Tjäder (Tetrao urogallus) är en skogsfågel i familjen fasanfåglar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11 Den förekommer i öppna skogar i norra och mellersta Europa samt i norra Asien. Den är nära besläktad med orre och det förekommer hybrider mellan tjäder och andra hönsfåglar.
Utseende och läte thumb|left|Tjäderhöna Tjädern är en mycket stor och tung hönsfågel som liknar orren, men skiljs från denna genom större storlek och den rundade stjärten. Könen är olika såväl i storlek som färg där hanen är betydligt större.
Den adulta hanens huvud, nacke, framrygg, strupe och övre delen av bröstet är fint vattrade i svart, ljusgrått och mer eller mindre skimrande i blått. Bakryggen, skulderfjädrar, vingtäckare och armpennor är bruna med svart och ljusgrå vattring medan handpennorna är gråbruna. Armpennorna har vitaktig spets och handpennorna är i ytterfanet kantade med vitt. Övergumpen och övre stjärttäckarna är svarta med gråvit vattring, de senare med vita spetsar.
Stjärten är svart, ofta med vita horisontella fläckar på mitten. Mindre täckare är vita och bildar en fläck framför skulderfjädrarna. Bröstets främre del är grönaktig med stark metallglans medan återstoden av bröstet, buken, undergumpen och undre stjärttäckarna är svartaktiga med vit vattring och sparsamma vita fläckar. Den har ett rött svullet ögonbryn. Näbben är hos äldre individer gulvit, hos yngre mörkare. Längden är 74–90 cm och vingspannet omkring 115 cm.
Honan är spräcklig i brunsvart, rostgult, grått och vitt. Dess strupe och bröst är enfärgat orangebruna. De mindre täckarna är vita vilket ger den en liten vit fläck vid vingvecket. Stjärten är rostbrun med grova svarta tvärband och ett smalt vitt yttre stjärtband. Den mäter i genomsnitt 54–63 cm på längden och har ett vingspann på omkring 95 cm. thumb|stående|left|Skelett av tjäder. En steriliserad höna antar ett mer eller mindre tuppliknande utseende. Först mörknar bröstet och blir brunaktigt, ofta med grönaktig glans, vingarna blir mörkbruna; senare blir ryggen gråvattrad, övergumpen blågrå och stjärten brunsvart. Ännu längre gående tupplikhet har påträffats. Dock bibehålles alltid vissa hönkaraktärer: undersidans fjädrar behåller de långa övre stjärttäckarna och en del stjärtpennor sina vita spetsar.
Dunungen är på ovansidan grågul med rödbrun inblandning och svarta band och fläckar. Dess undersida är enfärgat grågul. I första fjäderdräkten är könen ganska lika (brunspräckliga, "hönliknande"); dock igenkänns ungtuppen på att huvudet och halsen är fint vattrade av ljusgrått och svartbrunt och att rygg och skuldror är mörkare än hos hönan.
Läte Tjädern är vanligtvis tystlåten under året förutom på våren när de spelar inför häckningen (se nedan). Under spelet urskiljs tre olika läten: Knäppningarna, som liknar det ljud som uppkommer när tunna träpinnar slås mot varandra. Dessa upprepas 8–10 gånger i allt hastigare takt. Därefter följer klunken, som liknar ljudet av en kork som dras ur en flaska. Slutligen kommer sisningarna som liknar det väsande ljudet av en lie som slipas. Av dessa ljud hörs klunken bäst, i lugnt väder upp till 100–150 meter.
Det kraftfullaste lätet är det rapande, rosslande läte som tuppen avger gentemot rivaliserande tuppar. Tjädern "skär näbb" är ett uttryck som ibland brukas av jägare om detta läte. Detta rapande läte, hörs tydligt i skymningen, innan tuppen slagit sig till ro för natten. Tjädern skär näbb, vanligt när den blir irriterad eller störd.
Utbredning, taxonomi och biotop Arten förekommer i norra och mellersta Europa samt i norra Asien.
