miniatyr|Claes Hakes monument, skapat till på 10-årsdagen efter branden.

Diskoteksbranden i Göteborg, även kallad Backabranden, var en brand som inträffade natten mellan torsdagen den 29 och fredagen den 30 oktober 1998. 63 personer omkom och 214 skadades. Branden uppstod i en lokal vid Backaplan på Hisingen i Göteborg, där ett diskotek hade arrangerats. Cirka 400 ungdomar i åldern 12–25 år befann sig i lokalen, som var godkänd för 150 personer. Fyra ungdomar fälldes i tingsrätten år 2000 för att ha anlagt branden. Deras motiv var att en av dem hade nekats gratis inträde till festen och därför ville hämnas.

Branden anlades i möbler som belamrade festlokalens nödutrymningsväg. Klockan 23.42, ungefär 10–20 minuter efter att branden anlagts, kom det första larmet in. Drygt sju minuter senare var den första styrkan från räddningstjänsten framme på brandplatsen. Styrkan inledde livräddande åtgärder och ett 60-tal personer kunde räddas från byggnaden. Ett tiotal ambulanser gick i skytteltrafik mellan brandplatsen och sjukhus, medan bussar och bilar stod för transporten av lindrigt skadade. Några minuter efter klockan två på natten förklarades branden vara släckt. Kort därefter transporterades de sista skadade från olycksplatsen. Polisens utredningsarbete inleddes klockan tre samma natt och skulle senare beskrivas som den svenska polisens största brottsofferinsats genom tiderna. Nästan 2 000 förhör genomfördes och som mest arbetade fler än 100 poliser med ärendet.

På morgonen den 30 oktober förklarades Göteborg som en stad i sorg. På kvällen hölls en minnesgudstjänst i Göteborgs domkyrka där statsminister Göran Persson var närvarande. Drygt 100 krisjourer upprättades de kommande två dygnen; ett arbete som fortsatte i varierande omfattning under de närmaste två åren. Brandlokalen stod i stort sett orörd fram till år 2000. Den invigdes som minneslokal på tredje årsdagen av branden efter att ha genomgått en renovering. Föreningen Brandoffrens anhöriga, som bildades efter branden, utbildar i lokalen ungdomar om de konsekvenser en brand kan få. Efter branden har flera minnesceremonier anordnats och på tioårsdagen avtäcktes ett minnesmärke utformat av Claes Hake.

Bakgrund Byggnaden thumb|Översiktsbild där Makedoniska föreningens lokaler på Backaplan, där diskoteksbranden ägde rum, är markerad.

Byggnaden som inrymmer lokalen ligger på Herkulesgatan 1 och härstammar från 1940-talet och ingick då i ett industriområde. Bygglov beviljades i april 1940 för en tvåvåningsbyggnad med mellanplan, som blev uppförd i murtegel. Det beviljades bygglov för en tillbyggnad i juni 1950 och den övre delen av denna kom att tjäna som biljardrum och toalettanläggning till festlokalen. Efter att industriverksamheten lagts ned har det skett flera till- och ombyggnationer, med början på 1980-talet. I januari 1990 beviljades bygglov för en ombyggnation av lokalen till föreningslokal och denna ombyggnation skedde samma år. För utrymningsvägarna stod två dörrar som vette mot var sitt trapphus. Den fria dörröppningsbredden för båda dörrarna var 0,835 meter, och trappornas bredd var cirka 1,4 meter. Ett av trapphusen betecknades som nödutrymningsväg och det andra som huvudentré; båda var skyltade med nödutrymningsskyltar. Enligt gällande regler då bygglov söktes var det största tillåtna antalet personer i den lokal som senare brann 150; detta på grund av storleken på dörrarnas fria öppningsbredder. Hade båda dörrarna haft en fri öppningsbredd på minst 1,2 meter vardera skulle 360 personer ha fått vistas i lokalen. Detta antal dokumenterades dock inte i samband med bygglovsprövningen och byggsamrådet. Lokalen uppfyllde till stor del de brandsäkerhetskrav som gällde då bygglovet beviljades, förutsatt att det inte vistades fler än 150 personer i den. Vid den enligt räddningstjänstlagen regelbundna brandtillsyn som utfördes 1995 och i april 1997 förekom mindre anmärkningar. De problem som påpekades åtgärdades direkt vid båda tillfällena.

