Cholodkovskys bastborre (Carphoborus cholodkovskyi)Spessivtseff, P. 1922. Bestämningstabell över svenska barkborrar. Medd. Statens Skogsforskningsinstitut. H 19. Nr 6. är en art i underfamiljen barkborrar (Scolytinae) i familjen vivlar (Curculionidae). I Sverige är ytterligare två arter av samma släkte kända: Fårad bastborre (Carphoborus rossicus) och Teplouchovs bastborre (Carphoborus teplouchovi) lever båda på gran. I Finland finns ytterligare en art Carphoborus minimus.
Utseende Den fullbildade skalbaggen (imago) är knappt 2 mm lång, gråbrun och med säreget skulpterade täckvingar. Täckvingarna har tydliga strimmor med 1, 3 och 9 täckvingestrimmorna upphöjda. Den första strimman framträder baktill som en kort "fena". Antennerna är gula med en tydligt segmenterad klubba. Benen gråbruna med gula tarser. Hela kroppen är täckt med små gråvita fjäll.
Utbredning Cholodkovskys bastborre finns sällsynt i norra Sverige. Arten beskrevs 1916 av Paul Spessivtseff som fann den vid floden Kama nära Uralbergen i Ryssland Spessivtseff, P. 1916. Two new species of Carphoborus from East Russia (Coleoptera; Ipidae). Revue Russed Èntom. XVI. No. 1-2.. I Sverige gjordes det första fyndet i trakten av Särna i norra Dalarna 1923 av Ivar Trägårdh. Arten är numera känd även från Västerbotten och Lycksele, Pite samt Lule lappmarker. Österut finns Cholodkovskys bastborre i Finland, Estland och Ryssland. I Finland upptäcktes arten så sent som 2001. Fynd i Finland
Biotop Lämpliga biotoper för Cholodkovskys bastborre är tallbestånd på mycket näringsfattiga marker såsom blockterräng med tunt jordtäckeHedgren, O. 2011. Cholodkovskys bastborre i norra Dalarna, en doldis under tunn bark på gamla tallar. Inocellia Nr. 2 18-22. Ibland påträffas arten även tall på myrmarker. Gamla träd (> 100 år) som har vuxit mycket långsamt och ofta är mindre än 10 cm i diameter eller i toppen och på grenar i större träd som dött med hårt fastsittande tunn och torr bark är lämpliga värdträd.
Ekologi Utvecklingen sker under barken på stående döda tallar. Arten är polygam och gångsystemet består av 4-6 modergångar, djupt inskurna i splintveden. Hanen gnager sig in först och gör en så kallad parningskammare i barken. För att locka till sig honor avger hanen troligen ett feromon. Varje hona gnager sin egen modergång ut från parningskammaren. Utefter modergången lägger honan äggen i separata kammare (äggnischer) som omsorgsfullt täcks med gnagmjöl. Larven äter en slingrande gång i innerbarken och förpuppar sig i slutet av gången i en oval hålighet. Den fullbildade skalbaggen gnager ett runt utgångshål (flyghål) genom barken och lämnar trädet. De nykläckta skalbaggarna stannar kvar i barken under vintern. Föräldraskalbaggarna kan fortsätta med äggläggningen efter övervintringenEhnström, B. och Axelsson, R. 2002. Insektsgnag i bark och ved. Artdatabanken, SLU, UppsalaSpessivtseff, P. 1928. Studier över de svenska barkborrarnas biologi, del 1. Medd. från Statens Skogsforskningsinstitut. Häfte 24, nr8..
Källor Noter
Webbkällor Cholodkovskys bastborre, ArtDatabanken
Kategori:Vivlar