Love Letters from Elvis är ett studioalbum av den amerikanske sångaren och musikern Elvis Presley. Det är hans 45:e album och det gavs ut av RCA Victor i stereo (LSP 4530) i juni 1971. Inspelningarna ägde rum i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, i juni 1970.
Inspelningssessionen resulterade i tre album. That's the Way It Is hade redan utkommit i november 1970 och Elvis Country (I'm 10,000 Years Old) i januari 1971. Love Letters from Elvis sammanställdes huvudsakligen av de låtar som blivit över efter dessa utgivningar, sedan de inspelningar som bedömts som mest kommersiellt gångbara och som Elvis i stor utsträckning införlivade i sin liveshow hade använts på That's the Way It Is, och därefter de mest slagkraftiga countrylåtarna tagits med på Elvis Country.
Av de tre albumen fick Love Letters from Elvis sämst kritik, och flera recensenter beskrev det som blekt. Albumets singel, "Life" tillsammans med "Only Believe", gavs ut i april 1971 och nådde plats 53 på den amerikanska singellistan Billboard Hot 100. Det var Elvis lägsta placering på listan sedan "Almost in Love" 1968. Ytterligare en låt från albumet, "Heart of Rome", gavs ut som singel i juli 1971, då som B-sida till "I'm Leavin'", inspelad i maj samma år. Titelspåret är en nyinspelning av "Love Letters", en låt som Elvis redan tidigare hade spelat in och givit ut som singel 1966.
Albumet nådde plats 33 på Billboard 200 i USA och plats 23 på Cashbox albumlista. I Storbritannien nådde det sjunde plats på UK Albums Chart. Under sin första aktiva period på försäljningslistorna sålde albumet knappt 300 000 exemplar i USA.
Bakgrund miniatyr|stående=1.2|RCA:s studio B i Nashville där inspelningarna ägde rum den 4–9 juni 1970. Elvis Presley gjorde i januari och februari 1969, under ledning av producenten Chips Moman, uppmärksammade inspelningar i American Sound Studio i Memphis. Inspelningarna resulterade i flera framgångsrika singlar, däribland In the Ghetto och Suspicious Minds, som blev Elvis Presleys första singeletta i USA på sju år. De gav även upphov till två studioalbum, varav det ena var From Elvis in Memphis, ett av hans mest kritikerrosade album.
När Elvis drygt ett år senare åter skulle spela in i studio valde han dock inte Memphis och American Sound, utan återvände till RCA:s studio i Nashville, där han senast hade spelat in två och ett halvt år tidigare.
Albumet, inspelningssessionerna och musikerna Alla låtar på Love Letters from Elvis spelades in i RCA:s studio B i Nashville, Tennessee, under fem dygn den 4–9 juni 1970. Inspelningssessionen resulterade i 35 mastrar, av vilka 34 gavs ut på singel eller album under de följande knappa två åren. Det första albumet som sammanställdes från dessa inspelningar var That's the Way It Is, som utkom i november 1970. Det andra albumet blev Elvis Country, som gavs ut i januari 1971, och det tredje Love Letters from Elvis, som utkom i juni samma år.
miniatyr|stående=1.2|Producenten Felton Jarvis och Elvis Presley i september 1967. Jarvis var producent under inspelningarna. Producenten Felton Jarvis hade satt samman ett delvis nytt kompband till inspelningarna i hopp om att kunna uppnå ett resultat jämförbart med det Elvis hade nått vid sessionerna i American Sound Studio 1969. Bandet bestod av James Burton och Chip Young på gitarr, Norbert Putnam på bas, Jerry Carrigan på trummor, David Briggs på piano samt Charlie McCoy på orgel och munspel. Därutöver deltog Charlie Hodge på kompgitarr, liksom Elvis Presley själv.
Albumet var planerat att ges ut i juni 1971 och var tänkt att innehålla tidigare outgivet material från 1970, i huvudsak låtar från inspelningssessionen den 4–9 juni 1970 som inte hade inkluderats på de två tidigare albumen That's the Way It Is och Elvis Country. De två stora balladerna "The Sound of Your Cry" och "Sylvia" var ursprungligen avsedda att ingå i albumet, men plockades bort för att i stället kunna ges ut på singel. I deras ställe beslutades att inkludera nyinspelningen av "Love Letters", varvid albumets planerade titel, Festival, ändrades till Love Letters from Elvis.
