Sibirisk rosenfinkSveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14 (Carpodacus roseus) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11 Den häckar i Sibirien och norra Mongoliet. Vintertid flyttar den till norra Kina, Japan och Koreahalvön. Arten har påträffats i Europa, men de flesta fynden tros utgöras av burrymlingar. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Utseende Sibirisk rosenfink är en medelstor till stor (16–17,5 cm) men slank rosenfink med lång kluven stjärt.Clement, P. & Arkhipov, V. (2018). Pallas's Rosefinch (Carpodacus roseus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/61396 1 oktober 2018). Hane i häckningsdräkt är karakteristiskt djupt rosa på huvud och nästan hela undersidan, med vita spetsar på hake, strupe och hjässa. Från nedre delen av ryggen till övre stjärttäckarna är den blekrosa, ett större område än någon annan rosenfink. Vingarna är bruna med två bleka vingband. Honan är mattare, mer smutsbrun, och mörkstreckad, med enbart röd nyans i ansikte, på strupe och bröst. Övergumpen är starkt orangefärgad.Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London.
thumb|right|Två hanar och en hona sibirisk rosenfink illustrerade av John Gould.
Läte Bland lätena hörs mjuka visslande "fee", metalliska "tsuii", ett rätt högljutt sparvliknande "dzh" och kraftiga "chek-chek", något mjukare och djupare än stenknäck. Sången består av en serie stigande och fallande toner.Sundev Gombobaatar, Christopher W Leahy (2009) Birds of Mongolia, Helm Field Guide,
Utbredning och systematik Sibirisk rosenfink delas in i två underarter med följande utbredning: Carpodacus roseus roseus – förekommer i Sibirien och norra Mongoliet, övervintrar i norra Kina och Japan Carpodacus roseus portenkoi – förekommer på Sachalin, övervintrar i Sydkorea och norra Japan
Den häckar troligen även i Nordkorea.
Arten har påträffats flera gånger i Europa, bland annat i SverigeSveriges fågeltaxa, Birdlife Sverige PDF, men de flesta observationer tros röra sig om individer som rymt ur fångenskap. Några fynd från Ryssland, Ukraina och Ungern har dock bedömts härröra från fåglar som tagit sig till Europa på naturlig väg.Tarsiger.com Fynd av sibirisk rosenfink i Västpalearktis
thumb|right
Levnadssätt Fågeln häckar i låglänt och bergsbelägen tajga, mellan maj och augusti. Den häckar monogamt, tillfälligtvis i lösa kolonier, och kan möjligen lägga två kullar. Arten lever mestadels av frön, men även knoppar, skott och ibland bär.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och stabil populationsutveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som lokalt vanlig eller fåtalig.Clement, P., Harris, A. and Davis, J. 1999. Finches and sparrows. Christopher Helm, London. Arten är fåtalig i södra delen av utbredningsområdet, med bara några häckande par i Kazakstan.
Noter
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Finkar Kategori:Fåglar i palearktiska regionen