Feminism

miniatyr|Tecknet för Venus används ibland som symbol för kvinnan och/eller feminismen.

Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att kvinnor ska ha samma politiska, ekonomiska och sociala rättigheter och möjligheter som män. Feminismen hävdar att moderna samhällen är patriarkala – och att kvinnor behandlas orättvist i dessa samhällen.Gamble, Sarah (2001) . "Introduction". The Routledge Companion to Feminism and Postfeminism. Routledge. pp. VII. . Insatser för att ändra detta inkluderar att bekämpa könsstereotyper och förbättra utbildningsmässiga, yrkesmässiga och interpersonella möjligheter och resultat för kvinnor.

Vissa av feminismens rötter kan spåras till 1700-talet och har sedan dess funnits i en rad olika gestalter. Fram till början av 1900-talet användes begreppen kvinnorörelsen eller kvinnorättsrörelsen. Ordet feminist anses ha blivit myntat av den franska filosofen Charles Fourier. Från ursprunget i upplysningstidens frihetstankar och den franska revolutionen har feminismen vuxit till att idag bli en betydande politisk ideologi.

Feminism och feministisk praktik tar sig mycket olika uttryck beroende på vem, var och när frågan diskuteras, vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Det finns många olika feministiska inriktningar, och därför kan det ofta vara mer korrekt att prata om feminismer än om feminism. Att det finns så många olika feministiska grenar visar på ett komplext ämnesområde, där olika teorier har olika uppfattningar om vad som är problemet i samhället och hur arbetet för förändring bör se ut. Några exempel på inriktningar är radikalfeminism, lesbisk feminism, liberalfeminism, marxistisk feminism, svart feminism och transfeminism. Feministiskt initiativ (Fi) anger till exempel att man verkar för feministisk antirasism.

Historik

Den feministiska tankerörelsen har en del av sitt ursprung i den franska revolutionens tankar om alla människors lika rättigheter. Sedan dess ansågs rörelsen enligt feministisk tolkning länge ha genomgått olika "vågor". Den första vågen karakteriseras av kampen för lika rättigheter och rösträtt, den andra vågen karakteriseras av jämställdhet i samhällsstrukturer och motbekämpning av diskrimination, och den tredje av intersektionell analys och diskussioner om huruvida kön är kulturellt skapat. På senare tid har även en fjärde vågs feminism börjat utformas: Fjärde vågens feminism. Den fjärde vågen betecknas av ett fokus på bland annat sexuell trakassering, "body-shaming" och våldtäktskultur.

Ursprung miniatyr|Illustration ur boken Kvinnostaden 1405. miniatyr|stående|Mary Wollstonecraft (1759–1797). Enstaka skrifter med feministiska förtecken skrevs före 1700-talet. En av dessa är Christine de Pizans Kvinnostaden (1405) där hon kritiserar kvinnofientlighet och argumenterar för att män och kvinnor har samma förmågor på det själsliga planet.

År 2002 upptäcktes ett manuskript från mitten av 1600-talet, Kvinnans värde, i Wigan i norra England som visade sig vara det första feministiska dokumentet på engelska. Skriften stöder sina påståenden om kvinnan med bibelcitat. En gestalt som blivit tolkad och omtolkad är Jeanne d'Arc, Jungfrun av Orléans, som under 1400-talet tog befälet över den franska armén, och sedan brändes på bål för häxerier. En del ser henne främst som en figur i ett religiöst spel, andra som en av de första stora feministerna. Den franska preciositeten och de brittiska blåstrumporna som höll salonger under 1600-talet var andra tidiga feministiska rörelser.

