miniatyr|Flottiljens emblem. Västmanlands flygflottilj eller F 1 Hässlö var en flygflottilj inom svenska flygvapnet som verkade i olika former åren 1929–1983. Förbandsledningen var förlagd i Västerås garnison vid Västerås flygplats.Braunstein (2005), s. 43-46
Historik Genom 1925 års försvarsbeslut beslutade riksdagen att Flygvapnet skulle bildas som en självständig försvarsgren jämte Armén och Marinen. Totalt skulle fyra flygkårer och en flygskola sättas upp från och med den 1 juli 1926. Första flygkåren skulle förläggas till Uppsala, till Västerås skulle Andra flygkåren förläggas.Odqvist (1979), s. 37 Den 31 maj respektive 1 juni 1928 rev riksdagen upp det tidigare beslutet om vart flygkårerna skulle förläggas. Första flygkåren kom istället för Uppsala att förläggas till Västerås. Andra flygkåren kom att förläggas till Hägernäs öster om Stockholm. Första flygkåren sattes upp den 1 juli 1929, och flygkåren hade från början en mycket liten organisation som bestod av ett spanings- samt ett bomb- och jaktkompani.Odqvist (1979), s. 39 Något flygfält i Västerås stod dock inte färdigt vid denna tidpunkt. Flygkåren hade inte heller någon egen förläggning, utan övertog den gamla infanterikasernerna Viksäng, där Västmanlands regementes var förlagda fram till 1927. Flygkårens flygverksamhet bedrevs vid flygstationen vid Centrala Verkstaden Västerås (CVV).Odqvist (1979), s. 44 Först 1931 kunde flygverksamheten inledas vid Hässlö, vilket även blev året som landbaserade flygplan baserades i Västerås. Flygkåren blev då beväpnad med B 4 Hawker Hart. De många förseningarna i uppsättandet av flygkåren, innebar ett flertal förändringar för flygkåren. Bland annat påbörjades aldrig någon flygvapengemensam spaningsutbildning i Västerås, och spaningsverksamheten vid flygkåren upphörde helt 1934.Odqvist (1979), s. 63 Genom 1936 års försvarsbeslut beslutades att flygkåren skulle omorganiseras till en medeltung bombflottilj. Flygkåren fick med det namnet Västmanlands flygflottilj (F 1). Samtidigt som omorganisationen skedde, ändrades benämningen kompani till division. Genom samma försvarsbeslut hade det beslutats om en utökning med tre flottiljer. F 1 blev med det moderförband för uppsättning av F 4 (medeltung bombflottilj), F 7 (medeltung bombflottilj) och F 8 (jaktflottilj) och 1944 F 14 (lätt bombflygflottilj). De tre flygdivisionerna beväpnades som enda divisioner inom Flygvapnet med B 3 Junkers.Odqvist (1979), s. 45 Under krigsåren var F 1 uppdelad på fredsflottiljen F 1 Depå, underställd Chefen för Flygvapnet. Och krigsförbandet F 1 - underställd chefen Första flygeskadern (E 1).Odqvist (1979), s. 46
Officiellt bildades dock Västmanlands flygflottilj (F 1) 1936, och flyttades formellt till Hässlö hösten 1944. I samband med detta påbörjades en stor byggnation på Hässlö med bansystem och flygledartorn. Tornet är förmodligen det äldsta i Sverige varifrån flygtrafikledning ännu bedrivs.
Åren 1944–1949 fanns vid flottiljen flygplanstypen B 18 i A-version, och från 1946 som B-version. Efter kriget och försvarsbeslutet 1948 beslutades att flottiljen skulle omorganiseras till nattjaktflottilj. Flottiljen överfördes till Tredje flygeskadern (E 3), och blev Sveriges första och enda nattjaktflottilj. Flottiljens B 3:or överfördes till F 3 och beväpnade fjärde fjärrspaningsdivisionen, vilken omfördelades till F 11 i Nyköping. De B 3 Junkers som hade varit baserade i Västerås, ersattes med sextio inköpta individer av J 30 Mosquito, vilka samtliga baserades i Västerås.Odqvist (1979), s. 47 I samband med omorganisationen infördes 1949 nya divisionsemblem på samtliga divisioner. Divisionsemblemen kom att symbolisera divisionernas roll som nattjaktsdivisioner. Från och med 1952 fasades J 30 och en omskolning till J 33 Venom började. J 33 Venom togs i bruk 1953, och flottiljen tog med det steget in i jetåldern.
