Nation:
Jens Ingemar "Ingo" Johansson, ursprungligen Ingemar JohanssonPå dopsedeln i Oscar Fredriks församlingsbok, född 22 september 1932 i Göteborg, död 30 januari 2009 i Onsala, var en svensk amatör- och senare proffsboxare (tungvikt) som vann OS-silver 1952 och blev professionell världsmästare 1959.
Johansson var i OS-final 1952 men diskades för passivitet och det beslutades att han inte skulle få någon medalj. Detta ändrades till sist, men först 31 år senare då IOK erkände att beslutet varit felaktigt.
Efter vinsten över Floyd Patterson som gav VM-titeln förlorade Johansson sitt bälte i en returmatch 1960 och misslyckades med att återerövra tungviktskronan i ett tredje möte 1961. Han återtog dock istället EM-titeln 1962 – en titel han hållit redan 1956–59.
Johansson utsågs 1959 till "Athlete of the Year" av Associated Press och till "Sportsman of the Year" av tidskriften Sports Illustrated. När Ingemar Johansson 1963 drog sig tillbaka från boxningen hade han i proffsringen vunnit 26 av 28 matcher, varav 17 på knockout, 8 på poäng och 1 som följd av diskvalificering.
Biografi Uppväxt Ingemar Johansson föddes på barnbördshuset på Övre Husargatan i Göteborg. Familjen bodde då på Prinsgatan 7, dit föräldrarna Jens och Ebba flyttat samma år. År 1933 flyttade familjen till Karl Gustavsgatan 59 i Landala och 1937 till en tvårumslägenhet på Engdahlsgatan 6 A i Johanneberg. Familjen flyttade 1952 till ett friliggande hus på Grimmeredsvägen 82 i Västra Frölunda. Fadern arbetade som murare och sonen var stensättare innan han kunde livnära sig som professionell boxare. Boxningen fanns i familjen, då fadern hade sysslat med det och gått några matcher och faderns kusin var boxaren Vette Larsson, "Ring-Larsson". Alla tre bröderna ägnade sig i perioder åt boxning, Henry (1931-1962), Ingemar och Rolf (f. 1936).
Intresset för boxning fick Ingemar Johansson då han på vinter/våren 1945 såg en boxningsmatch i Mässhallen:
Johansson gick med i Redbergslids Boxningsklubb som 13-åring, den 7 eller 10 september 1945. Det blev hans enda svenska klubb. Han debuterade vid klubbmästerskapet för juniorer i början av december 1947. Det var en uppvisningsmatch utan domslut mot Karl Eric Lövgren. Dock innebar matchen att Ingemar blev klubbmästare i tungvikt för RBK.
Amatörkarriär Debuten i en tävlingsmatch kom vid Göteborgs juniormästerskap i Lorensbergs Cirkus, den 17 februari 1948, mot Uno Jacobsson från BK Defence, som var sju år äldre. Johansson var en boxare med bra fotarbete, utmärkt jabb och ett fruktat knockoutslag. Ingemar gick direkt fram och klippte till och därmed var den första segern vunnen.
Därefter vann han på poäng över Helge Olausson från Majorna den 19 februari, på teknisk knockout i tredje ronden den 20 februari mot Hans Fredriksson, Defence innan han, den 24 augusti 1948 inför 5 000 åskådare på Svenska Mässan i Göteborg, knockade tvåan i svenska juniormästerskapets tungviktsklass detta år, Stig Johansson, i den första ronden. År 1949 vann Johansson elva av sina tolv matcher, varav fem på poäng och sex på knockout. Förlusten det året kom mot Bror Andersson från Halmstad, den 23 oktober, på poäng. Året avslutades med svenska juniormästerskapet efter två knockoutsegrar: mot Karl Frank från Århus den 9 december (KO i tredje ronden) och mot Lasse Mörling (KO i andra ronden), från Kalmar den 11 december.Sekonderna lämnar ringen, Ingemar Johansson, Stockholm 1959, s. 200f
Den 27 februari 1950 erövrade Johansson sitt första av tre raka svenska mästerskap i tungvikt, då han i finalen besegrade Bengt Modigh, Djurgårdens IF på poäng. Den 29 september samma år förlorade Johansson på poäng mot Modigh. På hösten detta år vann Ingemar Johansson tre meriterande landskampssegrar mot Aldo Pellegrini, Italien, Bjarne Olsen, Norge och Herluf Hansen, Danmark.
