miniatyr|Astrid Lindgren och Tove Jansson 1958. Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson den 14 november 1907 i Vimmerby landsförsamling i Småland, död 28 januari 2002 i Stockholm, var en svensk barn- och ungdomsboks-, sångtext- och manusförfattare samt förlagsredaktör och opinionsbildare. Lindgren är känd över hela världen för sina barnböcker, däribland Pippi Långstrump (1945), Barnen i Bullerbyn (1947), Karlsson på taket (1955), Madicken (1960), Emil i Lönneberga (1963), Vi på Saltkråkan (1964), Bröderna Lejonhjärta (1973) och Ronja rövardotter (1981). Lindgrens böcker beräknades år 2019 ha sålts i 165 miljoner exemplar och de har översatts till 107 språk.
Många av Lindgrens böcker har filmatiserats, varav merparten är svenska spelfilmer. Återkommande medverkande vid Lindgrens filmer var kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Det har även producerats några utländska filmer och animeringar av Lindgrens böcker och noveller.
Till spelfilmerna komponerades ett stort antal sånger av vilka flera fick musik gjord av ovannämnda Riedel. Enligt STIM gick komponerandet till på så vis att Astrid efter bästa förmåga ”trallade in” texterna på kassett som överlämnades till Riedel. Dessa inspelningar utgick sedan Riedel ifrån när han tonsatt sångerna. Enligt STIM kan Lindgren på så vis ha haft ett finger med i spelet även när det kommer till skapandet av melodierna. https://www.stim.se/sv/artiklar/astrid-lindgren-och-musiken
Lindgren tilldelades ett stort antal nationella och internationella priser för sina böcker, bland annat Svenska Akademiens stora guldmedalj. Hon utsågs även till hedersdoktor vid Linköpings universitet, universitetet i Leicester och universitetet i Warszawa. Flera priser har även instiftats i hennes namn, där det främsta är Astrid Lindgren Memorial Award instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på fem miljoner kronor, vilket gör det till världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur.
Lindgren var under senare delen av sitt liv också en betydande samhällsdebattör. I valrörelsen 1976 publicerades hennes satir Pomperipossa i Monismanien i Expressen. Hon beskrev där det absurda i att egenföretagare likt Lindgren kunde få betala mer i marginalskatt än de tjänade. Novellen fick stor uppmärksamhet och spridning. Regeringens bemötande av Lindgren när finansminister Gunnar Sträng först svarade att "Lindgren har djup okunskap i skattepolitikens irrgångar", för att senare erkänna att hon hade rätt i sak, anses ha varit en bidragande orsak till att Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten för första gången på 40 år.
Hon engagerade sig även för barns rättigheter, mot kärnkraften och i Djurskyddskampanjen med ett flertal debattartiklar i Expressen.
Astrid Lindgren och Småland övertog Selma Lagerlöfs samt Värmlands plats som motiv på den svenska 20-kronorssedeln den 1 oktober 2015.
Biografi miniatyr|left|Barndomsbild på Astrid Lindgren (trea från vänster) tillsammans med sina föräldrar och syskon. Uppväxt och skolgång miniatyr|Astrid Lindgren, 1923. Astrid Lindgrens föräldrar Samuel August Ericsson (1875–1969) och Hanna, född Jonsson (1879–1961) gifte sig 1905 och bosatte sig på gården Näs, nära Vimmerby, där de arrenderade prästgårdens jordbruk. År 1906 fick de sonen Gunnar (1906–1974) och 1907 dottern Astrid. Familjen utökades senare med Stina (1911–2002) och Ingegerd (1916–1997).
Astrid Lindgren fastnade tidigt för läsning och berättar, att hon ungefär fem år gammal fick höra en saga om Jätten Bam-Bam och feen Viribunda, läst av en granne Edit. När Lindgren kunde läsa själv letade hon efter böcker att läsa, och hon minns den första egna boken om Snövit, med omslag av Jenny Nyström. Boken köptes genom småskollärarinnan, som före varje jul hade med sig material där barnen kunde läsa om vilka jultidningar och böcker, som gick att beställa.