År 1957 avvecklades samtliga flygbasområden, och ersattes av elva luftförsvarssektorer. För F 1:s del medförde det att man 1956 började överta ansvaret från Fo 51 i Örebro, för luftbevakningen över västra Mellansverige.Odqvist (1979), s. 319 F 1 fick med det ett huvudansvar för luftförsvarssektor W5 med tillhörande luftförsvarscentral LFC Måsen i Örebro. Med sektoransvaret blev flottiljen en så kallad sektorflottilj. En benämning som påvisade att en flottilj hade ett huvudansvar för en luftförsvarssektor.Braunstein (2003), s. 18
År 1958 gick nattjakten i graven, och istället introducerades 1959 allvädersjakten i form av Saab-konstruktionen J 32B Lansen. Åren 1955–1973 fanns även Tp 83 Pembroke baserad i Västerås, ett transportflygplan, som inledningsvis även användes för navigatörsutbildning. J 32 ersattes 1966 av ytterligare en av Saab-konstruktion, J 35F Draken. J 35 var aktiv vid F 1 fram till nedläggningen.
I januari 1971 fick Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) i uppdrag att utreda hur Flygvapnets fredsorganisation skulle se ut från mitten av 1980-talet, och samtidigt anpassas till krigsorganisationens utveckling. I uppdraget ingick även att två flottiljadministrationer skulle avvecklas. FFU presenterade sitt arbete år 1973, och bland de flottiljer som FFU vägde mot varandra fanns Västmanlands flygflottilj. Regionalpolitiskt var en avveckling av F 1 att föredra framför att avveckla F 12 eller F 17. Dessa var de tre flottiljer som vägdes direkt mot varandra. Övriga flottiljer som FFU hade utvärderat var F 10, F 11, F 13 och F 16. Samtidigt menade FFU att det ansvar, bland annat luftförsvarssektor O5, som flottiljen skulle tillföras 1973 genom tidigare förbandsavvecklingar, var av en så avgörande tyngd att de vägde tyngre än de regionalpolitiska skälen. I regeringens proposition 1975:75 föreslogs för riksdagen 1975 en avveckling av Södermanlands flygflottilj (F 11) och Kalmar flygflottilj (F 12).Regeringens proposition 1975:75
I samband med att riksdagen beslutade om att Svea flygkår (F 8) skulle avvecklas 1974, beslutades samtidigt att delar ur förbandet successivt skulle överföras till F 1. Den 1 juli 1973 övertogs sektoransvaret för luftförsvarssektor O5 med tillhörande strilbataljon. Med det antog flottiljen från den 1 januari 1974 det nya namnet Västmanlands flygflottilj och luftförsvarssektor 05.Västmanlands flygflottilj och luftförsvarssektor 05 F 8 avvecklades i sin helhet den 30 juni 1974, och den 1 juli 1974 övertog F 1 en baspluton samt förvaltningsansvaret över Barkarby flygbas.Odqvist (1979), s. 50
Hotet om en avveckling av flottiljen kom åter upp igen 1978 i regeringens proposition 1978/79:96, där regeringen ville att ytterligare en flottiljadministration skulle avvecklas. I FFU:s utredning kom F 1 vägas mot en avveckling av F 10 i Ängelholm, F 16 i Uppsala och F 17 i Ronneby. FFU vägde militära faktorer mot i huvudsak regionalpolitiska förhållanden. Slutsatsen FFU kom fram till var att de operativa och ekonomiska faktorerna pekade på en avveckling av F 1. Utredningen uttalade dock att beslutet att lägga ner F 1 "medför en allvarlig effektförlust i operativt avseende och en minskad handlingsfrihet för flygvapnets krigsförband".Regeringens proposition 1978/79:96
Riksdagen beslutade den 26 april 1979 i enlighet med propositionen att Västmanlands flygflottilj skulle avvecklas senast den 30 juni 1983, till förmån för ett bibehålla F 10 i Ängelholm, F 16 i Uppsala och F 17 i Ronneby. En stor del av flottiljens verksamhet överfördes till Upplands flygflottilj. Den 1 juli 1981 övertogs Sektoransvaret med tillhörande Strilenheter och etablissemanget i Barkarby av F 16. Den 1 juli 1982 övertogs förvaltningsansvaret över Eskilstuna flygbas med reservbas av F 13.Odqvist (1985), s. 18
Den 30 juni 1983 halades fanan framför kanslihuset en sista gång. Innan dess hade Flygvapenchefen Sven-Olof Olson förklarat "Härmed förklarar jag Kungl. Västmanlands flygflottilj för nedlagd". Överste Börje Björkholm överlämnade sedan flottiljens fana till Flygvapenchefen, som i sin tur överlämnade fanan till Chefen F 16 överste Karl-Erik Fernander. F 16 övertog samtidigt förvaltningsansvaret över den fortsatta militära verksamheten vid krigsbasen Hässlö.Odqvist (1985), s. 69
Viktigare årtal
1929: Första flygkåren sätts upp den 1 juli 1929. 1936: Västmanlands flygflottilj bildas. 1939: Flottiljen ingår i Första flygeskadern (E 1). 1941: Flottiljens B 3:or beväpnade fjärde fjärrspaningsdivision vid F 3, vilken omfördelades till F 11. 1949: Flottiljen omorganiseras till nattjakt 1956: Flottiljen överta ansvaret för luftbevakningen över västra Mellansverige. 1959: Flottiljen omorganiseras till allvädersjakt. 1967: Flygplatsen öppnas även för civiltrafik. 1971: Sektor W5 slås samman med sektor O5. 1973: Flottiljen övertar ansvaret av sektorledningen luftförsvarssektor O5. 1974: Flottiljen övertar förvaltningsansvaret över Barkarby flygbas. 1976: 1. divisionen, Adam Röd, upplöstes den 30 juni. 1977: Flottiljen omorganiseras den 1 januari till sektorflottilj. 1979: Riksdagen beslutar om att avveckla flottiljen. 1981: Sektoransvaret med Strilenheter överförs till den 1 juli till F 16. 1981: 3. divisionen, Adam Gul, ombaseras den 31 augusti till Tullinge. 1981: Förvaltningsansvaret över Barkarby flygbas övertas av F 16. 1982: Eskilstuna flygbas övertas den 1 juli av F 13. 1982: Den 22 december genomförde den sista officiella flygningen med J 35 Draken vid F 1. 1982: 2. divisionen, Adam Blå, upplöstes den 31 december. 1982: 3. divisionen, Adam Gul, överförs den 31 december till F 16. 1983: Flottiljen avvecklas den 30 juni. 1983: F 16 övertar förvaltningsansvaret
Ingående enheter
miniatyr|Petter Röd. Beteckning Namn Aktiv Anmärkning Adam Röd 11. jaktflygdivisionen 1936–1976 Upplöst 1976 Adam Blå 12. jaktflygdivisionen 1936–1982 Upplöst 1982 Adam Gul 13. jaktflygdivisionen 1943–1982 Överförs 1983 till F 16. O5 Luftförsvarssektor O5 1973–1981 Överförd 1981 till F 16 W5 Luftförsvarssektor W5 1957–1971 Uppgick 1971 i Sektor O5
11. jaktflygdivisionen 11. jaktflygdivisionen eller Adam Röd var 1. divisionen vid flottiljen och bildades 1936 som en lätt bombflygdivision. År 1949 omskolades divisionen till jaktflygdivision. Från slutet av 1960-talet präglades Flygvapnet av ekonomiska besparingar, bakgrunden var Viggenprojektet. Vilket fick CFV Lage Thunberg att 1967 vakantsätta åtta flygdivisioner inom Flygvapnet.Odqvist (1979), s. 41 De ekonomiska besparingarna inom Flygvapnet fortsatte dock under hela 1970-talet. Vilket ledde till att Adam Röd, upplöstes den 30 juni 1976. Tre år senare, det vill säga 1979, beslutade riksdagen den 26 april att F 1 skulle avvecklas senast den 30 juni 1983.Odqvist (1985), s. 16
12. jaktflygdivisionen 12. jaktflygdivisionen eller Adam Blå var 2. divisionen vid flottiljen och bildades 1936 som en lätt bombflygdivision. År 1949 omskolades divisionen till jaktflygdivision. Efter att Adam Röd upplöstes den 30 juni 1976 var Adam Blå tillsammans med Adam Gul de två kvarvarande divisionerna vid F 1. Från den 1 september 1981 var divisionen den enda kvarvarande vid Hässlöbasen. Den 22 december 1982 gjorde Adam Blå den sista officiella flygningen med J 35 Draken vid F 1 i Västerås. Divisionen upplöstes sedan den 31 december 1982. Den reducering av jaktdivisioner inom Flygvapnet, som upplösningen av Adam Blå resulterade i. Kompenserades genom att den tidigare lätta attackdivisionen vid Norrbottens flygflottilj (F 21), Urban Gul, omorganiserades 1983 till 213. jaktflygdivisionen, beväpnad med JA 37 Viggen.Sista Draken-flygningen på F 1
13. jaktflygdivisionen