OS-skandalen i Helsingfors 1952 Johansson deltog som amatör i OS i Helsingfors 1952 och tog sig fram till final där han mötte den storvuxne amerikanen Ed Sanders. Johansson blev diskvalificerad för passiv boxning, vilket ansågs vara en stor skandal. Johanssons sätt att boxas, vilket senare framgångsrikt kom att tillämpas av Muhammad Ali, kritiserades hårt i den svenska pressen och kallades en "skam för Sverige" av Lennart Hyland som refererat matchen i radio.”The Champ” lever för evigt Aftonbladet.se, läst 29 nov 2012 Johansson tvingades lämna arenan under publikens busvisslingar.
Den svenska landslagstränaren Sven Thorén förbjöd sedan Johansson att lämna Helsingfors, menande att han inget hade att göra på avslutningsceremonin och att han aldrig skulle få vara med i den svenska OS-truppen igen. Även den traditionella flaggningen vid prisutdelningen förbjöds av IOK med motiveringen "osportsligt uppförande i ringen". Både i Finland och Sverige började Ingemar Johansson kallas för "Springemar" och blev anklagad för att vara feg.
Först vid erövrandet av EM-titeln från Cavicchi 56 ansågs skandalen i Helsingfors delvis vara glömd och förlåten av allmänheten och hur han ansågs vara en seriös boxare som klättrade upp på karriärstegen.
Det skulle dröja 30 år innan Ingemar Johansson fick sin silvermedalj. Detta skedde 1982, då det hade upptäckts att IOK inte hade rätt att frånta en idrottare dennes medalj.
Tidiga proffsår, Europamästare miniatyr|Hovet i Stockholm var fullsatt när Ingemar Johansson försvarade sin EM-titel i en match mot Henry Cooper den 19 maj 1957. vänster|miniatyr|Ingemar Johansson tillsammans med sin manager Edwin Ahlqvist 1958. Efter OS blev Johansson professionell. Han debuterade 5 september 1952 i en uppvisningsmatch mot Olle Tandberg i Bergsjö folkpark. Tävlingsdebuten skedde den 5 december 1952 i hemstaden Göteborg, där fransmannen Robert Masson slogs knockout i fjärde ronden.
Edwin Ahlqvist blev Ingemar Johanssons manager på hösten 1952 och tränare var Nils Blomberg. Trion höll ihop hela karriären. Ahlqvist hade upptäckt Ingemar Johansson vid en juniormästerskapsturnering i Göteborg, då denne ännu inte var fyllda sexton år.Gamla Masthuggspojkar 2010 : Gamla Masthuggspojkars tidning, [årgång 64], utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar 2010, s. 16, ... jag letade i över tjugo år ..., Edwin Ahlqvist, Göteborg i oktober 1959
Johansson radade upp segrar och 1956 erövrade han EM-titeln med en knockoutseger i trettonde ronden över italienaren Franco Cavicchi. Före matchen kontaktade Ingemar Johansson brottaren Rune "Skinnskattebergarn" Jansson, som ställde upp och lät "Ingo" träna närkampsstyrka genom stående brottning. Mot den storväxte italienaren var detta ett smart drag, och i den 13:de ronden orkade han inte böka längre. Genom ett hårt kroppsslag, strax under hjärtat, avslutade Ingemar Johansson matchen.Aftonbladet, 1994-09-16, s. 38
Ingemar Johansson försvarade EM-titeln under 1957 och 1958, mot bland andra engelsmännen Henry Cooper och Joe Erskine. I september 1958 fick han chansen att möta amerikanen Eddie Machen, en av de högst rankade på tidningen The Rings rankinglista. Matchen gick den 14 september på Nya Ullevi inför 53 614 åskådare (rekord för svensk arenaidrott). Johansson vann över den obesegrade amerikanen på knockout i första ronden. Matchen startade klockan 19:14 och 2 minuter och 16 sekunder senare var den över.
Världsmästare miniatyr|Ringdomaren, Ruby Goldstein, bryter VM-matchen den 26 juni 1959, sedan Ingemar Johansson i den tredje ronden sju gånger golvat Floyd Patterson. Över en miljon svenskar lyssnade på direktreferatet av matchen i Radio Luxembourg, vilket sändes på natten till den 27 juni, svensk tid.
Ingemar Johansson mötte den 26 juni 1959 Floyd Patterson inför 30 000 åskådare på basebollarenan Yankee Stadium i New York. Det var en varm och fuktig, sen kväll, dagen efter det skyfall som dränkt arenan och tvingat arrangörerna att senarelägga matchen en dag.
