Torn- och byggnadsur i Stockholm

miniatyr|350px|Ett kollage visande några av Stockholms torn- och byggnadsur.Upptill: Stockholms stadshus, Postgirot (byggnad), Svenska Lifs hus Mitten: Sankt Jacobs kyrka, Åhléns City, Tornbergs klocka Nertill: Engelbrektsplan 2, Högalidskyrkan, Klara kyrka. Stockholms torn- och byggnadsur har en historia som går tillbaka till medeltiden, då kyrkurens slagverk signalerade hel-, halv-, och kvartstimme genom slag på en klocka. Tornur saknade då fortfarande urtavla och visare som angav en exakt tid. Storkyrkan i Stockholm erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture den äldres försorg, men då rörde det sig om ett slagur för timslag. Fram till 1697 hade enbart Slottet Tre kronor slagverk för fjärdedelstimmar, som förstördes vid slottsbranden 1697, därefter kompletterades Klara kyrkas tornur med ett fjärdedels-slagverk.

På 1700-talet blev Christopher Polhem känd för sina tornur samt golv- och väggur vilka tillverkades i den egna fabriken, Stjärnsunds manufakturverk i Stjärnsund. Ett av hans urverk stod i Maria Magdalena kyrkas tornur och återfinns idag i Tekniska museet i Stockholm.

Vid 1800-talets slut fanns enbart två större tillverkare av mekaniska verk till torn- och byggnadsur i Stockholm: Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28 och F.W. Tornberg urfabrik & urhandel vid Gustaf Adolfs torg 14. Under 1920- och 30-talen minskade uppdragen och produktionen av mekaniska tornur kraftigt och tornursverkstaden på Linderoths urfabrik lades ner 1942. Samtidigt började elektriska urverk för större ur ta över marknaden.

De äldre stationsuren för Stockholms tunnelbana är en schweizisk designklassiker som 1944 konstruerades för Schweizerische Bundesbahnen och kallas Schweizer Bahnhofsuhr. Den röda sekundvisaren avsåg att påminna om stinsens röda spade.

Brist på underhåll och slitage har medfört att många äldre, mekaniska urverk för torn- och byggnadsur har stannat och moderniserats med elektriska verk. De gamla verken kasseras sedan trots att de utgör en kulturhistorisk del av byggnaden.

Historisk bakgrund Tornur var viktiga under en tid då de flesta medborgare saknade egna ur eftersom de var mycket dyrbara. De tidigaste tornuren monterades under medeltiden på kyrktorn, där de kunde höras från långt håll. De saknade urtavla med visare och hade ett slagverk som angav hel-, halv-, och kvartstimme genom slag på en klocka. Från 1300-talet fanns offentliga tornur i flera italienska städer, som Padua (1344), Genua (1353) och Bologna (1356). Från Italien spred sig sedan inrättningen med offentliga, akustiska tornur över Europa.Staatsarchiv Luzern: Die erste Luzerner Turmuhr am Graggenturm, 1385: Die Gebrauchsanleitung im 1. Bürgerbuch. Senare tillkom även urtavla, till en början endast med timvisare.

Tidiga tornur i Sverige miniatyr|220px|Maria Magdalena kyrkans Polhemsurverk på Tekniska museet. Det första tornuret i Sverige går tillbaka till början av 1300-talet då Lunds domkyrka fick ett så kallat konstur. Detta ersattes 1380 av ett kalenderur med rörliga figurer. Storkyrkan i Stockholm erhöll sitt första tornur 1471 genom Sten Sture d.ä.s initiativ, men då rörde det sig om ett slagur. Nordisk familjebok / Uggleupplagan (1920) om ur, sida 1305. På uppdrag av ärkebiskop Jacob Ulfsson Örnklo konstruerade Petrus Astronomus 1502–1506 ett astronomiskt ur till Uppsala domkyrka. Uret kunde visa dagar och timmar, månens upp- och nedgång samt planeternas gång.

