Anthrax är ett amerikanskt thrash metal-band från New York som bildades 1981 och släppte sitt debutalbum, Fistful of Metal 1984. Anthrax var ett av de populäraste thrash metal-banden under 1980-talet och anses tillsammans med Metallica, Megadeth och Slayer tillhöra "The Big Four of Thrash". De har sålt över 10 miljoner skivor. Bandets senaste skiva For All Kings kom 2016. En av bandets mest välkända låtar är "Caught in a Mosh" från albumet Among the Living vilket blivit något av bandets signaturmelodi.
Historia Bildandet och debuten (1981 – 1983) thumb|right|200px|Joey Belladonna, 2009. thumb|right|200px|Frank Bello och tidigare sångaren John Bush, 2009. thumb|right|200px|Charlie Benante, trummis, 2009. Anthrax grundades av gitarristen Scott Ian (eg. Scott Ian Rosenfeld) under den tid han gick på Bayside High School i Queens, tillsammans med gitarristen Dan Lilker och basisten Kenny Kushner. Lilker var enligt en del uppgifter den som föreslog bandnamnet Anthrax medan enligt andra Scott Ian fick idén till namnet under en biologilektion i high school. Kenny Kushner fick snart ge plats åt Paul Kahn som i sin tur ersattes av Dan Lilker som basist. Den vakanta platsen som andre gitarrist fylldes då av Greg Walls. Sångare under kortare perioder var efter varandra John Connelly, Dirk Kennedy och Scotts yngre bror Jason Rosenfeld, innan Neil Turbin tog över. Dave Weiss var bandets trummis en kort period innan han skadades allvarligt och fick lämna sin plats åt Greg D'Angelo. Denna sättning genomförde ett stort antal spelningar och spelade då egna låtar, som Satan's Wheels och Hunting Dogs, men också coverversioner på låtar av Iron Maiden, Kiss och Judas Priest. Anthrax första demo från 1982 lät mycket i stil med så kallad New Wave of British Heavy Metal, (NWOBHM). Läst 2009-04-29
Sommaren 1983 slutade Greg Walls och ersattes för en kort period av Bob Berry innan Dan Spitz från Overkill blev bandets gitarrist och en andra demo spelades in, och för första gången spelade bandet in i studio, Sonic Recording Studios. Greg D'Angelo lämnade bandet för att så småningom bli medlem i White Lion och ny trummis blev Charlie Benante. Senare samma år gav bandet ut en 7"-singel med titelspåret Soldiers of Metal och B-sidan Howling Furies, vilket var en tidigare gjord inspelning med D'Angelo på trummor. Producent för singeln var Ross the Boss (Ross Friedman) från Manowar. På två veckor såldes 3 000 exemplar av singeln. Anthrax skrev därefter kontrakt med Megaforce Records och spelade in sin första fullängdsplatta i slutet av 1983. Bandet gjorde ett antal spelningar bland annat i Boston som förband åt den schweiziska gruppen Krokus.
Debutalbumet Fistful of Metal gavs ut i februari 1984 och producerades av Carl Canedy från heavy-metal-bandet The Rods. I bookleten hälsar Anthrax sina fans med "To the bangers of the world who are the pulse of this aggressive METAL movement that is taking the world by storm. This album is for YOU."Fistful of Metal på Encyclopaedia Metallum Läst 2009-04-29
Megaforce Records återutgav albumet på cd 1992 och 1998 kom ännu en utgåva, nu som dubbel-cd tillsammans med EP:n Armed and Dangerous.
Spreading the Disease och Among the Living (1984 – 1987) Neil Turbin lämnade bandet och för en kortare tid var Matt Fallon bandets sångare, innan Joey Belladonna (eg. Joseph Ballardini) tog över bakom mikrofonen. Matt Fallon var därefter under en period sångare i hårdrocksgruppen Skid Row. Även basisten Lilker lämnade Anthrax för att bilda hardcore-/thrash metal-bandet Nuclear Assault och hans ersättare på basen blev Charlie Benantes yngre släkting Frank Bello. Detta blev bandets mest framgångsrika sättning inte minst på grund av Belladonnas skolade röst som vid denna tid var vida överlägsen till exempel thrash metal-kamraterna James Hetfield i Metallica och Tom Araya i Slayer.
