Långvingad kärrhökBirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Circus buffoni) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
Utseende Långvingad kärrhök gör skäl för sitt namn med sina ovanligt långa vingar, och även stjärten är lång. Liksom andra kärrhökar glider den med vingarna lyfta i ett V. Hanen är vit buk och mörkgrått på rygg, huvud och strupe. De större honorna har i stället brunt på rygg och huvud. En sällsynt mörk form förekommer även, med helmörkt på kropp och vingundersidor. Ungfågeln liknar honan men är kraftigt streckad på bröstet.Bierregaard, R. O. and G. M. Kirwan (2020). Long-winged Harrier (Circus buffoni), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lowhar1.01
Utbredning Fågeln förekommer i gräsmarker i norra Sydamerika (Colombia och Venezuela, längs med kusten i Franska Guyana, Guyana och Surinam) och på Trinidad och Tobago, samt gräsmarker i Brasilien, inklusive det brasilianska höglandet, Bolivia, Paraguay, Uruguay, delar av nordöstra Argentina och i ett område kring Valparaíso i Chile.
Systematik Genetiska studier visar vidare att kärrhökarna är inbäddade i höksläktet Accipiter så som det är traditionellt är konstituerat. De står faktiskt närmare duvhöken genetiskt än vad den senare står nära sparvhöken. Det medför att antingen bör de distinkta kärrhökarna inkluderas i Accipiter eller så bör Accipiter delas upp i flera mindre släkten. Inga internationella taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat resultaten från studierna i deras taxonomier.Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287. Långvingad kärrhök behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
Namn Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den franska naturforskaren George-Louis Leclerc Comte de Buffon (1707-1788).Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Bildgalleri
Noter
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Kärrhökar Kategori:Fåglar i neotropiska regionen