J 32

J 32 ”Jaktlansen”, historiskt även ”Lansen sport” (av sin kraftfullare motor jämte A 32/S 32), var jaktversionen av flygplan 32 Lansen i det svenska flygvapnet. I sin typversion J 32B var planet bestyckat med fyra 30 mm automatkanon m/55 i nosen och kunde bära fyra värmesökande robot 24B jaktrobotar eller två 75 mm raketkapsel m/57 med jaktraketer och så vidare.

Projekteringen av J 32 avsåg att ta fram ett allvädersjaktflygplan som kunde ersätta dagjaktflygplanet J 29 Tunnan och nattjaktflygplanet J 30 Mosquito (senare J 33 Venom) fram tills att J 35 Draken kommit i bruk. Trots att det som kom att bli J 32 började projekteras redan 1948 tog det tills 1957 innan J 32 flög för första gången, då i 32B-konfiguration. Detta berodde på diverse förseningar och hinder under projektet. J 32 togs i bruk redan 1958 som J 32B, samma år som J 35 Draken ursprungligen förväntades tas i bruk. Dock blev även denna försenad och J 32B kom att agera Sveriges främsta jaktflygplan i nästan 3 år innan J 35A och strax därpå J 35B kunde levereras i färdigt serieutförande.

Historia Projektering Iden bakom J 32 har sitt ursprung från slutet av 1940-talet. Redan innan SAAB 29 Tunnan hade tagit till luften började diskussioner mellan SAAB och Flygförvaltningen gällande ett framtida nattjaktflygplan med reamotor.

Flygvapnet hade sedan krigsslutet velat ha ett nattjaktflygplan men tvingades på grund av kostnadsskäl lägga dessa på hyllan. Till slut lyckades man dock få tag på ett antal billiga de Haviland Mosquito nattjaktflygplan (sedan betecknade J 30) från Storbritannien. J 30 var långt ifrån modern vid 1940-talets slut varvid samtal med SAAB gällande ett inhemskt alternativ fortsatte. Under samma period behövdes det även en ersättare för bomb- och attackflygplanet SAAB 18 som också började bli omodern. På grund av detta valde man att projektera ett flygplan som kunde konfigureras till versioner för båda uppgifterna, vilket kom att resultera i Flygplan 32 Lansen.

Vid 1950-talets början var Lansenprojektet i full sving och man projekterade flera versioner av Fpl 32 Lansen. En av dessa vad den så kallade J 32 B, ett allvädersjaktflygplan med siktesradar och diverse tyngre beväpningar för att kunna skjuta ner bombflygplan. Originalidén var att denna skulle ersätta J 30 Mosquito från och med 1955 men detta visade det sig vara omöjligt då J 30 flottan behövde ersättas långt innan detta. På grund av detta beställde flygvapnet i januari 1951 det brittiska nattjaktflygplan de Haviland Venom (sedan betecknad J 33) och planerna för J 32B sköts upp till senare med iden att denna skulle ersätta J 33 vid slutet av 1950-talet.

Utprovning mini|300px|left|En J 32B Lansen från Kalmar flygflottilj (F 12). Prototypen för J 32B flög för första gången den 7 januari 1957 och knappt ett år senare började den produceras och överlämnas till Flygvapnet.

Under utprovningen av flygplanet visade det sig att planet fick allvarliga störningar i rollplanet vid hastigheter mellan mach 0,95 – 1,03 (1173 – 1272 km/h). Detta var redan känt sedan utprovningen av A 32A men då planet ej var menad att användas i dessa hastigheter hade problemet inte lösts. J 32B däremot var dock ämnad för höghastighetsflygning och med dess starkare motor kom man även mycket enkelt upp i dessa hastigheter. Genom utprovning med den andra Lansen-prototypen 32-2 lyckades man lösa problemet genom att förse skevrodren med en tjock bakkant.

Förutom problem med rollplanet vid hög hastighet visade sig sidorodret vara problematisk vid branta dykningar på hög höjd. Vid dessa dykningar började sidorodret att fladdra mellan lagerpunkterna (gångjärnen) vilket i extrema fall kunde bryta av fenans topp. Även detta var känt sedan A 32A men då planet ej skulle användas under dessa förhållanden hade man även här valt att inte lösa problemet. Detta problemet löstes på J 32B genom att göra sidorodret styvare genom att montera en stålplåt runt rodrets framkant. Denna lösningen blev även implementerad på A 32A och S 32C.

