miniatyr|Gravvård på Uppsala gamla kyrkogård. Sten Hjalmar Lindroth, född 28 december 1914 i Lund, död 1 september 1980 i Uppsala, var en svensk idéhistoriker. Han var professor i idé- och lärdomshistoria samt ledamot av Svenska Akademien, stol nr 12.

Biografi Lindroth växte upp i Göteborg, där hans far var professor. Han avlade studentexamen vid Göteborgs högre latinläroverk 1933 och inskrevs som student vid Uppsala universitet och Göteborgs nation samma år. Efter filosofie kandidatexamen 1936 och filosofie licentiatexamen 1940 disputerade han 1943 med avhandlingen Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt samt promoverades 1944 till filosofie doktor. Under studentåren var Lindroth aktiv i Juvenalorden och den liberala studentföreningen Verdandi.

På avhandlingen utnämndes Lindroth 1943 till docent i idé- och lärdomshistoria. Det följande decenniet ägnade han åt vetenskapshistorien. 1944-54 var han anställd av Stora Kopparbergs Bergslags AB, Falun, som historisk medarbetare, vilket resulterade i den stora historiken över detta gruvföretag. Samtidigt publicerade han vetenskapliga artiklar om bland andra Christopher Polhem, Adam Afzelius och Urban Hiärne och upprätthöll från 1952, då han blev extra ordinarie docent, undervisningen i idéhistoria vid Uppsala universitet. Lindroth var den självklare efterträdaren på den idéhistoriska professuren, när hans lärare Johan Nordström gick i pension 1957.

Som professor skrev han bland annat Vetenskapsakademiens historia (1967). I sitt sista verk, den ofullbordade Svensk lärdomshistoria i fyra delar (1975–1981), hann han sammanfatta sitt unika vetande om vår vetenskapliga kultur från medeltiden fram till och med gustavianska tiden. Han skrev även många kortare essäer i lärdomshistoriska ämnen, samlade i Fru Lusta och Fru Dygd (1957), Löjtnant Åhls äventyr (1967) och Epoker och människor (1972). I Svenskt biografiskt lexikon medverkade han med en rad artiklar. Lindroth introducerade även svensk idéhistoria för en internationell publik genom utgivandet av Swedish men of science 1650–1950 (1952).

Lindroth var 1950-1980 redaktör för Lärdomshistoriska samfundets årsskrift Lychnos. Där skrev han i årgång 1965–1966 en uppmärksammad artikel "Linné i legend och verklighet", vilken medförde ett paradigmnskifte i Linnéforskningen, när han ville göra upp med den idealiserade bilden av Blomsterkungen.Lindroth tryckte därefter om artikeln i sin bok Löjtnant Åhls äventyr. Svenska studier och gestalter, 1967.

Lindroth invaldes i flera vetenskapliga och vittra sammanslutningar, bland andra Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala 1955, Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala 1958, Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia 1958, Kungliga Vitterhetsakademien 1959, Kungliga Vetenskapsakademien 1966, Svenska Akademien 1968 och Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund. Han var från 1953 korresponderande ledamot av Académie internationelle d'histoire des sciences i Paris och bevistade flera internationella vetenskapshistoriska konferenser.

På 60-årsdagen 1974 tillägnades han en festskrift, Vetenskapens träd.Vetenskapens träd. Idéhistoriska studier tillägnade Sten Lindroth. 28.XII.1974, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1974.

För Lindroth var den goda litterära stilen ett arbetsredskap, och den historiska empirin utgjorde för honom den självklara utgångspunkten.Se Gunnar Erikssons karaktäristik i artikeln "Sten Lindroth (1914–1980)", Lychnos 1979–80, s. xix ff.

Lindroth har i efterhand fått en viss uppmärksamhet för att han 1957 avvisade ett avhandlingsutkast av Michel Foucault. Men, som Foucault själv skrev, så var detta ”ett första utkast” med en ”odräglig” stil.Didier Eribon, Michel Foucault (1926–1984), Kungshult: Brutus Östlings förlag/Symposion, 1991, s. 190. Jfr Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria under tusen år. Del II. 1809-2000, Stockholm: Natur & Kultur, 2000, s. 364f. Avhandlingen utkom fyra år senare i Frankrike.

