Petter Thorwöste, född okänt år troligen i Lübeck, död 6 maj 1659 i Åbo, var en köpman, skeppsredare och bruksägare samt en av de mest betydande storborgarna i Finland under 1600-talet. Thorwöste ägde järnbruken i Antskog, Svartå och Fiskars, vilka tillsammans bildade ett av rikets större brukskomplex.

Biografi

Handel och sjöfart Thorwöste härstammade från en tysk köpmannasläkt och hans far Heinrick var bosatt i Lübeck i början av 1600-talet. I Stockholm, dit han flyttade i början av 1620-talet, fick han sin köpmannsutbildning som butiksbiträde hos den pommerske köpmannen Mårten Wewitzer. Han skötte även Wewitzers affärsverksamhet i Finland och besökte Åbo åren 1624–1626.

Thorwöste inkom genom Stockholm vid pass 1630 till Åbo, där han förvärvade sig stor förmögenhet och ansedd ställning samt blev en av stadens ledande köpmän och skeppsredare. Han var särskilt en gynnare av den lärda världen och gav ekonomiskt stöd till fattiga akademiker.

Han tog tjänst som bokhållare hos stadens förmögnaste köpman, Jakob Wolle, gifte sig 1631 med Elin Såger, dotter till åboköpmannen Johan Såger, och svor borgareden följande år. År 1634 köpte han ett stenhus invid Stortorget i Åbo. Med egna fartyg exporterade han främst spannmål, tjära och järn, medan han importerade salt, tyger, kryddor, vin och lyxvaror, med direkta förbindelser med Danzig, Lübeck och Amsterdam. På 1630-talet blev Thorwöste skeppsredare och han köpte 1638 ett stort oceangående fartyg från Holland, och blev i början av 1640-talet den mäktigaste skeppsredaren i Finland. När kronan under 1640-talets krig beslagtog fartyg började han 1643 som förste borgare i Åbo hyra utländska skepp. Thorwöstes omfattande tjärhandel upphörde när Norrlands tjärkompani grundades 1648 och fick monopol på tjärexporten från Finland och Norrland.

Bruksverksamhet När handelskonjunkturerna försämrades förskjöts tyngdpunkten i Thorwöstes verksamhet mot järnindustrin. Genom försträckning åt den rike åboköpmannen Jakob Wolle mot pant av Antskog järnbruk i västra Nyland tvingades Thorwöste 1647 inlösa icke blott Antskog, utan även Svartå järnbruk med Ojamo järngruva i Lojo socken. Wolle hade intecknat Antskog åt Thorwöste redan 1640, och under de följande åren växte Wolles skuld alltmer. Den 30 oktober 1647 slog Bergskollegium fast att bruken i Antskog och Svartå tillhörde Thorwöste och hans efterkommande.

År 1649 erhöll Thorwöste privilegium på att grundlägga en masugn, hammare och manufaktursmedja på Fiskars hemman i Pojo, ej långt från Antskog. Det sedermera blomstrande Fiskars blev färdigt 1650, manufakturverket dock först 1658 (brann 1660 och grundades ånyo först 1830). Under 1650-talet tvingades Thorwöste ta stora lån, bland annat i Amsterdam. Han byggde en masugn i Fiskars och övergav det gamla smältverket i Antskog, och vid bruken anställdes spik- och knippsmeder. Han skötte sina bruk med stordrift och utvecklade nya marknader i Finland, Estland och Livland, där hans produkter var efterfrågade i Reval, Narva och Riga.

Han avled i maj 1659 och begravdes den 16 januari 1660 i en grav i muren bredvid den nya porten till Åbo domkyrka. Efter hans död övertogs hans verksamhet av hans änka Elin Såger. En av parets barn var brukspatronen Petter Thorwöste den yngre (ca 1640–1703).

Källor

Kategori:Personer inom Finlands näringsliv under 1600-talet Kategori:Födda okänt år Kategori:Avlidna 1659 Kategori:Män Kategori:Ugglan