Gustaf Fröding, född 22 augusti 1860*Sveriges dödbok 1901-2009 på Alsters herrgård i Karlstads socken, Värmlands län, död 8 februari 1911 i Stockholm, var en svensk författare, journalist och poet. En av hans mest välkända diktsamlingar är Stänk och flikar från 1896 som bland annat innehåller dikten En morgondröm ledde till ett uppmärksammat åtal, men han är även känd för att ha publicerat dikter på värmländsk dialekt. Fröding tillbringade långa tider på vårdinstitutioner på grund av psykisk ohälsa, men hans faktiska diagnos är omdiskuterad. Han avled till följd av alkoholism och diabetes.
År 1891 gav han ut sin första diktsamling, Guitarr och dragharmonika som snabbt vann stor popularitet. Den följdes 1894 av Nya dikter och 1896 av Stänk och flikar. Utöver dessa gav han även ut ett par mindre publikationer med dikter, innan hans psykiska sjukdom 1899 blev för svår. Tack vare god vård blev han så småningom bättre, men aldrig fullt återställd. Fröding var och förblev en bruten man, och levde sina sista år ett tillbakadraget liv på lantstället Villa Gröndal, på Södra Djurgården i Stockholm. Han avled i Stockholm den 8 februari 1911. Före sin bortgång nominerades han som kandidat till Nobelpriset i litteratur 1911, men eftersom han gick bort gick han miste om möjligheten att erhålla priset.
Biografi Uppväxt miniatyr|stående|Emilia Fröding, mor till Gustaf.
Gustaf Fröding föddes den 22 augusti 1860 på Alsters bruk i Värmland. I hemmet förekom musik och humanistisk bildning men även sjukdom. Fadern Ferdinand Gustaf Fröding (1826–1881), som var löjtnant, led av depression och lungsjukdom. När Gustaf föddes hade modern Emilia Agardh (1827–1887), dotter till Carl Adolph Agardh, redan angripits av psykisk sjukdom, så svår att hon måste söka vård.
Redan under skoltiden var Fröding förtrogen med svensk poesi och skönlitteratur. År 1867 flyttade familjen in som hyresgäster på Nya Kyrkogatan 5 i Kristinehamn, blev ägare till huset 1872 och lämnade gården 1882. Gustaf lämnade hemmet ett år tidigare, efter faderns död. Fadern begravdes på Kristinehamns gamla kyrkogård söder om kyrkans kor, där även systern Anna ligger begravd.
Hans stora intresse för litteratur gjorde att han inte hade mycket tid eller lust över för andra studier vid Uppsala universitet, där Fröding inskrevs som student 1880. Under sin studenttid hörde Fröding till den radikala ungdomens skara. Han svärmade för de frisinnade åsikterna och "drack sig full av moderna idéer", såsom han själv uttryckte det. Han tog aldrig någon examen utan övergav Uppsala efter fyra år och återvände till Värmland för att fortsätta med sitt intresse vilket var att skriva dikter och poesi.
Fröding blev reguljär medarbetare på Karlstads-Tidningen, där han 1886 fick fast anställning som litteraturanmälare, kåsör och referent. Med undantag av perioderna när han på grund av psykisk ohälsa måste söka vård, tillhörde Fröding redaktionen fram till 1896. Långa tider skötte han sitt arbete mycket ordentligt, men så fick han perioder då begäret efter bedövningsmedel tog överhand med honom. Då kunde han plötsligt försvinna från staden och återfanns vanligen i fullkomligt hjälplöst tillstånd på något avlägset ställe. Han visste då ofta inte själv hur han kommit dit.
Frödings utomäktenskapliga son, Johan Johannesson, föddes den 19 november 1887 i Karlstad. Mor till Johan var Kristina Johannesson. Fröding kom under sin livstid aldrig att öppet erkänna faderskapet till Johan. Under 1990-talet kunde faderskapet bekräftas genom upptäckten av bland annat brev som Fröding skrivit till Kristina och genom intervjuer med och information från Johans barn.