RCA, Felton Jarvis och Elvis manager Tom Parker diskuterade låturvalet. Slutligen beslöt man att även inkludera påsksingeln "Life" och dess B-sida "Only Believe", vilket gjorde att albumet kom att bestå av elva låtar. Den enda som inte tillfrågades i processen var Elvis Presley själv, som tidigare hade ratat merparten av dessa låtar när han valde material till sina två föregående album.
När påläggen senare gjordes skedde detta på ett distinkt annorlunda sätt än på de andra albumen, med träblås och horn som gav inspelningarna en mer anonym och bakgrundsinriktad prägel. Trots titeln Love Letters (kärleksbrev) är det inget renodlat album med kärlekssånger: "Got My Mojo Working" och "Cindy Cindy" är rocklåtar, "Only Believe" är en andlig sång, och "Life" behandlar frågor kring kristen evolution.
Komposition, stil och texter
"Cindy, Cindy" var en snabb, traditionell amerikansk visa ur folkvisetraditionen, som ursprungligen gick under namnen "Get Along Home, Cindy", "Run Along Home, Cindy" eller kort och gott "Cindy". Det var en sång som Freddie Bienstock på musikförlaget Hill & Range – det musikförlag som hanterade Elvis musik – hade levererat till inspelningssessionen. Ben Weisman hade tillsammans med Buddy Kaye och Dolores Fuller bearbetat och anpassat detta verk i public domain till att bli "Cindy, Cindy".
miniatyr|vänster|stående=0.8|Preston Foster, som skrev "Got My Mojo Working". Efter att mot slutet av det första inspelningspasset ha spelat in två bluegrasslåtar, däribland "Little Cabin on the Hill", avslutades passet vid halv fem på morgonen med en rockig inspelning av "Cindy, Cindy". Det var en sång som Elvis sannolikt hade hört under sin uppväxt, och som han tillsammans med musikerna, i ett avslappnat avslut av ett långt inspelningspass, framförde med ett strävt och aggressivt drag i rösten. Såväl bakgrundssång som blås lades på inspelningen i efterhand.
miniatyr|stående=0.8|Muddy Waters (1976), vars version av "Got My Mojo Working" från 1957 låg till grund för Elvis framförande.
"Got My Mojo Working" / "Keep Your Hands Off of It": Under inspelningen frångick Elvis vid flera tillfällen det planerade schemat över vilka låtar som skulle spelas in. Under det andra inspelningsdygnet, i samband med repetitionerna av "It's Your Baby, You Rock It", gav han och bandet sig spontant in i ett längre jam bestående av "Got My Mojo Working" i kombination med "Keep Your Hands Off of It". Producenten Felton Jarvis såg till att ljudteknikern Al Pachucki snabbt fick bandet att rulla, vilket gjorde att jammet kunde bevaras till eftervärlden.
"Got My Mojo Working" skrevs av Preston Foster och spelades först in av R&B-sångerskan Ann Cole 1956. Det var dock Muddy Waters som, genom en delvis ändrad text och sin tolkning, kom att etablera låten i sin mest kända form, och det var i första hand hans version som låg till grund för Elvis framförande. Under studiojammet flikade Elvis vid flera tillfällen även in rader ur Jay McShanns och Priscilla Bowmans R&B-hit "Hands Off" från 1955, vilken på Love Letters-albumet benämndes "Keep Your Hands Off of It" och angavs som omarbetad av Elvis Presley.
Jammet präglas av en tydlig spelglädje och drivs framåt av Jerry Carrigans trumspel, medan James Burton, på uppmaning av Elvis, improviserade fram ett gitarrsolo. "Got My Mojo Working" är en klassisk blueslåt och även om låten i Elvis version behåller sin ruffiga blueskänsla framförs den samtidigt som en rocklåt. Jammet pågick i drygt fem och en halv minut. Inför utgivningen gjordes omfattande pålägg med bakgrundssång, blås och stråkar, för att få inspelningen att framstå som mer sammanhållen och mer lik en färdig master, och inspelningen kortades med cirka en minut.
miniatyr|stående=0.9|Ben Weisman (1945), som var medkompositör till "I'll Never Know" och "Cindy, Cindy".
