Zimbabwe, officiellt Republiken Zimbabwe (engelska: Republic of Zimbabwe, tidigare Rhodesia) är en kustlös stat i södra Afrika som gränsar till Botswana, Moçambique, Sydafrika och Zambia. Huvudstad är Harare.
Den brittiska kolonin Sydrhodesias regering deklarerade landets självständighet år 1965 under namnet Rhodesia, men blev inte internationellt erkänt förrän år 1980. Landet bytte då namn till Zimbabwe. Vid gränsen mot Zambia finns Victoriafallet i Zambezifloden.
Namn Namnet Zimbabwe är härlett från dzimba dzemabwe, vilket på språket shona betyder "stenhus". Namnet, som använts sedan år 1980, kommer från den rika handelsstad som låg på samma plats på 1200-talet men som övergavs på 1400-talet då klimatförändringar gjorde marken obrukbar.
Historia
Äldre historia Zimbabwe är ett av de områden i Afrika som varit bebodda längst. Det finns fynd som är uppåt 500 000 år gamla. De fynd som påträffats är troligtvis från anfäder till de som bodde i området till för 20 000 år sedan. Det var jägare och samlare som troligen tillhörde Sanfolket, vilka bebodde hela södra Afrika fram tills de fördrevs till Kalahariöknen, där Sanfolket fortfarande bor.
Forntid Omkring år 1 började järnåldern i nuvarande Zimbabwe. Under 400-talet immigrerade bantutalande människor från Central- och Östafrika, vilka är förfäder till dagens shona-talande människor.
Med bantuinvandringen infördes verktyg av järn, bättre odlingsmetoder och permanent bosättning. Betydande guldfyndigheter gjordes och handel med arabiska köpmän på den östafrikanska kusten började.
Vid 800-talet hade mineralutvinningen lett till en omfattande handel med grannländer, i synnerhet handel med guld. Kuststäder som Sofala i öst kan tyda på att landet ingick som ett led i en betydande fjärrhandel. Från denna tid är hövdingarna begravda med praktfulla smycken och klasskillnader börjar bli märkbara. Runt 1100-talet lades grunden till staten Stora Zimbabwe, som på 1400-talet skulle utvecklas till Monomotapariket. Fynd från utgrävningar antyder att samhället skilde mellan dem som brukade mineraler och de styrande.Davidson, Basil, Afrikas historia, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1969, s. 97f.
Rozwiklanen Enligt lokala berättelser flyttade det bantutalande folket Rozvi in i Zimbabwe på 1300-talet. De styrande i Mutapa var ett shonafolk, karanga, av Rozwiklanen.
Deras ledare tog titeln Munhu Mutapa. Kung Mutota och hans son kung Matope utökade sitt rike omkring 1425 så att det sträckte sig långt över det guldrika landet, ut mot östkusten, och större delen av södra Afrika, i princip hela dagens Zimbabwe och delar av dagens Moçambique. Riket kallades Wilayat’ul mu’anamutapah efter kungens titel mwanamutapa, "herren över de plundrade länderna". När portugiserna kom till området kallade de landet Monomotapa och trodde att det var prästkonungen Johannes land.
När Matope dog 1480 delades landet, och Changa blev kung över nuvarande landsområdet, och kallade sitt land Urozwi, "landet som härskas av Rozwiklanen"; den andra landsdelen fortsatte att heta Monopatariket. Till skillnad från Monopata undkom Urozwi Portugals härjningar under 1500-talet. Riket ingick avtal med portugiserna, som fick resa och handla i landet. Portugiserna etablerade handelsplatser och konflikter uppstod.
Munhu Mutapa-riket upplöstes efter portugisiska militära aktioner mot imperiet 1628 och 1629. Den portugisiska handeln fortsatte, och de östra delarna av Zimbabwe hemsöktes också av slavhandlare. Under 1600-talet tillkom de flesta byggnaderna i Stora Zimbabwe, som antingen var en borg eller en helig plats. Efter flera sekel av trygghet föll karangifolket offer för ngonifolket på 1830-talet.Davidson, Basil, Afrikas historia, Stockholm: Rabén & Sjögren, 1969, s. 129-131
Brittisk koloni miniatyr|Brittiska flaggan Union Jack hissades över Fort Salisbury den 13 september 1890 År 1893 invaderades landet av premiärministern för Kapkolonin med brittiskt stöd, och vitt styre infördes. Det blev ett uppror när bl.a. mark beslagtogs av de vita. Storbritannien annekterade dåvarande Sydrhodesia från The South Africa Company år 1923. Landet blev i princip självstyrande av en vit minoritetsbefolkning på 5%. De svarta fick utstå kraftig diskriminering under införandet av apartheid.