Taxonomi Uppfattningen om antalet underarter av tjäder varierar men vanligt är att dela in i åtta underarter.Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4. T. u. cantabricus (Castroviejo, 1967) – förekommer i Kantabriska bergen i nordvästra Spanien T. u. aquitanicus (Ingram, 1915) – förekommer i Pyreneerna T. u. crassirostris (kallades tidigare major), inkl. rudolfi – förekommer från Tyskland till sydvästra Baltikum och Balkanhalvön nordeuropeisk tjäder’’Sverigelistan med underarter’’, BirdLife Sverige, läst 2024-02-18 T. u. urogallus, inkl. lugens, pleskei, karelicus och lonnbergi (Lönnberg, 1905) – förekommer i Skandinavien och närliggande nordvästra Ryssland men är återintroducerad i Skottland sedan 1837 T. u. kureikensis, inkl. obsoletus (Buturlin, 1927) – nordöstra Ryssland till nordcentrala Sibirien T. u. volgensis (Buturlin, 1907) inkl. grisescens (Kirikov, 1932) – förekommer från södra och centrala Belarus till centrala Ryssland. T. u. uralensis (Menzbier, 1887) – förekommer i södra Uralbergen och sydvästra Sibirien. T. u. taczanowskii (Stejneger 1885) – förekommer i centrala Sibirien till bergskedjan Altaj, nordvästra Mongoliet och allra nordvästligaste delarna av Xinjiang.
Förekomst i Sverige I Sverige finns tjädern av underarten T. u. urogallus i alla större barrskogar från norra Skåne upp till barrskogsgränsen i de lappländska fjällen. En fjärdedel av det europeiska beståndet av tjäder finns i Sverige.Emil V. Nilsson (2015) Tjädern och skogen, Vår Fågelvärld, nr.6, vol.74, sid:14-18 Sommartid förekommer den uppe på högfjället, till och med ovanför björkregionen. Den norrländska tjädern är betydligt mindre än den syd- och mellansvenska. Tjädern uppehåller sig helst i skogar som är något blandade med lövträd och genomkorsas av kärr och myrar. Man har dock på flera ställen iakttagit att tjädern börjat trivas också i mindre skogsbestånd, till och med i hagmarker. Tjädern är den största vilda hönsfågeln i Sverige.
Ekologi Biotop Tjädern förekommer i öppen äldre barrskog. De kan förekomma i skog som är över 70 år‚ men föredrar helst skog som är över 90 år, och undviker områden med stora inslag av lövskog. Sommartid vistas den mest på marken men tillbringar alltid natten i träd, med undantag för honan under ruvningstiden och när ungarna är små. Den föredrar områden med tät vegetation och undviker torra ljunghedar, avverkningsområden, planteringar, öppna mossar och ängar.Lindén, H. & Wikman, M. (1983) Goshawk predation on tetraonids: availability of prey and diet of the predator in the breeding season. Journal of animal ecology, vol.52 sid:953-968.
Föda Tjäderns föda utgörs av diverse växtdelar, som knoppar, späda blad, säd, frön och bär, men den äter också insekter, larver och maskar, särskilt ungarna matas med insekter. Under vintern utgör tallbarr den huvudsakliga födan. För att barren under matspjälkningen effektivare skall sönderdelas sväljer tjädern även småstenar.Fältbiologen 2011:4. Fältbiologerna. Den viktigaste barmarksfödan är blåbär där alla delar av plantan, inklusive blad, nyttjas av tjädern. Blåbärsriset har en viktig biologisk funktion för tjädern och utgör en nyckelart. På hösten uppskattas ekollon och tjädern tar dem både i trädkronorna och på marken.
Häckning thumb|stående|Kull med ägg. thumb|Spelande tjädertupp. Tidigt på våren, ibland redan i mars men vanligen i början av april samlas tjädertupparna till sin lek för att spela. Honorna kommer till leken först efter mitten av april. Den är vanligen belägen i gammal, högstammig tallskog med flata berghällar. Luckor som uppstått genom skogsbrand är särskilt omtyckta. Spelet börjar tidigt på morgonen, vid 3–4-tiden, fram i maj till och med vid 2-tiden. Först spelar tuppen från det träd, där han tillbringat natten men sedan kommer tupparna ned på marken och utkämpar där ofta heta strider där de äldre försöker mota bort de yngre. Efter soluppgången spelar tuppen också från träd vilket avslutar den dagens lek. Under spelet bär tuppen stjärten solfjäderlikt utspärrad och släpar vingarna i marken.