På förband J 32B kom att tillverkades i 118 exemplar under åren 1958–1960. Dessa fick serienumren 32501 till 32620 och kom ursprungligen att fördelas mellan F 12 och F 1.

miniatyr|J 32B från Kalmar flygflottilj (F 12). Kalmar flygflottilj (F 12) fick J 32B hösten 1958 då 121. jaktflygdivisionen (Ludvig Röd) skulle byta ut sina J 29F mot J 32B. Under våren 1959 var det 122. jaktflygdivisionens (Ludvig Blå) tur. 121. jaktflygdivisionen (Ludvig Röd), ombeväpnades under hösten 1958 och ombaserades hösten 1961 till Norrbottens flygbaskår (F 21).

Flottiljen flög J 32 fram till 1968, då det ersattes med J 35F.

Västmanlands flygflottilj (F 1) började tilldelas J 32B 1958 som början av en ombeväpning från nattjaktflygplanet J 33.

Lansen tjänstgjorde på F 1 fram till 1967 då den ersattes av J 35F.

Norrbottens flygflottilj (F 21) var tredje flottilj att få J 32B. Det började med att Norrbottens flygbaskår (F 21) skulle ombildades till flygflottilj och för detta flyttades 121. jaktflygdivisionen (Ludvig Röd) från F 12 till F 21, vilket skedde den 1 oktober 1961.

På F 21 blev de 212. jaktflygdivisionen (Urban Blå). J 32 var i aktiv tjänst på F 21 till 1969 då det ersattes av J 35D.

Jämtlands flygflottilj (F 4) var fjärde och sista flottilj att förses med J 32B i jaktsyfte. Flottiljen var år 1967 fortfarande försedd med J 29F och dessa skulle bytas ut mot J 32B. Förberedelser för bytet påbörjades redan under 1966 då förbandet skickade en grupp instruktörer till F 1 i Västerås för att lära sig flygplanet. I och med bytet till J 32B fick flottiljen ytterligare en yrkeskategori i form av flygnavigatören.

J 32 blev kortlivat på F 4 och redan den 16 april 1970 flögs det sista passet med J 32. Då hade nästa flygplanstyp, J 35D, redan påbörjat sin tjänst hos F 4.

Slutskede J 32B kom att tjänstgöra som jaktflygplan i det svenska flygvapnet i knappt 12 år. Flygtekniken gick fram väldigt fort under 1960-talet och redan 1966 började typen att ersättas av J 35F. År 1969 hade enbart F 4 kvar J 32B och flygplanstypen började avvecklas. År 1970 flög planet i tjänst för sista gången och 1973 kom flygplanstypen att utgå ur flygvapnet, varav skrotning påbörjades 1974.

Under sin tjänstetid kom 26 individer att avskrivas efter haverier.Widfeldt, Hall (2005), s. 104 Detta var avsevärt mindre än attackvarianten A 32A som förlorade 98 individer mellan åren 1955 till 1978.Widfeldt, Hall (2005), s. 61

Ett antal J 32B kom dock att tas över av Målflygdivisionen (MFD) efter att typen utgått som jaktflygplan. MFD använde vid början av 1970-talet fortfarande gamla S 29C och J 29F, vilka behövde ersättas. På grund av detta kom 24 stycken J 32B att överföras till divisionen 1971 i syfte att användas för övningsändamål som måldragning, skolflygning, störflygning och radiakflygning.

För detta modifierades 1972 sex individer till dedikerade måldragare under beteckningen J 32D medan tolv andra kom att bli störflygplan genom implementering av intern och extern störutrustning under beteckningen J 32E. Resterade J 32B kom att användas för diverse uppgifter som radiak och utbildning. Alla 24 flygplan förlorade dock sin radar och kanonbeväpning. Då en J 32E havererade 1975 kom man att 1979 modifiera tre av de återstående sex J 32B till J 32E.

MFD kom att flyga J 32 till halvårsskiftet 1997.

System Till ytan är J 32B mycket lik den tidigare varianten av Lansen A 32A. Till exempel är båda försedda med allvädersförmåga vilket ger dem möjlighet att flyga både natt och dag i alla väder. Trots detta är det många system och komponenter under ytan som skiljer planen åt och effektivt gör dem till två helt olika flygplan. Några större skillnader som kan nämnas är motorn, beväpningen, lasterna och radarsystemen.

