Riksdagsvalet i Sverige 1985

Riksdagsvalet i Sverige 1985 hölls den 15 september 1985.

Mandatperioden 1982–1985 Regeringen Palme hade omedelbart efter den stora valsegern år 1982 börjat föra tredje vägens politik, med vissa avregleringar och små liberaliseringar av ekonomin vilket Socialdemokraternas väljare var ovana vid. Det var i regel ingen större skillnad mot tidigare välfärdspolitik, och Olof Palme hade redan under valkampanjen 1982 förklarat att inga sociala reformer kunde utlovas, men skillnaden var tillräcklig för att vissa spänningar inom arbetarrörelsen skulle uppstå. Mandatfördelningen från valet 1982 hade gett Socialdemokraterna fler mandat än hela det borgerliga blocket och endast passivt stöd av VPK i riksdagen var nödvändig vid voteringar, men partiet hade uttryckt att man kunde aktivt rösta emot Socialdemokraterna ifall man kände att regeringen rörde sig för långt ifrån sin klassiska välfärdspolitik.

Opinionen för Socialdemokraterna hade ökat över valresultatet efter valet 1982, och en månad efter valet låg Socialdemokraterna på cirka 47 procent enligt Sifo. Opinionsstödet för partiet höll sig sedan runt valresultatet fram till juni 1983. Politiska stridigheter mellan Socialdemokraterna och VPK påverkade sedan successivt opinionen negativt, och i oktober år 1983 låg Socialdemokraterna på 40 procent enligt Sifo, medan VPK var i stort sett opåverkat.

Regeringen Palme hade hösten 1982 oväntat genomfört en devalvering, trots att Socialdemokraterna i valkampanjen år 1982 använt den borgerliga regeringens devalvering år 1981 som argument för hur dålig deras ekonomiska politik varit. Detta medförde att regeringen anklagades för hyckleri, men då opinionssiffrorna för partiet höll sig fortsatt runt 45–46 procent i över ett halvår till så är det svårt att avgöra ifall denna kritik påverkade opinionen.

En urvattnad form av de kontroversiella löntagarfonderna klubbades i riksdagen den 21 december 1983, men fastän fonderna nu var en realitet så skulle de komma att bli en nästan lika stor valfråga i valet år 1985 som i det tidigare valet.

Under 1984 ökade Socialdemokraternas opinionssiffror först till 45 procent varefter de successivt sjönk igen och under hösten 1984 gick partiet under 40 procents-gränsen i opinionsundersökningarna. Skillnaden mellan blocken uppmättes i februari 1985 till åtta procentenheter till borgerlighetens fördel.

I tal och artiklar under år 1984 och 1985 förklarade Palme att den politik som förts endast varit i syfte att sätta fart på den ekonomiska tillväxten, att han bar på socialistiska värderingar, och att det var viktigt att skydda det svenska folkhemmet från den politik som Moderaterna ville föra. Även vid Tage Erlanders begravning år 1985 höll han ett tal om hur viktigt det var att värna folkhemmet.Olof Palme vid Harvard: Våxa framtidsfrågor – sysselsättning och välfärd Tiden nr 2 1986Öppningstal av Olof Palme vid 1984 års socialdemokratiska partikongressTal av Olof Palme vid minneshögtid för Tage Erlander i Folkets Hus söndagen den 30 juni 1985Olof Palme om Tage Erlander: Hans gärning lever i den svenska vardagen Tiden nr 7 1985 Under denna period pågick rosornas krig som var en allmän mer generell konflikt mellan vänster- och höger-falangen inom Socialdemokraterna.

Valkampanjen Det ekonomiska läget gav inte regeringen Palme något utrymme för reformer men vid ett valmöte i Sundsvall den 22 augusti 1985 utlovade socialminister Sten Andersson att höja pensionerna som en ersättning för att pensionerna inte höjts i takt med prisökningarna ("devalveringseffekten") vid devalveringen 1982. I valrörelsen framhävde regeringen att den hade lyckats sänka budgetunderskottet från 90 miljarder till 60 miljarder. Socialdemokraterna lovade också att under den kommande mandatperioden varken höja skatteuttaget eller dra ned på den sociala välfärden.

