templar history" i Freemasons for Dummies. Indianapolis: Wiley Publishing, 2005. sid. 203–208
Andra, mindre kända teorier omfattar: Uppförandet av Rosslyn Chapel i Skottland (1440–1490) utgjorde länken mellan Tempelherreorden och frimureriet. Enligt denna teori skapades frimureriets första grad och Order of Mark Master Masons av William Sinclair, den person som hävdas ha varit den förste Stormästaren och frimureriets grundare.Christopher Knight och Robert Lomas: The Hiram Key. London, 1996. Frimureriet är en intellektuell arvtagare till de romerska collegierna.Freemasonry and the Roman Collegia av H.L. Haywood, The Builder, 1923 — Freemasonry and the Roman Collegia Frimureriet är en intellektuell arvtagare till Comacinermästarna.Freemasonry and the Comacine masters by H.L. Haywood, The Builder, 1923 — Freemasonry and the Comacine Masters Frimureriet uppstod framförallt ur de tyska Steinmetzen eller de franska Compagnonage. Frimureriet skapades av Francis Bacon, Oliver Cromwell, eller av tronpretendenterna i Huset Stuart. Frimureriet är en följd av Sir Christopher Wrens arbete med ombyggnationen av St. Paul's Cathedral.
Begreppet frimurare De medeltida frimurarna kallades ibland "frimurare"Jasper Ridley: "The Freemasons." New York. Arcade Publishing. 2001. sid. 3. Historiker har föreslagit flera olika alternativ till begreppets ursprung: Från den franska termen Franc Maçon, en murare som arbetade i en hytta (loge) som fått exklusiv rätt av Kyrkan att arbeta på kyrkans mark och anläggningar och som befriats från myndigheternas beskattning och/eller regelverk.Paul Naudon: Les Origins de la Franc-Maçonnerie: Le Sacré et le Métier. Paris: Éditions Dervy, 1991 Från den franska termen Frère Maçon, vilket betyder "broder murare" Från begreppet fria män, det vill säga män som inte var trälar eller kontraktsbundna och som därför kunde röra sig fritt mellan olika byggplatser Från att arbeta i "freestone," en typ av sten som bryts och används för byggnadsverk och som givit upphov till termen Freestone Masons.Henry Coil (1961). Article: "Free-Mason; Freemason," sid. 272–273. Coil's Masonic Encyclopedia (ref. ed. 1996). Richmond, Va: Macoy Publ. Co.
Tiden fram till 1717 miniatyr|Katedralen i Salisbury Frimureriets tidiga utveckling har två huvudsakliga tillväxtspår:English Speculative Freemasonry: Some Possible Origins, Themes and Developments. The Prestonian Lecture for 2004 in Ars Quatuor Coronatum 2004 av Trevor Stewart, London 2005 Del 1. Operativt eller praktiskt frimureri, förknippat med hantverksskråna. De rituella inslagen är enkla och det finns inga bevis som stöder förekomsten av mera djupgående filosofiska inslag. Del 2. Frimureriet under den senare delen av 1500-talet och in på 1600-talet. Bevarat arkivmaterial från skotska loger från 1630-talet, visar på en gentrifieringsprocess, en övergång från operativt till spekulativt frimureri som stöds av ett ökat antal medlemmar utan hantverkarbakgrund.David Stevenson: The Origins of Freemasonry: Scotland's Century 1590–1710. Cambridge University Press 1988. Det finns nästan inga källor till det engelska frimureriet före grundandet av storlogen 1717. Den rent spekulativa ritual och de föredrag som skrivits av William Preston (1742–1818) visar på en ökande användning av Upplysningstidens filosofi.Cornerstonesociety.com: Insight~Articles
En av de trovärdiga källor som visar på frimureriets uråldriga historia är Halliwellmanuskriptet eller Regiusdikten — daterad till sent 1300-tal till 1400-talets mitt. Dokumentet refererar till flera begrepp och fraser liknande de som förekommer inom frimureriet.The United Grand Lodge of England officiell webbplats Manuskriptet i sig tycks vara en utveckling av ett tidigare dokument till vilket det hänvisar.