Om Klara kyrkas äldsta urverk berättade i början av 1700-talet prästen och historikern Jöran Nordberg bland annat: År 1648 är det första Urwärcket som varit här wid Kyrkan, gjordt i Åbo af Mäster Lorents Mejer hvilken ock själf har öfwerfördt och uppsatt: men Protocollet tillika berätter, har det ej warit af särdeles fasthet.Brandel (1928), s. 221 Det rörde sig om ett ur med slagklocka för enbart timslag, själva klockan tillverkades 1649 på Meyerska styckgjuteriet i Stockholm. År 1660 byttes urverket ut mot ett nytt som efter Slottet Tre Kronors brand 1697 kompletterades med ett fjärdedelsslagverk. Vid den tiden hade enbart Slottet Tre kronor slagverk för fjärdedelstimmar. Det hade tystnat genom branden och Klara kyrkas kyrkoråd beslöt då att kyrkans tornur skulle överta den funktionen.Brandel (1928), s. 221

På 1700-talet blev Christopher Polhem känd för sina tornur samt golv- och väggur. De tillverkades på Stjärnsunds manufakturverk i Stjärnsund. Ett av hans urverk visade tiden för Maria Magdalena kyrkas tornur och återfinns idag i Tekniska Museet i Stockholm.

En mytomspunnen urmakare var Johan Tinglöf, som år 1783 färdigställde tornuret för Ekshärads kyrka. När församlingen prutade på det uppgjorda priset lär han ha utbrustit: "Ja, klockan skall gå utan vank och brist men när jag dör skall hon stånda"! Så blev det, först 186 år senare gick klockan igen.

Tillverkare av mekaniska torn- och byggnadsur Från mitten av 1700-talet understödde den svenska regeringen urmakare för att främja en inhemsk tillverkning av ur. Det resulterade i att en lång rad skickliga urmakare etablerade sig i Stockholm.Lundin (2008), s. 103 Bland dem märks Johan Lindquist som efter utbildning i Paris kom till Stockholm. En annan var Johan Fredman, ålderman i ämbetet 1741-45 och 1748-52. Han, som genom Bellmans diktning blivit en bekant figur, var hovurmakare med alkoholproblem.Nordisk familjebok / Uggleupplagan, s. 1305. Alla var specialiserade på att tillverka fickur, bordspendyler och väggur, men inga tornur. Dessa importerades huvudsakligen från Tyskland, England och Schweiz.

Kring 1800-talets slut fanns endast två större tillverkare av mekaniska verk för torn- och byggnadsur i Stockholm: Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28 och F.W. Tornberg urfabrik & urhandel vid Gustaf Adolfs torg 14.Adresskalender från år 1900. Kring sekelskiftet 1900 var lärotiden för en tornurmakare tio år. Som sådan skulle man även kunna laga alla slags klockor, utom fickur. Lönen var då 25 kronor i veckan.Lundin (2008), s. 83

Linderoths urfabrik miniatyr|220px|Linderoths tornursverkstad 1890.

År 1844 grundade Gustaf Wilhelm Linderoth tillsammans med hustrun Betty Linderoths urfabrik vid Drottninggatan 28. Även Linderoths tillverkade och importerade till en början mindre ur men det var svårt att få lönsamhet i företaget. En viktig vändning för Linderoths firma inträffade 1853, då Oscar I beställde ett tornur åt det brandskadade Tullgarns slott. Det var nu som Linderoth fick idén att lägga tyngdpunkten på tillverkning av större ur.Lundin (2008), s. 10 Så småningom blev Linderoths Sveriges främsta tillverkare av byggnadsur, stationsur, tornur, loggverk, regulatorer och skeppsur. Statens Järnvägar blev en stor beställare av stationsur.

Under sonen Johan Gustaf Linderoth expanderade firman ytterligare. Bland större klockor ur Linderoths produktion som fortfarande (2008) fungerar märks den på Centralposthusets torn vid Vasagatan, liksom Landstingshuset på Hantverkargatan. Många kyrkor runtom i Sverige har ett tornur från Linderoths, exempelvis Storkyrkan, Klara kyrkas tornur, Maria Magdalena kyrkas tornur, Skara domkyrka, Göteborgs domkyrka och Uppsala domkyrka.

Firman förfogade över en av Sveriges skickligaste konstruktörer av ur och precisionsinstrument, Claes Gustaf Schweder. Han kom redan 1858 till firman, blev verkmästare 1871 och gick i pension 1916. Tornuren som han konstruerade hörde till de bästa i världen. Bland dem kan nämnas Klara kyrkas tornur, som hade en av Schweder förbättrad grahamgång (en precisionsgång för pendelur) med konstant kraft. Det innebar att exempelvis vindtryck på de stora visarna inte inverkade på den kraft som tillfördes av verket.Lundin (2008), s. 23 Schweder var även konstruktör av Linderoths kalenderur (återfinns numera vid Norrmalmstorg). Linderoths firma existerade under tre generationer. Efter Lars Linderoths (J.G. Linderoths adoptivson) död fortsatte hustrun Viran Linderoth att driva firman vidare. Företaget upphörde slutligen 1963 och huset revs 1968.Antikurmakare: G.W. Linderoth Urfabrik.

