För figuren i grekisk mytologi, se Psyche. miniatyr|350px|höger|Kognitionsvetenskapen studerar det mänskliga tänkandets natur. Psyket (av grekiskans ψυχή psȳchē, 'själ', 'liv'), även kallat sinnet, är de mentala funktioner och processer som ligger bakom en individs upplevelser och beteende. Det innefattar hjärnans högre funktioner, det vill säga aspekter av intellekt och medvetande som tar sig uttryck i kombinationer av tänkande, perception/varseblivning, minne, emotion, vilja och fantasi, samt även omedvetna kognitiva processer. Ibland används psyke också underförstått för att syfta på förnuftets tankeprocesser. Det finns många teorier och definitioner av psyket och dess funktion. Tidiga spekulationer om psyket återfinns i flera filosofiska traditioner, bland annat i antik grekisk och indisk filosofi. Förvetenskapliga teologiska teorier fokuserade ofta på den antagna relationen mellan psyket och själen. Många nutida teorier, som utgår från vetenskapliga studier av hjärnan, beskriver psyket som nära sammanhängande med hjärnans aktivitet och som innefattande både medvetna och undermedvetna aspekter.
Vad som utgör psyket är ett omtvistat ämne. Några argumenterar att bara de högre intellektuella funktionerna utgör psyket, huvudsakligen förnuft och minne. Enligt den synvinkeln är känslor, såsom kärlek, hat, rädsla och lycka, mer primitiva eller subjektiva i naturen och bör därför skiljas från psyket som sådant. Andra anser att olika rationella och emotionella tillstånd inte kan åtskiljas, att de till ursprung och funktion hänger samman, och därför bör ses som delar av det som kallas psyket. I folkmun används psyke ibland ungefär synonymt med tanke, det vill säga den privata konversation som man för med sig själv "inne i huvudet". Ett antal engelska uttryck, såsom "make up our minds" (bestämma oss) och "change our minds" (ändra uppfattning), visar på detta, där mind i uttrycken syftar på vad man tänker eller tycker. I dessa fall betonas ofta att psyket är en privat sfär som i första hand är direkt tillgänglig för individen själv. Vetenskapen om det normala psyket kallas för psykologi och läran om avvikelser i det normala psyket för psykopatologi, vilken även är en utgångspunkt för psykiatrin.
Terminologi Psyke kommer från det grekiska ordet psȳchē, vilket ungefär betyder andedräkt, själ eller liv. Ordet kommer i sin tur från ett annat grekiskt ord, psūkhein, som betyder att andas, eller att blåsa, och har använts i engelskan sedan 1600-talet och på svenska sedan 1809. Som slang för psykiatrisk avdelning har ordet i bestämd form (psyket) använts sedan 1967.
Sinnet är ett svårdefinierat begrepp. Alla vet ungefär vad det är, men olika vetenskaper och skilda religioner kan beskriva det på olika sätt. I vardagsspråket är sinnet ofta synonymt med tanken eller medvetandet och ibland även förnuftet, eller att sinnet utgörs av medveten upplevelse och intelligent tanke. Sinnet använder sinnen som syn, hörsel, känsel, lukt och smak för att inhämta information, men kan även använda tidigare inhämtad information och de känslor som hänger ihop med specifika minnen. I och med att en person inte kan ha allt i klart minne bör sinnet även arbeta med det omedvetna. I sammansättningar förekommer ordet i otaliga begrepp som ofta beskriver egenskaper och tillstånd: "skarpsinne", "affärssinne", "ordningssinne", "detaljsinne", "barnasinne", "djupsinne", "storhetsvansinne", "tungsinne", "egensinne", "lokalsinne", "lättsinne", "vansinne", "sinnesstyrka", "sinnessjuk", "sinnesförvirrad", "sinnesnärvaro", "sinneslugn", "sinnesläge", "sinnesstämning", "sinnesrörelse", "sinnesslö", "sinnessvag", "sinnesundersökning", "sinnesvilla", "sinnesfrid" och "sinnesvärld".