Johansson vann på teknisk knockout efter två minuter och tre sekunder av den tredje ronden,Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970, avsnitt "1959". efter att ha golvat Patterson sju gånger. Sverige hade därmed fått sin första och hittills enda världsmästare i tungviktsboxning. Klockan var 22.47.27 lokal tid.Sandström, Bosse: "Ingos höger slog knock på världen". aftonbladet.se. Läst 10 juni 2015. Över tre miljoner svenskar lyssnade på matchreferatet av Lars-Henrik Ottoson direkt i radio via Radio Luxemburg; på grund av tidsskillnaden hade det då i Sverige hunnit bli 03.47.27 natten till den 27 juni. I Sveriges Radio sändes vid denna tid inga professionella boxningsmatcher. Uppmärksamheten i Sverige var enorm.
När Ingemar Johansson efter matchen landade på Torslanda flygfält, klockan 17.35 lördagen den 4 juli 1959, hade närmare 2 000 personer tagit sig ut till fältet för att hälsa honom välkommen. Där fanns även en av marinens helikoptrar med uppgift att flyga Ingemar till Ullevi, där över 20 000 göteborgare väntade på att hylla honom. De hade kommit enbart för att få se den nye världsmästaren. Dagen efter reste Ingemar Johansson till Stockholm och Gröna Lunds nöjesfält, där han intervjuades på Stora Scenen samt lagerkransades inför en lika stor publik som den på Ullevi.Idrottsarvet 2009 - årsbok för Idrottsmuseet i Göteborg, red. Stig A Jönsson, Bo W. Karlsson, Idrottsmuseet i Göteborg 2009 ISSN 0283-1791, s. 133. "Ingemar Johansson - Eriksgatan sommaren 1959".
Sista boxningsåren Ingemar Johansson fick aldrig Bragdguldet, vilket 1959 gick till fotbollsspelaren Agne Simonsson efter två mål i en vänskapslandskamp mot England, som gav en historisk 3-2-vinst på Wembley. Johansson blev Sportsman of the Year 1959 i Sports Illustrated och Nyhetsbyrån AP korade honom till årets störste idrottsman 1959. Han blev Stor grabb och hedersmedlem i RBK 1959.
Floyd Patterson fick revansch ett år senare, den 20 juni 1960, på Polo Grounds i New York. I returmatchen, inför en publik på 31 000 åskådare, vann Patterson på knockout. Ingo låg utslagen på golvet med ryckande vänsterben, och det tog tio minuter innan han kunde lämna ringen. Denna match direktsändes i Sveriges Radio, som anordnat en nattvaka med titeln Vi väntar på Johansson; själva matchen vid 3:30-tiden på morgonen avlyssnades av 63 procent av svenska folket, en siffra som sjönk när Johansson förlorat matchen.
En tredje match mellan de båda gick i mars 1961 i Miami, Florida. I denna lyckades Johansson slå ner Patterson två gånger i första ronden, men mästaren kom tillbaka och vann på knockout i sjätte ronden.
Johansson fortsatte karriären med sikte på att återta EM-titeln och så småningom få en ny chans till en VM-match. Han återtog EM-titeln genom att besegra engelsmannen Dick Richardson på knockout, 2 minuter och 13 sekunder in i åttonde ronden den 17 juni 1962. Den 21 april 1963 mötte han engelsmannen Brian London i Stockholm och vann på poäng efter tolv ronder, men matchen fick ett snöpligt slut då han blev nerslagen i sista ronden strax innan gong-gongen. Dagen efter var rubriken på Dagens Nyheters löpsedel: "Vakna Ingo. Du vann!". Matchen var Ingos sista.
Mästarbältet "The Ring" mottog Ingemar Johansson 1960. På bältet stod det bland annat: The Ring Magazine award World heavyweight Championship Won by Ingemar Johansson of Sweden. Bältet finns numera att betrakta på Idrottsmuseet i Kviberg i Göteborg.Idrottsarvet 2005 : årets bok : Idrottsmuseet i Göteborg, red. Stig A Jönsson, Idrottsmuseet i Göteborg 2005 ISSN 0283-1791, s. 20f
Efter karriären Efter karriären blev Johansson god vän med sin gamle rival Floyd Patterson. Johansson blev året efter Sonny Listons båda förluster mot Muhammad Ali, Listons manager, promotor och vän som såg till att Liston skulle få ett kontrakt värt 150.000 dollar om han utkämpade fyra matcher i Sverige som ett sätt att ge honom en ny beundrarskara och för att säkra honom en inkomst eftersom större delen av boxningsvärlden ansåg att han var en ”gangster och buse”.