Arrangemanget Lokalen, som tillhörde Makedoniska föreningen, hyrdes någon vecka före branden av ungdomar i Göteborg som uppgav att de ville anordna en privat födelsedagsfest. I själva verket var det en diskoteksfest som anordnades den 29 oktober 1998 i samband med allhelgonahelgen. Arrangörerna träffades vid 18-tiden för att ställa lokalen i ordning för festen. För att öka den fria ytan flyttades ett antal stolar och bord ut till lokalens nödutrymningstrappa. Detta gjordes i sådan omfattning att trapphuset blockerades. Strax innanför lokalens huvudingång placerades ett bord där inträdesavgiften betalades. Detta inskränkte bredden på passagen in till lokalen så att den blev endast cirka 60 cm, trots att dörröppningen i sig var 84 cm. På stan och i skolor spreds lappar om festen. Entréavgiften var 40 kronor. De första besökarna anlände strax före klockan 21 och insläppet skedde också runt denna tidpunkt. Antalet personer på festen växte stadigt under kvällen, från cirka 50 klockan 21.30 till cirka 150 personer klockan 22.15. Vid 23-tiden hade det blivit mycket trångt inne i lokalen. Av polisens förhörsprotokoll framgår att 398 personer var på festen när branden utbröt. Av dessa befann sig minst 372 inne i själva danslokalen.

Händelseförlopp

Ungefär klockan 23.25 anlades en brand i den hög av stolar som hade placerats i trapphuset. Branden anlades troligtvis med hjälp av sönderrivet papper eller med hjälp av brandfarlig vätska. De första tecknen på att det brann kom cirka 23.25–23.30, då några personer på festen upplevde obehaglig och irriterande rök och lukt. Lukten och röken avfärdades av många som ofarlig eftersom de trodde att de hade med tårgas eller rökmaskinen att göra. Ungefär klockan 23.35 upptäckte en av discjockeyerna på festen att det brann i nödutgången, och de båda discjockeyerna varnade för faran och uppmanade festdeltagarna att lugnt ta sig ut ur lokalen. Vid denna tidpunkt stängdes musiken av och många av festdeltagarna var också på väg ut ur lokalen. Efter varningen gick ändå någon från publiken upp på scenen och började rappa. Detta fick vissa som var på väg mot utgången att vända tillbaka. Mer än hälften av festdeltagarna tog inte varningen på allvar och blev kvar i lokalen ända tills andra tecken på fara visade sig. För vissa som inte befann sig i närheten av scenen kom det första tecknet på fara först då folk rusade mot utgången och rökutvecklingen inne i lokalen redan var omfattande.

Några få personer lämnade lokalen i ett tidigt skede och de hade inga större problem frånsett trängseln när de tog sig ut. Flera personer menade dock att vakterna vid entrédörren i början av utrymningen hindrade festdeltagarna att komma ut, eftersom de samtidigt ville släppa in fler personer. Flera som tog sig ut i ett senare skede beskrev läget som trångt och att trycket bakifrån gjorde att vissa personer trycktes ned på golvet, klämdes fast och hamnade i högar. Från och med klockan 23.40 och framåt förblev dörren mellan nödutgången och danslokalen öppen. Rök och flammor slog ut genom dörren och branden spred sig även till danslokalen och eventuellt andra delar av byggnaden. För att underlätta utrymningen flyttades biljettbordet, så att den fria passagen ökade – i bästa fall till 1,2 meter. Efter det att cirka 150 personer hunnit utrymma lokalen kom bordet vid dörren att hamna framför dörren och därmed blockera utrymningsvägen, vilket fick till följd att det blev stopp och att cirka 20 personer trycktes samman i en hög vid dörren. Några av de personer som befann sig utanför dörren försökte dra dem innanför ut ur den hög som hela tiden växte genom att alltfler människor fyllde på bakifrån. Denna flaskhals löstes upp först någon gång mellan klockan 00.00 och 00.15, efter att brandmännen hade anlänt.

