Japansk beckasinSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14 (Gallinago hardwickii) är en östasiatisk beckasin i familjen snäppor inom ordningen vadarfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
Utseende Denna art är en rätt stor (28-30 cm) och kraftig beckasin med lång stjärt som sticker ut bakom vingarna på stående fågel. Karakteristiskt är att det gräddfärgade ögonbrynsstrecket är bredare än de längsgående mörkare hjässbanden och tygeln framför ögat. Vingtäckarna är brett spetsade i beigevitt. Liknande tajgabeckasinen har både kortare vingar och stjärt, och bergbeckasinen är ingefärsfärgad på bröst samt är vitare på mantel och skapularer.Message, S. and Taylor, D.W. 2005. Field guide to the waders of Europe, Asia and North America. London: Christopher Helm Publishers.
Utbredning och systematik Japansk beckasin är en långflyttare som häckar på Sachalin och i Japan och övervintrar i östra Australien, på Tasmanien och Nya Guinea. Tillfälligt har den observerats i Nya Zeeland, Sydkorea och Marshallöarna. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt Japansk beckasin häckar på torr ljunghed och i öppen björk- eller lärkskog. Den födosöker ofta nattetid för att under tagen ta skydd.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse. Kraftig torka i övervintringsområdet i Australien tros ha påverkat beståndet så pass kraftigt att internationella naturvårdsunionen IUCN sedan 2022 kategoriserar arten som nära hotad (NT). Världspopulationen uppskattas till mellan 20 000 och 39 000 individer.
Namn Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Charles Browne Hardwicke (1788-1851), engelsk pionjär och samlare av specimen i Tasmanien.Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Snäppor Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Fåglar i palearktiska regionen