Under åren 1953-1963 ingick Sydrhodesia i Centralafrikanska federationen tillsammans med kolonierna Nyasaland (Malawi) och Nordrhodesia (Zambia). År 1964 blev Nordrhodesia självständigt som Zambia. År 1965 deklarerade Sydrhodesias vita minoritetsregering ensidigt sin självständighet under namnet Rhodesia. Självständigheten accepterades inte av omvärlden. I synnerhet på grund av den policy som Storbritannien etablerat för sin avkolonisering, NIBMAR, eller "No Independence Before Majority African Rule".
Kamp för självständighet Efter den ensidiga självständighetsförklaringen år 1965 blev landet det första att få sanktioner från Förenta nationerna. Sanktionerna åtlyddes inte av alla länder, och framförallt handeln med Sydafrika fortsatte. Rhodesia erkände först Storbritanniens regent som landets statsöverhuvud, och försökte utan framgång förhandla med Storbritannien om självstyre. År 1970 utropade premiärministern Ian Smith Rhodesia som en republik, efter att den vita minoriteten röstat för en ny konstitution.
Rhodesia hade militärt samarbete med Sydafrika och Portugal från år 1970 fram tills diktaturen i Portugal föll. Det marxist-leninistiska Zanu-PF under ledning av Robert Mugabe bedrev gerillakrig och använde det kommunistiska Moçambique som bas från 1972.
Zambia, Tanzania och Moçambique stödde motståndsrörelsen i Rhodesia och även Sydafrika började nu pressa Rhodesias ledare att finna en förhandlingslösning. År 1979 ledde gerillakriget och Rhodesias ökande isolering till att den vita regimen valde att lämna ifrån sig makten. Under 1979 hette landet "Zimbabwe Rhodesia". Mugabe kommer till makten År 1980 utropades självständighet under namnet Zimbabwe. Det nya landets första premiärminister blev Robert Mugabe. Han var landets ende ledare från 1980 till 2017. Han sågs inledningsvis som en frihetskämpe för den svarta majoriteten mot det tidigare vita minoritetsstyret. Den första budgeten efter självständigheten, i juli 1980, beskrevs av finansministern som konservativ men med ett milt och pragmatiskt tillskott av socialism. Men redan i mitten av 1980-talet kom han att visa sin totalitära sida när han beordrade massmord på 20 000 personer i opposition i Matabeleland. Samtidigt kom hiv att börja spridas i Zimbabwe och redan år 1987 samlade man till en regeringsledd styrning för att få bukt med epidemin.
Den tidigare väsentligt centralstyrda och internationellt isolerade ekonomi ändrade kurs till marknads- och handelsinriktad ekonomi 1991. Men under slutet av 1997 började en kraftig nedförsbacke för Zimbabwes ekonomi. President Mugabe gav efter för krigsveteraner som kämpat under självständighetskriget under 1970-talet och beviljade dem periodiska kontantbidrag som ekonomins utveckling egentligen inte tillät. Ekonomin hamnade i en ekonomisk katastrofsituation vilket ledde till en ond spiral med ökad arbetslöshet, inflation och minskad export. Samtidigt hade man militär närvaro i konflikten i Kongo, vilket också kostade.
Under år 2000 genomfördes en stor jordbruksreform där staten beslagtog 4000 av 4500 jordbruk som ägdes av vita farmare, i syfte att korrigera för koloniala orättvisor. Dessa omfördelades till 300 000 jordlösa svarta familjer, men många gårdar tilldelades också höga politiker inom regeringspartiet. Produktionen halverades och ekonomin blev kraftigt försämrad. Valet som hölls år 2000 rapporterades ha varit våldsamt och otillförlitligt. År 2001 kunde man se en återgång till en form av planekonomi med starka inslag av statligt engagemang och styrning och "indigenisering".