Motor miniatyr|Rolls-Royce Avon Mk 47. J 32B var försedd men en Rolls-Royce Avon Mk 47A (sedan betecknad RM6A). Detta var en mer avancerad version av de Rolls-Royce Avon Mk 21 (RM5A1) och Mk 21A (RM5A2) som fanns i A 32:erna.

Dragkraften på RM6A låg på 4880 kp utan efterbrännkammare och 6500 kp med efterbrännkammare. Detta jämfört med RM5A1;s 3460 kp utan efterbrännkammare och 4700 kp med efterbrännkammare. En av de faktorer som gav RM6A mer dragkraft jämfört med RM5A var att RM6A hade en 15-stegs axialkompressor, ett brännkammarsystem bestående av 8 flamrör med gemensam mantel och en tvåstegsaxialturbin, jämfört med RM5A;s 12-stegs axialkompressor.

RM6A kom att licenstillverkas i Sverige av Svenska Flygmotor AB (SFA) i Trollhättan under beteckningen RM6AS (S för Sverige) i 104 exemplar. Man kom även att köpa in ett 30-tal Rolls-Royce originalmotorer för montering i de första 30-talet J 32B, varav dessa fick beteckningen RM6AE (E för England). Dock flög prototypen med en SFA-motor. Bortom licenstillverkning var efterbrännkammaren av svensk design och betecknades EBK typ 61.

På grund av den kraftigare motorn fick J 32B smeknamnet "Lansen sport".

Fast beväpning miniatyr|Nosparti till J 32B utan radom. Notera siktesradar PS-42/A samt 30 mm akan m/55. J 32B var beväpnad med fyra stycken 30 mm ADEN automatkanoner, i Sverige betecknad 30 mm automatkanon m/55, i nospartiets nedre sidor. Vardera kanon hade ett magasin om 90 patroner per kanon. Dessa togs i bruk i och med köpet av J 34 Hawker Hunter 1955 och kom att licenstillverkas i Sverige av Försvarets Fabriksverk (FFV) från och med 1956.

Kanonerna fungerar enligt revolverprincipen och har enligt funktion därför en väldigt hög eldhastighet. Eldhastigheten kunde gå upp till över 1200 skott per minut.

Tre patrontyper fanns mingranat, pansarprojektil med hårdmetallkärna och barlastad övningsprojektil, alla utan spårljus: 30 mm mingranat m/55 (30 mm mgr m/55) 30 mm pansarprojektil m/55 (30 mm pprj m/55) 30 mm övningsprojektil m/55 (30 mm övnprj m/55)

För övningsändamål kunde två av automatkanonerna bytas ut mot 8 mm kulspruta m/22 med 220 skott per vapen.

Yttre bestyckning mini|J 32B utrustad med 75 mm jaktraketkapsel m/57 (noskåpa avmonterad) och IR-jaktrobot 24B. Utöver fast beväpning var J 32 försedd med samma 13 balklägen som A 32 och kunde därav bära samma standardlaster som dito. Av dessa var enbart A 32:s attackraketer möjliga då J 32 saknade bombsikte för flygbomber och system för sjömålsroboten robot 04. Jämte A 32 var J 32 försedd med system som tillät användning av jaktraketkapslar och IR-jaktrobotar.

Jaktrobotar Redan vid början av J 32:s projektering planerade man att bruka den med jaktrobotar. I början planerade man att använda svenskkonstruerade robotar på J 32, såsom robot 321 och senare robot 340, men på grund av utvecklingsproblem beslutades det i slutet av 1950-talet att man skulle försöka införskaffa den amerikanska jaktroboten AIM-9 Sidewinder. Förhandlingar med USA påbörjades 1958 och redan i juli 1959 kunde prov med Sidewinder (provbeteckning robot 324) påbörjas på Lansen. Som provplan valdes 32542.

I Sverige blev Sidewinder sedermera betecknad robot 24B (rb 24B), och reflekterade modellen AIM-9B. Utprovningen gick snabbt och J 32 fick robot 24 i sin arsenal redan under slutet av 1959. Ursprungligen monterades enbart en robot per vinge men detta ändrades snabbt till två stycken per vinge. Som vapenbalk användes Balk S, vilka monterades på balkläge V2 och H2, samt V4 och H4.