Vänsterpartiet har tidigare haft namnet Sveriges kommunistiska parti. För andra partier med detta namn, se Sveriges kommunistiska parti.
Vänsterpartiet (V) är ett svenskt politiskt parti som enligt sitt partiprogram skall verka för socialism, feminism och antirasism på ekologisk grund. På partiets valsedlar anges partibeteckningen Vänsterpartiet. Partiledare är sedan den 31 oktober 2020 Nooshi Dadgostar.
Vänsterpartiet antog sitt nuvarande namn 1990. Vid grundandet 1917 antogs partinamnet Sverges socialdemokratiska vänsterparti, vilket byttes 1921 till Sveriges kommunistiska parti och igen 1967 till Vänsterpartiet kommunisterna. Vänsterpartiet har likt Socialdemokraterna sitt tidiga ursprung i den socialistiska arbetarrörelsen. Bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland 1917 innebar grundandet av den kommunistiska världsrörelsen och den svenska arbetarrörelsen delades därmed i en reformistisk och en revolutionär del. I Sverige har den kommunistiska delen av arbetarrörelsen historiskt varit relativt svag. Den socialdemokratiska har samtidigt varit stark. Socialdemokraterna har historiskt betraktat Vänsterpartiet som splittrare av arbetarrörelsen och har i perioder stött sig på deras passiva stöd i riksdagen.
Mellan 1998 och 2006 agerade Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet stödparti till den socialdemokratiska minoritetsregeringen Persson. Inför riksdagsvalet 2010, mellan december 2008 och den 26 oktober 2010, samarbetade partiet tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet som De rödgröna.Rödgröna samarbetet tar paus 2010-10-26 Från riksdagsvalet 2014 till 2019 samarbetade Vänsterpartiet med regeringen Löfven I om budgeten. Detta samarbete upphörde med januariavtalet 2019.
Partiet är det fjärde största i riksdagen, med 24 mandat av 349, efter att ha fått 6,75 procent av rösterna i riksdagsvalet 2022.
Ideologi Vänsterpartiet ser sig som en del av den internationella arbetar-, kvinno- och fredsrörelsen och baserar sin politik på två teoretiska grundpelare – socialism och feminism på ekologisk grund.Vår politik Vänsterpartiet Partiet ser de marxistiska och feministiska analysverktygen som viktiga för sin politik.Vänsterpartiet: Feministisk plattform antogs av partistyrelsen Vänsterpartiet är kritiskt till vad man menar är den kapitalistiska marknadsekonomins oförmåga att kunna tillgodose människans behov, därför vill man avskaffa kapitalismen men även det man kallar för patriarkatet till förmån för ett jämlikt socialistiskt samhälle.Vänsterpartiet: Näringspolitiskt program, antaget den 2 mars 1997 Vänsterpartiet: Program för lokalt folkstyre Vänsterpartiet sammanfattar målet för sin politik på följande sätt: att förverkliga ett samhälle grundat på demokrati, jämlikhet och solidaritet, ett samhälle befriat från klass-, köns- och etniskt förtryck, ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle där kvinnor och män bygger sin egen framtid i frihet och samverkan.Vänsterpartiet: Partiprogram
Feminism som begrepp introducerades i partiprogrammet 1997, men man anser sig alltid ha arbetat för att stärka kvinnors rättigheter.Vänsterpartiets historia
Politiskt program Ekonomi och skatter Vänsterpartiet förespråkar en stor offentlig sektor som bygger på höjda skatter för framför allt höginkomsttagare och storföretag, samt på kapital. De vill att skattepolitiken ska omfördela resurser från de rikaste till de fattigaste. De vill att inkomster oavsett källa ska skattas likadant, det vill säga att arbetsinkomster och inkomster från exempelvis a-kassa ska beskattas på samma sätt.