Den 7 augusti 1914 började Astrid Lindgren i Vimmerbys småskola. Första dagen var hon rädd och grät, men i boken Astrid Lindgren: en levnadsteckning av Margareta Strömstedt berättar hon om hur hon kom över blygheten. Hon började 1917 på Vimmerby samskola där hennes lärare ofta läste hennes uppsatser högt för klassen. När hon var 13 år gammal, 1920, publicerades en av hennes uppsatser i Vimmerby Tidning. Lindgren tog realexamen med höga betyg.
Familjeliv och yrkesliv 140px|vänster|Astrid Lindgren 1924. Efter realexamen med bland annat A i modersmålet blev Lindgren korrekturläsare och skrev notiser och korta reportage på Vimmerby Tidning, för en månadslön på 60 kronor. Där arbetade hon i två år innan hon 1926 flyttade till Stockholm och lärde sig maskinskrivning och stenografi. Då väntade hon dock barn med den redan gifta chefredaktören Reinhold Blomberg (1877–1947) på Vimmerby Tidning. Han ville gifta sig med henne, men hon avstod och födde 1926 som ogift sonen Lars i Köpenhamn. Valet av Köpenhamn var för att undvika svenskt rättsväsende då hon eftersöktes i samband med att barnets far anklagats för äktenskapsbrott av sin hustru. Sonen Lars bodde i fosterfamilj där under sina första år.
År 1929 fick hon en ny anställning på Kungliga Automobil Klubben. År 1930 tillbringade hon en tid i Köpenhamn då sonens fostermor blev sjuk. Han fick då flytta hem till Lindgrens barndomsgård Näs. År 1931 gifte hon sig med sin chef Sture Lindgren (1898–1952) och de fick en tvårumslägenhet. Hon fick möjlighet att ha hand om sin son och bli hemmafru. Sonen har i en intervju berättat: "Hon var inte en sån där mamma som satt stilla i parken på en bänk och tittade på sina lekande barn. Hon ville leka själv och jag misstänker att hon tyckte det var minst lika roligt som jag!"
miniatyr|Dalagatan 46 i Stockholm, en trappa upp var Astrid Lindgrens bostad under drygt 60 år. Den 21 maj 1934 föddes hennes andra barn, Karin, som senare blev översättare. Familjen flyttade 1941 till den lägenhet vid Dalagatan, med utsikt över Vasaparken, där Lindgren bodde till sin död. Somrarna tillbringades oftast i makens föräldrahem i Furusund. 1939 anställdes Astrid Lindgren som sekreterare till kriminologen Harry Söderman som under andra världskriget organiserade norska polistrupper i Sverige. De insikter i kriminalteknik som hon skaffade sig hos honom inspirerade henne till böckerna om Kalle Blomkvist.
Lindgrens bror Gunnar Ericsson, som var engagerad i Bondeförbundet, medverkade till att hon fick uppdragen att skriva julberättelser i tidningarna Landsbygdens jul och Stockholms-Tidningen.Astrid Lindgren 100 år. Åhléns. Läst 6 november 2007. Under andra världskriget arbetade hon i hemlighet på säkerhetstjänstens avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev.
Lindgren fick 1947 en deltidsanställning som förlagsredaktör och ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Där arbetade hon fram till 1970 då hon gick i pension.
Senare liv År 1961 avled Astrid Lindgrens mor och åtta år senare fadern. Hon skrev då en novell om sina föräldrar, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, som en följetong i tidningen Vi. Den utkom senare även som bok. Hon utgick från sin fars berättelser och kärleksbrev, som hon funnit i barndomshemmet.
I början av 1970-talet gick Lindgren i pension från bokförlaget Rabén & Sjögren. Flera närstående avled, däribland brodern Gunnar Ericsson.
Åren 1963–1993 var Lindgren ledamot av Samfundet De Nio, där hon innehade stol 8 (1963–1973), stol 1, ordförande (1973–1986) och stol 4 (1986–1993). Hon mottog flera utmärkelser, bland annat Svenska Akademiens stora pris 1971. Enligt Lars Gyllensten var hon föreslagen att efterträda Pär Lagerkvist i Svenska Akademien, men förslaget fick ringa gehör hos akademiens ledamöter.
