StenhönaBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Alectoris graeca) är en sydeuropeisk bergslevande hönsfågel i familjen fasanfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
Utseende Stenhönan är en medelstor hönsfågel, 33–36 centimeter i längd, mycket lik sin nära släkting berghönan (Alectoris chukar). Den har en ljusbrun rygg, grått bröst, gulbrun buk och de för släktet vertikala bandade mönstret på flankerna. Benen är röda. Det vita ansiktet och vita hakan är inramat av en svart bård. Jämfört med berghönan är den vit på halsen snarare än gulaktig och ryggen är gråare.
thumb|right
Utbredning och systematik Stenhönan förekommer i bergstrakter i södra Europa, huvudsakligen i Alperna. Den delas in i tre underarter med följande utbredning: graeca-gruppen Alectoris graeca saxatilis – Alperna (Frankrike till Österrike) och västra Balkanhalvön Alectoris graeca orlandoi – Italien (Apenninerna) Alectoris graeca graeca – Balkanhalvön förutom västra delen Alectoris graeca whitakeri – Sicilien
Underarten whitakeri har föreslagits utgöra en egen art.
thumb|right|Stenhönans ungefärliga utbredning i rosa.
Ekologi Stenhönan häckar på steniga alpsluttningar, gärna där det finns ris och buskar, och främst på höjder mellan 1 000 och 2 000 meters höjd. I Sicilien och i Grekland påträffas den närapå ner till havsnivån. När den störs springer den hellre iväg än tar till vingarna. Den lägger fem till 21 ägg i boet som inte är mer än en uppskrapad grop i marken. Fågeln intar olika sorters frön men också insekter.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och jakt. IUCN kategoriserar därför arten som nära hotad (NT). Världspopulationen tros bestå av 41.800-73.400 par. Framför allt populationen på Sicilien tros vara extra utsatt.Randi, Ettore (2006): Evolutionary and conservation genetics of the rock partridge, Alectoris graeca. Acta Zoologica Sinica 52(Supplement): 370–374. PDF fulltext
Referenser Källor McGowan, Philip J. K. (1994): 11. Rock Partridge. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (editors): Handbook of Birds of the World, Volume 2: New World Vultures to Guineafowl: 485, plate 43. Lynx Edicions, Barcelona.
Noter
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fasanfåglar Kategori:Fåglar i palearktiska regionen