OrientpiplärkaBirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Anthus rufulus) är en asiatisk tätting i familjen ärlor.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
Kännetecken Utseende Orientpiplärkan är en 15 centimeter lång piplärka med väl streckat bröst,Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press långa ben men relativt kort stjärt. Ovansidan är gråbrun med rätt måttlig eller svag streckning.Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London, s:329-240 Den liknar större piplärka, men är mindre, har avvikande läte samt rätt svag och fladdrig flykt. Även fältpiplärkan är lik, men orientpiplärkan har till skillnad från denna ljus tygel och varm ingefärsbeige anstrykning på bröst och flanker (fältpiplärkan är mer enhetligt gräddvit).
Läte Flyktlätet är ett tjipp-tjipp-tjipp, väl skilt från större piplärkans. Sången utförs i flykten, en rosslig drill eller serie med svaga tsiip.
Utbredning och systematik Orientpiplärka har en vid utbredning från Indien österut till Filippinerna och söderut till Timor. Den delas in i sex underarter med följande utbredning: Anthus rufulus waitei – nordvästra Indiska subkontinenten Anthus rufulus rufulus – Indiska subkontinenten, till södra Kina, Indokina Anthus rufulus malayensis – sydvästligaste Indien, Sri Lanka, Malackahalvön, Stora Sundaöarna, södra Indokina Anthus rufulus lugubris – Filippinerna, Palawan och eventuellt norra Borneo Anthus rufulus albidus – Sulawesi, Bali och västra Små Sundaöarna (Lombok till Sumba) Anthus rufulus medius – östra Små Sundaöarna (Sawu, Timor, Roti, Kisar, Leti, Moa, Sermata)
Underarten waitei inkluderas ofta i nominatformen.Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
Två fynd har även gjorts i Iran, märkligt nog på två helt olika lokaler men samma datum: 12 december 2010.. Ytterligare ett fynd gjordes i Förenade Arabemiraten i november 2017.New bird species recorded in 2017, Emirates News Agency I november 2019 upptäcktes en piplärka i engelska Cornwall som senare artbestämdes till orientpiplärka efter DNA-studier, vilket gör det till det första fyndet i Europa.Tarsiger.com Fynd av orientpiplärka i Västpalearktis Det har senare bedömts att den troligen inte nått Storbritannien på naturlig väg.
Släktestillhörighet DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än orientpiplärka och dess närmaste släktingar (bland andra fältpiplärka, mongolpiplärka och långnäbbad piplärka).Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683 Det medför att orientpiplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.
Levnadssätt Orientpiplärkan förekommer i kortvuxen gräsmark och odlingsbygd, även flygplatser och risfält. Den lever huvudsakligen av insekter och deras larver. Fågeln häckar från mars till juli, tillfälligtvis till september, på norra Indiska halvön, på Sri Lanka januari till juli och på andra ställen under torrsäsongen november-januari.Tyler, S. (2018). Paddyfield Pipit (Anthus rufulus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57769 17 oktober 2018).
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i större delen av sitt utbredningsområde, dock ovanlig eller endast lokalt vanlig i Wallacea.
Referenser
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Ärlor Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i australiska regionen