År 2002 riktade EU sanktioner mot landet efter anklagelser om valfusk och brott mot mänskliga rättigheter. Sanktionerna luckrades med tiden upp men kvarstod år 2015. Under tiden spreds hiv-epidemin i landet och år 2005 beräknades 24,6% av befolkningen vara smittad. Att stoppa spridningen blev svårt eftersom den egna ekonomin tillsammans med sanktioner gjorde det svårt att upprätthålla sjukvården i landet.
Parlamentsval hölls åren 2002 och 2005. Även om valet år 2005 rapporterades ha varit mindre våldsamt än de två tidigare valen så ansågs det av omvärlden alltjämt ha varit arrangerat. Den 29 mars 2008 hölls president-, parlaments- och lokalval. Eftersom varken Mugabe eller Tsvangirai fick mer än 50 % av rösterna skulle en andra valomgång genomföras den 27 juni 2008. På grund av utbrett våld mot oppositionen och med hänvisning till att det var omöjligt att genomföra ett fritt val drog Tsvangirai tillbaka sin kandidatur. Valet hölls ändå och Mugabe vann. Mugabe fick dock motta fördömanden från omvärlden. År 2013 hölls återigen val. Även om detta val bedömdes som någorlunda trovärdigt av valobservatörer, så riktades kritik mot olika brister som gjorde att det inte kunde kallas ett fritt och rättvist val. Mugabe vann även denna gång.
Mugabe tvingas avgå
Den 14 november 2017 tog militären över tv-stationen Zimbabwe Broadcasting Corporation och satte Mugabe i husarrest. Han avsattes 19 november som ledare för Zanu-PF och ersattes som partiledare av Emmerson Mnangagwa. Efter hot om att ställas inför riksrätt avgick han frivilligt den 21 november. Den 24 november svors Emmerson Mnangagwa in som president. Mnangagwa var landets vicepresident fram till två veckor före Mugabes avgång.
Ny ledning År 2018 hölls val i Zimbabwe, den sittande regeringen vann valet, men anklagades av oppositionen för valfusk. Efter att ny president efterträtt Robert Mugabe har man erkänt brister i den kontroversiella landreformen som genomfördes i början på 2000-talet. År 2020 tecknade regeringen ett avtal om att betala ut en ersättning motsvarande 30 miljarder kronor till vita farmare som förlorade sin mark.
Zimbabwe börjar också få ner spridningen av hiv, även om man fortfarande har omfattande problem med sjukvården. 2021 var ca 15% smittade med hiv jämfört med ca 30% runt år 2000.
Nästa val ska hållas 2023.
Geografi miniatyr|Zimbabwe
Zimbabwe är en republik i södra Afrika. Till ytan är landet något mindre än Sverige. Huvudstad är Harare.
Topografi och hydrografi Zimbabwe är en inlandstat på en platå 1 200–1 600 m ö.h. som gränser till Sydafrika i söder, Botswana i sydväst, Zambia i nordväst och Moçambique i nord och öst. Genom landet rinner Afrikas fjärde längsta flod, Zambezi.
Klimat Zimbabwes klimat är tropiskt, men mildras av landets höjd över havet. Centrala delarna av Zimbabwe är en högplatå som ligger omkring tusen meter över havet. Där har den svalaste säsongen i juni och juli en medeltemperatur på 13–14°C. Regntiden varar från november till mars, och den varmaste perioden är i början. Medeltemperaturen för oktober–november är 20–23°C. De lägsta områdena har ett tropiskt klimat i skyddade dalar, med medeltemperaturer upp till ca 30°C för oktober.
Nederbörden varierar mycket med terrängen. Den årliga nederbörden är störst längst österut med 1 000 till 1 500 mm, mest december till februari. Centralplatån har knappt 1 000 och nederbörd och torka juni–september. Skyddade områden i väster har en årlig nederbörd under 500 mm.
Miljöproblem De största miljöproblemen i Zimbabwe är avskogning, jorderosion, markförstöring, luft- och vattenföroreningar. Tjuvjakt har gjort att beståndet av den svarta noshörningen, som en gång var den största i världen, minskat avsevärt. Tungmetallföroreningar och giftigt avfall är resultatet av dålig gruvdrift.
Styre och politik Författning och styre
Sedan 1980 är Zimbabwe enligt konstitutionen en demokratisk, parlamentarisk republik.