Matthew Cooke-manuskriptet, ett icke daterat manuskript och utkast till författning som härstammar från mitten av 1400-talet, är det äldsta av de så kallade Gothic constitutions.Henry Wilson Coil: "Gothic Constitutions," sid. 292–297; Coil's Masonic Encyclopedia; 1961 och 1996. Den första lagfästa förekomsten av ordet "frimurare" i England finns i Statutes of the Realm som nedtecknades 1495 under Henrik VI:s regeringstid, även om den arkaiska termen "frank mason" hade använts femtio år tidigare. Innan dess hade termen "ffre Masons" använts 1376 som referens till "Company of ffre Masons," ett av många hantverksskrån i London.Henry Wilson Coil: "Free-Mason," sid. 272; och "Masons Company of London," sid. 410; Coil's Masonic Encyclopedia; 1961 och 1996
Från 1583, årtalet för Grand Lodge-manuskriptet, ökar antalet dokumenterade källor. Schaws lagar från 1598–99 var den källa som användes för att förklara den skotska logen Lodge Mother Kilwinnings precedens över Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel) i Edinburgh. Dessa beskrivs som Head och Principal, ungefär stor- respektive arbetsloge. Efter oenighet om logernas numrering då den skotska storlogen Grand Lodge of Scotland (GLS) bildades, numreras Kilwinning som Lodge Mother Kilwinning Number 0 (där "noll" uttalas och uttyds "Nothing"), GLS. Tämligen snart därefter erhöll Sir William St. Clair (senare Sinclair) of Roslin (Rosslyn), ett konstitutionsbrev i vilket han tillåts köpa ledningen över ett antal loger i Edinburgh med omgivningar. Detta kan utgöra grunden till de myter som omger Rosslyn Chapel.
Halliwell- respektive Cookemanuskripten är skrivna på de dialekter som vid denna tid förekom i västra och sydvästra England och kan ha skrivits för den byggnadshytta och murarskola som kopplas till uppförandet av katedralen i Salisbury.
De tidiga, praktiskt arbetande frimurarna var till skillnad från nästan alla européer, förutom prästerskapet, fria, det vill säga obundna till den trakt där de föddes. De olika kunskaper som behövdes då man uppförde komplexa byggnadsverk i sten, särskilt kyrkor och katedraler, möjliggjorde för skickliga murare att resa och söka arbete var de ville. De höll till i en tillfällig byggnad, en byggnadshytta eller loge, som låg i anslutning till den byggnad man uppförde.The History Channel: Mysteries of the Freemasons: America, dokumentärfilm, 1 augusti 2006 I logen bodde och sov man samt fick sina arbetsuppgifter tilldelade av byggmästaren. För att kunna bibehålla denna frihet krävdes ingående och exklusiv kunskap om ämbetet. Eftersom en lärling gradvis utbildades av en mästare kopplade den senare moraliska värderingar till utbildningen och verktygen och band på så sättet lärlingen till sina ämbetsbröder och till hantverket.
Frimureriets övergång från ett hantverksgille med praktiskt arbetande murare till ett brödraskap av spekulativt arbetande och intagna gentlemän inleddes i Skottland under det tidiga 1600-talet. Den första dokumenterade uppgiften om en icke-murares närvaro vid en logesammankomst återfinns i arkivet hos Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel) och är daterad till 8 juni 1600. Här framgår att John Boswell, Laird of Aucheinleck, närvarade vid sammankomsten. Det finns emellertid inte någon uppgift om Boswells reception. Mötet den 8 juni var inte en vanlig logesammankomst, utan en frimurerisk prövning av en medlem, och Boswell kan ha varit närvarande i någon annan egenskap än som medlem av logen. Den första dokumenterade receptionen av en icke-murare återfinns även den i handlingar från Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel), daterade 3 juli 1634, då Högvälborne Lord Alexander erhöll medbrodersgraden. Den första dokumenterade receptionen utanför England är från 1641 då Sir Robert Moray upptogs i Lodge of Edinburgh (Mary's Chapel) i Newcastle.
Från början av 1600-talet återfinns referenser till frimureriet i dagböcker och privata anteckningar. Elias Ashmole (1617–1692) blev frimurare 1646 och nämner att han närvarade vid flera logesammankomster. En ökad utbredning av frimureriet märks mellan tiden för Ashmoles noteringar och 1717, då fyra engelska loger som höll sammankomster på restauranger i London, gick samman och bildade storlogen Grand Lodge of London, numer känd som United Grand Lodge of England. De hade hållit logesammankomster i Cheshire Cheese Tavern, Apple-Tree Tavern, Crown Ale-House inte långt från Drury Lane, Goose and Gridiron vid St. Paul's Church Yard, och Rummer and Grapes Tavern i Westminster.