Psykets aspekter Mentala förmågor
Tanken är en mental process som tillåter individer att modellera världen samt att hantera den effektivt efter sina mål, planer och önskningar. Ord som refererar till liknande koncept och processer är bland andra kognition, idé och fantasi. Tänkande involverar intellektuell manipulering av information, som när man skapar begrepp, åtar sig problemlösningar, resonemang och beslutstagningar. Tänkande är en högre kognitiv funktion och undersökningar av tankeprocessen är en del av kognitiv psykologi.
Minne är en organisms förmåga att lagra, behålla, och senare minnas, information. Även om traditionella studier av minnet började tidigt i filosofins historia, sattes minnet under den senare delen av 1800-talet och det tidiga 1900-talet inom den kognitiva psykologins paradigmer. Under de senaste årtiondena har minnet blivit en av de huvudsakliga pelarna i en ny forskningsgren kallad kognitiv neurovetenskap, en blandning av kognitiv psykologi och neurovetenskap.
Förmågan att framställa fantasier är accepterad som en förmåga och process för att skapa hela eller partiella egna världar med influenser från den "riktiga" världen. Termen används inom psykologin för psykets bearbetning av det upplevda genom att återuppleva det i fantasin. Då det användandet av termen går emot dess betydelse i folkmun, föredrar några psykologer att beskriva processen med andra ord, såsom föreställningar eller bildspråk, eller i andra fall kallar man det "reproduktivt fantiserande" i motsats till "produktivt" eller "konstruktivt fantiserande". Föreställda bilder ses med "psykets öga" (eng. "Mind's eye"). En hypotes gällande mänsklighetens utveckling av förmågan att fantisera är att det tillät medvetna varelser att lösa problem, och därav utöka individens fitness, genom mental simulering.
Medvetande hos däggdjur (inklusive människor) är en del av psyket som generellt sett anses innehålla kvaliteter såsom subjektivitet, förmågan att känna, och förmågan att uppfatta förhållandet mellan det egna jaget och den omgivande miljön. Medvetandet är föremål för mycket forskning inom medvetandefilosofi, psykologi, neurovetenskap och kognitiv vetenskap. Några filosofer delar in medvetandet i fenomenalt medvetande och medvetande som syftar på den globala tillgängligheten av information i hjärnans bearbetningssystem.<ref name="Bl"> Ned Block: On a Confusion about a Function of Consciousness" i verket The Behavioral and Brain Sciences, 1995.</ref> Fenomenalt medvetande har många olika erfarna kvaliteter, som ofta benämns qualia. Fenomenalt medvetande är vanligtvis medvetenhet av något eller om något, en egenskap inom filosofin känd som intentionalitet.
Medvetandefilosofi
En frenologisk karta över hjärnan. Frenologin var ett av de första försöken att sätta mentala funktioner i relation till specifika delar av hjärnan.|miniatyr Medvetandefilosofi är den förgrening av filosofin som studerar medvetandets natur, mentala händelser (såsom drömmar, känslor, och så vidare), mentala funktioner, mentala egenskaper, medvetenhet och medvetandets förhållande till den fysiska kroppen. Kropp-själ-problemet, det vill säga förhållandet mellan medvetandet och kroppen, ses ofta som det centrala problemet inom medvetandefilosofin, även om det finns andra problem rörande psykets natur som inte involverar dess relation med den fysiska kroppen. Dualism och monism är de två huvudsakliga skolor som försöker lösa kropp-själ-problemet. Dualismen hävdar att kroppen och psyket på något sätt skiljer sig från varandra. Dualismen kan spåras till tillbaka till Platons, AristotlesRobinson, H. (1983): ‘Aristotelian dualism’, Oxford Studies in Ancient Philosophy 1, 123–44. Nussbaum, M. C. (1984): ‘Aristotelian dualism’, Oxford Studies in Ancient Philosophy, 2, 197–207.Nussbaum, M. C. and Rorty, A. O. (1992): Essays on Aristotle's De Anima, Clarendon Press, Oxford. Samkhyas och Yogas hinduistiska filosofi. Emellertid preciserades dualismen till största del av René Descartes under 