Sten Lindroth var son till professor Hjalmar Lindroth och dennes hustru Stina Hildebrand. Hans bror Carl H. Lindroth var entomolog och brodern Arne Lindroth ekolog. Sten Lindroth var gift första gången från 1941 med biblioteksassistenten Gunilla Kollberg (1918–1961) och andra gången 1966–1974 med entomologen Gunvor Brinck-Lindroth. Lindroth ligger begravd på Uppsala gamla kyrkogård. Bland Lindroths tidigare elever märks professor Karin Johannisson.

Bibliografi Sten Lindroths omfattande produktion finns förtecknad i Uppsala universitets matrikel 1937-1950, Uppsala 1953, s. 348f (för åren 1936-52), Uppsala universitets matrikel 1951-1960, Uppsala 1975, s. 361f (för åren 1951-64), och i Svenskt biografiskt lexikon, bd 23, s. 586f (för åren 1964-80). Efterlämnade brev och anteckningar finns i Uppsala universitetsbibliotek.

Större enskilda studier: Paracelsismen i Sverige till 1600-talets mitt, (Lychnos-Bibliotek. 7) Uppsala, 1943. Charles Darwin, Stockholm: Lindfors förlag, 1946 (ny, översedd och omarb. utg. Stockholm: Aldus/Bonnier, 1963). Gruvbrytning och kopparhantering vid Stora Kopparberget intill 1800-talets början, (2 bd) Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1955. Fru Lusta och Fru Dygd. Studier och porträtt, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1957. Löjtnant Åhls äventyr. Svenska studier och gestalter, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1967. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens historia 1739-1818, (2 delar i tre band) Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien, 1967. Epoker och människor. Idéhistoriska uppsatser, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1972. Svensk lärdomshistoria, (4 delar) Stockholm: Norstedt, 1975-81. Uppsala universitet 1477-1977, Uppsala: Uppsala universitet (distr. Almqvist & Wiksells), 1976.

Utmärkelser Svenska läkaresällskapets jubileumspris 1946 (för avhandlingen ’’Paracelsismen i Sverige’’). Riddare av Nordstjärneorden 1962.

Ledamotskap i akademier och lärda samfund

En av de Aderton i Svenska Akademien Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien Ledamot av Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien Ledamot av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia Ledamot av Kungliga Vetenskapssocieteten i Uppsala Ledamot av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund Ledamot av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala Ledamot av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala

Källor Uppsala universitets matrikel 1937-1950, Uppsala 1953, s. 348f. Uppsala universitets matrikel 1951-1960, Uppsala 1975, s. 361f. Vem är det 1961, red. Ingeborg Burling, Stockholm : P.A. Norstedt & Söners förlag

Noter

Vidare läsning Matrikel över ledamöter av Kungl. Vitterhetsakademien och Kungl. Vitterhets historie och antikvitets akademien, Stockholm 1992, s. 200 (förtecknar minnesord, etc.). Gunnar Eriksson, "Sten Lindroth 1914-1980", Lychnos, 1979-80, s. xi-xxiv. Werner Aspenström, "Sten Lindroth. Inträdestal i Svenska Akademien", Svenska Akademiens handlingar, 89, Stockholm 1981, s. 13-32. . Nils Andersson & Henrick Björck (red.), Vad är idéhistoria? Perspektiv på ämnets identitet under sextio år, Stockholm/Stehag: Brutus Östlings förlag Sumposion, 1994. Didier Eribon, Michel Foucault (1926-1984), Kungshult: Brutus Östlings förlag/Symposion, 1991, s.189-193. Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria under tusen år. Del II. 1809-2000, Stockholm: Natur & Kultur, 2000, s. 361-65. Externa länkar

Kategori:Svenska professorer i idéhistoria Kategori:Personer verksamma vid Uppsala universitet Kategori:Alumner från Uppsala universitet Kategori:Ledamöter av Svenska Akademien Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapsakademien Kategori:Ledamöter av Vitterhetsakademien Kategori:Ledamöter av Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala Kategori:Ledamöter av Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala Kategori:Ledamöter av Kungliga Humanistiska Vetenskapssamfundet i Uppsala Kategori:Ledamöter av Kungliga Fysiografiska Sällskapet i Lund Kategori:Personer från Lund Kategori:Gravsatta på Uppsala gamla kyrkogård Kategori:Födda 1914 Kategori:Avlidna 1980 Kategori:Män