Shakudō är en traditionell japansk legering av koppar och guld (vanligtvis 4–10 %), känd för sin förmåga att utveckla en djupt purpursvart patina genom en process kallad niiro (färgningskokning). Materialet ingår i gruppen irogane (färgade metaller) och har historiskt använts för att utsmycka samurajsvärdens beslag (tosogu), såsom tsuba och kozuka. Patinan kan variera från rödaktig till blåsvart genom betning med alunlösning. Opatinerad påminner ytan hos legeringen om brons.
Kemisk sammansättning och Niiro-processen Autentisk shakudō består av en kopparbas med en låg halt guld samt spårämnen av arsenik, antimon och järn (historiskt tillförda via tillsatsmaterialet shirome). Den karaktäristiska svarta färgen är inte ett pigment utan ett passivt oxidskikt av cuprit (Cu2O) som framkallas genom niiro-shiage (煮色仕上げ). I denna process kokas det polerade föremålet i en lösning av rokushō (grönspat och kopparacetat), kopparsulfat och alun. Det elektrokemiska samspelet mellan de ädla guldatomerna och kopparmatrisen accelererar bildandet av oxidskiktet, vars färg moduleras av ljusabsorption från inbäddade guldnanopartiklar. Processen är kemiskt specifik för kopparlegeringar och kan inte appliceras på stål eller zink.
Användning Shakudō används särskilt i Japan vid tillverkning av smycken och bruksföremål. Studier har visat att legeringen förekommit även i det antika Egypten, Grekland och Rom. I västerländsk industrihistoria, särskilt i Skandinavien under tidigt 1900-tal, gav imitationer av dess estetik upphov till det bredare samlingsbegreppet japanoxidering.
Referenser
Allmänna källor Meyers varulexikon, Forum, 1952. Noter
Externa länkar National Pollutant Inventory - Copper and compounds fact sheet History of the Amita Damascene Company
Kategori:Legeringar