Första utgivningen med Belladonna som sångare blev EP:n Armed and Dangerous, utgiven i februari 1985, vilken består av återinspelningar av tidigare material samt en Sex Pistols-cover av God Save the Queen. De två sista spåren på skivan är de tidigare inspelade Soldiers of Metal och Howling Furies med Turbin som sångare och Lilker på bas. Läst 2009-04-30 Scott Ian och Charlie Benante fortsatte dock samarbetet med Dan Lilker och tillsammans med M.O.D:s sångare Billy Milano gav de under namnet Stormtroopers of Death ut albumet Speak English or Die ett par månader innan Anthrax andra fullängdsalbum släpptes.
Under maj månad turnerade Anthrax med Agent Steel och Dan Spitz tidigare band Overkill i Metal Hammer Road Shows. En livevideo med de tre banden spelades in i Tyskland under turnén och gavs ut av Metal Hammer senare samma år under namnet US Speed Metal Attack. Läst 2009-05-02 Det självproducerade andra fullängdsalbumet, Spreading the Disease, gavs ut i oktober 1985 och gjorde att Anthrax uppmärksammades av de stora skivbolagen. Albumet gick in på Billboard 200-listan på plats 113.Allmusic: Anthrax Charts & Awards Läst 2009-05-02 Island Records kontrakterade bandet och gav ut det tredje albumet Among the Living i mars 1987. Låten Efilnikufesin (N.F.L.) handlar om tragedin med skådespelaren John Belushis drogrelaterade död. Spåren Indians och I am the Law gavs ut som singlar och hamnade båda på försäljningslistorna. De båda låtarna spelas ofta live av Anthrax och Indians har även framförts med Belladonna i full indianhövdingmundering.
Among the Living var det första Anthrax-album som sålde Guld och det tog sig in på plats 62 på Billboard 200-listan. Skivan är tillägnad minnet av Cliff Burton, Metallica-basisten som dog i en bussolycka under en turné i Sverige. Läst 2009-05-01 Albumet blev en omedelbar världssuccé mycket på grund av starka låtar som "I Am the Law", som hyllar seriekaraktären Judge Dredd, tillsammans med titelspåret, "Cauht In A Mosh" och "NFL (Efilnikufesin)". Among the Living förde Anthrax in i det internationella rampljuset. Bandet hade anammat en mer avslappnad och humoristisk image jämfört med till exempel de andra tre "Big Four"-banden Slayer, Metallica och Megadeth. Bandets scenshower var ofta väldigt underhållande och kunde överträffa huvudbandet Metallica på deras gemensamma turnéer vid den här tiden.
I februari 1987 turnerade Anthrax i mellaneuropa med support av Celtic Frost och Crimson Glory. Bandet turnerade också i Nordamerika som support till Kiss och senare under året återvände Anthrax till Europa tillsammans med Testament, Exodus och Celtic Frost.
Bandets ökande popularitet i Japan ledde till att debutalbumet Fistful of Metal återutgavs där under namnet Fistful of Anthrax. Som bonusspår återfinns liveinspelningar av låtarna Panic och Rise Hell med Belladonna som sångare. Senare under året släpptes EP:n I'm the Man vars titelspår, rap metal-låten I'm the Man spelades flitigt i radio och sålde i över 500 000 exemplar vilket gav Anthrax sin första platinumutmärkelse. EP:n innehåller även två liveversioner av I'm the Man samt en cover på Black Sabbaths låt Sabbath Bloody Sabbath.
State of Euphoria och Persistence of Time (1988 – 1992) I början av 1988 utgavs livevideon Oidivnikufesin ("nice fuckin' video" utläst baklänges), inspelad i London, England, i november året innan. Tillsammans med producenten Alex Perialis spelade Anthrax under året in sitt fjärde studioalbum och State of Euphoria släpptes i september. Förutom de egna låtarna innehåller skivan en cover av Trusts låt Antisocial. Med detta album fortsatte Anthrax öka sin popularitet och sina försäljningssiffror, med plats 30 på amerikanska försäljningslistan och plats 12 på den brittiska. Bandet turnerade intensivt under året och öppnade bland annat för Ozzy Osbournes arenashower samt spelade i England tillsammans med Living Color. Därefter genomfördes en omfattande MTV-sponsrad turné med Exodus och Helloween som supportband. Musikerna i Anthrax deltog också på en rap-singel med New York-baserade U.F.T.O.
Under inspelningen av State of Euphoria spelades också ett antal cover-låtar in, bland andra The Sex Pistols Friggin, Kiss Parasite, Trusts Sects och The Ventures Pipeline. Tillsammans med Now It's Dark från State of Euphoria samt en fransk version av Antisocial utgör dessa den år 1989 utgivna EP:n Penikufesin ("nice fuckin' EP" baklänges). Denna skiva släpptes aldrig officiellt i USA utan endast i Europa.
I augusti 1990 utgavs Persistence of Time, Anthrax femte studioalbum, producerat av Mark Dodson. Försäljningsframgångarna fortsatte och albumet hamnade på en 24:e plats på Billboardlistan, då det sålde i mer än 600 000 exemplar. Detta blev det sista studioalbum bandet gav ut på Island Records då man därefter beslöt att lämna skivbolaget som hade köpts upp av PolyGram.
I slutet av året turnerade Anthrax i Europa som förband till Iron Maiden, och året därpå, 1991, var bandet huvudband i den amerikanska delen av Clash of the Titans tour tillsammans med Slayer och Megadeth, och med Alice in Chains som öppningsband. En turné med rap-akten Public Enemy genomfördes också innan Anthrax samlade ihop gammalt, och spelade in nytt, material till samlingsskivan Attack of the Killer B's som innehåller liveupptagningar, ett par nya låtar, tidigare inte utgivna spår och nyinspelningar av flera gamla låtar. Bring the Noise är en nyinspelad Public Enemy-cover. Låten spelades mycket i radio och bidrog till att Anthrax musik spreds även bland lyssnare utanför skaran av hårdrockfans. Under året släpptes även de två videorna Live Noize, inspelad under Persistence of Time-turnén, och Through Time (P.O.V.) samt EP:n Free B's.
År 1992 lämnade Belladonna bandet och ersatt av John Bush som tidigare frontat det kaliforniska bandet Armored Saint. Bushs namn är också känt för att han tackade nej till att bli Metallicas sångare när han tillfrågades 1982.
Sound of White Noise och Stomp 442 (1992 – 1997) Med John Bush som ny sångare gick Anthrax åter in i studion för att spela in sitt sjätte album. I maj 1993 släpptes albumet Sound of White Noise, producerat av Dave Jerden och utgivet av bandets nya skivbolag Elektra. Albumet såldes i över en miljon exemplar och gav en sjunde placering på Billboard Top 10-listan, vilket är Anthrax bästa albumplacering fram till idag. Olika utgåvor innehöll förutom 11 originalsånger också, i olika omfattning, covers på låtar av Cheap Trick, Thin Lizzy, The Smiths, Beastie Boys och Kiss samt en ommix av låten Black Lodge.
Albumet Live (The Island Years) som gavs ut i april 1994 är, som namnet antyder, en samling av Anthrax inspelningar under det tidigare skivbolaget Island. De första åtta spåren är inspelade i Irvine Meadows, Kalifornien, i oktober 1991, medan de fyra återstående låtarna spelade in med publik för Seton Hall-universitetets radiostation WSOU, i Electric Lady Studio i januari 1992. Albumet mixades av Michael Berbiero och Steve Thompson. Läst 2009-05-05 Anthrax inledde nu ett samarbete med produktionsbolaget The Butcher Brothers för albumet Stomp 442. Gitarristen Dan Spitz lämnade bandet innen inspelningarna började och utöver Scott Ian hörs på albumet gitarristerna Paul Crook samt Dimebag Darrell från Pantera. Stomp 442 släpptes i oktober 1995 och försäljningen resulterade i en förhållandevis blygsam 47:e placering på Billboard-listan. Bandets popularitet som liveband hade dock inte påverkats negativt och bland annat genomfördes en turné tillsammans med horrorpunkbandet The Misfits.
Det skulle dröja tre år innan Anthrax åter gav ut nytt material och under den tiden aktiverades en del sidoprojekt. Scott Ians och Benantes tidigare band S.O.D. genomförde med sin originalsättning en Amerikaturné under 1997. Doom Squad var ett projekt med Scott Ian och John Bush tillsammans med Armored Saints basist Joey Vera samt trummisen Gonzo och Jörg Fisher från Accept på gitarr. Doom Squad deltog på ett hyllningsalbum för Judas Priest, där bandet bidrog med sin version av låten Burnin' Up (från albumet Hell Bent for Leather).
Vol. 8: The Threat Is Real och 11/9-attackerna (1998 – 2002)