Tjäderhönan lägger 8–9 ägg på marken i en enkel fördjupning. Äggen är gulaktiga med små bruna fläckar. Äggläggningen är i södra och mellersta Sverige i regel avslutad omkring mitten av maj. I Norrland infaller den vanligen i senare hälften av samma månad. Ungarna, som kommer fram efter 3 veckors ruvning, är i början mycket känsliga för köld och väta. Vädret under första hälften av juni har därför stor betydelse för tillgången på ungtjäder under året.
Hybridisering Det förekommer sällsynt men regelbundet hybrider mellan tjäder och några andra skogsfågelarter. Rackelhane är en korsning mellan tjäder och orre,Rutenschiöld (1744) Beskrivning uppå ett slags skogsfågel som av skyttar i Småland och Västergötland kallas Rackelhanar., Kungliga Svenska Vetenskapsakademiens handlingar, vol.5, sid:181–183 medan riptjäder är en korsning mellan dalriptupp och tjäderhona. Rackelhane och rackelhöns påträffas regelbundet medan riptjäder är mycket sällsynt. Exempelvis finns det bara en känd observation av riptjäder i Sverige men något fler i Norge och Finland.
Tjädern och människan Hot och status Tjädern har ett globalt utbredningsområde på över 10 miljoner kvadratkilometer och populationen uppskattas till mellan knappt fem och drygt 8,5 miljoner adulta individer. Det finns indikationer på att populationen minskar, men arten anses inte närma sig de gränsvärden uppsatta av IUCN som skulle placera den på rödlistan, varför den kategoriseras som livskraftig (LC). Läst 27 Mars 2010. Dock finns det lokala populationer och underarter som är hotade. Den spanska underarten Tetrao urogallus cantabricus är kategoriserad som hotad av IUCN på grund av en mycket snabb populationsminskning, liten population och ett fragmenterat utbredningsområde.Ilse Storch1, María José Bañuelos, Alberto Fernández-Gil, José Ramón Obeso, Mario Quevedo & Rolando Rodríguez-Muñoz (2006): Subspecies Cantabrian capercaillie Tetrao urogallus cantabricus endangered according to IUCN criteria, Journal of Ornithology, vol 147, nr 4, sidorna 653–655 (sammanfattning) I Skottland återintroducerades arten på 1830-talet efter att ha dött ut. Denna population har minskat kraftigt sedan 1970-talet, på grund av viltdjurstängsel, predation och brist på lämpliga häckningsbiotoper. Populationen dök från 10 000 par på 1960-talet till mindre än 1 000 individer 1999.R. Moss (2001): Second extinction of capercaillie (Tetrao urogallus) in Scotland?, Biological Conservation Vol 101, nr 2, sidorna 255–257 (sammanfattning) Populationen på Irland är utdöd sedan 1700-talet och i Belgien sedan 1820-talet.Lars Larsson (2001): Birds of the World (CD-rom)
Status i Sverige Tjäderpopulationen i Sverige minskade i stora delar av Sverige under 1970- och 1980-talen. Tillbakagången berodde till stor del på skogsbrukets ökade omfattning som ledde till en minskad andel gammal tallskog. Under 1990- och 2000-talet ökade stammen igen, främst på grund av goda häckningsframgångar i norra Sverige, men det skedde även en ökning i södra Sverige.Lindström, Å., Green, M., Ottvall, R. & Svensson, S. (2009) Övervakning av fåglarnas populationsutveckling, årsrapport för 2008. Lunds Universitet. Den är ej upptagen på Artdatabankens rödlista utan kategoriseras som livskraftig.Artfakta om tjäder, ArtDatabanken.