Skönheten och odjuret (film, 1991)

Skönheten och odjuret () är en amerikansk animerad musikalisk fantasyfilm från 1991, producerad av Walt Disney Feature Animation, regisserad av Gary Trousdale och Kirk Wise samt skriven av Linda Woolverton. Filmen är baserad på den franska folksagan med samma namn. Filmens karaktärer röstas av Paige O’Hara, Robby Benson, Richard White, Jerry Orbach, David Ogden Stiers, Angela Lansbury, Rex Everhart, Jesse Corti och Jo Anne Worley. Berättelsen utspelar sig i 1700-talets Frankrike, där en trollkvinna förvandlar en självisk prins till ett fasansfullt odjur som straff för hans iskalla grymhet. År senare erbjuder en ung kvinna, Belle, Odjuret sin egen frihet i utbyte mot sin fars. För att bryta förbannelsen måste Odjuret vinna Belles kärlek innan det sista kronbladet faller från hans förtrollade ros, annars förblir han ett monster för evigt.

Walt Disney försökte utan framgång att filmatisera Skönheten och odjuret som en animerad film mellan 1930- och 1950-talet. Inspirerade av framgången med Den lilla sjöjungfrun (1989) anlitades Richard Purdum för att filmatisera sagan, som han ursprungligen tänkte sig som ett icke-musikaliskt drama. Då han var missnöjd med Purdums arbete såg Disney-chefen Jeffrey Katzenberg till att hela filmen skulle göras om till en musikal med nyskrivna sånger av samma låtskrivare som bakom Den lilla sjöjungfrun, vilka var sångtextförfattaren Howard Ashman och kompositören Alan Menken. Trousdale och Wise ersatte Purdum, och Woolvertons medverkan gjorde Skönheten och odjuret till Disneys första animerade film som använde ett färdigställt filmmanus innan storyboardarbetet påbörjades. Filmen var den andra som använde Computer Animation Production System (CAPS), vilket möjliggjorde en sömlös blandning av traditionell animation och datoranimation, särskilt scenen med Belle och Odjurets dans i balrummet. Skönheten och odjuret är tillägnad Ashman, som avled i AIDS åtta månader före filmens premiär.

Skönheten och odjuret hade premiär på New York Film Festival den 29 september 1991 i en ofärdig version, innan den fick biopremiär över hela USA den 22 november samma år. Filmen hyllades av kritiker för sin berättelse, sina karaktärer, sin musik och sin animation, med särskilt beröm för dansscenen i balrummet. Med intäkter över 331 miljoner dollar avslutade filmen sin biovisning som den tredje mest inkomstbringande filmen 1991 och blev den första animerade filmen som drog in över 100 miljoner dollar i USA. Senare nypremiärer ökade filmens totala intäkter till 451 miljoner dollar. Bland sina utmärkelser blev Skönheten och odjuret den första animerade filmen i historien att vinna en Golden Globe för bästa film – musikal eller komedi, samt den första att nomineras till en Oscar för bästa film. Vid den 64:e Oscarsgalan fick filmen ytterligare fem nomineringar och vann slutligen priserna för bästa originalmusik och bästa originalsång (“Beauty and the Beast”), som framförs av Celine Dion och Peabo Bryson.

År 1994 blev Skönheten och odjuret den första Disneyfilmen som adapterades till en Broadway-musikal, vilken vann ett Tony Award och spelades på teatrar i totalt 13 år. År 2002 valdes Skönheten och odjuret ut för bevaring i USA:s kongressbibliotek, då den ansågs vara ”kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefull”.

Handling En kall stormig vinternatt stapplar en gammal ful tiggarkvinna upp till en prins slott. Hon ber prinsen om skydd för natten, men det enda hon har att erbjuda som betalning är en ros. Eftersom den själviske och hjärtlöse prinsen tycker att hon är så frånstötande säger han nej. Den gamla kvinnan varnar honom och säger att skönhet sitter på insidan, snarare än på utsidan. När prinsen åter vägrar ge henne skydd avslöjar hon att hon är en mäktig trollkvinna och förvandlar den själviske prinsen till ett förfärligt odjur (som avspeglar hans elakhet och hat), hans tjänare till hushållssaker, och slottet till en mörk, bannlyst plats, för att prinsen ska lära sig att inte döma efter utseendet. Förtrollningen kan bara hävas om Odjuret kan lära sig älska en annan person och få denne att älska honom tillbaka innan det sista kronbladet på trollkvinnans ros faller av, annars är han dömd att förbli ett odjur för alltid.