Under 1700-talets upplysningsperiod så föddes tanken om alla människors lika värde, kvinnan var dock exkluderad ur detta och det var genom detta i kombination med dessa nya tankegångar som feminismen föddes. Många av upplysningens politiska filosofer ansåg att kvinnor var mer känslostyrda än männen och saknade mannens förnuftskapacitet. Upplysningsfilosofen Rousseau skrev i Émile eller om uppfostran (1762) om sina för sin tid radikala idéer om barnuppfostran. Som en reaktion på att Rousseau förespråkade en helt annan uppfostran för kvinnor skrev Mary Wollstonecraft den klassiska skriften Till försvar för kvinnans rättigheter (1792). Hon skrev att kvinnan inte var skapad till mannens behag utan hade samma rätt som han att utveckla sina dygder och förmågor. Tanken om människan som en varelse av förnuft är något som Wollstonecraft tar fasta på och hävdar att det är omoraliskt att neka kvinnan möjlighet att utveckla förnuftet. Wollstonecraft kunde till viss del hålla med om att kvinnor var irrationella men hon ansåg också att det berodde på att deras liv var så kraftigt begränsade. I Sverige skrev Hedvig Charlotta Nordenflycht dikten Fruentimrets försvar 1761 i vilken hon kritiserar Rousseaus kvinnosyn.

Under de franska och amerikanska revolutionerna hade upplysningens idéer om mänskliga rättigheter tillämpats. Till stor del hade det dock bara kommit männen till del. Olympe de Gouges skrev om deklarationen om de mänskliga rättigheterna så det också kom att omfatta kvinnorna i Deklarationen om kvinnans och medborgarinnans rättigheter. Den nya regeringen vände sig dock snart mot kvinnliga aktivister och Olympe de Gouges avrättades för högförräderi 1793.

Första vågen miniatyr|stående|John Stuart Mill (1806–1873). miniatyr|Suffragetter demonstrerar i New York 6 maj 1912.

De tidiga feministerna föll i glömska för en tid, och det var först när liberalismen började växa sig stark, med sina krav om utökad rösträtt, som feminismen åter gjorde sig bemärkt. Chartiströrelsen, som var verksam i England mellan 1838 och 1848, krävde lika rösträtt för alla män, men gick inte så långt som till att inkludera kvinnor. Men det började växa fram liberaler som hyste åsikten att kvinnor skulle garanteras samma medborgerliga och politiska rättigheter som män. En viktig filosof för det feministiska tänkandet var John Stuart Mill som jämställde det kvinnor utsattes för med rasism och skrev liberalfeminismens viktigaste verk i sin Förtrycket av kvinnorna (1869). Mill utsträckte här de liberala idéerna till att också omfatta kvinnorna. Mill menade att en sedvänja bara kunde försvaras om den överensstämde med vad som var förnuftigt, och som utilitarist ansåg han att samhället gick miste om 50 procent av sin kapacitet genom att neka kvinnorna tillträde till samma rättigheter som männen. Kvinnor skulle ha rätt till anställning och utbildning, till politisk rösträtt och rätt att inneha politiska ämbeten. Mill ansåg ändock som Wollstonecraft att det fanns olika uppgifter för män och kvinnor. Kvinnan skulle ha möjlighet att utbilda sig till ett yrke men om hon valde att gifta sig var rollen som mor och husmor hennes yrke.

1867 lade Mill som ledamot av det brittiska parlamentet fram ett förslag som skulle ge kvinnor rösträtt, men förslaget röstades ned med stor majoritet. Detta innebar ett startskott för kampen för kvinnlig rösträtt i Västeuropa och USA med liberala förtecken. Kampen blev hård och bitter i många länder och kvinnorna fick kämpa för att vinna stöd i de politiska partierna.

I Sverige var Fredrika Bremer, Sophie Adlersparre och Ellen Key tre tidiga kvinnorättskämpar.Forsström, Axel: "Ellen Key", Ellen Keys Stiftelse Strand, Tranås 1985. s. 22."Ellen Key", artikel av Ronny Ambjörnsson, Nationalencyklopedin, Band 10, Bokförlaget Bra Böcker, Höganäs 1993, . s. 583.