1600-talet. Substansdualister hävdar att medvetandet är en självständigt existerande substans, medan egenskapsdualister menar att medvetandet är en grupp av självständiga egenskaper som emergerar från och inte kan reduceras till hjärnan, men som inte är en helt distinkt substans.Hart, W.D. (1996) "Dualism", in Samuel Guttenplan (org) A Companion to the Philosophy of Mind, Blackwell, Oxford, 265–7. Monism kallas positionen som gör gällande att medvetande och kropp inte är två ontologiskt distinkta entiteter. Detta synsätt förespråkades först i västerländsk filosofi av Parmenides under 400-talet f.Kr. och accepterades senare av 1600-talsfilosofen och rationalisten Baruch Spinoza. Spinoza, Baruch (1670) Tractatus Theologico-Politicus. Fysikalister argumenterar för att endast de entiteter som postuleras av fysiken existerar, och att medvetandet förr eller senare helt kommer att kunna förklaras i termer av de entiteter som fysisk teori ständigt upptäcker och utvecklar. Idealister hävdar att det enda som existerar är medvetande och att den yttre världen antingen är mental själv, eller en illusion skapad av medvetandet. Neutrala monister menar att det finns någon annan, neutral substans, och att både materia och medvetande är egenskaper av denna okända substans. De vanligaste monistiska positionerna under 1800- och 1900-talet har varit varianter av fysikalism; dessa positioner innefattar behaviorism, identitetsteorin, anomal monism och funktionalism.Kim, J., "Mind-Body Problem", Oxford Companion to Philosophy. Ted Honderich (red.). Oxford:Oxford University Press. 1995.
Många medvetandefilosofer har intagit antingen en reduktionistisk eller icke-reduktionistisk fysikalism och på olika sätt vidhållit att medvetandet inte är någonting separat från kroppen. Dessa tillvägagångssätt har varit inflytelserika i synnerhet inom naturvetenskaperna, särskilt inom sociobiologin, datavetenskapen, evolutionspsykologin och de olika neurovetenskaperna.Pinel, J. Psychobiology, (1990) Prentice Hall, Inc. LeDoux, J. (2002) The Synaptic Self: How Our Brains Become Who We Are, New York:Viking Penguin. Russell, S. and Norvig, P. Artificial Intelligence: A Modern Approach, New Jersey:Prentice Hall. Dawkins, R. The Selfish Gene (1976) Oxford:Oxford University Press. ISBN Andra filosofer har emellertid antagit en icke-fysikalisk position som utmanar uppfattningen att medvetandet är en rent fysisk konstruktion. Reduktionistiska fysikalister menar att alla mentala tillstånd och egenskaper med tiden kommer att förklaras av vetenskapliga teorier om fysiologiska processer och tillstånd. Icke-reduktionistiska fysikalister hävdar att, även om medvetandet inte består av någonting mer än hjärnan, så kan inte den mentala vokabulären, det vill säga de ord som vi använder för att beskriva mentala tillstånd, reduceras till fysikens språk och "lågnivåförklaringar". Putnam, Hilary (1967). "Psychological Predicates", i W. H. Capitan och D. D. Merrill, eds., Art, Mind and Religion (Pittsburgh: University of Pittsburgh Press. Neurovetenskapliga framsteg har hjälpt till att klargöra vissa av dessa frågor. De är dock långt ifrån lösta och nutida medvetandefilosofer fortsätter att undersöka hur de mentala tillstånden och egenskapernas subjektiva kvalitéer och intentionalitet kan förklaras i naturalistiska termer.
Psykets vetenskap
Psykologi kallas vetenskapliga studier av mänskligt uppförande, mentala funktioner och erfarenhet. Noologi, vetenskapen om tankar, brukar räknas till grenen. Som både en akademisk och tillämpad vetenskapsgren involverar psykologin den vetenskapliga studien av mentala funktioner, såsom perception, kognition, emotion, personlighetsteorin såväl som miljömässiga (exempelvis sociala och kulturella) influenser, samt relationer med andra människor för att utforma teorier angående människors uppförande. Psykologi syftar även på tillämpningen av sådan kunskap på olika mänskliga aktiviteter, däribland människors vardagsliv och behandling av mentala hälsoproblem.