Allt eftersom åren går gömmer sig Odjuret i det dystra slottet och blir allt mer övertygad om att ingen någonsin kommer att kunna älska ett sådant ohyggligt odjur.

”Skönheten” i titeln är en ung, vacker flicka vid namn Belle. Hon bor med sin far Maurice i en liten by i Provence, där hon betraktas som lite udda eftersom hon tycker så mycket om att läsa böcker men inte att bli uppvaktad av den ohyfsade och inbilske Gaston. När han friar säger hon artigt men bestämt nej.

Belles far Maurice är en originell uppfinnare. På väg till marknaden för att sälja sin uppfinning rider han vilse i skogen samtidigt som han förföljs av vargar och blir avkastad från sin häst. Han flyr blint genom skogen och stapplar frusen och trött fram till det mörka slottet där han försiktigt går in. När Odjuret upptäcker honom vilande i slottet låser han in honom i en fängelsehåla.

Belle blir orolig när hennes fars häst kommer tillbaka utan ryttare och beger sig ut för att leta reda på honom. Med hjälp av hästen finner hon fadern i Odjurets slott och erbjuder sig att ta hans plats som Odjurets fånge för att rädda sin far. Odjuret, som inser att Belle skulle kunna bryta förtrollningen, går med på det. Han ger henne tillstånd att vara överallt i slottet utom i den västra flygeln, där han förvarar den förtrollade rosen. Om Belle behöver något passar hans tjänare upp på henne. De förtrollade hushållssakerna kandelabern Lumière, klockan och hushållets chef Clocksworth, tekannan mrs. Potts och hennes son tekoppen Chip välkomnar Belle varmt, underhåller henne och bjuder på en fantastisk fransk middag.

I byn uppmuntrar byborna Gaston efter att Belle avböjt hans absurda frieri. Då kommer Maurice inrusande och ber om hjälp att rädda Belle från Odjuret. Ingen tror på honom utan de tror att han är galen och Gaston inser att han kan tvinga Belle att gifta sig med honom genom att hota med att ta in hennes far på mentalsjukhus. Maurice ger sig av för att söka efter Belle, utan att känna till Gastons plan.

Belle, som är rastlös på slottet och har en omättlig upptäckarlust, smyger in i den förbjudna västra flygeln. Där hittar hon slitna möbler, trasiga speglar, ett uppskuret porträtt av en märkligt bekant blåögd man och den förtrollade rosen. Odjuret kommer på henne och blir rasande. Hon flyr från slottet och träffar på en skock ilskna vargar. I sista minuten kommer Odjuret och driver bort vargarna. Den tacksamma Belle återvänder till slottet för att sköta om hans sår som tack för att han räddat hennes liv. Odjuret börjar mjukna och vill göra något för henne. Med Lumières hjälp ger han Belle ett helt rum med böcker, som hon blir väldigt glad åt. Med tiden blir de två vänner. Hushållssakerna är förtjusta och hoppas att Belle ska bli förälskad i Odjuret och få dem att förvandlas till människor igen. Deras förhållande når sin klimax vid en elegant middag och dans.

Belle frågar om hon kan få träffa sin far, och i en magisk spegel ser hon Maurice sjuk och vilsen i skogen. Odjuret, som har blivit förälskad i Belle och förstår hur viktigt detta är för henne, låter henne gå för att rädda sin far, trots att det bringar honom stor sorg att låta henne gå. Hushållssakerna blir besvikna, men lille Chip smiter iväg för att följa efter Belle.

Belle hittar Maurice och tar honom tillbaka till byn där en folkmassa samlats för att föra honom till mentalsjukhuset. Gaston erbjuder sig att hjälpa henne om hon går med på att gifta sig med honom, men hon vägrar fortfarande. Några i folkmassan inklusive Gaston själv anklagar Maurice för att prata strunt och svamla om ett odjur samtidigt som de förbereder sig för att föra bort honom. För att bevisa att hennes fars påståenden om Odjurets existens är sanna visar Belle den magiska spegeln och en bild av Odjuret. Byborna blir rädda när de inser att Odjuret är verkligt men Belle försöker förklara att han är väldigt snäll och att han är hennes vän. Gaston eggar upp dem genom att hävda att han är farlig och de samlas för att storma slottet och döda Odjuret. För att hindra Belle och Maurice från att varna Odjuret låser Gaston in dem i deras källare.

