Scania BR112 är ett busschassi med tvärställd motor bak och ett högt golv från Scania tillverkat mellan 1977 och 1984. Det ersatte Scania BR111-chassit 1977 och vidareutvecklades till Scania N112-chassit 1984.
Det har liksom det föregående och det efterföljande chassit Scanias 11-litersmotor, vilket återspeglas i modellbeteckningen, där 11 står för motorns slagvolym. Instegen är högre än hos BR111-chassit men golvet inne i bussarna som bygger på BR112 är istället betydligt mera plant, vilket underlättar för passagerare som ska förflytta sig inne i bussarna. Scania BR112-baserade bussar har två trappsteg vid samtliga ingångar. Vid de två främre in-/utgångarna är instegen på stadsbussar något lägre än vid den bakersta in-/utgången om sådan finns och på bussar mera byggda för långväga trafik är insteget i mitten av samma höjd samma som längst bak för att ge plats åt bagageutrymmen under golvet. För att möjliggöra en in-/utgång bakom bakaxeln men även för att göra det bakre överhänget kortare förflyttades kylaren till framför det vänstra hjulhuset på chassina anpassade för högertrafik.
I Sverige byggde vanligen Scania själva karossen till chassit, ett så kallat helbygge, och blev då den kompletta bussen Scania CR112. Karossen monterades vid karosserifabriken i Katrineholm, hos före detta SKV. I andra länder kunde olika lokala tillverkare bygga bussar på chassit, till exempel Aabenraa i Danmark. Ett antal bussar med denna kaross såldes till Malmö Lokaltrafik.svenskbusshistoria.se - sökord: 'Scania BR112 Aabenraa' Chassit kunde även fås i 18-meters ledbussutförande (BR112A) i endast vänsterstyrt utförande för högertrafik samt som dubbeldäckare (BR112DH) i högerstyrt utförande för vänstertrafik. Inget av dessa två utföranden gick att få med Scanias egna kaross. Ledversionen fanns men var mycket ovanlig i Sverige.svenskbusshistoria.se - sökord: 'Scania BR112A' I Uppsala var dock ledversionen vanlig då dåvarande Uppsalabuss köpte in 15 stycken Jonckheere TransCity-ledbussar på Scania BR112A-chassi Till Uppsalas stadsbusstrafik i början av 1980-talet; dessa hamnade i dåvarande Uppsalabuss-serien 600–614 och utgjorde de allra första ledbussarna i staden. De gick i trafik där till mitten av 1990-talet då de började ersättas av Scania CN113ALB och Neoplan N4021, och de allra sista exemplaren av Jonckheere TransCity försvann från Uppsalas gator i samband med att Swebus tog över delar av stadsbusstrafiken där år 1997. Det var då de allra sista exemplaren av denna busstyp att tas ur trafik i Sverige. Efter att de tagits ur trafik i Uppsala exporterades de till Tallinn där de fortsatte att gå i trafik till 2003. Utöver Uppsala har det även förekommit enstaka exemplar i Södermanland och i Kalmar län.svenskbusshistoria.se - sökord: 'Jonckheere TransCity' Dubbeldäckarchassit såldes aldrig i Norden.
Det normallånga och det dubbeldäckade chassit har två axlar medan ledbusschassit har tre. Ledbusschassit var, jämte Mercedes-Benz O305G, det första i världen att ha motorn längst bak med drivning på det bakersta hjulparet och med ett hydrauliskt dämpningssystem i ledkonstruktionen för att förhindra att bussen viker sig. Scanias och Mercedes koncept med bakmotorbaserade ledbusschassin visade sig framgångsrikt då flera andra tillverkare i Europa tog sig an det och idag har de allra flesta moderna ledbussar denna typ av konstruktion.
Se även
Scania 2-serie (buss)
Referenser
BR112 Kategori:Busschassin Kategori:Bakhjulsdrivna fordon