"I'll Never Know", skriven av Ken Karger, Sid Wayne och Ben Weisman, spelades in som näst sista låt under det andra dygnets inspelningar. Det var en lågmäld kärleksballad med en melodiskt återhållsam utformning. Texten är uppbyggd kring ett konventionellt kärlekstema och kretsar kring förundran inför det oförklarliga med kärleken. Efter inspelningen gjordes pålägg av både kvinnlig och manlig bakgrundssång, samt blås och stråkar.
"It Ain't No Big Thing (But It's Growing)" skrevs av Shorty Hall, Neal Merritt och Alice Joy Merritt, och var vid tiden för inspelningen en för Elvis Presley och hans musiker välbekant countrylåt. Det tredje dygnets inspelningar inleddes den 6 juni med att Elvis tog upp en akustisk gitarr och spelade inledningen till "It Ain't No Big Thing". Inför den andra tagningen, som var den första riktiga och fullständiga, bad Elvis Chip Young att ta över gitarrspelandet av introt på det sätt som han hade spelat det. Efter ett antal tagningar som nästan alla avbröts, kom den nionde och tredje fullständiga tagningen att bli den slutgiltiga mastern. Det var en countrylåt med en enkel och melodisk form som framfördes i ett makligt tempo.
"This Is Our Dance" skrevs av Les Reed och Geoff Stephens och var ett av de bidrag som Freddie Bienstock, för musikförlaget Hill & Ranges räkning, hade levererat till sessionen. Låten spelades in under det tredje inspelningspasset, vid en tidpunkt då tillgången på nytt material av hög kvalitet hade börjat sina. Under inspelningen hörs gitarristen James Burton uttrycka missnöje med låten. Musikaliskt är det en melodi i valstakt, som har beskrivits som ett uppenbart plagiat av "The Last Waltz".
"Life" spelades in direkt efter "This Is Our Dance", mot slutet av det tredje dygnets inspelningar. Det var en låt skriven av Shirl Milete och som Lamar Fike hade levererat för Hill & Ranges räkning. Vid denna tidpunkt kan Elvis frustration över låtarnas bristande kvalitet höras på inspelningsbanden. Han upptäckte dessutom snart att melodin var mycket lik den i "My Little Friend", en annan Milete-låt som han spelat in året innan under American Sound-sessionerna. Elvis utbrast då att "Life" var "lika lång som livet självt!", även om han till slut färdigställde låten.
miniatyr|vänster|stående=0.7|Ken Howard (2018), som var medkompositör till "Heart of Rome". Texten försökte förklara kosmos och livets mening, genom ett slags 1960-talsinfluerad filosofisk andlighet där skapelseberättelsen i Första Mosebok förenas med darwinismen. Trots sitt uttalade budskap är det inte en gospellåt. Låten kom att släppas som singel med "Only Believe" som B-sida i april 1971 och nådde plats 53 på den amerikanska Billboard Hot 100-listan.
"Heart of Rome" skrevs av Geoff Stephens, Alan Blaikley och Ken Howard och spelades in efter "Life" som sista låt under det tredje inspelningsdygnet. Det är en dramatisk upptempoballad i operalik stil med latinamerikanska drag, i samma anda som "It's Now Or Never" och "Surrender". Elvis sjöng verserna i en mer återhållsam stil, medan refrängerna framfördes med större kraft, och han fick anstränga sig för att nå de riktigt höga tonerna i slutet. Charlie Hodge sjöng en stämma på låten, vars master skapades genom att en separat tagning av endast slutet fogades samman med tagning 3. "Heart of Rome" gavs ut på singel som B-sida till "I'm Leavin'".
"When I'm Over You" spelades in som första låt under det fjärde inspelningspasset, på kvällen den 7 juni. Låten skrevs av Shirl Milete, vars "Life" och "It's Your Baby, You Rock It" redan hade spelats in tidigare under sessionen. Det är en låt i makligt tempo som av flera recensenter har beskrivits som ett acceptabelt men oansenligt nummer.
miniatyr|Den flygel i RCA:s studio B som David Briggs spelade på vid inspelningen av bland annat ”Love Letters”, en låt han ville förbättra sitt framförande av jämfört med fyra år tidigare.