Kantskivsnäcka (Planorbis planorbis) är en snäcka som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Planorbis och familjen posthornssnäckor. IUCN kategoriserar den globalt som livskraftig. Kantskivsnäckan är en stor skivsnäcka med en bredd upp till 18 mm, som lever i vegetationsrika miljöer.
Utseende Kantskivsnäcka har ett skivformat skal, 9–18 mm brett och 2–3,5 mm högt, med 5,5–6 tätt liggande vindlingar som ökar långsamt i bredd och nästan ligger i ett plan. Färgen är gulbrun till rödbrun och ytan har tydlig radiär striering. Den sista vindlingen är relativt platt och har en trubbig, förtjockad köl som löper runt skalet, något förskjuten mot undersidan och bildar en kant i mynningens nedre del. Naveln är vid och grund och upptar en stor del av undersidan. Mjukdelarna är mörka, ofta med röd ton, och tentaklerna är långa och smala. Arten liknar kölskivsnäcka, men denna har färre vindlingar och en mer markerad köl. Unga individer kan dock vara svåra att skilja åt.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: kantskivsnäcka (Planorbis planorbis), läst 2026-02-26
thumb|center|400px|Skalets form.
Utbredning Kantskivsnäcka förekommer över stora delar av Västpalearktis, inklusive Storbritannien och framförallt södra Skandinavien, men saknas över merparten av Iberiska halvön. Vidare förekommer österut till södra Ryssland och västra Asien.Global Biodiversity Information Facility (2026). Planorbis planorbis (Linnaeus, 1758), läst 2026-02-26 Enstaka observationer förekommer från Medelhavets södra kuster, Island, södra Australien och Centralamerika. Vissa av dessa rör sig om introducerade individer.
Förekomst i Skandinavien Kantskivsnäcka är allmän i södra Sverige men saknas fläckvis i näringsfattiga områden. Den nordliga utbredningsgränsen går genom sydligaste Värmland, sydöstra Dalarna och södra Hälsingland. Därutöver finns isolerade populationer i västra Dalarna, Medelpads kustland och östra Jämtland, och på senare tid har arten även påträffats på Holmön i Västerbotten. I övriga Norden förekommer den i Danmark, sydöstligaste Norge och södra Finland.
Ekologi Kantskivsnäcka förekommer främst i strandzonen i vegetations- och slamrika dammar och sjöar, från måttligt näringsrika till eutrofa vatten, men saknas vanligen i de mest näringsfattiga miljöerna. Den påträffas även i lugnt flytande delar av vattendrag. Födan utgörs huvudsakligen av alger, annan påväxt samt dött växtmaterial.
Källor
Externa länkar
Kategori:Posthornssnäckor Kategori:Blötdjur i palearktiska regionen