I Tyskland var både den liberala och den socialistiska kvinnorörelsen mycket aktiv under hela 1800-talet och början av 1900-talet. Inom föreningar och partier arbetade man inte endast för kvinnlig rösträtt utan även för att förbättra kvinnors möjligheter till utbildning och för reformer av arbetande kvinnors villkor. I Leipzig, "den tyska kvinnorättsrörelsens vagga", verkade kvinnorättskämpar som Louise Otto-Peters, Henriette Goldschmidt och Auguste Schmidt. I Leipzig utbildade sig också socialisten Clara Zetkin, som 1910 tog initiativet till instiftandet av den internationella kvinnodagen. Zetkins tal och skrifter hade stor betydelse för arbetarkvinnornas möjligheter att hävda sig inom den socialistiska rörelsen och förde frågorna om kvinnans rätt till arbete och att rösta till den allmänna debatten.

1897 enades den fredliga "suffragist"- rörelsen för rösträtt under ledning av Millicent Fawcett. Rörelsen kallades för "National Union of Women Suffrage Societies". Hon förblev ordförande till 1918, då kvinnor över 30 år fick rösträtt i Storbritannien.https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/millicent-garrett-fawcett 1903 bröt sig den militanta grupperingen med Emmeline och Christabel Pankhurst i spetsen ur den fredliga rörelsen. De militanta kallade sig för suffragetterhttps://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/suffragett. Suffragetterna anordnade massdemonstrationer och offentliga möten för att bilda opinion för kvinnlig rösträtt. Omkring 1908 tog dock organisationen till mer våldsamma metoder som stenkastning och bränder. En kvinna vid namn Emily Davison kastade sig 1913 framför kungens häst och blev genom sin död en martyr för rösträttssaken. Suffragetterna gick ett steg längre än många andra och hävdade att kvinnor hade överlägsna moraliska egenskaper och att många av världens problem berodde på den manliga dominansen.uppslagsordet "suffragett" i .År 1913 detonerade suffragetterna en bomb i kyrkan Westminster Abbey i London och bombdåden fortsatte under år 1914. Suffragetterna var dock noga med att alltid bomba tomma lokaler då man inte ville släcka människoliv. När Första världskriget bröt ut 4 augusti avstannade kampen plötsligt och kvinnorna arbetade för landets intressen istället och kvinnorna fick nu ta de arbeten som de krigförande männen skötte i vanliga fall. När kriget var slut insåg man kraften i kvinnors arbete och att de klarade av mycket mer än bara husliga sysslor. På grund av det röstade man med stor enighet genom rösträtt för kvinnor över 30. Tio år senare fick alla kvinnor över 21 rösträtt i Storbritannien.https://varldenshistoria.se/kriminalitet/terrorism/suffragetter-ville-bomba-till-sig-rostratt

Vid sidan av rösträttskampen kämpade kvinnorörelsen också för många andra rättigheter som gradvis stärkte kvinnans lagliga ställning och möjlighet till utbildning och försörjning. Elizabeth Blackwell blev den första kvinnliga läkaren i modern tid efter att ha ansökt till 28 olika lärosäten. Gradvis fick kvinnorna rösträtt och myndighet i många västeuropeiska stater. Under den här perioden började feminismen till viss del inkluderas i andra ideologier. En del feminister ansåg att deras mål bara kunde uppnås om de var en del av en större rörelse såsom socialismen eller kommunismen. När bolsjevikerna grep makten i Ryssland 1917 och grundande den nya Sovjetunionen tog vissa ledande feminister såsom Aleksandra Kollontaj plats i regeringen. Det stiftades lagar om att kvinnor skulle ha rösträtt, rätt att skilja sig, få samma lön som män och rätt att ta mammaledighet. Många ryska män hade dött i första världskriget och kvinnor uppmuntrades att ta jobb inom industrin. Det startades daghem och kollektiva kök. Utbildningskampanjer höjde den kvinnliga läskunnigheten drastiskt.