Hon gav sig även in i samhällsdebatten (se nedan) och detta fortsatte under 1980-talet då hon bland annat engagerade sig för djurs rättigheter. År 1986 dog sonen Lars. Astrid Lindgrens åttioårsdag 14 november 1987 firades på Göta Lejon i Stockholm. Under 1990-talet mottog hon fler utmärkelser. 1996 uppkallade Ryska vetenskapsakademin en asteroid efter henne (3204 Lindgren), något som fick henne att utbrista: ”Hädanefter får ni kalla mig Asteroid Lindgren”. Samma år som hon fyllde 90 år utnämndes hon till Årets svensk i världen.Dagens Nyheter Kultur den 14 november 2015, sidorna 4–5.
Död och begravning miniatyr|Dalagatan 46 i Stockholm var Astrid Lindgrens hem mellan 1941 och 2002. Den 28 januari 2002 avled Astrid Lindgren i sitt hem på Dalagatan i Stockholm, 94 år gammal. Hennes begravning ägde rum i Storkyrkan i Gamla stan fredagen den 8 mars samma år. Bland gästerna fanns bland andra kung Carl XVI Gustaf med drottning Silvia och delar av den övriga kungafamiljen, statsminister Göran Persson, kulturminister Marita Ulvskog, riksdagens talman Birgitta Dahl, landshövdingen i Stockholms län Mats Hellström och kommunstyrelsens ordförande Carl Cederschiöld. Gudstjänsten leddes av Regina Karacsonyi. Dagens Nyheter beskrev ceremonin som "det närmaste man kan komma en statsbegravning". Kistan hade förts till Storkyrkan från Adolf Fredriks kyrka. Bakom den svarta trävagnen, lånad från Skärkinds kyrka, ledde en flicka en vit osadlad hingst, en gammal begravningssymbol vid kungliga begravningar. Kortegen eskorterades av ridande poliser och livdragoner från Kungliga Livgardet. För musiken i Storkyrkan svarade bland andra Adolf Fredriks musikklasser, som bland annat sjöng "Idas sommarvisa". Tommy Körberg sjöng "Fattig bonddräng" ur filmen Emil i Lönneberga (1971). Melodin återkom sedan som improvisation på orgel när kistan bars ut. Akten direktsändes i SVT2. Lindgren gravsattes i hemstaden Vimmerby. miniatyr|Astrid Lindgrens gravsten på Vimmerby kyrkogårdGravstensinventeringen Astrid Anna Emilia Lindgren Eriksson Avd. 11, nr. 87.
Författarskap Första böckerna Astrid Lindgren började skriva på 1940-talet. När Lindgrens dotter var sjuk i lunginflammation bad hon om att få höra en berättelse och när modern då frågade:
Berättelserna om Pippi uppskattades av både Lindgrens dotter och hennes kamrater, i flera år. Därför passade Lindgren på att skriva ner berättelserna om Pippi när hon var tvungen att vila i samband med en illa stukad fot. I maj 1944, när hon fyllde 10, fick dottern Karin ett renskrivet manuskript med berättelsen om Pippi.
Lindgren bestämde sig också för att skicka en kopia till ett förlag, trots att hon misstänkte att det skulle refuseras på grund av den figur som Pippi var. Hon skickade manuskriptet till Bonniers förlag, men refuserades av förläggaren Gerard Bonnier som många år senare erkände att han tyckte att boken var för kontroversiell och att han inte vågade ge ut den.Barnboksrevolutionen började på sängkanten. Kansliet för litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne Statens kulturråd. Läst 6 november 2007. Under tiden som hon väntade på besked skrev hon ännu en berättelse. Då blev det en flickbok, Britt-Mari lättar sitt hjärta. Detta manuskript sändes in till Rabén & Sjögren som hade utlyst en tävling för flickböcker. Manuset fick andra pris. 1945 hade Rabén & Sjögren en ny tävling och till denna skickade författaren in en omarbetad version av Pippi, där Pippi inte var lika elak och uppnosig. Det fick första pris.
Pippi blev ett genombrott för författaren och boken blev en succé julen 1945. 1946 hade förlaget en pristävling för detektivböcker för unga. Detta inspirerade Lindgren till att skriva Mästerdetektiven Blomkvist och den fick ett delat första pris. Det blev den sista tävlingen, men skrivandet fortsatte.
Lindgren använde alltid stenografi i sina manuskript och först i början av 2020-talet har forskare kunnat tolka och studera dem.
Fortsatt författarskap