Europeiska unionen Vid folkomröstningen om EU-medlemskap i Sverige 1994 argumenterade Vänsterpartiet mot den Europeiska unionen. Vid partikongressen i maj 2024, slopade de dock kravet på EU-uträde.Lova Olsson, Het debatt när V röstade igenom släppt krav på EU-utträde, Sveriges Radio, 11 maj 2024. De slog därmed följe med Miljöpartiet och Sverigedemokraterna som slopade sina utträdeskrav år 2008 respektive 2019.Lena Hennel, Mp slopar krav på EU-utträde, Svenska Dagbladet, 6 oktober 2008.Anders Selnes, EU-motståndet sviktar – SD överger swexit, Europaportalen, 31 januari 2019. Det betyder att alla riksdagspartier förespråkar svenskt EU-medlemskap.
Inför EU-valet 2024 påtalade Vänsterpartiet att "EU påverkar ditt liv varje dag. Allt ifrån hur hög din elräkning är, hur långa dina arbetspass får vara till om tåget kommer i tid påverkas av lagar och riktlinjer från EU." Under valkampanjen var deras sex viktigaste EU-frågor: en stark välfärdsstat, klimatet, bra löner och arbetsmiljö, internationell brottslighet, demokrati och fred.Vänsterpartiet, Trött på högerpolitiken? Använd din röst!
Näringsliv och arbetsmarknad Vänsterpartiet driver frågan om arbetstidsförkortning genom sex timmars arbetsdag med bibehållen lön.
Välfärd och äldreomsorg Vänsterpartiet vill förbjuda vinster i välfärden och menar att välfärdsresurser skall fördelas efter behov.
Historia
Sammanfattning Vänsterpartiet bildades 1917 av vänsteroppositionen inom Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) samt merparten av dess dåvarande ungdomsförbund, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF). Högerfalangen inom ungdomsförbundet som leddes av Per Albin Hansson lämnade förbundet till förmån för moderpartiet, och var med i bildandet av ett nytt ungdomsförbund, nuvarande Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU). Detta kom av en strid mot SAP:s partilednings ultimatum om total lojalitet genom bland annat den så kallade munkorgsstadgan som vänsterfalangen och ungdomsförbundet kritiskt menade var till för att tysta oppositionen inom partiet. Det nya partiet som bildades genom partisplittringen, Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV), var senare med och grundade Komintern 1919. Partiet kantades inledningsvis av häftiga falangstrider och medlemmar uteslöts eller lämnade partiet, för att bilda nya socialistiska förbund. Under tiden i Komintern styrdes partiet av det sovjetiska kommunistpartiet, som då i Sverige sågs som landets främsta politiska fiende.
Vid bildandet av samlingsregeringen 1939 hölls partiet, dåvarande Sveriges kommunistiska parti, utanför tillsammans med Socialistiska partiet. Efter valet 1940, då Socialistiska partiet förlorade sin riksdagsrepresentation, blev Vänsterpartiet det enda riksdagsparti som stod utanför regeringen under resten av andra världskriget. Trots att partiet aldrig ingick i något regeringssamarbete kunde SAP tillgodoräkna sig Vänsterpartiets parlamentariska stöd. Även efter att Komintern upplöstes var partiet nära knutet till Sovjetunionen, något som ändrades först på 1960-talet med en förnyelse av partiledningen, en utveckling som fortsatte under 1970-talet efter intryck av eurokommunismen, då partiet blev mer självständigt och det första kommunistiska partiet att principiellt acceptera politisk demokrati. Partiet fortsatte emellertid kontakterna med ett flertal socialistiska folkrepubliker ända tills järnridån föll 1989 och Sovjetunionen kollapsade 1991.
Därefter under 1990-talet kom partiet att reformeras av de så kallade "förnyarna" och kom att beteckna sig som ett socialistiskt, feministiskt och miljötänkande parti, snarare än kommunistiskt, med aktivt samarbete med de socialdemokratiska regeringarna. I början av 2000-talet led "förnyarna" något av ett nederlag i maktkampen med de så kallade "traditionalisterna", vilket ledde till att "förnyarna" bildade Vägval Vänster. Under 2010-talet närmade sig partiet Miljöpartiet och Socialdemokraterna, först inom det rödgröna samarbetet och sedan i budgetsamarbete, samtidigt som traditionalisterna marginaliserades och förnyarna återtog kontrollen.