Centerpartiet hade ett valtekniskt samarbete med Kristen demokratisk samling, där partierna tillsammans deltog i valet under beteckningen Centern. Tanken bakom detta var att rösterna på KDS, som regelbundet fick cirka 2 procent av rösterna i riksdagsvalen, inte skulle vara bortkastade utan kunna bidra till en icke-socialistisk majoritet i riksdagen. Samarbetet var dock kritiserat inom partiet och både Centerpartiets kvinnoförbund och Centerpartiets ungdomsförbund var motståndare till samarbetet. Centerledaren Fälldin hade på grund av magsår varit tvungen att hålla sig borta från rikspolitiken under våren och vid centerstämman i Norrköping i juni gick ombuden emot partiledningen genom att rösta för att sänka matmomsen. Striderna inom partiet gav intryck av en splittrad och stridande rörelse. Samarbetet med KDS blev inte den framgång som partiet hade hoppats på. Centerväljarna övergav partiet och KDS fick bara en enda riksdagsman, partiledaren Alf Svensson.

Den politiska debatten dominerades av Moderaterna och Socialdemokraterna. Moderaterna hade i riksdagen i januari lagt fram en partimotion som i detalj gick igenom vad partiet ville dra ned på: olika sänkta bidrag till ungdomsorganisationer, höjda egenavgifter, sänkta livsmedelssubventioner och avvecklade räntebidrag. Detta använde Socialdemokraterna emot dem och Olof Palme återkom flera gånger till hur den moderata politiken skulle "drabba" knattefotbollen. Moderaterna kritiserade Socialdemokraterna för att skönmåla det ekonomiska läget och menade att "den tredje vägens politik" (att bekämpa både arbetslösheten och underskotten i statsbudgeten) istället förvärrade krisen. I en riksdagsmotion hade Moderaterna använt ordet "systemskifte" och detta användes av Socialdemokraterna för att påstå att moderat politik var ett hot mot den svenska välfärdsstaten. I en SIFO-undersökning i juni 1985 hade Moderaterna fått över 30 procents stöd men stödet sjönk ju närmare valdagen kom.

Folkpartiet hade bara fått 5,9 procent i riksdagsvalet 1982 och i oktober 1983 hade Bengt Westerberg valts till ny partiledare. Han fick sitt publika genombrott genom TV:s valutfrågning i augusti 1985, som sändes kvällen efter att Adelsohn och Palme mötts i en TV-debatt där fjädrarna rök. Westerberg gav istället intryck av en ledig och okonstlad politiker som försvarade den sociala välfärden men som ändå ville effektivisera den offentliga sektorn och göra slut på offentliga monopol. Detta medverkade till att valet blev Folkpartiets stora segerval – samtliga partier gick ned utom Folkpartiet som ökade med över åtta procentenheter.

Socialdemokraterna gick upp i Sifos väljarbarometer från 39,1 procent i december 1984 till 44,5 procent i slutet av augusti 1985, och valet gav partiet 44,7 procent.

Miljöpartiet var inte lika synligt i media som i det förra valet. Partiet backade något i valet. Återigen var det mest från Socialdemokraternas väljarbas som Miljöpartiet hämtade väljare.

Övrigt som uppmärksammades i valkampanjen: När moderatledaren Ulf Adelsohn besökte kärnkraftverket i Forsmark den 14 augusti förklarade han sig beredd att bada i reaktorkylvattnet för att visa hur ofarlig kärnkraften var. Olof Palme anklagades för skattefusk, den så kallade Harvardaffären.

Partiernas valaffischer: Välj valfrihet – Moderaterna Ingen ska få tvångsansluta dig till socialdemokraterna – Folkpartiet Solidaritet mellan svenskar och invandrare (flera språk) – Vänsterpartiet kommunisterna Familjen! KDS att lita på i riksdagen

Valresultat PartiPartiledareRösterMandatfördelningAntal% +− %Antal+−%Socialdemokraterna Olof Palme2 487 55144,68−0,93159−745,56Moderata samlingspartietUlf Adelsohn1 187 33521,33−2,3176−1021,78FolkpartietBengt Westerberg792 26814,23+8,3351+3014,61 CenternCenterpartietThorbjörn Fälldin543 870 9,77-5,7143-1312.32Kristen demokratisk samlingAlf Svensson147 3882,64+0,771+10.29 Totalt— 691 258 12,42— 44— 12,61Vänsterpartiet kommunisterna Lars Werner298 4195,36−0,2019−15,44MiljöpartietRagnhild Pohanka och Per Gahrton83 6451,50−0,15———Övriga partier—26 5460,48————Socialistiska blocket (S + VPK)—2 785 97050,04-1,1178-851,00Borgerliga blocket (C + FP + M)—2 670 86147,98+2,9171+849,00Antal giltiga röster5 567 022100,00349Ogiltiga röster48 220Totalt5 615 242(89,93 %)