F.W. Tornberg urfabrik & urhandel miniatyr|220px|F.W. Tornbergs ur reklam från 1897.

Linderoths enda större konkurrent på området torn- och byggnadsur i Sverige var F.W. Tornberg urfabrik & urhandel som grundades år 1859 av Fredrik Wilhelm Tornberg. Urhandeln låg till en början vid Gustaf Adolfs torg 14, hörnet Regeringsgatan. Omkring 1914 revs byggnaden och med den uraffären. Då flyttade Tornberg urfabrik & urhandel några kvarter längre bort till Regeringsgatan 6, med klocka och allt. 1973 stängde F.W. Tornbergs uraffär för gott.Stockholmskällan om Tornbergs ur.

Firmans numera mest kända arbete är Tornbergs klocka som sedan 1916 står monterad på en kolonn vid Nybroplan i Stockholm. Där utgjorde den en omtyckt mötesplats. Enligt ett avtal med Stockholms drätselnämnd skänkte urmakare Tornberg själva urverket till staden med villkor att hans namn skulle stå på urtavlan. I Ingmar Bergmans självbiografi Laterna Magica påstår regissören att 1968 års vänsterrörelse framfört kravet att "Dramaten borde brännas och att Sjöberg och Bergman lämpligen borde hängas i Tornbergs klocka på Nybroplan".Ingmar Bergman Foundation

Ett annat känt Tornbersur är Centralens gamla klocka som sedan oktober 2013 står på Centralplan utanför Stockholms centralstation. Detta stationsur från omkring 1910 har en mindre Odyssé bakom sig. Ursprungligen prydde det biljetthallens tak, sedan resgodskiosken i vänthallen, därefter försvann klockan i järnvägsmuseet vid Tomteboda och senare i Sveriges järnvägsmuseum i Gävle.Antikvarisk utredning av AIX arkitekter (2011-04-14), s. 4–5. Mellan 1983 och 2012 fanns den återigen på Tomteboda och stod på en granitkolonn framför huvudingången till Tomteboda postterminal. Efter en grundlig renovering återinvigdes klockan den 23 oktober 2013 på sin nuvarande plats i centrala Stockholm.You Tube: 2013-10-23 Stockholm C - Nyinvigning av Tornbergs klocka.

Bland större ur från F.W. Tornbergs produktion kan nämnas Vrigstads kyrkas tornur och stationsuret för Åsljunga järnvägsstation.Vrigstads hembygdsforening., sid. 44–45 Tornuret som sitter i Oscar-Fredriksborgs fästnings nedre verk, med urtavlan riktad ut över gården, är tillverkat av Tornberg. Uret i fästningen är utrustat med ett slagverk där en vajer lyfter upp en metallkläpp som sedan slår till på en klocka. Uret slår varje hel och varje halv timme. Uret underhålles idag av en ideell grupp.Oscar-Fredriksborgs fästning / museum. .

Tillverkare av elektriska torn- och byggnadsur miniatyr|220px|NK-klockan på Telefontornet 1952. På 1910-talet kom de första elektriska urverken för tornur, då tyska AEG med filial vid Karduansmakargatan 9 återfinns i Stockholms adresskalender från 1914.Adresskalender från år 1900. Under 1920- och 1930-talen minskade uppdragen och produktionen av mekaniska tornur kraftigt och tornursverkstaden på Linderoths urfabrik lades ner 1942.Lundin (2008), s. 82

Vid samma tid började företag som tillverkade elektriska urverk för större ur ta över marknaden. Till dem hörde det kända Törebodaföretaget Westerstrand & Söner, ett annat var ASEA. ASEA tillverkade urverket för bland annat Nordstjernanhusets byggnadsur vid Stureplan 3 och konstruerade NK-klockan, som monterades 1939 på Telefontornet och 1954 flyttades till varuhuset NK:s tak. NK-klockan var på sin tid Europas största roterande klocka och neonskylt.Eriksson (1997), sida 58 Även LM Ericsson producerade elektriska urverk, ett av dem finns kvar i form av fasaduret för Svenska Handelsbankens filial vid Kungsgatan 1.Fotografi SHB:s ur vid Kungsgatan 1

Idag är huvudsakligen Westerstrand urleverantör för Stockholms tunnelbana och pendeltåg. Klockorna är centralstyrda och omställningen mellan normaltid och sommartid sker automatiskt.

Torn- och byggnadsur i Stockholm

Źródło i licencja