Margarete Ilse Koch, född Köhler den 22 september 1906 i Dresden, död 1 september 1967 i Aichach, var en tysk koncentrationslägervakt och senare dömd krigsförbrytare. Hon var hustru till Karl Koch, som var kommendant i Buchenwald från 1937 till 1942. Ilse Koch fick öknamnet "Buchenwalds häxa".

Biografi Ilse Koch började sin bana inom Nazistpartiet i Sachsenhausen 1936. Hon träffade där Karl Koch och gifte sig med honom. Samma år följde hon med sin make till Buchenwald, där hon 1941 utnämndes till Oberaufseherin, "chefövervakerska". Ilse Kochs sadism gav henne öknamnet "Buchenwalds häxa" bland fångarna.

En åklagare från SS, Konrad Morgen, genomförde i åtta månader 1943 en utredning mot paret Koch gällande mord och förskingring på Buchenwald. Morgen fann att Karl Koch var skyldig till mord på fyra fångar men några bevis mot Ilse Koch fann han inte och hon blev frisläppt. I början av 1945 dömdes Karl Koch till döden av en SS-domstol i München och avrättades i april 1945.

Efter andra världskrigets slut hittades flera material tillverkade av mänskliga kvarlevor i Buchenwald, inklusive bitar av mänsklig hud. Vid Buchenwaldrättegången som hölls av amerikanska armén 1947 angående krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i lägret dömdes Koch och flera andra till livstids fängelse. Bland annat anklagades Koch för att ha beordrat avrättning av fångar med lämpliga tatueringar i syfte att tillverka en lampskärm av deras hud. Ett vittne beskrev en lampa som visats upp på Kochs födelsedagsfest 1941, med en bas av en mänsklig fot och en skärm med synliga tatueringar och bröstvårtor. Inga bevismaterial kring detta kunde dock påvisas vid närmare granskning. Hennes dom ändrades därför till fyra års fängelse, av vilka hon endast avtjänade två innan hon frisläpptes. Ärendet fick stor uppmärksamhet och Kochs straffsänkning skapade stor kontrovers i USA, med protester både i tidningar och bland demonstranter. miniatyr|Mänskliga kvarlevor funna i Buchenwald vid dess befrielse 1945, inklusive torkade hudbitar med tatueringar och en bordslampa.

Militärguvernören för den amerikanska zonen försvarade sitt beslut att sänka straffet, men föreslog att Koch kunde ställas inför rätta enligt västtysk lag: "Jag har ingen sympati för Ilse Koch. Hon var en kvinna med en korrupt karaktär och dåligt rykte. Hon har utan tvekan begått många handlingar som var förkastliga och straffbara enligt tysk lag. Vi ställde henne inte inför rätta för dessa saker. Vi ställde henne inför rätta som krigsförbrytare efter specifika anklagelser." miniatyr|Ilse Koch vittnar vid Buchenwaldrättegången 1947. Tämligen omgående efter frisläppandet från Landsbergfängelset 1949 arresterades Koch därför av Västtyskland. Hon åtalades för tjugofem fall av grov misshandel, flera fall av anstiftan till grov misshandel, sextiofem fall av anstiftan till mordförsök och tjugofem fall av anstiftan till mord. Man drog slutsatsen att de tidigare rättegångarna 1944 och 1947 inte utgjorde hinder för åtalet enligt principen om ne bis in idem, eftersom Koch 1944 endast hade åtalats för häleri, medan hon 1947 hade anklagats för brott mot utländska krigsfångar, och inte för brott mot tyska medborgare. Förhandlingen varade i sju veckor, under vilka 250 vittnen hördes. Sex vittnen beskrev hur hon red runt bland fångarna och slog efter dem med ridpiskan. Minst fyra vittnen antingen vittnade om att de hade sett Koch välja ut tatuerade fångar, som kort därefter dödades, eller vittnade att de hade sett eller varit inblandade i tillverkning av en lampskärm av tatuerad människohud på beställning av Koch. Åklagaren lade dock återigen ner denna anklagelse på grund av bristande bevisning mot Koch; även om det fastslogs att artefakter tillverkade av människohud hade funnits i Buchenwald kunde hennes inblandning inte bevisas. Koch själv sa under rättegången att "Jag såg aldrig något i Buchenwald som kunde ha varit emot mänskligheten... Jag var för upptagen med att uppfostra mina två barn."

Hon dömdes slutligen för sju förseelser av grov misshandel eller anstiftan därtill, ett fall av anstiftan till mordförsök och ett fall av anstiftan till mord. Hon avskrevs alla anklagelser om direkta mord. Den 15 januari 1951 dömdes hon till livstids fängelse och permanent förlust av sina medborgerliga rättigheter. Domstolen noterade särskilt Kochs "envisa och oansvariga förnekande" och oförmåga till ens "det minsta erkännande av skuld".

Koch begick självmord genom att hänga sig i fängelset i Aichach i Bayern den 1 september 1967, då 60 år gammal.

Hon var mor till fyra barn, varav en son, Artwin, begick självmord. Det förmodas att Ilse Kochs självmord år 1967 hade samband med Artwins självmord tidigare samma år.

Noter

Källor Noter

Tryckta källor

Externa länkar

Kategori:Personer i Nazityskland Kategori:Personer dömda för krigsbrott i andra världskriget Kategori:Personer som begått självmord Kategori:Personal i Buchenwald Kategori:Personal i Majdanek Kategori:Personer från Dresden Kategori:Födda 1906 Kategori:Avlidna 1967 Kategori:Kvinnor