Centern

Centerpartiet (C) och Kristen demokratisk samling (KDS) samverkade under partibeteckningen Centern. Centerns valresultat på 12,4 % kan delas upp mellan de två partierna: C fick 8,8 %, KDS fick 2,3 % och listor utan kandidater samt Kalmar läns saxade lista fick 1,3 %. Fördelar man valsedlar enbart partimärkta "Centern" mellan C och KDS proportionellt efter förhållandena mellan partiernas kandidatmarkerade listor får man ett ungefärligt resultat för respektive parti: C fick 543 870 röster (9,77 %) och KDS 147 388 röster (2,64 %).

Nyinvalda framtidsnamn Bland de nyinvalda riksdagskandidaterna som tog plats i kammaren för första gången och som senare skulle bli kända politiker fanns följande namn: Bo Hammar, Maria Leissner, Jerry Martinger, Anne Wibble, Lars Leijonborg, Viola Furubjelke, Alf Svensson (för Centern), Charlotte Branting, Ingbritt Irhammar, Johnny Ahlqvist, Siw Persson, Rolf Kenneryd, Sven Hulterström, Viola Claesson, Arne Kjörnsberg, Göran Magnusson, Görel Thurdin, Hans Dau och Monica Öhman.

Väljarströmmar 1982–1985 Vilka partier kom väljarna från? Tabellen visar: De som röstade på ett visst parti 1985, hur många procent av dem röstade på ett visst parti i det föregående valet, 1982? (De största andelarna har getts avvikande färg.)

Partival1985 Partival 1982 (procent) VPK S MP C FP KDS M Blankt VPK 63 20 2 2 0 1 1 2 S 2 85 1 1 1 0 1 0 MP 13 16 33 9 5 2 2 7 C 0 2 0 81 1 2 5 0 FP 1 10 3 14 38 1 24 1 KDS 0 2 0 25 2 55 10 0 M 0 3 0 6 3 0 77 0 Blankt 11 22 8 11 0 0 7 15

Vilka partier gick väljarna till? Tabellen visar: De som röstade på ett visst parti i det föregående valet, 1982, hur många procent av dem röstade på ett visst parti i valet 1985? (De största procentuella väljarströmmarna har getts avvikande färg.)

Partival1982 Partival 1985 (procent) VPK S MP C FP KDS M Blankt VPK 70 17 5 0 3 0 0 3 S 2 87 1 1 4 0 1 1 MP 5 13 39 0 28 0 5 5 C 0 3 1 63 17 4 8 1 FP 0 4 1 1 83 1 8 0 KDS 2 4 2 13 4 71 2 0 M 0 3 0 3 18 1 72 0 Blankt 12 17 13 0 21 0 8 17

Mandatfördelning mellan blocken De två vänsterpartierna fick 178 mandat medan de tre borgerliga partierna fick 171 mandat tillsammans.

Regeringsbildning Även detta val blev en personlig framgång för Olof Palme. Socialdemokraterna hade gjort en ökning på 5,4 procent i opinionen under 9 månader innan valet, och fick slutligen 44,7 procent av rösterna, som ligger inom det normala intervallet på 44,6 till 46,2 för partiet (sett från 1936 tills detta val). Socialdemokraterna var också det parti som backat minst av alla partier i valet då man endast backade 2 procentandelar hos sin väljarbas, jämfört med förra valet. Som jämförelse så backade VPK nästan 4 procentandelar hos sin väljarbas. Dessutom lyckades Palme behålla opinionen nära valresultatet ända tills mordet på honom. I tidskriften Tiden skrev han strax efter valet att det inte vanns på någon enskild fråga utan på "den kanske största frågan av alla: vilken samhällssyn skall ligga till grund för den förda politiken?" Och på PRO:s kongress i oktober menade han att valresultatet innebar "ett bestämt nej till den som ville riva ner i välfärdssamhället".https://www.abc.se/~m9339/bib/palme/palme-9.html

Palme gav till och med valresultatet en radikalare innebörd: "Medborgarna har inte sagt att allt är bra som det är. Inbyggt i valresultatet ligger också en kritik av systemet, men tvärtemot vad nyliberalerna trodde och hoppades, riktar sig kritiken mot dess kvardröjande brist på jämlikhet. Det är mer jämlikhet medborgarna kräver, inte mindre."