Robert Edward Lee, född 19 januari 1807 på Stratford Hall, Westmoreland County, Virginia, död 12 oktober 1870 i Lexington, Virginia, var en amerikansk militär. Under amerikanska inbördeskriget var Lee general i sydstaternas armé. Han var konfederationens överbefälhavare (general-in-chief) från den 6 februari 1865 fram till krigets slut 1865.
Biografi US Army miniatyr|stående|Robert E. Lee 1838. Robert E. Lee, som var son till Henry "Light-Horse Harry" Lee, inledde sin militära bana efter West Point som ingenjörsofficer 1829. Han utmärkte sig bland annat i det mexikansk-amerikanska kriget 1845–1848 och var 1852–1855 chef för West Point.
Sydstatsarméns befälhavare Vid det amerikanska inbördeskrigets utbrott 1861 erbjöds Lee överbefälet över nordstaternas armé, men valde i stället att ta avsked ur unionsarmén och blev i maj 1861 befälhavare över Virginiaarmén, och på våren 1862 blev han befälhavare för sydstaternas armé.
Offensiv krigföring Trots framgångarna insåg Lee att sydstatsarmén var numerärt och materiellt underlägsen, varför den i längden inte skulle kunna stå emot övermakten. För att vinna kriget ansåg han därför att det var nödvändigt att tvinga fram ett avgörande slag för att tillfoga nordstatsarmén ett nederlag, gärna på deras eget territorium.
Försvaret av Richmond Tillsammans med Stonewall Jackson lyckades han gång på gång slå tillbaka nordstatsarméns framryckning mot konfederationens huvudstad Richmond 1862–1863. Sedan han 26 juni–1 juli 1862 besegrat George B. McClellan utanför Richmond, lättade han trycket mot staden genom en operation norrut, besegrade John Pope i andra slaget vid Bull Run 28–30 augusti och trängde in i Maryland. Efter slaget vid Antietam den 17 september måste dock invasionen avbrytas och Lee påbörjade återtåget mot Virginia den 18 september. Unionen inledde senare samma år en offensiv med målet att inta konfederationens huvudstad Richmond. Denna hejdades av Lee i första slaget vid Fredericksburg där de blodigaste striderna skedde den 13 december 1862. Unionsarmén försökte åter genomföra en ny invasion under våren 1863 och denna kulminerade under slaget vid Chancellorsville, vilket pågick mellan den 30 april 1863 och den 10 maj 1863.
I juni 1863 inledde Lee en invasion av nordstaterna. Efter initiala framgångar led Lees armé ett nederlag under slaget vid Gettysburg 1–3 juli 1863. Därefter drog sig Lee tillbaka till Virginia, som han med energi försvarade mot överlägsna stridskrafter under hela 1864, tills han den 2 april 1865 tvingades att utrymma Richmond och 9 april samma år kapitulera med återstoden av sin armé efter slaget vid Appomattox Court House i västra Virginia.
Efter inbördeskriget Efter inbördeskriget verkade Lee för försoning mellan de tidigare sydstaterna och nordstaterna och var från 1865 till sin död 1870 rektor för Washington College i Lexington i Virginia.
Eftermäle Lee återfick aldrig sitt medborgarskap efter kriget. Hans ägor konfiskerades av USA och 1864 byggdes Arlingtonkyrkogården där. Den 5 augusti 1975 gavs hans medborgarskap postumt tillbaka av president Gerald Ford.http://www.archives.gov/publications/prologue/2005/spring/piece-lee.html Statyer av Lee har rests bland annat i Richmond och New Orleans. Lee har näst efter George Washington och Dwight D. Eisenhower ansetts vara USA:s främste general genom tiderna. Viss kritik har dock framförts mot hans båda invasioner av nordstatsterritoriet – inte minst mot Picketts attack vid Gettysburg, som orsakade sydstatsarmén stora förluster.
Asteroiden 3155 Lee är uppkallad efter honom.
Referenser Noter
Externa länkar
Kategori:Amerikanska generaler Kategori:Personer i Amerikanska inbördeskriget (Konfederationen) Kategori:Personer från Westmoreland County, Virginia Kategori:Födda 1807 Kategori:Avlidna 1870 Kategori:Män Kategori:Deltagare i slaget vid Gettysburg Kategori:Alumner från United States Military Academy