Georges Henri Halphen, född 30 oktober 1844 i Rouen, Frankrike, död 23 maj 1889 i Versailles, var en fransk matematiker. Han var känd för sina arbeten inom geometri, särskilt enumerativ geometri och singularitetsteorin för algebraiska kurvor, inom algebraisk geometri. Han arbetade också med invariantteori och projektiv differentialgeometri.
Biografi Halphen studerade vid École polytechnique (X 1862), där han tog examen 1866. Han fortsatte sin utbildning vid École d'Application de l'Artillerie et du Génie de Metz. Som artillerilöjtnant skickades han först till Auxonne och sedan till Strasbourg. År 1872 bosatte sig Halphen i Paris, där han blev lektor vid École polytechnique och påbörjade sina vetenskapliga studier. Han slutförde sin avhandling 1878. År 1872 gifte han sig med Rose Marguerite Aron, med vilken han fick åtta barn, fyra söner och fyra döttrar. Av de fyra sönerna gick tre med i militären och två av dem stupade i första världskriget. De två övriga var Louis Halphen (1880-1950), som var en fransk historiker specialiserad på medeltiden och Charles Halphen (1885-1915), som bland annat var biträdande sekreterare för Société mathématique de France. Ett av hans barnbarn var Étienne Halphen (1911–1954), som utförde betydande arbete inom tillämpad statistik.
Halpen intresserade sig mest för en viss gren av den nyare geometrin, så kallad antalgeometri, där man genom allmänna betraktelser över ekvationer härleder vissa egenskaper hos kurvor och ytor. I samband med detta har Halphen även företagit en klassifikation av de algebraiska rymdkurvorna.
Priser och utmärkelser Halphen fick Steinerska priset av Berlinakademien år 1882 tillsammans med Max Noether. År 1881 fick Halphen Académie des sciences Grand Prix för sitt arbete med linjära differentialekvationer: Mémoire sur la Reduction des Equations Différentielles Linéaires aux Formes Integrales. Han tilldelades Ponceletpriset av Franska vetenskapsakademien år 1883 och Prix Petit d'Ormoy år 1885. Han valdes in i Académie des sciences år 1886 i Section de Géométrie och ersatte den avlidne Jean-Claude Bouquet. År 1887 valdes Halphen in i Accademia dei Lincei i Rom.
Arbete Oeuvres de G.H. Halphen, in 4 vols. edited by Camille Jordan, Henri Poincaré, Charles Émile Picard with assistance from Ernest Vessiot, 1916, 1918, 1921, 1924, Paris, France: Gauthier-Villars Traité des fonctions elliptiques et de leurs applications, 3 vols., 1886, 1888, 1891 (in vol. 2 applications to physics, geometry, the theory of integrals, and geodesy; in vol. 3 applications to algebra, especially the quintic equation, number theory — vol. 3 consists merely of fragments)
En översikt över Halphens arbete finns av Laurent Gruson och en komplett lista över verken sammanställdes av Camille Jordan som en del av Halphens dödsruna i Journal de Mathématiques Pures et Appliquées.
Referenser
Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 350. (org. published by Macmillan, 1919)
Noter
Externa länkar
Jewish Encyclopedia (French) Biography on the Université de Rouen site A few of Halphen's works available online
Kategori:Franska officerare Kategori:Franska militärer under 1800-talet Kategori:Franska matematiker under 1800-talet Kategori:Födda 1844 Kategori:Avlidna 1889 Kategori:Män Kategori:Svensk uppslagsbok Kategori:Personer från Rouen Kategori:Alumner från École polytechnique Kategori:Ledamöter av Franska vetenskapsakademien Kategori:Mottagare av Ponceletpriset Kategori:Officerare av Hederslegionen