thumb|right|290px|Ständiga riksdagens säte i Regensburg, gravyr av Matthäus Merian från 1640. Riksdagen (; ) var en beteckning för riksständernas församling i Tysk-romerska riket. Det var en utveckling av högmedeltidens hovdagar där rikets förnämsta adelsmän och präster sammanträdde på order av kejsaren eller romarnas kung för att diskutera enskilda feodalherrar. Den tysk-romerska riksdagens befogenheter och sammansättning förändrades dramatiskt över århundradena men formaliserades först i slutet på 1400-talet.
Historia
I början hölls riksdagarna utan fasta regler på den tysk-romerske kejsarens begäran, men de utvecklades så småningom från s.k. hovdagar till en formell institution som slutligen nämndes i riksförfattningen 1495. Fram till 1500-talet hölls riksdagarna med olika mellanrum omväxlande i en biskopsstad och i en riksstad. Riksdagen var riksständernas sätt att på ett ordnat sätt utöva makt mot kejsaren men relationen mellan kejsaren och riksdagen reglerades definitivt först i och med slutet av trettioåriga kriget 1648. Då bestämdes det att kejsaren var skyldig att lyda riksdagens beslut, vilket tydligt underminerade de sista resterna av politisk centralmakt i riket.
Sedan 1663 fanns det den så kallade ständigt församlade riksdagen () i Regensburg, dvs. riksdagen hölls inte längre i olika städer med stora mellanrum utan blev en permanent institution som inte längre upplöstes efter varje sittning. Dessutom kom inte längre furstarna själva till riksdagen utan representerades av sändebud. Franska revolutionskrigen och Napoleonkrigen ledde till hela Tysk-romerska rikets upplösning år 1806 och med det försvann även den gamla riksdagen som samlande institution för de tyska staterna. Senare inrättades emellertid riksdagar för både Nordtyska förbundet och det efterföljande Tyska kejsardömet.
Sammansättning
Sedan år 1489 utgjordes den kejserliga riksdagen av tre kollegier, ett för varje riksstånd enligt den medeltida tyska ståndsindelningen. Varje riksstånd hade initiativrätt och veto mot de övriga. Kejsarens egna propositioner behandlades först av Kurfursterådet och därefter Riksfursterådet. Om dessa två röstade för propositionen föll det på riksstäderna att godkänna förslaget för att därefter ratificeras av kejsaren som ett så kallat riksbeslut. I praktiken ansågs det emellertid inte alltid nödvändigt att söka godkännande från riksstäderna. Inom kollegierna gällde enkel majoritetsprincip, med få undantag; efter westfaliska freden krävdes till exempel konsensus för beslut i religionspolitiska frågor.
Kurfursterådet Kurfursterådet () representerade det första ståndet, kurfurstarna, och var det förnämsta av riksdagens tre kollegier. Ursprungligen hade rådet sju medlemmar, kurfurstarna som erkändes i 1356 års gyllene bulla, vilka hade varsin röst. Dessa var tre andliga: Ärkebiskopen av Mainz Ärkebiskopen av Trier Ärkebiskopen av Köln
Fyra världsliga: Pfalzgreven vid Rhen Hertigen av Sachsen Markgreven av Brandenburg Kungen av Böhmen
Antalet rådsmedlemmar varierade genom århundradena men uppgick vid 1700-talets slut till åtta. De dåvarande tre andliga kurfurstendömena sekulariserades under franska revolutionskrigen varvid antalet medlemmar sjönk till fem. Därefter upphöjdes ytterligare fyra världsliga furstar till kurfurstar och 1806 hade rådet totalt nio medlemmar. Talman var ärkebiskopen av Mainz i egenskap av riksärkekansler.
Riksfursterådet Riksfursterådet () var den kejserliga riksdagens andra kollegium och representerade riksfurstarna, det andra ståndet. Rådet var uppdelat i två bänkar, en bänk för andliga furstar som furstbiskopar och furstabbotar och en bänk för världsliga furstar som riksgrevar och riksomedelbara friherrar. Vid 1700-talets slut utgjordes rådet sammanlagt 100 röstberättigade medlemmar; 94 riksfurstar och sex bänkar bestående av icke-furstliga ledamöter.
Riksfurstarna hade ursprungligen varsin enskild röst, virilstämma (). Dessa röster var fram till 1582 bundna till en ätt och vid ättens utdöende kunde ett furstehus alltså förlora sin rösträtt. Efter 1582 kopplades rösterna istället till territorium vilket innebar att en furste som regerade över olika stater kunde samla på sig fler än en röst. I slutet av 1700-talet hade till exempel kurfursten av Brandenburg i egenskap av överhuvud för huset Hohenzollern totalt åtta röster i Riksfursterådet genom de olika hertigdömen och grevskap som familjen regerade över, vilka vart och ett gav en röst.
Rådets icke-furstliga herrar, som regerade över de minsta riksomedelbara territorierna, hade inte rätt till en virilstämma. Istället tillhörde de en gemensam bänk där hela bänken hade en kollektiv röst, kuriatstämma (), som var lika mycket värd som en virilstämma. Bänkens segrande röstsida avgjorde dess kollektiva röst. Från år 1653 fanns sex kuriatstämmor i Riksfursterådet.