Föregångare De europeiska socialdemokratiska organisationerna var anslutna till den socialistiska Andra internationalen som bildades 1889. Man bildade de första fackförbunden och kämpade för allmän och lika rösträtt. Internationella arbetarrörelsen splittrades när första världskriget bröt ut 1914 då man inte uppnådde en enad front mot kriget.
Arbetarrörelsen hade nu en skiljelinje mellan reformister, som i flera nationer ingick i nationella regeringar och förespråkade socialism med reformer, medan de revolutionära menade att man skulle fortsätta med den socialistiska revolutionen. De revolutionära falangerna började nu kalla sig kommunister.
Sverges socialdemokratiska vänsterparti (1917)
I Sverige kom en splittring att ske i Socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) 1917. Vänsteroppositionen, som inspirerades av Lenins bolsjeviker och frihetliga socialister, ansåg att partiet hade gått för långt åt höger. På den tionde partikongressen som hölls i februari inledde partiordföranden, Hjalmar Branting, med att det skulle bli "en uppgörelsens dag".Socialdemokraterna – Vår historia Vänsteroppositionen uteslöts och nästan samtliga medlemmar i ungdomsförbundet, Socialdemokratiska Ungdomsförbundet (SDUF), anslöt sig till den revolutionära organisationen. Den nya gruppen bildade Sverges socialdemokratiska vänsterparti (SSV) 13 maj 1917. De ledande initiativtagarna var bland andra Ture Nerman, Kata Dalström, Carl Lindhagen, Karl Kilbom, Zeth Höglund och Fredrik Ström. De tre sistnämnda deltog på den kommunistiska internationalens kongresser där bland andra Vladimir Lenin och Lev Trotskij deltog.
miniatyr|Den första kommunistiska riksdagsgruppen i Andra kammaren 1922. Stående från vänster: Viktor Herou, Verner Karlsson, Jonas Dahlén. Sittande från vänster: Karl Kilbom, August Spångberg, Helmer Molander, Carl Winberg. SSV intog en antimilitaristisk och internationell hållning. Tillsammans med andra vänstersocialistiska partier var man med och grundade Tredje internationalen (Komintern) 1919. De ryska bolsjevikerna som i oktoberrevolutionen tagit makten och bildat Sovjetryssland blev ledande parti.
Sveriges kommunistiska parti (1921) År 1921 bytte SSV namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP) och anammade Kominterns 21 teser. När detta skedde bröt sig en grupp reformister ledda av Ivar Vennerström ur partiet och tog med sig namnet till det av dem startade Sverges socialdemokratiska vänsterparti. År 1924 bröt sig ännu en minoritet ut ur partiet tillsammans med ledargestalterna Zeth Höglund och Fredrik Ström efter en dispyt med Kominterns ordförande Grigorij Zinovjev och den ökande centraliseringen i Komintern.
År 1926 organiserade SKP en fackföreningskonferens med ledamöter som representerade 80 000 arbetare.
Partisplittring (1929) År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Kilbom drev tillsammans med Nils Flyg och partimajoriteten ett eget SKP. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det kominterntrogna partiet reorganiserades och leddes av Hugo Sillén och fick tre procent av rösterna i andrakammarvalet 1932 medan det gamla kommunistiska partiet som leddes av Kilbom fick 5,32 procent. Partierna kallades för enkelhetens skull efter respektive ledare; Sillénarna och Kilbomarna. 1934 bytte Kilboms parti namn till Socialistiska partiet och under 1930-talet hade det större stöd än Silléns parti, men upplöstes så småningom under 1940-talet efter att under Flygs ledning ha valt en tyskvänlig hållning under andra världskriget.
1930-talet miniatyr|stående|vänster|Sven Linderot, ordförande 1929–1951.
De politiska förändringarna i Europa under början av 1930-talet föranledde en kursändring i Kominterns politiska linje. Kominterns sista kongress hölls 1935 och där fastslog man en enad front med samtliga partier som motsatte sig fascism, det som kom att kallas folkfront. Det främsta samarbetet var emellertid "enhetsfronten" som enbart skulle bestå av arbetarklassen som representerades av socialistiska och kommunistiska organisationer. En del av dessa folkfronter deltog i val och bildade regering, till exempel i Frankrike och i Spanien.