ViolsångareSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14 (Leptopoecile sophiae) är en asiatisk fågel i familjen stjärtmesar inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11 Liksom systerarten tofsviolsångaren kategoriserades den tidigare som en del av familjen sångare (Sylviidae). Den är en aktiv fågel som hittas i bergsbelägna buskmarker. Beståndet anses vara livskraftigt.
Kännetecken Utseende Violsångaren är en liten (10 centimeter), färgsprakande fågel. Fjäderdräkten går i lila och purpur, med vitt ögonbrynsstreck och rostfärgad hätta. Populationen i centrala Himalaya (obscurus, se nedan) har ljusare fjäderdräkt hos hanen och mörkare hos honan jämfört med västligare populationer.Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
thumb|right
Läten Bland lätena hörs hårda "tzrit" och mjuka "teet". Sången beskrivs som tjirpande.
Utbredning och systematik Violsångarem förekommer i bergstrakter i Centralasien österut till Gobiöknen och söderut till kinesiska Sichuan. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning: Leptopoecile sophiae sophiae – bergstrakter från Centralasien till Pakistan och nordvästra Indien Leptopoecile sophiae stoliczkae – södra Centralasien till västra Gobiöknen Leptopoecile sophiae major – Kazakstan (östra Tien Shan-bergen) till västra Kina (Xinjiang) Leptopoecile sophiae obscurus – sydöstra Tibet och södra Kina (sydöstra Xinjiang, Sichuan och södra Gansu)
Familjetillhörighet Tidigare placerades arten i den stora sångarfamiljen Sylviidae. DNA-studier har dock visat att dess medlemmar inte är varandras närmaste släktingar och familjen har därefter delats upp i ett antal mindre. Violsångarna står nära stjärtmesarna i Aegotheles och inkluderas numera därför i deras familj Aegothelidae.
Levnadssätt Violsångaren hittas i bergsbelägna buskmarker, ofta nära strömmande vattendrag. Den är en mycket aktiv och akrobatisk fågel, men samtidigt mycket tillbakadragen. Fågeln ses i smågrupper eller artblandade flockar på jakt efter ryggradslösa djur. Boet placeras lågt i en buske.Grewal, B.; Harvey, B.; Pfister, O. 2002. A photographic guide to the birds of India. Christopher Helm, London.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.Baker, K. 1997. Warblers of Europe, Asia and North Africa. Princeton University Press, Princeton.
Namn Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Maria Alexandrovna (1824–1880), gift med Alexander II av Ryssland, född Maximiliana Vilhelmina Augusta Sofia Maria, dotter till Ludvig II av Hessen-Darmstadt.Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Stjärtmesar Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen