BurupiplärkaSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14 (Anthus ruficollis) är en starkt hotad tätting i familjen ärlor som fram tills nyligen betraktades som en glasögonfågel.Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1. Den är endemisk för den indonesiska ön Buru i södra Moluckerna. Fågeln har nyligen återupptäckts efter att inte ha setts på 75 år.
Utseende och ekologi Burupiplärkan är en 13 centimeter lång, skogslevande sångarliknande fågel. Huvudet är grått och strupen rödorange. Ovansidan är olivgrön, undersidan grå, undergumpen gulbrun och ben och näbb svarta.
thumb|left|Fågeln förekommer endast på ön Buru i Moluckerna. Burupiplärkan förekommer endast i bergsskogar på ön Buru i södra Moluckerna i Indonesien, där den i mycket beter sig som nötväckor, klättrande upp- och nerför mossiga trädstammar. Den har påträffats mellan 820 och 1.750 meter över havet men misstänks förekomma vid högre höjder. Det är möjligt att den nedre elevationsgränsen är felaktig eftersom arten verkar vara nära bunden till bergsskogar.
Taxonomi 2015 avslöjade DNA-studier överraskande att burupiplärkan trots sin mycket avvikande dräkt faktiskt just är en piplärka och inte en glasögonfågel som man sedan länge hade trott, därav det tidigare svenska namnet brunstrupig glasögonfågel.Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson, and M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364. Den är troligen närmast släkt med papuapiplärka (Anthus gutturalis) och har därför av vissa taxonomiska auktoriteter flyttats till släktet Anthus. De flesta behåller den dock ännu i det ursprungliga monotypiska släktet Madanga.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11 Teorin är att det avvikande utseendet är en anpassning till den annorlunda levnadsmiljön på Buru.
Status Burupiplärkan var enbart känd från fyra exemplar insamlade före 1920 när den återupptäcktes 1995 i bergstrakter på västra och centrala delar av ön. Beståndets storlek är okänd, men med tanke på mängden tillgänglig habitat uppskattas beståndet till mellan 2.500 och 10.000 vuxna individer. Utbredningsområdet är dock mycket litet och arten anses vara sårbar för följderna av klimatförändringar. IUCN kategoriserar därför arten som starkt hotad.
Namn Släktesnamnet Madanga, som numera även är dess engelska namn, kommer av bergskedjan Madang (även kallad Mada, Fogha eller Gunong Tomahu) där den förekommer.Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Ärlor Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Endemiska fågelarter på Buru