Debuten I maj 1891 publicerades Frödings debutbok Guitarr och dragharmonika på Albert Bonniers förlag. Med sin kombination av folklighet, värme, musikalitet, romantiska motiv och teknisk virtuositet blev den en stor framgång hos både kritiker och publik. Fröding inspirerades av Verner von Heidenstam och så småningom fick de kontakt med varandra. I september 1894 skrev Fröding ett brev till Heidenstam och när Heidenstam gifte sig med Olga Wiberg på Blå Jungfrun den 28 juli 1896 var Fröding inbjuden, tillsammans med sin syster Cecilia. De flesta av bröllopsgästerna träffades åter hos Heidenstam i Sandhamn senare samma sommar. Fröding hade då med sig korrekturet till sin kommande diktsamling Stänk och flikar. Hans förläggare Albert Bonnier var tveksam till en av dikterna, En morgondröm, och bad Fröding överväga att stryka dikten. I Sandhamn gav författarkollegorna Fröding modet att låta dikten vara kvar i diktsamlingen.
Rättegång och psykisk ohälsa När Stänk och flikar publicerades hösten 1896 väckte dikten En morgondröm stor uppmärksamhet. Kritikern Karl Warburg skrev: "Här sparas inga ord, ej ens de grövsta [...] Även den som är en svuren fiende till allt pryderi, all tillgjord sedlighet, måste känna sig frånstött både moraliskt och estetiskt, när som här enstaka ställen erinra [...] mera om vissa populärmedicinska böcker än om poesi." Den 9 oktober beordrade justitieministern att upplagan tillfälligt skulle tas om hand och Fröding åtalades för osedlighet i skrift. Vid rättegången den 27 november blev Fröding frikänd efter endast två timmars överläggning av juryn men den negativa uppmärksamhet och ryktesspridningen om honom, frestade på Frödings redan bräckliga psyke – något han aldrig skulle hämta sig ifrån. De upprörda recensionerna och skvallret bottnade i den tidens strikta syn på sexualmoral och litterär korrekthet men beskyllningen att han hade beskrivit kvinnor på ett ofint och "liderligt" sätt var extra känsligt för honom. Han ansattes av samvetskval och ännu på sin dödsbädd hänvisade han till sina goda motiv.Victor Svanberg: Debatt och värdering. Ställningstaganden under 56 år, Malmö 1978, Cavefors.
Sjukdom och andlighet Under resten av sitt liv vistades han ofta på vårdhem och mentalsjukhus för sin alkoholism och sina psykiska problem. Från och till under första halvan av 1890-talet tillbringade han flera år på anstalten Suttestad i Lillehammer i Norge, där han bland annat sammanställde sin tredje diktsamling Stänk och flikar, publicerad 1896. Stora delar av materialet till diktsamlingen hade han påbörjat under en tidigare ettårig vistelse på Kahlbaums mentalsjukhus i Görlitz i Tyskland.
Fröding har kallats "tillvarons utlänning". Hur det kan kännas att stå utanför, att vara en utomstående vid sidan av livet, kan man läsa i dikten En ghasel som han skrev under en vistelse i Suttestad. Där skriver han bland annat:
Under denna period i Norge skickade han också hem ett antal texter och kåserier till Karlstads-Tidningen där han bland annat skrev om den politiska situationen i Norge.
Frödings visioner thumb|stående|Konstnären Gustaf Fjæstad (på bilden) konstaterade att Frödings diktning allt mer påverkades av teosofin. miniatyr|Frödings arbetsrum i Villa Gröndal, 1911. Under sjukdomstiden började Fröding intressera sig för esoteriska tankar och visioner, vilket bland annat kommenterades av konstnären Gustaf Fjæstad som konstaterade att Frödings diktning mer och mer påverkades av detta tankegods. Vid tiden läste Fröding Leibniz, Nietzsches filosofi och översatte dikter av bland andra Goethe. Även Tolstoj, Spinoza, Blavatsky, Platon och Buddha bidrog till hans nya världsbild. Fröding uttryckte allt mer tankar kring altruism och kärlek till allt levande. Denna insikt om enhet i mångfald var viktig för hans världsbild och utgör ett centralt tema i hans senare diktning.Parnass 2/3 2016 I dikten I ungdomen identifierar han sig inte bara med allt levande, utan också en önskan att vara ett med själva kosmos:
Detta intresse för mystiken och det esoteriska blir allt tydligare efter 1894 och märks inte minst i Gralpoesin. Fröding utvecklade sin egen livsfilosofi som han kallade för sin ”världsharmoni”. Där är själva evolutionen en levande kosmisk process som han själv samspelar med, både i dröm och i vaket tillstånd, och där allt har medvetenhet, från atomer till solsystemet, vilket diktsamlingen Gralstänk avhandlar.”med Fröding i Kosmos” . Läst 30 maj 2016. Ett annat exempel på denna idé om att vara integrerad i livet och kosmos, framgår i hans julaftonkrönika i Karlstads-Tidningen 1892.Frödingsällskapets årsbok 2016, sid 99. År 1898 beskrev han sin "världsharmoni" i två pamfletter: Om Jagmedvetandet och Om lifsmonader.
Ida Bäckmann Under julen 1898, det vill säga samma år som han gav ut de två pamfletterna, skrev hans syster Cecilia in honom på Uppsala hospital i Ulleråker, under professor Frey Svensons vård. Här fick han ofta besök av journalisten och lärarinnan Ida Bäckmann, som träffat honom i Lillehammer 1895. De brevväxlade fram till 1904, då Cecilia förbjöd henne att besöka honom på Uppsala hospital.
Efter Frödings död 1911 blev Ida Bäckmann anställd som guvernant i Gustaf Fjæstads familj i Arvika. Samma år skrev hon en bok om Fröding, där hon beskriver deras samtal och brevväxling. Boken gavs ut 1913 och väckte stor uppmärksamhet.Frödingsällskapets årsbok 2016, sid 92-93
Den sista tiden, begravning och gravplats
När Fröding skrevs ut från Ulleråker 1905 flyttade han till Villa Gröndal på Djurgården i Stockholm, där Signe Trotzig blev hans vårdare. Hans hälsa var märkt av alkoholism och diabetes. Trotzig stannade hos honom till hans död. Fröding insjuknade akut i slutet av januari 1911, och vårdades därefter i Villa Gröndal fram till sin död kl. 08.50 den 8 februari. Han jordfästes i Klara kyrka, förrättad av Nathan Söderblom och kortegen genom Stockholm kantades av 200 000 sörjande. Med järnväg fördes sedan Frödings stoft till Uppsala, där han gravsattes på gamla kyrkogården.
Under oerhörd uppslutning och allmänt deltagande högtidlighölls hans begravning. Blommor hade sänts till båren av Sveriges kungapar, av Uppsala och Lunds universitet, av Svenska Akademien och många korporationer och enskilda. Värmlands nation i Uppsala åtog sig ansvaret att ta hand om Frödings grav för all framtid, och det var mycket tack vare nationens stora engagemang som en lyckad insamling för detta kunde genomföras. Frödings gravmonument ritades av konstnären Carl Eldh och kom på plats 1923. Även Frödings systrar, Cecilia och Hedda, ligger begravda jämte sin bror. Länge var deras gravar inte utmärkta, men 2010 gjordes även gravstenar för systrarna, på bekostnad av Värmlands nation.
Eftermäle miniatyr|Gustaf Fröding, skulptur av Erik Rafael-Rådberg på Djurgården i Stockholm. Fröding nominerades 1911 till nobelpriset i litteratur av Adolf Noreen och S.J. Boëthius. Då han avled samma år blev han dock inte aktuell för priset. Men i Nobelkommitténs utlåtande från det året omnämns han som att han skulle ha varit en tänkbar kandidat men nu "lämnat det jordiska och stå höjd över timligt beröm eller tadel".