När de förtrollade sakerna i Odjurets slott ser folkmassan ledd av Gaston komma marscherande mot dem med en murbräcka förbereder de sig snabbt för att försvara slottet. En våldsam kamp bryter ut när byborna öppnar slottets dörrar. De förtrollade föremålen attackerar och jagar iväg alla bybor utom Gaston som går upp till Odjurets sovrum och skjuter en pil i ryggen på honom. Han fortsätter skoningslöst att attackera Odjuret och tvingar ut honom på en avsats på slottets tak där han uppmanar Odjuret att kämpa emot, men i sin sorg och förtvivlan har Odjuret förlorat viljan att leva och slutar kämpa. Gaston tar en stenklubba från avsatsen och är redo att döda honom. Belle och Maurice har lyckats rymma från källaren och skyndar till slottet. När Odjuret ser att Belle har återvänt till honom får han åter kraft att slå tillbaka, och han och Gaston för en rasande kamp tvärs över slottets tak under stormen. Odjuret skadas ytterligare men avväpnar till slut Gaston som ber för sitt liv. Odjuret inser att han inte kan ta någon annans liv och skonar Gaston men beordrar honom att ge sig av. Belle tar sig upp på en balkong och Odjuret klättrar med ett leende dit för att nå henne. Han stryker henne varsamt över håret och visar hur glad han är över att hon kom tillbaka. Gaston hugger Odjuret i ryggen men förlorar därmed fotfästet och faller från det höga taket ner i den djupa avgrunden.

Belle försöker lugna det illa skadade Odjuret att allt kommer att bli bra, men han vet att han är dödligt skadad. Precis i det ögonblick han ska dö viskar den förkrossade Belle gråtande att hon älskar honom, precis innan det sista kronbladet faller från rosen. Odjuret förvandlas tillbaka till sin människoform – vacker men ändå oigenkännlig bortsett från sina genomträngande blå ögon. När Belle och prinsen kysser varandra är förbannelsen bruten, slottet blir vackert igen och de förtrollade sakerna blir åter människor.

Den sista scenen visar Belle och prinsen som lyckliga dansar i balsalen inför många gäster, inklusive Maurice och de nu mänskliga tjänarna på slottet. Alla är glada och lever lyckliga i alla sina dagar. Lille Chip blir dock orolig och frågar sin mamma om han måste sova i skåpet, vilket får mrs. Potts och Maurice att skratta gott.

Rollista Figur Engelsk originaldubb Svensk originaldubb Belle Paige O’Hara Sofia Källgren Odjuret Robby Benson Tommy Körberg Gaston Richard White Hans Josefsson Lefou Jesse Corti Claes Malmberg Lumière Jerry Orbach Jan Malmsjö Clocksworth David Ogden Stiers Åke Lagergren Mrs. Potts Angela Lansbury Meta Velander Chip Bradley Pierce Daniel Falkman Maurice Rex Everhart Anders Nyström Tant Garderob Jo Anne Worley Siv Wennberg Babette Kimmy Robertson Irene Lindh Doktor Mörk Tony Jay Leif Liljeroth Berättaren David Ogden Stiers Erland Josephson Philippe Hal Smith Hal Smith Bokhandlaren Alvin Epstein Jan Sjödin Sultan (Hundstollen) Frank Welker Frank Welker Bagaren Alec Murphy Spisen Brian Cummings Bimbittéerna Kath SoucieMary Kay Bergman Irene Lindh Bybor Doreen Denning

Övriga svenska röster gjordes av Gustav Larson, Anders Öjebo, Stefan Berglund, Gunnar Uddén, Anna Lindén, Katarina Josephsson, Åsa Jonsson och Andreas Gustavsson. Gunnar Uddén gjorde rösten till Clocksworth i sången "Mänska igen" som lades till när filmen gavs ut som specialutgåva år 2002, efter att Åke Lagergren avlidit år 1999.Disneyania - Skönheten och Odjuret Läst 4 juli 2012 Ian McKellen som gestaltar Cogsworth i nyinspelningen från 2017 tackade först nej till att låna sin röst till honom i originalversionen, för att han inte tyckte att han passade för rollen.

Musik i filmen Sånger Belle Belle (Repris) Gaston Gaston (Repris)