Andliga kuriatstämmor: Schwabiska riksprelatkollegiet Rhenska riksprelatkollegiet
Världsliga kuriatstämmor: Wetterauiska grevebänken Schwabiska riksgrevekollegiet Frankiska riksgrevekollegiet Westfaliska grevebänken
Under franska revolutionskrigen förföll många av rikets institutioner, däribland Riksfursterådet vars ledamöter dramatiskt minskade i antal. Genom freden i Lunéville 1801 annekterades alla tyska länder väster om Rhen av det revolutionära Frankrike och genom riksdeputationshuvudbeslutet 1803 sekulariserades de kvarvarande andliga furstendömena, med följd att hela den andliga bänken upphörde.
Talman för den andliga bänken var ärkehertigen av Österrike och talman för den världsliga bänken var hertigen av Bayern. Talman för hela Riksfursterådet var omväxlande den världslige ärkehertigen av Österrike och den andlige ärkebiskopen av Salzburg. Anledningen att en sekulär furste förde ordet på den andliga bänken var att Österrike inte fick igenom sina anspråk på att föra den världsliga bänkens talan.
Riksstädernas kollegium Det sista riksståndet enligt 1489 års riksdagsuppdelning var riksstäderna. Deras röst hade mindre vikt än de andra två och kunde ignoreras helt för furstliga angelägenheter. Först år 1582 fastslogs riksstädernas inflytande i riksdagen. Medlemmarna hade enskilda röster men delades upp på två bänkar: Schwabiska stadsbänken Rhenska stadsbänken
Precis innan franska revolutionskrigens utbrott 1792 var 14 städer representerade på den rhenska bänken och 37 på den schwabiska. Kollegiets talan fördes av den riksstad som var värd för den sammanträdande riksdagen, sedan 1663 alltid Regensburg.
Städer och platser, där hov- och riksdagar hölls
ÅrStadOrdförandeHändelse754Quierzy 777Paderborn 782Lippsringe Annektering av gamla Sachsen788Ingelheim am Rhein Avsättning av Tassilo III799Paderborn Karl den store kommer överens med påven Leo III om kröning av kejsaren806Diedenhofen Uppdelning av riket i tre delar817Aachen 829Worms 831Aachen 835Diedenhofen 872ForchheimLudvig den tyske 874ForchheimLudvig den tyskeFrågor angående arv och efterträdande887Tibur 889ForchheimArnulf av Kärnten 892ForchheimArnulf av KärntenPlanering av krig mot slaverna896ForchheimArnulf av Kärnten 903ForchheimLudvig barnetDödsdom till den babenbergska rebellen Adalhard907ForchheimLudvig barnetSamtal över angrepp av ungersk trupp i Hertigdömet Sachsen och Bayern911Forchheim Val av Konrad I till kung914ForchheimKonrad IBeslut om krig mot hertig Arnulf I av Bayern926WormsHenrik I av Sachsen 952på Lechfeld nära Augsburg Otto den store 961ForchheimOtto den store 967Ravenna Otto den store 972Quedlinburg 976Regensburg 983Verona Val av Otto III1066Tibur 1076WormsHenrik IV 1077Augsburg 1098MainzHenrik IV 1105IngelheimHenrik IV 1119TiburHenrik V 1122WormsHenrik V 1147Frankfurt am Main 1152MerseburgFredrik I Barbarossa 1157BisanzFredrik I Barbarossa 1158på ronkaliska fältFredrik I Barbarossa 1165WürzburgFredrik I Barbarossa 1168BambergFredrik I Barbarossa och Henrik VI 1180Gelnhausen Henrik VI 1181ErfurtHenrik VI 1188MainzHenrik VI 1196Frankfurt am MainHenrik VI 1235MainzFredrik II 1287Würzburg Adolf av Nassau 1338Frankfurt am Main 1379Frankfurt am Main 1356NürnbergKarl IVGyllene bullan år 13561389EgerWenzel av LuxemburgLantfred av Eger1495WormsMaximilian IEvig lantfred; Rikskammarrätten; Rikspfennig1496/97Lindau 1497/98Freiburg 1500Augsburg 1505Köln 1507Konstanz 1512Trier 1518Augsburg Förhör av Martin Luther genom Kardinal Thomas Cajetan1521WormsKarl VBefragning av Martin Luther, Ediktet i Worms1522Nürnberg I 1522/23Nürnberg II 1524Nürnberg III 1526Speyer I Fördraget i Worms upphör1529Speyer II Återupptagning av Wormser ediktet och Protestation till Speyer1530Augsburg Augsburgska bekännelsen1532Regensburg 1541Augsburg 1542Speyer 1542Nürnberg 1543Nürnberg 1544Speyer 1548Regensburg Augsburgska interim1550/51Augsburg 1555Augsburg Augsburgska religionsfreden1557Regensburg 1559Augsburg 1566Augsburg 1567Regensburg 1570Speyer 1576Regensburg 1582Augsburg 1594Regensburg 1597/98Regensburg 1603Regensburg 1608Regensburg 1613Regensburg 1640/41Regensburg 1653/54Regensburg 1663-1806i Riksdagssalen av Regensburgs rådhus som Immerwährender Reichstag (Ständig riksdag)
Källor
Kategori:Tysk-romerska riket Kategori:Tysk-romerska rikets riksdag