Andra personer på diskoteket krossade fönster för att på detta sätt kunna ta sig ut. Underkanten på fönstren låg cirka 2,2 meter över golvet, och ett hopp från fönstren ned till marken inunder innebar ett fall på 5–6 meter. För att nå fönstren klättrade festdeltagarna upp på möbler och även på andra människor. Av överlevarna var det minst 229 som tog sig ut genom entrédörren, medan minst 37 lämnade lokalen genom ett fönster. Drygt 165 personer kunde själva ta sig ut ur lokalen och minst 122 personer drogs ut av någon annan.

Räddningsinsatsen Räddningstjänsten och larmet slås Det första nödsamtalet inkom till SOS Alarm klockan 23.42.02 och kopplades över till räddningstjänstens alarmcentral Brand-AC cirka 20 sekunder senare. De båda larmoperatörerna hade svårt att uppfatta gatuadressen på grund av allt oväsen i lokalen och de många skrikande människorna. Under de kommande tre minuterna inkom ytterligare 14 nödsamtal. Klockan 23.45.40 larmades en räddningsstyrka från Lundby ut. Det var den styrka som fanns närmast brandplatsen. Styrkan bestod av två bilar där även en rökdykargrupp ingick, och den körde till platsen i tron att det endast handlade om att undersöka situationen. Innan Lundbystyrkan hunnit fram märkte man röken från branden och därför begärde brandmästaren klockan 23.49.20, tjugo sekunder innan man kom fram, att ytterligare en station skulle larmas ut. När Lundbystyrkan anlände var det fortfarande cirka 100 personer kvar i lokalen och livräddningsarbetet påbörjades direkt. Rökdykarna kunde inte ta sig in i själva danslokalen förrän proppen av människor vid ingångsdörren hade lösts upp. Lundbystyrkan reste en utskjutsstege och en maskinstege mot fönstren så att några av festdeltagarna kunde ta sig ut för egen maskin medan andra kunde räddas av brandmännen.

Enligt då gällande bestämmelser i Göteborg–Mölndal–Kungsbacka skulle, vid brand i samlingslokal, två stora stationer tillsammans med extra höjdfordon och två ambulanser omedelbart larmas ut. Så skedde dock inte, eftersom operatören på räddningstjänstens egen alarmcentral inte insåg att det brann i en samlingslokal. Den informationen lämnades inte under nödsamtalet. Då den första styrkan från Gårda anlände klockan 23.57 hade också den resterande Gårdastyrkan larmats ut, och en vakthavande brandingenjör och en ledningsoperatör hade på eget initiativ ryckt ut. Vid denna tidpunkt hade branden spridit sig till även Backa teater och klockan 23.57 inkom det automatiska brandalarmet därifrån. Klockan 00.02 beordrade Gårdastyrkans brandmästare: "Ta hit så mycket ni kan". Trots detta larmades inga ytterligare resurser ut förrän klockan 00.13. Mellan klockan 00.13 och 01.09 larmades styrkor ut från ytterligare fyra brandstationer och dessa anlände i olika omgångar mellan klockan 00.22 och 01.26.

Livräddningsinsatsen pågick till cirka klockan 00.30, varefter man konstaterade att inga fler liv gick att rädda inne i lokalen. Under livräddningsskedet lyckades 15 brandmän (varav 11 rökdykare) få ut mellan 60 och 70 personer från lokalerna. Efter att livräddningsarbetet hade avslutats påbörjades släckningsarbetet. När personal från Backa teater kom till nödutrymningstrappan cirka klockan 00.40 brann det fortfarande för fullt i trappan och de insåg att de inte hade någon möjlighet att släcka den branden. Först klockan 02.02 rapporterades alla brandhärdar vara släckta, och därefter övertog polisen huvudansvaret för brandplatsen. Sammanlagt under de båda insatserna arbetade 50 brandmän.

Polisen och sjukvården